Spisplattor x3

Jag försöker att inte styra andra. Jag har som sagt oflexibla människor runt mig och tycker det är jobbigt. Nu så vill jag väl ha det på mitt eget sätt men hamnar köksknivarna i fel låda får de ligga där och se dumma ut och efter de använts och diskats lägger jag dem i rätt låda. Nu bor jag själv så de blir inget krig om var knivarna ska ligga. Men har bott med folk och accepterat vissa ytor som gemensamma och vissa som privata. Då har det känts OK om de rört till de gemensamma.

Jag tror nog vi aspergare kan vara extrema med våra hem för mitt boendestöd (olika personer) har varit helt förskräckta om jag bett dem ställa in disken. De har nog fått mycket skäll för de gjort fel.

Dejtat en tjej senaste tiden och kan idag konstatera att ja. Ja jag kan nog hålla med om att jag undrar lite om manipulativt kontrollbehov är en del av denna diagnos. Det här var riktigt läskigt faktiskt haha.

Kanske ska ta och skippa dejta diagnostiserat folk som saknar just, självdistans

Intressant skrev:Dejtat en tjej senaste tiden och kan idag konstatera att ja. Ja jag kan nog hålla med om att jag undrar lite om manipulativt kontrollbehov är en del av denna diagnos. Det här var riktigt läskigt faktiskt haha.

Kanske ska ta och skippa dejta diagnostiserat folk som saknar just, självdistans

Dejtar man någon är det väl för att man gillar någon även med dess fel och brister, med eller utan diagnos.

Det verkar som du dejtar henne av fel orsaker eller har väldigt liten/dålig förståelse/flexibilitet själv för andra.

Tiblan skrev:

Intressant skrev:Dejtat en tjej senaste tiden och kan idag konstatera att ja. Ja jag kan nog hålla med om att jag undrar lite om manipulativt kontrollbehov är en del av denna diagnos. Det här var riktigt läskigt faktiskt haha.

Kanske ska ta och skippa dejta diagnostiserat folk som saknar just, självdistans

Dejtar man någon är det väl för att man gillar någon även med dess fel och brister, med eller utan diagnos.

Det verkar som du dejtar henne av fel orsaker eller har väldigt liten/dålig förståelse/flexibilitet själv för andra.

Så kan det vara, har helt ärligt ingen aning. Men min tolking är att detta var ganska kontrollerande. Men jag kan ju ha fel, jag är inte all knowing.

Nej, jag dejta henne för att hon påminner om mig, men har levt ett helt annat liv. Jag blev tvungen att bryta av att jag fick ett ultimatum som jag inte kunde hantera. Jag vill kunna se min tjej naken, jag är lojal. Om någon har sådan problem med det att den inte kan visa sig naken, för resten av livet, så måste jag dra mig ur. Men jag ska inte behöva bli nertryckt när jag har den åsikten, fattaru?

Hon har ingen rätt att kräva att jag ska leva med henne och ge upp mina guldkorn som att få skåda en naken kvinna, som jag ev ska dela livet med. Att kalla någon sjuk, störd, rubbat, idiot hejdlöst när jag försöker lyfta henne och önska lycka till i livet, är det bra? Om hon förklarat att hon ev kan tänka sig att arbeta med denna fix ide, så hade jag kunnat förstå, men så var inte fallet.

Om hennes ex har förstört hennes självkänsla så mycket, så är det avtändande att ingen ska kunna se på henne. Det handlar om psykisk terror, inte fysiskt, vad jag har fått förklarat. Hon har själv levt med någon som velat kontrollera hennes självbild för att kunna ta kontrollen över henne. Hålla henne gömd för välden, av rädsla för otrohet. Få henne att tro att hon inte duger, när hon är skitsöt, det är inte sunt.

Jag kan leva med ett visst kontrollbehov, men jag kan inte förneka att det var ett ganska omfattande sådant i detta fall.

Jag är osäker på om det Bibliska begreppet "själisk" människa är någon som är starkt styrd att uppföra sig på det vanliga sättet.

