Har varigt registrerad här ett tag främst för att fråga om ljuskänslighet, under den perioden fram tills nu så har jag fått diagnoserna AS och adhd, utredningen eller den nya nevro- utredningen skede inte på mitt initiativ (det gjorde inte det första som inte gav några diagnoser alls heller) utan det är vården som misstänkte att jag skulle ha AS,

jag ljög aldrig under utredningen men gjorde heller ingen stor sak om att jag inte höll med helt om tolkningen (ifrågasatte lite försiktigt)

å ena sida och andra sidan..

Å ena sida gillar jag att umgås med människor (när jag hade kompisar dvs) men behövde villa mig efter ett par daggars socialisering, kände att jag tappade min identitet. blev inte i sig trött av att vara social. men visst kan man se det som att det blir för mycket intryck osv

Känslighet för ljud eller och ljus, jag är känslig för ljud men vet inte om andra inte skulle bli irriterade på mina granar dom med, sen vet jag inte vart ljudkänsligheten slutar och det är i huvudsak ångesten över det som är dominerade. Ljus jag gillar låg belysning mörka lokaler har mina fönster täckta med lakan och annat trevligt, och gillar inte solljus belysning av min lägenhet eller andra lokaler nästa på gränsen till störande/deppigt. Om jag har huvud och öronverk blir jag fysisk känslig för ljus, snabba rörelser (på ex tv,skärmar osv) och ljud det leder till mycket mera värk. Detta togs även som ett argument för AS

Om jag känts mig annorlunda än andra under barndomen/skoltiden diffus fråga för mig iaf, slutade från min sida med egentligen inte män efter som jag var sjuk större delen av min barndom så var det självklart att jag var annorlunda.

Det var några exempel iaf ska inte tråka ut er.
så det blir, ja vill ni i vården att jag ska ha AS vist vist okej...., annars går det bra med de tidigare också borderline, social fobi ( vilket är som symtom som gav det tidtagare diagnoserna som nu verkar ha ersatts med AS)

Diagnoser är ju väldigt individuellt, och är olika till person till person. Jag har som sett det lite som en meny, man tar ju som inte ALLT från den utan bara delar.

Har själv AS/ ADHD och tycker om att umgås osv, däremot har jag problem med att ta nya kontakter - betyder däremot inte att jag inte VILL.

Sedan så ändrar inte en diagnos vem man är, det ger bara en bättre förklaring till varför man kanske reagerar som man gör. Så man får nya verktyg till att få ett bättre liv - det är så jag ser det iafl.

Jag har aldrig känt att jag passar in i mallen för aspergare heller. Jag är lite för "normal". Jag är ganska social av mig, om jag sitter ensam hemma en hel helg utan att träffa någon blir jag ganska rastlös. Och jag har inte ens något specialintresse, som alla verkar ha.

LindaMonroe skrev:Jag har aldrig känt att jag passar in i mallen för aspergare heller. Jag är lite för "normal". Jag är ganska social av mig, om jag sitter ensam hemma en hel helg utan att träffa någon blir jag ganska rastlös. Och jag har inte ens något specialintresse, som alla verkar ha.

känner igen mig endel i din beskrivning.

Jag tycker att Sadistic har en poäng.Vi är alla individuella. Vissa saker passar in på en och andra inte. Men genom kunskap så kanske man förstår sig själv bättre och kan använda sina resurser på bästa sätt.

Zirre skrev:

LindaMonroe skrev:Jag har aldrig känt att jag passar in i mallen för aspergare heller. Jag är lite för "normal". Jag är ganska social av mig, om jag sitter ensam hemma en hel helg utan att träffa någon blir jag ganska rastlös. Och jag har inte ens något specialintresse, som alla verkar ha.

känner igen mig endel i din beskrivning.

Håller med samt känner igen delar av andra med AS i beskrivningen.

Mountain_lion skrev:Jag tycker att Sadistic har en poäng.Vi är alla individuella. Vissa saker passar in på en och andra inte. Men genom kunskap så kanske man förstår sig själv bättre och kan använda sina resurser på bästa sätt.

Precis det är ofta jag får uppfattningen att folk känner att dom 'får' problem då dom har sin diagnos. Som om dom inte fanns där innan, men det är ju som inte riktigt så det funkar. I slutändan är det bara ett papper, det är vad man själv gör med det pappret som formar en typ

Min läkare säger att jag e ganska normal men ändå har asperger

tack för era svar =)

Ni har rätt diagnosen avgör inte hur jag fungerar eller vem jag är, men min identitetsosäkerhet och devis tvivels tankar gör att jag kan få för mig att skriva ett sånt inlägg.

Förlåt, men är det vanligt att många diagnosticeras med AS trots att de inte känner igen grundsymtomen? Jag som enligt kriteria är AS på många punkter och andra har AS utan att indirekt fylla aspiekrav, blir således inte syftet med diagnosen urvattnad? Eller är jag underdiagnosticerad och ni faktiskt är AS:are? Förstår ingenting av detta.

man behöver inte vara onormal för att ha as. as kan var en svårighet ir ett annorunda sätt o tänka.