Nej, men bristen på dem, gör att man kan hänga sig. Åter har jag missat ngt, för jag hade inte råd när det var tid.

Hur kan man negligera pengar så, när det gäller att kunna vara på rätt plats på rätt tid...

Trist nog så verkar enda sättet vara att försöka spara på sig en liten hög att ta av när det behövs... kan vara svårt av olika skäl och framförallt tar det tid.

Jag försöker komma på brott men det står still.
Kan gärna sitta i finkan ett tag, hoppas jag hamnar blend ekobrottslingarna. Nya kunskaper om hur man får mkt för litet.
Minns att pengar, som vi har dem, i det långa loppet är helt värdelösa, och det förs en sån politik, så det gör inget, bara social kontroll och bevarande av maktstrukturer.

Spara skiter sig fett. Jobba...ja...men tyvärr kan jag inte jobba där det ger 300kr+/timme, jag har somatiska problem och ngn hundlön, aldrig!

Inflationen borde beräknas på huspriser i Danderyd!

Mardröm! Är det för mycket månad kvar i slutet av pengarna eller vad är det?

Sent en kväll ären välklädd man ute och går i en park.
En rånare, maskerad med luva, hoppar fram ur buskarna och sticker en pistol i mannens revben.

"Ge mig dina pengar!" ropar rånaren.

Upprörd svarar mannen: "Du kan inte göra så här - jag sitter i Sveriges Riksdag!"

"I så fall", svarar rånaren, "ge mig MINA pengar!"

/Barracuber

Jag är inte som andra.

Det är väl problemet, jag accepterar inte och nöjer mig inte, jag vill ha det jag vill ha, och med en pengamaskin som krossar får man det.

Får jag inte det vill jag avlida stilla. Jag anser också att folk i allmänhet bör läsa om pesttiderna och reallönerna och fundera på vilken makt och konsumtion commodityn arbetare kunde ha om vi bara VÄGRADE och tog livet av oss.

Politikerna vill inte ens att alla ska vara rika, eller inte behöva jobba. De tappar makten och systemen går åt fanders, system de kan och vant sig vid, system som gynnar dem och deras vänner.

Pengarna är ju slut direkt om man inte intresserar sig för blajiga folkhopssamlingar och tradilutter.

Som tur är har den internationella marknaden kukat ur fullständigt, snart får vi hoppas på en pest från Herren som tar 90% av befolkningen.
Nästa dag är det bara och billigt, och har man AS och idag har svårt att få jobb och får dålig lön, är det slut på det, du är VÄLDIGT eftertraktad och kan ställa egna villkor.

Jag har gjort bort mig och förlorat allt. Jag fick en antidepp. Borde varit cyanidspruta för nu är jag så fett trött på att missa livet. Och det 80% här verkar tycka sig sakna avskyr jag, gemenskap med idioter, arbete som skulle kunna tas bort eller flyttas till lågkostnadsländer etc.

Enbart den omnipotente övermänniskan borde leva. Andra blir, med automatik, underställda.

Jag gillar inte pengar. Föredrar att lägga dem på vänner och nöjen så att jag slipper dras med onödiga sparpengar.

Pengar betyder mycket för den som har för litet.

Men annars så kan man inte bli mer än mätt. Och man kan inte åka i mer än en bil åt gången.

Så jag håller verkligen inte med om att pengar är allt. "Pengar är roten till allt ont" säger ordspråket. Fast då antar jag det menas att det inte är pengarna i sig utan att man är beredd att utnyttja, förnedra, skada och döda andra för pengars skull.

Hela min uppväxt har jag varit mätt, varm med hela kläder.
Mina föräldrar har så länge jag minns grälat om pengar.

Jag försöker ha superkoll på mina pengar.
Lever snålt och lägger undan till sådant som verkligen intresserar mig som naturfilm, dator, kamera, naturböcker, mikroskop etc.

Nej då jag skall inte klaga, jag har det bra.
Min största rädsla är att bli hemlös och vara tvungen att bo i ett litet skjul.
Försäkringskassan ger mycket oro, för deras ständigt nya regler - kommer jag klara mig nästa månad eller inte...