Jag Googlade mig till:

1 Kor 2:14* Men en »själisk» människa tager icke emot vad som hör Guds Ande till. Det är henne en dårskap, och hon kan icke förstå det, ty det måste utgrundas på ett andligt sätt.
15* Den andliga människan åter kan utgrunda allt, men själv kan hon icke utgrundas av någon.
16* Ty »vem har lärt känna Herrens sinne, så att han skulle kunna undervisa honom?» Men vi hava Kristi sinne. (1917 års Bibel)

(En viktig fråga i sammanhanget är om kristen lära stör i Forumet, om man kommenterar annat?)

/notwoodstock

notwoodstock skrev:Jag är osäker på om det Bibliska begreppet "själisk" människa är någon som är starkt styrd att uppföra sig på det vanliga sättet.

Jag Googlade mig till:

1 Kor 2:14* Men en »själisk» människa tager icke emot vad som hör Guds Ande till. Det är henne en dårskap, och hon kan icke förstå det, ty det måste utgrundas på ett andligt sätt.
15* Den andliga människan åter kan utgrunda allt, men själv kan hon icke utgrundas av någon.
16* Ty »vem har lärt känna Herrens sinne, så att han skulle kunna undervisa honom?» Men vi hava Kristi sinne. (1917 års Bibel)

(En viktig fråga i sammanhanget är om kristen lära stör i Forumet, om man kommenterar annat?)

/notwoodstock

Tar gärna del av kristen lära, det är helt ok då folk har det som ideologi. Så länge man inte tvingar någon på sin tro. Alla bör se till sin egen fakta och vad som får dem att fungera.

Tiblan skrev:

Intressant skrev:Dejtat en tjej senaste tiden och kan idag konstatera att ja. Ja jag kan nog hålla med om att jag undrar lite om manipulativt kontrollbehov är en del av denna diagnos. Det här var riktigt läskigt faktiskt haha.

Kanske ska ta och skippa dejta diagnostiserat folk som saknar just, självdistans

Dejtar man någon är det väl för att man gillar någon även med dess fel och brister, med eller utan diagnos.

Det verkar som du dejtar henne av fel orsaker eller har väldigt liten/dålig förståelse/flexibilitet själv för andra.

Vill klargöra över mitt tidigare svar till denna text. Vi har pratat, det är möjligt att min ADHD rusar mina tankar och att jag ibland tolkar saker för snabbt och får en skev bild över hela händelseförloppet. Jag vill inte säga att jag inte hade rätt att känna som jag gjorde. Men jag vill bara klargöra att, du kan ha en poäng. Jag är inte den som är blyg att erkänna om jag har fel.

Det kan vara hur som helst, har svårt att avgöra vad som är sant och ikke sant i denna historia. Men jag kan ha haft dålig förståelse här och fått svar som jag förtjänar. Jag kan inte utesluta att jag blir "kontrollerad" för mitt eget bästa, då jag inte medicinerar för ADHD. Så kan jag nog faktiskt behöva bli lite guidad ibland, även om det tar ut sig i att jag känner mig kontrollerad. Någon som har en längre erfarenhet av just adhd biten i mig. Jag har en ganska ny diagnos.

Tiblan skrev:Det är ju en enorm energitjuv att vara aspie många gånger så det är väl därför många vill göra saker och ting på sitt sätt för att slippa dessa energitjuvar. Vissa rutiner kan märkas mer än andra och kanske även uppfattas som kontrollbehov.

Om alla människor lät bli att lägga sig i hur någon gör saker och ting och istället bryr sig om att saker och ting är gjorda så tror jag mycket skulle bli betydligt lättare. Om man har olika sätt att uppnå samma sak kan vissa också uppfatta som kontrollbehov.

Hmm.... problemet är att det blir en enorm "energitjuv" för icke-aspergare at tvingas "lära" sig att göra allt på det sätt som kärvs för att aspergarere skall kuna fungera/inte få utbrott/inte börja skirka om att alla andra är idioter....
Så hur man än vänder på det så blir det någon som blir dränerad av energi-tjuvar....

