I morgon kl.13.00 ska jag till Vuxenpsyk och där träffa utredarna tillsammans med råd och stöd. Vi ska gå igenom vad jag behöver hjälp med och göra ansökningar och så. Nu undrar jag vad jag kan be om för hjälp? Råd och stöd är ju bara till för mig och inte min dotter trots att hon bor hos mig. Det är i alla fall så jag har uppfattat det. Problemet är att jag kommer att behöva en massa stöd dels för min egen del, men även för min dotters del för att undvika en familjehemsplacering. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har också så svårt att be om det jag behöver.

Jag är ganska stessad och är deprimerad just nu, så om jag kanske förklarar allt lite dåligt, men fråga mig om ni vill veta något mer.

Jag har också ett annat problem som inte beror på min diagnos. Det är så att jag har en gammal korsbandsskada och artros vilket gör att jag ofta inte kan gå, framförallt på vintern då jag inte kan använda cykeln för att minska påfrestningarna på knäna. Jag kommer nästan aldrig ut på grund av detta och är beroende av en person som har bil för att handla och dylikt, en person som blir grinig när jag ber om den tjänsten. Jag mår inte bra av att ha det så, utan vill kunna känna mig så oberoende som möjligt.

Jag har i flera år funderat på en mopedbil, och tittat efter begagnade sådana, men det finns ännu inte så många begagnade. Dessutom har även de varit alldeles för dyra för min kaotiska ekonomi. Jag har även haft funderingar på att ta kontakt med min allmänläkare angående det, men jag har inte vågat. Det känns som om jag ber om för mycket. Jag har inte ens vågat be om knäskydd.

Är detta något som jag kan ta upp med råd och stöd? (Om jag nu vågar) Eller ska jag göra det hos min allmänläkare?

En mopedbil skulle ge mig väldigt mycket. Jag behöver ingen bil. Det räcker med en mopedbil. Dels för att jag inte tycker om att åka bil då den går mycket fortare och dels för att det är tillräckligt i ett mindre samhälle. Jag skulle slippa känna mig påfrestande mot den här andra personen som gnälligt ställer upp och jag slipper det malande dåliga samvetet varje gång jag ber om hjälp och det blir väldigt ofta. Jag kan åka och handla själv och även ta med någon vid dessa turer. Jag kan åka till simhallen, som jag så gärna vill flera gånger i veckan och jag kan ta med mig någon för jag vill inte simma själv. Jag kan helt enkelt känna mig mer fri och klara av livet bättre. Jag känner mig inte säker på en moped, och det är inte lämpligt för inhandling.

Jag bor i en lägenhet, där allt man rör går sönder. "Fönsterstängningsknapparna" har gått sönder på de flesta fönster, så de blir aldrig helt låsta. Spisen har bara två fungerande småplattor. Det saknas tre dörrar i lägenheten och dörren till min dotters rum har nu gått sönder. Jag har svårt att gå på bostadsbolaget och när jag väl har gjort det dröjer det innan något händer, om det nu händer. Jag har panik i min lägenhet. När min dotter ska sova, kan jag inte andas i min lägenhet utan att hon störs. Det finns ingen dörr till vardagsrummet så jag kan inte titta på TV med tillräckligt ljud, trots att hon har dörren stängd. Nu har det dröjt så länge med Jennys dörr att den antagligen inte går att reparera och då lär även det rummet vara utan dörr. Jag har redan bett om att få de andra saknade dörrarna, men det kunde de inte ordna.

Det finns inget badkar i lägenheten och jag behöver ett badkar för mina krämpor. Jag tänkte införsskaffa ett begagnat, men bostadsbolaget sa till mig att jag inte fick ställa dit ett badkar.

Jag har uruselt minne och det påverkar väldigt mycket. Jag missar viktiga möten, glömmer av att äta och glömmer sådant som jag har planerat. Viktiga möten har funkat ganska bra pga kalenderfunktionen på mobilen, men jag kan inte lägga in alla uppgifter i den, då blir det rörigt och den alarmerar hela tiden.