Det är ju för jag är i en beroende ställning till FK. FK bestämmer om jag får leva eller måste hänga mig själv.

Hälsningar
Robert

pengar är allt och inget
ja jag vill ha mer pengar, jag vill ha råd med frukt
jag vill kunna köpa en deodorant på domus istället för dollarstore
jag skulle vilja kunna hälsa på mina bröder i småland för första gången(bor i södra lappland)
jag skulle vilja ha råd att köpa symaskinsolja så jag kan laga mina kläder
jag skulle vilja kunna köpa te (spec intresse)
jag skulle vilja slippa oroa mig för pengar

men när jag har råd till det jag behöver behöver jag inte mer
jag behöver inte
bil (har inget körkort)
märkeskläder/skor/väskor (håller inte länge)
smink
massa på banken som inte används (liite som reserv men inte mkt)
guld/platina smycken (jag må vara både kvinna och hiphopare men snälla nån)
solsemester etc

Bjäbbmonstret skrev:Mardröm! Är det för mycket månad kvar i slutet av pengarna eller vad är det?

Uppfriskande talesätt... har aldrig hört det förut... Det kommer jag använda ofta för "vi klickade" liksom. Talesätt är som relationer för mig. Man känner dem tidvis eller för alltid... ibland eller regelbundet...

Mardröm skrev:Nej, men bristen på dem, gör att man kan hänga sig. Åter har jag missat ngt, för jag hade inte råd när det var tid.

Hur kan man negligera pengar så, när det gäller att kunna vara på rätt plats på rätt tid...

Det finns ju olika grader av fatigdom; absolut fattigdom (svält) och relativ (som i Sverige). Att svälta ihjäl är säkert fruktansvärt plågsamt, men går över. Den psykska svälten är på sätt och viss värre, då den fortsätter..kanske livet ut.

Att ha barn som inte kan få en hyfsad dator, TV-spel, mountainbike, moped etc skapar ett svårt lidande båd för förälderna som inte kan ge detta och för barnet som ställs i ett slags utanförskap. Barnet skäms: kans ju inte säga beträffande cykelutflykten i skolan: Jag har ingen cykel. Eller: jag har ingen dator.

Relativ fattigdom föder skuld och skam. Hittills har svenskarna gjort allt för att dölje den, dvs levt på helt löjliga lån som lett till konkurs. Men med den nu fritt skenande inflationen blir det nog svårare att dölja den.

Om man bara kunde ta bort skammen, om folk blev öppna omkring det hela och kläcka idéer som bygger på att samverka och låna ut grejer till varandra, byta etc.

Jag betraktar den kroniska fattigdomen som en sjukdom eftersom den bryter ned den människa som måste försöka leva här i världen. Om man är klostermedlem känns det nog lite bättre.

Debbido skrev: Att svälta ihjäl är säkert fruktansvärt plågsamt, men går över.

Lol...jo, det är ju sant!

Debbido skrev:
Relativ fattigdom föder skuld och skam. Hittills har svenskarna gjort allt för att dölje den, dvs levt på helt löjliga lån som lett till konkurs. Men med den nu fritt skenande inflationen blir det nog svårare att dölja den.

Sant. Jag tror vi har betydligt tuffare tider framför oss, och att skillnaderna mellan de som har och inte har kommer att växa.

Moggy skrev:Sant. Jag tror vi har betydligt tuffare tider framför oss, och att skillnaderna mellan de som har och inte har kommer att växa.

Vet någon hur mycket ett basbelopp är, dvs hur mycket sjukersättningen höjs/år. Kan ni matematikerbegåvade ställa detta klena basbelopp i relation till 4 procents inflation per år - i värsta fall? Jag, som inte kan räkna, gissar att vid någon tidpunkt de närmaste åren måste vi ju hamna i ren svält för jag kan ju inte tänka mig att de planerar HÖJA SJUKERSÄTTNINGEN? Nej huuu! Det skulle ju skrinlägga alla arbetsincitament i ett enda nafs.

När vi går där och samlar burkar för att få ihop till en macka kanske alla sjukdomar smälter bort, det skramlar till i skallen och vi får världens bästa starta-eget-idéer?

Kommer skillnaderna att växa till en spricka eller en enorm ravin?