Kan aspergare strunta i HUR saker blir gjorda?
Då vore där ju inte problem med kontrollbehov...kontroll av att allt ligger på "rätt" ställe i kylskåpet t ex... Hittade en amerikansk bok om Aspergare där en kvinna beskriver hur hennes man med asperger diagnos t o m försökte "lära" henne hur saker skulle läggas i soppåsen det fanns ett "rätt" sätt för det också...
Jag kände igen mig väldigt mycket i min mans beteende...så det hade inte varit några problem om han nöjde sig med att saker blev gjorda...men han måste definitivt kontrollera HUR de görs också....och det verkar ju vara ett typiskt Aspergerg.bettende. Eller har jag fel där?
Hur som helst är hans kontrollbehov en oerhörd energitjuv som dränerar MIG!

Vissa kanske kan strunta i hur saker blir gjorda, andra inte. Är ju samma sak på ett jobb faktiskt, allt måste ju göras på samma sätt för att uppnå ett visst resultat många gånger. Om någon annan ska sätta igång och grotta ner sig i något som någon gjort som inte följt en rutin då blir det många gånger bara pannkaka av allt och så måste man göra om det som den innan gjort för att sedan kunna göra sitt eget rätt.

Om vi pratar om hur man diskar så kanske det funkar annorlunda under förutsättning att man inte ser det och att resultatet blir exakt detsamma.

Allt är väldigt individuellt och det går inte att dra alla Aspergare över en kam lika lite som det går att dra alla "normala" över en kam. Vi är alla olika och många gånger kan vi alla vara mer flexibla beroende på hur vi blir bemötta. Men finns det lagar och/eller regler att följa så gör man det anser jag.

notwoodstock skrev:(En viktig fråga i sammanhanget är om kristen lära stör i Forumet, om man kommenterar annat?)

Så länge du håller dig till ämnet (vilket åtminstone jag tycker du gjorde i detta fall) så stör det inte.

Dock får du gå off-topic i avdelningen Off topic, men det tillåter ändå inte att man spammar (se Forumregler).

Cassandra skrev:Hmm.... problemet är att det blir en enorm "energitjuv" för icke-aspergare at tvingas "lära" sig att göra allt på det sätt som kärvs för att aspergarere skall kuna fungera/inte få utbrott/inte börja skirka om att alla andra är idioter.... Så hur man än vänder på det så blir det någon som blir dränerad av energi-tjuvar....

Nja, jag tror du har till största delen fel här. Det kostar kanske lite energi att lära sig, men när man väl gjort det så är rätt sätt åtminstone lokaloptimalt.

Inser när jag läser i den här tråden att jag lidit av ett enormt kontrollbehov men att jag faktiskt blivit fri från det och det är så jäkla skönt. För min del krävdes att jag bröt med mitt förra förhållande och fick ett nytt (men inget av det gjorde jag för att bli frisk även om effekten blev så enormt positiv).

nallen skrev:

Cassandra skrev:Hmm.... problemet är att det blir en enorm "energitjuv" för icke-aspergare at tvingas "lära" sig att göra allt på det sätt som kärvs för att aspergarere skall kuna fungera/inte få utbrott/inte börja skirka om att alla andra är idioter.... Så hur man än vänder på det så blir det någon som blir dränerad av energi-tjuvar....

Nja, jag tror du har till största delen fel här. Det kostar kanske lite energi att lära sig, men när man väl gjort det så är rätt sätt åtminstone lokaloptimalt.

Nallen, har du asperger?

Jo, så tycker min man också att det är väl inget problem bara jag lär mig att göra på "rätt" sätt.
Rätt sätt är det han som genom sin överlägsna intelligens och logiska tänkande har listat ut.

Tja, "rätt ställe" i kylskåpet underlättar ju iom att man snabbt hittar det man vill ha och inte behöver stå med kylskåpsdörren öppen och leta.

Nu har vi det inte så, men när jag handlat något vill jag lägga in det själv, annars hittar jag det inte.

Men man kan ha olika synpunkter på vad som är "rätt" också. Klart en kan alltid rätta sig efter den andra (aspien, mannen), men då känner hen sig nog som i en diktatur. Andra bestämmer reglerna och hen har bara att lyda.

