När jag gick i femman och sexan så hade vi två st discon, eller var det fyra ? I alla fall på varje disko när jag kommer in så går det bra, men efter tio minuter så känner jag mig alltid svimfärdig .. Jag har aldrig svimmat där men allt är så overkligt det känns som om jag går i en annan värld ;O och sen så om min kompis kommer så hära springer och tar tag mig i armen och säger något så känns det knappt som om hon tar mig i armen ;O Men så fort jag kommer ut i luften utanför blir allt bra .. Vore tacksam för svar för det är lite konstigt


KRAM FRÅN DEN UNDRANDE BÄVERN

Hoppas på ett svar i alla fall om jag har tur

Ojjsan,, nu när jag läser det här efterhand så låter det en som en dum sak,, varför skrev jag det ? ?

Det är säker vanligt att alla blir så någon gång i livet,, eller flera?

känner att det kanske var en dum sak att skriva,, sorry !

Hej!

Jeg har det samme problemet. Nå gikk ikke jeg på disco når jeg gikk i skolan, men kommer jeg til steder hvor det er mange mennesker eller mennesker jeg ikke kjenner så blir jeg illamående, får angst symptom og er jeg ved tunnelbanan i Stockholm har jeg stemmer som ber meg om å hoppe foran toget. Det går bare vekk om jeg har med meg min mp3spiller.

Hej!

Jag har också tänkt lite som du, Drik. Men jag har tänkt: "Jag ska inte hoppa framför tåget!" och så har jag inte gjort det. Där har min beslutsamhet räddat mig vid liv.

Vid stora folksamlingar där alla surrar och pratar blir jag fortare trött än annars. Jag är ju rätt social och tycker om att tjåla, men det tröttar samtidigt.

Hälsningar

Lilla Gumman

Lilla Gumman: Jag med. Jeg er egentlig veldig sosial, men får jeg for mye så blir jeg trøtt, får en masse tvangstanker og angstlignende symptom. I fjor, når jeg hadde en heltidsjobb + masse volontär arbeid ved siden av, gikk det så langt at jeg ble innlagt på psyket. Inte kul!

Lilla Gumman skrev:tjåla

Vad betyder "tjåla" ?

Baevern skrev:När jag gick i femman och sexan så hade vi två st discon,, eller var det fyra ? I alla fall på varje disko när jag kommer in så går det bra, men efter tio minuter så känner jag mig alltid svimfärdig .. Jag har aldrig svimmat där men allt är så overkligt det känns som om jag går i en annan värld ;O och sen så om min kompis kommer så hära springer och tar tag mig i armen och säger något så känns det knappt som om hon tar mig i armen ;O Men så fort jag kommer ut i luften utanför blir allt bra .. Vore tacksam för svar för det är lite konstigt

Sensorisk överstimulering? Ångestattack?

Ovanligt men inget konstigt. (Och inte dumt att fråga.)

Hej!

Tjåla kanske är Ludvika-dialekt. Det betyder ungefär att man pratar. Eller tjatar. Beroende på sammanhanget.

Hälsningar

Lilla Gumman

Hej Drik!

Jag har en liknande upplevelse som din. Det var för några år sedan då jag var och hälsade på en vän i en annan stad. Då behövde jag byta tågbiljett, men när jag kom nära biljettexpeditionen inne i stationshuset och fick se hur trång den var och hur mycket folk som var där inne, så fick jag akut panikångest, blev nästan gråtfärdig (men min vän var snäll så hon tog biljetten och så sade hon till mig "får jag biljetten så går jag och byter den åt dig"). Jag var nära att springa ut ur stationsbyggnaden, s otäck var den upplevelsen.

Nu ska jag titta på din hemsida .

Usch jag känner igen det du skriver.

Senast idag kände jag mig så, då det var öppet-till-24 i centrum och det var massa folk. Min hörsel blev som att jag dök djupt i en bassäng med massa personer som stimmar på ytan, enda som hörs är ekande metalliska slag och ett avlägset sorl där långt under ytan där jag är. Suddig syn, folk grötar ihop sig till en enhet, ungefär som en morfande topografisk karta; ett landskap av berg och dalar. Samtidigt känner jag panik, är på helspänn, skulle nån knacka mig på axeln nu så kan jag inte garantera att jag skulle reagera vänligt. Usch och fy... *rysa*

Jag har känt nåt liknande men inte så starkt. Nån slags overklighetskänsla. Svårt att sätta ord på. Jag har utgått från att andra också känt så ibland, men inte frågat eftersom det är svårt att beskriva, iaf för dem som inte känt så.

