Förutom pojkvän har jag en vän ifrån kyrkan som jag pratar med i telefon då och då, men träffar sällan, utöver honom träffar jag ingen mer än några från jobbet, kanske nån gång i månaden, alla känner jag inte men en 2 3 stycken, då har jag alltså 4 verkliga vänner.



En del av mina vänner är nätvänner som jag chattar med, från gång till gång oftast.



Mvh Christer

Jag känner många men har bara två eller tre jag kallar bra vänner. Dom träffar jag heller inte särskilt ofta så det kanske inte räknas heller.

Av ren nyfikenhet, Är det vanligt/ovanligt på det här forumet att inga vänner alls ha? Hur många mår i så fall dåligt av det? Själv umgås jag inte med någon överhuvudtaget nu för tiden (förutom min familj) men jag vet inte egentligen om jag mår dåligt av det. (Då är jag mer bekymrad över hur samhället och världen i stort ser ut just nu ) Är inte överlycklig över att leva som en eremit men inte precis olycklig heller.

Inga för tillfället. Jag hade tre personer som jag umgicks med och det räckte väl under den tiden.

Inte så många

Inte en endaste en, var flera år sen jag senast umgicks med någon vän/bekant i verkligheten, och har väldigt svårt för att kunna umgås med grupper av okända där jag inte redan känner någon.

Det är lite sorgligt att läsa detta, men skulle jag dö skulle jag nog ligga ett tag innan ngn saknar mig, har nyligen tappat den enda jag kände lite närmare som var AS, vi hade för olika intressen, saknar honom lite...

Inga.

Jag har ingen diagnos, men jag röstade ändå på "inga".

Eller förresten, me, myself and I har jag förstås, men vet i fasiken om de är så vänskapliga alla gånger.

Har två som jag skulle räkna som vänner, varav den ena har asperger.

En del bekanta, som man träffar en gång per halvår. "Gamla" vänner-ish.

2-3.. En som jag umgås med dagligen, min sambo. En som jag umgås med kanske max 1 gång i veckan och en annan som jag inte träffat på ett tag.


Jag har inte så mycket kvar här i Sverige, vilket är varför jag testar USA ett tag nästa år.