Själv blir jag galen på regler. Dvs andras regler, som känns helt fel för mig. När jag diskade hemma så sköljde jag disken under kallt rinnande vatten. Tyckte det kändes ohygieniskt med varm vatten i en sköljbalja. Men blev utskälld av min mor, disken kan ju inte bli ren om man sköljer i kallt vatten. Fast hade jag sköljt i varmt vatten hade jag slösat med varmvatten. Det skulle väl varit enklast om jag följt hennes regler men det ville jag inte. Jag diskar på mitt sätt!

Egentligen har jag samma problem hemma. Min man kräver att det ska diskas på hans sätt, jag kan inte tänka mig att diska på annat än mitt sätt. Lösningen: han får diska på sitt sätt. Vilket innebär att det blir ett väldigt diskberg innan han gör det. Jag skulle föredra att han diskade oftare. Nu är det jag som har AS-diagnos, inte min man. När det gäller att tvätta så gör jag det, eftersom jag inte litar på honom där, att klara att skilja på vad som ska tvättas i 60 resp 40 grader.

När man ska packa ner matvaror i affären så fanns det också regler, så jag gjorde fel. Det gick ju bra när jag levde ensam, tyckte jag. Men även om jag inte har något emot reglerna i sig, så orkar jag inte hålla alla regler i huvudet. Endast mina egna regler.

Intressant skrev:Jag blev tvungen att bryta av att jag fick ett ultimatum som jag inte kunde hantera. Jag vill kunna se min tjej naken, jag är lojal. Om någon har sådan problem med det att den inte kan visa sig naken, för resten av livet, så måste jag dra mig ur. Men jag ska inte behöva bli nertryckt när jag har den åsikten, fattaru?

Även om hon själv inte inser det så kanske det går att jobba på saken? hennes förtroende för dig och därefter självförtroendet är nog den första punkten isåfall.

Cassandra skrev:Nallen, har du asperger?

Jag har aldrig utretts.

nallen skrev:

Cassandra skrev:Nallen, har du asperger?

Jag har aldrig utretts.

Okej, det lät lite lustigt med att tycka att det är "lokaloptimalt" att någon bara inordnar sig efter någon annans vanor och sätt att göra något. Känns som ett lite udda tänkande. Och kanske typiskt för aspergare....

Och jo, när jag tänker efter så låter det synsättet lite oempatiskt också....och så tvivlar jag på att det synsättet är lyckomässigt-lokal-pareto-optimalt.

Alien skrev:Tja, "rätt ställe" i kylskåpet underlättar ju iom att man snabbt hittar det man vill ha och inte behöver stå med kylskåpsdörren öppen och leta.

Nu har vi det inte så, men när jag handlat något vill jag lägga in det själv, annars hittar jag det inte.

Men man kan ha olika synpunkter på vad som är "rätt" också. Klart en kan alltid rätta sig efter den andra (aspien, mannen), men då känner hen sig nog som i en diktatur. Andra bestämmer reglerna och hen har bara att lyda.

Själv blir jag galen på regler. Dvs andras regler, som känns helt fel för mig. När jag diskade hemma så sköljde jag disken under kallt rinnande vatten. Tyckte det kändes ohygieniskt med varm vatten i en sköljbalja. Men blev utskälld av min mor, disken kan ju inte bli ren om man sköljer i kallt vatten. Fast hade jag sköljt i varmt vatten hade jag slösat med varmvatten. Det skulle väl varit enklast om jag följt hennes regler men det ville jag inte. Jag diskar på mitt sätt!

Egentligen har jag samma problem hemma. Min man kräver att det ska diskas på hans sätt, jag kan inte tänka mig att diska på annat än mitt sätt. Lösningen: han får diska på sitt sätt. Vilket innebär att det blir ett väldigt diskberg innan han gör det. Jag skulle föredra att han diskade oftare. Nu är det jag som har AS-diagnos, inte min man. När det gäller att tvätta så gör jag det, eftersom jag inte litar på honom där, att klara att skilja på vad som ska tvättas i 60 resp 40 grader.