Debbido skrev:När vi går där och samlar burkar för att få ihop till en macka kanske alla sjukdomar smälter bort, det skramlar till i skallen och vi får världens bästa starta-eget-idéer?

Jag fascineras ständigt av snällheten hos människorna på detta forum. Jag kommer inte att samla burkar om jag hamnar i svår fattigdom igen, jag kommer att återgå till den kriminella banan jag var inne på när jag gick på socialbidrag.

Den innefattade bland annat mat och klädstöld, spritstöld på självplocksystembolaget, svarttaxi, försäljning av droger, smuggelsprit, hembränt, stöldgods. I hur stor utsträckning jag själv utförde brotten förtäljer inte historien, men jag vet vilka människor jag ska vända mig till om jag måste in på banan igen. Samhällets bottenskrap, som jag helst undviker, men kniper det så... Vem vet, nästa gång jag behöver en ny hackmannstekpanna kanske jag tvingas skicka in någon pundare och hämta den åt mig. Det är väl bara en tidsfråga innan man måste ta till drastiska metoder för att överleva och då behövs byteshandel. En kvarting mot en hackmannstekpanna. Ett par Levi´s mot en tvåhundring osv.

Jag måste ju säga att jag önskar jag (med flera) hade den sortens livförsäkring också. Med den oaspiga sociala säkerhet som måste till!

"Fascineras av snällheten /.../" - på vilket sätt då?
*det vart jag väldigt nyfiken på*
Som jag har uppfattat dig så är du sällsynt mycket i en människa, Sugis - och mycket av det kan väl samlas under rubriken "överlevare" - men en annan överrubrik är absolut "snäll". Utan "dum-", men likväl.

sugrövmanövern skrev:

Debbido skrev:När vi går där och samlar burkar för att få ihop till en macka kanske alla sjukdomar smälter bort, det skramlar till i skallen och vi får världens bästa starta-eget-idéer?

Jag fascineras ständigt av snällheten hos människorna på detta forum. Jag kommer inte att samla burkar om jag hamnar i svår fattigdom igen, jag kommer att återgå till den kriminella banan jag var inne på när jag gick på socialbidrag.

Du missförstod mig. Jag kommer aldrig att samla burkar och tror inte att svår fattigdom och utstötning leder till någon kretivitet, något positivt. Det här är min skrivstil. Samhällssatir, ironi, sarkasmer, att gyckla med politikernas reformer.

Jag har ju hunnit läsa en del om asperger. I vissa saker känner jag igen mig, i andra inte. T ex ska ju aspergare ta alla på orden, ord för ord, dvs man missar flera olika sorters humor, t ex den torra ironin.

I värsta fall är det många här inne som tar mig på orden allt för ofta. Men jag driver för det mesta med missförhållanden i samhället, driver med dem tills det löjliga blir uppenbart och man kan skratta åt hela skiten. Så jag är dessvärre inte så snäll, inte mot de "där uppe" men alltid mot "de förtrampade", såvida de inte försöker skära halsen av mig.

Jag dömer dig inte för att du i nödlägen handlar olagligt. I viss mån bryter de flesta mot lagarna ändå, säljer lite svart nånting, skaffar svart arbetskraft etc. Jag minns inte hur många "svarta" tavlor jag sålt genom åren t ex.

Zombie skrev:Jag måste ju säga att jag önskar jag (med flera) hade den sortens livförsäkring också. Med den oaspiga sociala säkerhet som måste till!

Själv har jag mest bistått med att förskottera pengar för inköp av sådant som ska vidareförsäljas, skjutsat varor, varit budbärare etc medans andra stått för det sociala, sälja saker, ringa och bjuda ut saker, jo, man behöver andra människor för att ha ett litet brottssyndikat . Tyvärr luras de ibland också. Det jag vågat göra själv är sådant som inte innefattar andra människor och socialisering: Stölder.

"Fascineras av snällheten /.../" - på vilket sätt då?

Fascineras av den beundransvärda godheten, viljan att kämpa på och klara sig själv utan att parasitera fastän man bara har ketchup i kylskåpet. Typ. Någonstans på vägen mot ketchupen förvandlas jag till en parasiterande nästintill antisocial-light krigsmaskin och tappar alla sunda värderingar "du skall icke stjäla" tex. Känner mig själv ofta rentav ondskefull i jämförelse med andra människor.

