Jag blev lycklig av att kanske "hitta hem" lite grann här!

Lite "presentation", blir det ju då i alla fall.

Skrev i ett annat inlägg att psykologen trodde att jag hade Asperger, trots att jag inte fått läkarsamtal och "diagnosen" fastställd än.

Tänkte då rent rått att då skriver jag några få saker som jag hunnit inse:

Jag lärde mig läsa tidigt.

Mamma är riktig pedant, och det växte jag upp med, och "ärvde".

Som barn, så var jag väldigt styrd av samvetet, och var nog av kristna släktingars kanske böner, ett väldigt välsignat barn.

Jag var tyvärr lite förstörd av att börja "tävla" i första klass.

Jag var lite extrem i de intressen som jag ägnade mig åt: frimärkssamling under grundskoletiden, schack på ungefär Div II-nivå tills jag insjuknade akut psykiskt, som 27-åring.

Och som akademiker, så var jag iofs begåvad, men jag gick in i väggen "lite i taget" redan under högskoletiden.

Sedan blev jag extremt sanningsmedveten efter sjukhusperioden på slutet av 80-talet. Och faktiskt rejält extrem som kristen, men inte mer än att det yttre nog fungerade rätt så normalt.

Är också intresserad av hur min egen hjärna fungerar, har intresse för populärvetenskap, också inom neuropsykiatriska området.

Och slutligen så är jag nu klart lycklig över att ha hittat hit, jag tror att det "kändes rätt" till någon viss %, hur min diagnosticerade schizofreni troligtvis också har med Asperger att göra. Detta kanske från redan 5 års ålder. Min tes är att jag måste ha påverkats av att både morfar, farfar och en gammelmosters man dog ungefär då. Plus det som ni har koll på här.

Jag är också mycket intresserad av andras kommentarer till ovanstående! Jag kan ta kritik halvok.

Passande nog skrivet på julaftonsmorgonen. Och ca 24 år efter min bön om kristen frälsning 1989.

/notwoodstock

editerat:

P.S

Kom också på att jag läst extremt mycket Science Fiction, började under högstadiet försöka läsa på engelska, eftersom det var ont om SF på svenska. Så jag fick behändigt och relativ billigt, ett extraspråk som ju idag med Internet är ytterst användbart!

Ett gott råd är att om man eller ens barn har lite språkbegåvning, så går det rätt så enkelt att komma igång att läsa på engelska, fast jag är medveten om att jag hoppar över ord jag inte kan, när jag läser.

Sedan så hade jag en period när jag var liten, när jag lärde mig pekfingervalsen genom att göra ett kartotek över fotbollslagsuppställningar olika år. Jag skrev av från Idrottsårsböcker.

D.S.

Jag glömde ett utpräglat drag, som jag led av mest tills att jag insjuknade psykiskt akut:

Jag tror att jag har lidit av kontaktsvårigheter, haft en inåtvändhet.

Inte så extremt - jag har haft "bästisar". Men ändå tillräckligt markant för att jag skall bli nyfiken hur det är att ha Asperger.

Och när jag varit inlagd p.g.a psykoser m.m., så har jag haft väldigt svårt att ta kontakt med andra patienter - det brukar vara andra som börjat prata med mig.

Så jag har vandrat delvis en enstörings liv. Även lite i kyrkan.

Och jag har en "Judiskt kristen" uppväxt, som barn till en far som fick gå för mycket i kyrkan som barn.

Så jag har haft dömande mot andra, när det gäller en massa saker - som vad man vågar nämna. Akademiska kamrater var rätt bra på detta, så jag trivdes bland dom. Även om det emotionella då blev lidande.

Men nu har jag börjat skaka av mig detta automatiska dömande, lyckligtvis.

Jag tyckte t.ex det var konstigt på 90-talet att en kristen vän hade TV samt att folk drack lättöl på första personalfesten när jag blev omplacerad till ett lättare jobb
(datasupport)

/notwoodstock

En sak som hänt mig sedan jag hamnade på sjukhus igen och fick diagnosen schizofreni, är att jag är inte är mitt ordningssanna jag längre.

Jag hade åtminstone det löpande fungerande i vanliga livet.

Och när det gäller egen moral, så bestämde jag mig för någongång att aldrig säga något till någon annan om en tredje person, utan att sedan kunna gå och berätta vad jag sagt om personen ifråga, till denne.

Och jag har förut varit känslig för att om någon är ofin mot mig, så fastnade det nog som en liten törntagg i själen. Men jag har inte den typ av paranoid schizofreni, att jag inte kan glömma oförrätter.

Och jag undviker konflikter, uppträder hellre korrekt än att ifrågasätta.

Och schizofrenin samt medicin mot, trubbar av känslorna så att jag lever utan att ta illa vid mig.

/notwoodstock

Fick lite mer svar:

http://www.aspergerforum.se/ipad-appar-for-asperger-t37777.html#p1099319

/notwoodstock