När man ska packa matvaror i affären så fanns det också regler, så jag gjorde fel. Det gick ju bra när jag levde ensam, tyckte jag. Men även om jag inte har något emot reglerna i sig, så orkar jag inte hålla alla regler i huvudet. Endast mina egna regler.

Ja där satte du fingret på något - faktum är att det ofta känns som en diktatur! Och ju mer jag lever på nätet så förstår jag att många med partners som har asperger känner det precis så.

Du skriver att "du kan inte tänka dig att diska på annat än mitt sätt". Ja, det kanske är ett aspergerdrag jag känner igen det från min man, det är väldigt mycket (nästan allt) som han inte kan tänka sig att göra på något annat sätt än hans. I vanliga förhållanden är det synsättet nog ganska ovanligt. Han säger också ofta att han inte orkar hålla reda på alla "mina nojor" och "mina nojor" kan nog översättas mina regler, som t ex är det löjligt att jag tycker att man inte skall låta tomma chipsspåsar ligga och skräpa i soffan, eller att hela veckans dagstidningar skall ligga i och kring soffan eller att när man har lagat mat så sätter man in rester i kylskåpet och låter inte en gryta med chili con carne stå kvar på spisen i 2-3 dagar för att bara sleva upp nya portioner och köra i mikron. Men det tycker han är rationellt oh bra, för eventuella baktrerier dör när chiin hettas upp igen... Jag som tycker det är äckligt är löjlig.

Arrgh, jag är så förbaskat trött på alla hans konstiga egenheter och allra mest på hans sunkighet!

Cassandra skrev:Okej, det lät lite lustigt med att tycka att det är "lokaloptimalt" att någon bara inordnar sig efter någon annans vanor och sätt att göra något. Känns som ett lite udda tänkande. Och kanske typiskt för aspergare....

Jag talade om handlingen och utförandet - inte om att någon "inordnar sig". Gör man något på rätt sätt så går det åt mindre energi (ansträngning) än om man gör det på fel sätt. Det vill säga handlandet är optimalt - åtminstone i en lokal omgivning.

nallen skrev:

Cassandra skrev:Okej, det lät lite lustigt med att tycka att det är "lokaloptimalt" att någon bara inordnar sig efter någon annans vanor och sätt att göra något. Känns som ett lite udda tänkande. Och kanske typiskt för aspergare....

Jag talade om handlingen och utförandet - inte om att någon "inordnar sig". Gör man något på rätt sätt så går det åt mindre energi (ansträngning) än om man gör det på fel sätt. Det vill säga handlandet är optimalt - åtminstone i en lokal omgivning.

Men vem avgör vad som är rätt?
Och hur avgör man vad som är rätt sätt att kliva ur sängen (jo enligt min man finns det ett rätt sätt) eller för den delen att öppna det kaffepaketet som jag tjatat om i den här tråden?

Cassandra skrev:

Alien skrev:Tja, "rätt ställe" i kylskåpet underlättar ju iom att man snabbt hittar det man vill ha och inte behöver stå med kylskåpsdörren öppen och leta.

Nu har vi det inte så, men när jag handlat något vill jag lägga in det själv, annars hittar jag det inte.

Men man kan ha olika synpunkter på vad som är "rätt" också. Klart en kan alltid rätta sig efter den andra (aspien, mannen), men då känner hen sig nog som i en diktatur. Andra bestämmer reglerna och hen har bara att lyda.

Själv blir jag galen på regler. Dvs andras regler, som känns helt fel för mig. När jag diskade hemma så sköljde jag disken under kallt rinnande vatten. Tyckte det kändes ohygieniskt med varm vatten i en sköljbalja. Men blev utskälld av min mor, disken kan ju inte bli ren om man sköljer i kallt vatten. Fast hade jag sköljt i varmt vatten hade jag slösat med varmvatten. Det skulle väl varit enklast om jag följt hennes regler men det ville jag inte. Jag diskar på mitt sätt!

Egentligen har jag samma problem hemma. Min man kräver att det ska diskas på hans sätt, jag kan inte tänka mig att diska på annat än mitt sätt. Lösningen: han får diska på sitt sätt. Vilket innebär att det blir ett väldigt diskberg innan han gör det. Jag skulle föredra att han diskade oftare. Nu är det jag som har AS-diagnos, inte min man. När det gäller att tvätta så gör jag det, eftersom jag inte litar på honom där, att klara att skilja på vad som ska tvättas i 60 resp 40 grader.