Som jag har uppfattat dig så är du sällsynt mycket i en människa, Sugis - och mycket av det kan väl samlas under rubriken "överlevare" - men en annan överrubrik är absolut "snäll". Utan "dum-", men likväl.

Ja, jag är skum, lite av en kameleont. Vill gärna att min ekonomi ska hålla sig på eller över den nivå jag har nu, för jag ligger alldeles på gränsen till att börja begå brott. Allt håller på att bli för dyrt bland annat el. Förra gången var räkningen på långt över 2000:-, det funkar inte. Tvättar i morsans tvättstuga för att slippa tvätta hemma, (Torktumlaren drar mkt el) det är inte tillåtet, beivras om det upptäcks. Hela tiden tvingas man göra förbjudna ting.

Debbido skrev:

sugrövmanövern skrev:

Debbido skrev:När vi går där och samlar burkar för att få ihop till en macka kanske alla sjukdomar smälter bort, det skramlar till i skallen och vi får världens bästa starta-eget-idéer?

Jag fascineras ständigt av snällheten hos människorna på detta forum. Jag kommer inte att samla burkar om jag hamnar i svår fattigdom igen, jag kommer att återgå till den kriminella banan jag var inne på när jag gick på socialbidrag.

Du missförstod mig. Jag kommer aldrig att samla burkar och tror inte att svår fattigdom och utstötning leder till någon kretivitet, något positivt. Det här är min skrivstil. Samhällssatir, ironi, sarkasmer, att gyckla med politikernas reformer.

Jag förstod sarkasmen, eller tvärtomspråket sas, men jag tror att många faktiskt skulle samla burkar tyvärr, och drabbas av skörbjugg.

En liten dikt inspirerad av Sugis:

När läget blir kri-tiskt
då blir jag kri-minell
Om pengarna inte räcker
till hyran för min cell
då drabbas jag av socialt sammanbrott
När elräkningrna når en krigisk nivå
då drabbas min närmiljö av brott
pga svek från politikernas pengalek
Är jag sjuk eller bara för mjuk
för ett samhälle som nått sin botten?

Jag har märkt att jag blir mer politiskt radikal när jag har dåligt med pengar. Speciellt om jag är är arbetslös. Att jag liksom inte kan med och gå omkring och vara lika försiktig och nyanserad som när jag jobb. Det känns ganska märkligt att notera dom förändringarna hos sig själv.

Bjäbbmonstret skrev:Jag har märkt att jag blir mer politiskt radikal när jag har dåligt med pengar. Speciellt om jag är är arbetslös. Att jag liksom inte kan med och gå omkring och vara lika försiktig och nyanserad som när jag jobb. Det känns ganska märkligt att notera dom förändringarna hos sig själv.

På vilket sätt är du försiktig och nyanserad när du jobbar? Är det det som det innebär att vara "smidig" och "smälta in" och "inte märkas för mycket"? Kanske t.o.m. "socialt kompetent"?

/Barracuber

barracuber skrev:På vilket sätt är du försiktig och nyanserad när du jobbar? Är det det som det innebär att vara "smidig" och "smälta in" och "inte märkas för mycket"? Kanske t.o.m. "socialt kompetent"?

/Barracuber

Ah - skrivfel. Visst är man lite annorlunda på jobbet men jag menar inte skillnaden mellan att vara på jobbet eller inte utan skillnaden mellan att ha jobb och inte, vilket får mig att tänka annorlunda.

Bjäbbmonstret skrev:

barracuber skrev:På vilket sätt är du försiktig och nyanserad när du jobbar? Är det det som det innebär att vara "smidig" och "smälta in" och "inte märkas för mycket"? Kanske t.o.m. "socialt kompetent"?

/Barracuber

Ah - skrivfel. Visst är man lite annorlunda på jobbet men jag menar inte skillnaden mellan att vara på jobbet eller inte utan skillnaden mellan att ha jobb och inte, vilket får mig att tänka annorlunda.

Ok då jag förstår hur du menar.

/Barracuber