Hej, för en tid sedan träffade jag en helt fantastisk kille. I början pratade vi i telefon flera timmar om dagen då han är ute och arbetar mycket . Han är egenföretagare och är väldigt ambitiös i sitt arbete. Efter ett tag kom inte samtalen eller sms lika ofta och jag börja känna att hans intresse inte fanns där längre . Han sa till mig att det fanns men att hm inte hade tid att sitta och prata och sms hela tiden . Han visa också tecken på svartsjuka och allt jag sa till han vände han till att det skulle vara mitt fel . Ett exempel är tex " varför ringer du inte mig ?" Hans svar kunde då vara att jag kväver han och att jag stressar han till att tycka om mig . Jag kan tillägga att jag inte visa någon besatthet utan snarare att jag kanske ville ha ett sms nån gång då och då . Kanske ett hur mår du eller ett hej.

Efter många om och men så gjorde vi slut för jag orka inte att han la över allt på mig samt att han kände sig kvävd . Han har vi några tillfällen även små hotat mig . Han blir lätt arg och han är väldigt ärlig när han blir det och spottar ur sig dumma saker . Efter en månad vi hade gjort slut så hörde han av sig och ville vi skulle träffas på en kaffe. Han sa också då att han tänkt på mig och saknat mig men vart för dum för att förstå det. Vi träffades på den kaffen och han sa att han vill försöka igen och vi hade det jättemysigt tillsammans . Men sen har min telefon vart tyst igen . Jag skickar sms och han säger att han är upptagen med företaget och han inte prioriterar att sitta sms med mig när han har dessa två dagar med företaget . Jag kan tycka det är konstigt då jag vet hur mycket han ville att vi skulle försöka igen . Under dem 8 veckorna vi var ifrån varandra så träffade jag en annan kille som jag fick till det med och han frågade mig om jag träffat nån och jag sa ja . Han blev väldigt sårad men förstod också varför jag gick vidare . Han erkände också då att det han gjort mot mig vart fel och han lova arbeta på det .

Min fråga är väl egentligen . Hur ska jag veta om han ha AS . Allt stämmer in på att han skulle ha det
Han vill inte träffa Mina vänner
Han har ingen empati för hur jag mår
Han bryr sig inte vad jag har för åsikter
Han är väldigt egen och brinner för sitt yrke
Jag måste bli arg på han och mer eller mindre lämna han innan han öppnar sig i sina känslor

Detta är jätte jobbigt för oss båda . Jag är kärleksfull och han är rädd för att visa känslor

Han har haft en riktigt tuff uppväxt med fruktansvärda familjeförhållande där han inte var värt nåt i sina föräldrars ögon. Han har också vart småkriminell och gjort dumma saker

När vi är tillsammans har vi det underbart men när vi är ifrån varandra så bråkat vi .

Jag vet att det finns kärlek där och det är ömsesidigt men jag vet inte hur jag ska tackla hans känslor

Kram Mad

Får också tillägga att han nästan aldrig har ögonkontakt med mig när vi pratar med varandra

Fråga honom om du misstänker att han har en diagnos?

Tveksamt. Inte alls klockrent. Men jag vet ju inte - hur han uppträder när ni ses. Någon med AS skulle kanske ha lika svårt att visa känslor även när du håller på att lämna honom. "Småkriminell" för inte tankarna till AS men utesluter det inte heller. Knappast hot heller, om det inte är missförstånd. Kanske hans familjeförhållanden bättre förklarar hur han blivit.

Rädd att han inte vet att han bär nån diagnos . Tror inte hans misshandlare till mamma och alkoholiserade pappa brydde sig om det . Sjklart kan det bero på hans uppväxt men nåt stämmer inte . Jag försöker komma på vad

Förklara för mig hur uppträdandet brukar vara . Jag har lättare och svara om jag får hjälp där

Han har svårt och visa känslor även när jag lämnar honom . Det är först veckor efter han fattar

Svårt att säga om han har en diagnos eller inte. Det bästa är väll om du pratar med honom om din misstankar och att han gör en utredning om han behöver en.

Oavsett om han har AS eller inte så tycker jag att du, Mad1980, ska ta och läsa in dig på begreppet "kvinnor som älskar för mycket" - det finns en bok med samma namn av författaren Robin Norwood.

Det handlar om det här med anknytning och att vi ofta söker oss till partners som inte passar oss egentligen osv.
Att han haft en tuff uppväxt är ju hemskt men du kommer aldrig kunna läka honom med din kärlek, så försök inte ens.
Fråga dig själv varför du trots hans undvikande beteende mm. ändå söker dig till honom.

Fast han kan ju ha AS ändå. Men det är inte där skon liksom klämmer.

Tro mig, been there, done that.

Hejsan,

Jag känner igen vissa delar av din pojkväns beteende.
Jag är sedan 4 år tillbaka tillsammans med en man som har AS. Jag vill inte generalisera och dra alla över en kam, men med min pojkvän är det så att han har ett väldigt stort behov av att vara själv. Och det rimmar ju förstås dåligt med hela relationsbiten. Han kan inte heller räkna ut vad "det är jag behöver" i relationen. Och även om jag är tydlig och berättar för honom vad jag vill och varför så kan han inte förstå.
Men allt eftersom åren har gått så har vi hittat sätt att förhålla oss till varandra. Därmed inte sagt att det är lätt alla gånger. För min del krävs det massor med förståelse och acceptans, men det är ett val jag har gjort. Jag kommer aldrig kunna "bota" honom, och det vill jag inte heller.

För er del underlättar det naturligtvis om han får en diagnos, men oavsett vilket så måste ni hitta er väg. Om han inte hör av sig så gör han ju det när han vill. Så försöker jag ofta att tänka. Jag vill ju inte att han ska skicka sms eller ringa mig för att JAG vill det, utan för att HAN vill... Det är inte lätt alla gånger, men läs och prata med folk som har erfarenhet så ska du se att det underlättar.
Kram / L

Sluta smsa eller ringa honom om det inte är av praktiska skäl, endast då finns det en liten chans att det funkar.

KourosGould skrev:Sluta smsa eller ringa honom om det inte är av praktiska skäl, endast då finns det en liten chans att det funkar.

Jag tror faktiskt att det finns en chans att det kan fungera ändå. Det gäller bara att hitta en väg som passar just er.