Jag kan inte hålla i ordning i mitt hem. Jag får mina stunder ibland då jag får det skinande rent. Jag är pedant i botten och står inte ut med stöket, men lever ändå i det för att jag inte har lyckats hitta ett sätta att få det att fungera. Disken är jag omöjlig på. Det blir högar av disk som jag bara inte orkar ta itu med. Jag glömmer tvätt i tvättmaskin.

Jag har också ett väldigt dåligt kontaktnät med vänner, men samtidigt har jag ett behov av socialt umgänge.

Jag har musik och datorer som mitt största intresse, men störs så av att jag måste ha det i en hörna i vardagsrummet och det ser jätte stökigt ut. Dessutom får jag ingen lugn och ro till att sysselsätta mig med det, då det inte är i ett särkilt rum. Jag har funderat så det knakar, men inte kommit på ett sätt att lösa det på.

Jag har en hel del annat också som beror på mina fysiska begränsningar, men måste väl vända mig till allmänläkaren då eller arbetsterapeut eller vad? Jag klarar inte av att sitta på en vanlig stol, för jag får efter ett par minuter så ont i ändan och ryggen att det är outhärdligt. När jag vaknar efter en natts sömn känns det som om ryggen ska gå av på mitten, ändå har jag relativt bra madrasser. Jag klarar inte av att dammsuga eller tvätta golven om jag inte sitter på en stol med hjul på. Sen är det jättesvårt när jag ska rengöra under sänga och soffor. Jag har svårt att sätta mig på golvet och resa mig igen.

När jag ska iväg på olika möten, akuten (som jag vägrar till om jag inte är dödssjuk och åker ambulans), eller andra situationer, så står jag inte ut med att vänta. En väntan på en kvart gör mig hysterisk och en timme gör mig galen. Då måste jag bara gå iväg någonsstans för att vara ifred, så att jag kan hoppa och stampa med fötterna på golvet av aggression, samt slita i mitt hår. Dessa "väntande" situationer är tyvärr något som är vanligt i mitt liv och jag blir så frustrerad. Jag hade funderingen på att hitta en minidator/skrivmasking med ihopvikbart tangentbord för att kunna skriva i de situationerna, för jag älskar att skriva och även om jag inte skulle ha något att skriva om, kan jag i alla fall skriva av mig den frustration som jag känner då. Jag har letat efter något sådant, men inte hittat och om jag skulle hitta det, är det säkert på tok för dyrt. Det måste inte vara en dator, det räcker med att det går att skriva mycket och på ett enkelt sätt med tangentbord och att det senare går att föra över på en dator.

Det var väl en del i stora drag och det blev kanske för mycket skrivande från mig. Dessutom har garanterat missat en massa saker. Jag skulle behöva sätta mig ner och gå igenom under en längre stund mina behov och svårigheter, men jag har inte haft ork på minst ett halvår nu. Jag är bara så slut.

Mvh
Suzanne

Personligen tycker jag att du har gjort en perfekt lista att börja med. Ta hela med dig för du har beskrivit så bra att du slipper prata så mycket om du tycker det är jobbigt.

Om dom säger att "detta är inte vi som kan hjälpa dig med" så ställ motfrågan "och vem kan gör jag detta".

Du har all rätt i världen att berätta och försök att ta en sak i taget annars för du kommer att få en bättre livskvalite med små förändingar. T ex att din hyresvärd fixar din spis!

Börjar du fråga så får du säkert ett svar och kan gå vidare.

Tjatterfia har du haft någon bra sjukgymnast?

Hej!

Tjatterfia, börja med att skriva ner de saker som inte fungerar i hemmet. Detta med ny spis och nya dörrar ska hyresvärden stå för, det står i lagen. Flytta annars till en annan lägenhet.
Att du inte får sätta in badkar i lägenheten är bara skitsnack. Du får ställa in ett badkar där, under förutsättning att du tar bort badkaret den dag du flyttar. Du får göra vad du vill i din hyreslägenhet, så länge som du innan du flyttar därifrån återställer det till det skick den var när du flyttade in.

Jag vet att det fanns ett tangentbord med en liten skärm, som man skrev på, innan bärbara datorer blev var mans egendom. Typ som en elektrisk skrivmaskin fast utan papper. Displayen var tre rader. Har sökt på nätet men minns inte vad den hette, så därför hittar jag den inte. En del fick väl den som handikapphjälpmedel i skolan. Letar vidare.