När man ska packa matvaror i affären så fanns det också regler, så jag gjorde fel. Det gick ju bra när jag levde ensam, tyckte jag. Men även om jag inte har något emot reglerna i sig, så orkar jag inte hålla alla regler i huvudet. Endast mina egna regler.

Ja där satte du fingret på något - faktum är att det ofta känns som en diktatur! Och ju mer jag lever på nätet så förstår jag att många med partners som har asperger känner det precis så.

Du skriver att "du kan inte tänka dig att diska på annat än mitt sätt" Ja, det kanske är ett aspergerdrag jag känner igen det från min man, det är väldigt mycket (nästan allt) som han inte kan tänka sig att göra på något annat sätt än hans. I vanliga förhållanden är det synsättet nog ganska ovanligt. Han säger också ofta att han inte orkar hålla reda på alla "mina nojor" och "mina nojor" kan nog översättas mina regler, som t ex är det löjligt att jag tycker att man inte skall låta tomma chipsspåsar ligga och skräpa i soffan, eller att hela veckans dagstidningar skall ligga i och kring soffan eller att när man har lagat mat så sätter man in rester i kylskåpet och låter inte en gryta med chili con carne stå kvar på spisen i 2-3 dagar för att bara sleva upp nya portioner och köra i mikron. Men det tycker han är rationellt oh bra, för eventuella baktrerier dör när chiin hettas upp igen... Jag som tycker det är äckligt är löjlig.

Arrgh, jag är så förbaskat trött på alla hans konstiga egenheter och allra mest på hans sunkighet!

Jag skulle bli skogstokig av att behöva flytta på alla prylar för att kunna göra det jag ska typ baka eller laga mat och hela tiden behöva flytta på chilin mm. Däremot så har jag efter lång och enträgen träning bestämt mig för att ok gör ingen annan det så gör jag det (städar och plockar undan) för det går åt mer energi att irritera sig på det eller klaga än att ta hand om skiten själv direkt och dessutom få det gjort på det sättet jag själv vill ha det gjort.

Jag skulle bli skogstokig av att behöva flytta på alla prylar för att kunna göra det jag ska typ baka eller laga mat och hela tiden behöva flytta på chilin mm. Däremot så har jag efter lång och enträgen träning bestämt mig för att ok gör ingen annan det så gör jag det (städar och plockar undan) för det går åt mer energi att irritera sig på det eller klaga än att ta hand om skiten själv direkt och dessutom få det gjort på det sättet jag själv vill ha det gjort.

Jo Tiblan, jag har väl gått igenom all stadier ifrån att tjata på honom att plocka upp efter sig, till att städa efter honom men då blir han alltid vansinnig över var jag har lagt hans verktyg, pincetter, skalpeller (anväds till hans nageltrång, vid soffbordet bllääää och urk, jag vet!), det har t o m förekommit att han låtit en lödkolv stå en månad på vårt soffbord, utan att han tyckte det var konstigt, till att bara strunta i hans röra. Numera så undviker jag vårt vardagsrum där han har sitt "kaos" och helst använder jag inte köket på helger och semestrar när han "experimenterar fritt där.

Jag har gett upp att städa efter honom för det är faktiskt ett ganska otacksamt evighetsgöra och han blir bara helt paranoid och skriker om att jag gömt alternativt stulet ditten eller datten...Jag undrar varför jag skulle stjäla en lödkolv eller en datorpryl som jag inte ens vet vad de skall användas till eller så hans stora skräckscenario att jag har slängt något. Han fick totalt psykbryt förra vintern när han letade efter en gammal dunjacka från 1986 på vinden och jag tvingades erkänna att jag slängt den. Han var fullständigt rasande. Jag hade försökt rensa lite i röran men hans utbrott gjorde mig riktigt rädd. Han är fullständigt manisk med sina saker.

Jag hade nog valt att vara särbo om jag varit i dina kläder och helst träffats på hemmaplan då.