Ah, vet precis vad du menar.

Ms Tibbs skrev: "... Min hörsel blev som att jag dök djupt i en bassäng med massa personer som stimmar på ytan, enda som hörs är ekande metalliska slag och ett avlägset sorl där långt under ytan där jag är. ..."

Träffande beskrivning. Den ska jag använda nästa gång jag försöker förklara hur det känns.

Min hörsel blev som att jag dök djupt i en bassäng med massa personer som stimmar på ytan, enda som hörs är ekande metalliska slag och ett avlägset sorl där långt under ytan där jag är

En av alla de saker jag upplevde den enda gång hittills som jag drabbats av shock, strax efter svimmade jag.

Baevern skrev:När jag gick i femman och sexan så hade vi två st discon,, eller var det fyra ? I alla fall på varje disko när jag kommer in så går det bra, men efter tio minuter så känner jag mig alltid svimfärdig .. Jag har aldrig svimmat där men allt är så overkligt det känns som om jag går i en annan värld ;O och sen så om min kompis kommer så hära springer och tar tag mig i armen och säger något så känns det knappt som om hon tar mig i armen ;O Men så fort jag kommer ut i luften utanför blir allt bra .. Vore tacksam för svar för det är lite konstigt


KRAM FRÅN DEN UNDRANDE BÄVERN

Hoppas på ett svar i alla fall om jag har tur

För min del låter det som en panikångest-attack och Ms Tibbs förklaring på hur det känns/låter är kanon!
Fick själv min först attack när jag var ca 17 år och det var ett mkt svårt handikapp i minst 10 år. Nu kommer det mer sällan men ligger och "pyr" under ytan. Ibland kommer skakningarna och paniken. Ett tag (ca 5 år) kunde jag överhuvudtaget inte köra bil utan att känna mig panikslagen. När jag var ca 18 kunde jag inte hålla i en kniv när jag skulle skära bröd utan att få panik. Det kändes som om jag ville sticka kniven i mig själv. När den känslan kom kastade jag bort kniven och gick ut ur rummet.

Varför syns inte min avatar?

pointblank skrev:

MsTibbs skrev:Min hörsel blev som att jag dök djupt i en bassäng med massa personer som stimmar på ytan, enda som hörs är ekande metalliska slag och ett avlägset sorl där långt under ytan där jag är.

Träffande beskrivning. Den ska jag använda nästa gång jag försöker förklara hur det känns.

Tackar och feel free!

Brillmongot skrev:

MsTibbs skrev:Min hörsel blev som att jag dök djupt i en bassäng med massa personer som stimmar på ytan, enda som hörs är ekande metalliska slag och ett avlägset sorl där långt under ytan där jag är

En av alla de saker jag upplevde den enda gång hittills som jag drabbats av shock, strax efter svimmade jag.

EF skrev:För min del låter det som en panikångest-attack och Ms Tibbs förklaring på hur det känns/låter är kanon!

Ojdå, jag som trodde jag blivit av med mina panikattacker... Kanske finns olika grader av panikattack? Mjuk övergång från "vanlig" ångest? Nåja. Denna upplevelse exempelvis är åtminstone mycket mindre hemsk än de panikattacker jag hade för några år sedan (då jag "försvann" från medvetande tom ibland) och det är ju klockrent en förbättring oavsett vad man kallar det.

Var inte fråga om någon panikattack eller ångest, plötslig blodförlust gjorde att jag hamnade i shock helt ofrivilligt.

Allt blir vitt, kan inte se någonting men hör fortfarande min imgivning
Hörseln försvinner
Allt svartnar
Kommer till liv igen strax efter kallsvettandes o' skit, lägger mig ner på en bänk och vilar i en kvart, sen är allt normalt igen.

EF skrev:Varför syns inte min avatar?

Moderator:

Du har inte laddat upp någon avatar. Gå in i din profil och gör det om du vill ha en och fungerar det inte så skicka ett pm till någon av oss moderatorer.