Hälsningar

Lilla Gumman

Lilla Gumman skrev:Jag vet att det fanns ett tangentbord med en liten skärm, som man skrev på, innan bärbara datorer blev var mans egendom. Typ som en elektrisk skrivmaskin fast utan papper. Displayen var tre rader. Har sökt på nätet men minns inte vad den hette, så därför hittar jag den inte. En del fick väl den som handikapphjälpmedel i skolan. Letar vidare.

Den heter AlphaSmart och finns att få (låna) från Habiliteringen om det anser att man har behov av en. Skolorna har också för att användas av de elever som behöver det, i skolan.

Hej!

Aha, AlphaSmart heter den. Precis den jag menade.

Hälsningar

Lilla Gumman

Hej!

Hur gick det på mötet, Tjatterfia?

Hälsningar

Lilla Gumman

Bjäbbmonstret skrev:Tjatterfia har du haft någon bra sjukgymnast?

Nej! Jag skulle ta kontakt med en sjukgymnast på vårdcentralen, men det fanns inga tider, så de hänvisade mig till en privat. Jag försökte nå den privata vid några tillfällen, men lyckades inte. Sen hade jag ingen energi att försöka mer. Det här med att ha energi en stund och sedan tappa den totalt är just ett problem för mig. Om det blir hinder på vägen blir det tvärstopp för mig. Jag måste ha en kontakt som kan hjälpa mig att lotsas vidare.

Lilla Gumman skrev:Hej!

Tjatterfia, börja med att skriva ner de saker som inte fungerar i hemmet. Detta med ny spis och nya dörrar ska hyresvärden stå för, det står i lagen. Flytta annars till en annan lägenhet.
Att du inte får sätta in badkar i lägenheten är bara skitsnack. Du får ställa in ett badkar där, under förutsättning att du tar bort badkaret den dag du flyttar. Du får göra vad du vill i din hyreslägenhet, så länge som du innan du flyttar därifrån återställer det till det skick den var när du flyttade in.

Jag vet att det fanns ett tangentbord med en liten skärm, som man skrev på, innan bärbara datorer blev var mans egendom. Typ som en elektrisk skrivmaskin fast utan papper. Displayen var tre rader. Har sökt på nätet men minns inte vad den hette, så därför hittar jag den inte. En del fick väl den som handikapphjälpmedel i skolan. Letar vidare.


Hälsningar

Lilla Gumman

Jag vet att hyresvärden ska stå för dörrar, men de säger nej och jag har inte förmågan att gå på dem. Jag behöver hjälp med det. Dessutom kan jag inte flytta från dem eftersom jag inte får någon lägenhet hos ett annat bolag pga betalningsanmärkningar, livstidsdömd. Dessutom måste jag ha en lägenhet som ligger så pass avsides för att inte störa grannarna. Min dotter har nämligen rejäla utbrott. Vi tvingades flytta från förra stället.

Jag måste ha hjälp med att vända tvättmaskinen innan jag sätter in ett badkar.

Tangentbordet med display låter ganska intressant. Lite jobbigt bara när det inte är en vanlig datorskärm. Man är ju lite bortskämd med det, så det kan ta ett tag att vänja sig.

Suzanne

Lilla Gumman skrev:Hej!

Hur gick det på mötet, Tjatterfia?

Hälsningar

Lilla Gumman

Allt tar så lång tid. Först en utredning, sedan en diagnos och sedan får man vänta länge på dagens möte, då jag trodde att något kanske skulle hända. Men jag fick fylla i en ansökan till råd och stöd och fick veta att det kan ta tre månader och vid semestertider kanske längre innan det blir beviljat. De ska ha ett beslutmöte den 22/8 och de trodde att min ansökan skulle behandlas då och då blir det två månader att vänta.

I alla fall, så fick jag fylla i vilka problem jag har och vad jag behöver hjälp med. Det var inte så ingående, utan det blir väl mer aktuellt när jag har fått stödet beviljat, efter vad jag förstår. Det känns jobbigt med den här väntan, för jag har verkligen behov av stöd nu, åtminstone en kontaktperson och nån att prata med.

Suzanne