Du har så rätt Ms Tibbs. Försök förklara för mig hur du menar när du "säger" Då jag försvann från medvetandet tom ibland Det låter ju jättejobbigt. Det var inte så att du såg allt i svart,grått och silver och att benen vek sig samtidigt som "bassängljuden" dånade i huvudet?

Brillmongot skrev:Var inte fråga om någon panikattack eller ångest, plötslig blodförlust gjorde att jag hamnade i shock helt ofrivilligt.

Min panikångest var då inte frivillig...

EF skrev:Du har så rätt Ms Tibbs. Försök förklara för mig hur du menar när du "säger" Då jag försvann från medvetandet tom ibland Det låter ju jättejobbigt. Det var inte så att du såg allt i svart,grått och silver och att benen vek sig samtidigt som "bassängljuden" dånade i huvudet?

Jag upplevde det inte alls. På mitt konto har det inte hänt. På mitt konto var det omvärlden somhoppade fram två timmar i händelseförlopp, inte jag som missade två... Jag trodde bara jag hade en vanlig panikattack. Sen ruskade min dåvarande pojkvän bryskt i mig och såg jätteorolig ut och sa jag inte svarat på tilltal på två-tre timmar, själv märkte jag aldrig något mer än att jag haft vanlig panikattack och försökt rida ut den genom att titta på tv. Blackout typ; tiden var som bortredigerat urmin iMovie-film. Hade ingen aning om vad vi sett på tv. Jag var vid totalt icke medvetande. Samma sak med min kamelepisod i lumpen, tid försvann helt enkelt utan att jag märkte någon skarv. Det jag upplevde som max två timmar var snarare två-tre dygn i verkligheten...

Ms Tibbs...

Det där låter ju skitjobbigt och konstigt. Först tänkte jag psykos men när du haft det flera gånger så kan man ju börja fundera på ngt annat. Har du berättat för en psykolog om detta? Kanske har det med AS att göra?

Jag var helt borta i minst fyra timmar en gång. Har absolut ingen aning om vad som hände under den tiden men däremot har jag misstankar om att jag blev drogad.

EF skrev:Ms Tibbs...

Det där låter ju skitjobbigt och konstigt. Först tänkte jag psykos men när du haft det flera gånger så kan man ju börja fundera på ngt annat. Har du berättat för en psykolog om detta? Kanske har det med AS att göra?

Jag var helt borta i minst fyra timmar en gång. Har absolut ingen aning om vad som hände under den tiden men däremot har jag misstankar om att jag blev drogad.

Jag tar mig friheten att skicka mitt längre inlägg till tråden Psykos här: http://www.aspergerforum.se/psykos-t4729-42.html#110898

Psykologen har funderat högt kring epilepsi också, jag är inte jätteinsatt i epilepsi, men vad jag förstår kan man "försvinna" där åtminstone i kortare perioder. Jag ska försöka att inte göra hönor av fjädrar, jag tror jag har en tendens att övertolka det folk säger ibland. Jag gissar primärt på nån form av stressreaktion åtminstone i några av fallen, då flera här har delvis liknande upplevelser.

MsTibbs skrev:

EF skrev:Ms Tibbs...

Det där låter ju skitjobbigt och konstigt. Först tänkte jag psykos men när du haft det flera gånger så kan man ju börja fundera på ngt annat. Har du berättat för en psykolog om detta? Kanske har det med AS att göra?

Jag var helt borta i minst fyra timmar en gång. Har absolut ingen aning om vad som hände under den tiden men däremot har jag misstankar om att jag blev drogad.

Jag tar mig friheten att skicka mitt längre inlägg till tråden Psykos här: http://www.aspergerforum.se/psykos-t4729-42.html#110898

Psykologen har funderat högt kring epilepsi också, jag är inte jätteinsatt i epilepsi, men vad jag förstår kan man "försvinna" där åtminstone i kortare perioder. Jag ska försöka att inte göra hönor av fjädrar, jag tror jag har en tendens att övertolka det folk säger ibland. Jag gissar primärt på nån form av stressreaktion åtminstone i några av fallen, då flera här har delvis liknande upplevelser.

AS och epilepsi finns det jättehög samsjuklighet emellan, fast jag minns inte siffrorna, så tanken är inte så främmande, om man nu har frånvaroattacker. Min lilla blev nyss EEG-ad, som tur var hade hon inget av epileptisk verksamhet i hjärnan, hennes frånvaror är nog mer ADHD-relaterade.