Kontrollbehov verkar vara ett utmärkande drag för aspergers, får jag uppfattningen av när jag surfar runt på nätet och läser om asperger.

Så nu är jag lite nyfiken är det vanligt med kontrollbehov och hur yttrar de sig?

Ni här på forumet vilka uttryck tar era kontrollbehov sig?

Hur påverkar de er omgivning, familj etc?

Har ni behov av att även kontrollera familjemedlemmar, deras beteende etc?

Jag har lärt mig sista åren att jag desperat försöker kontrollera min ångest - vilket ökar anspänningen som är själva orsaken till ångesten. Typiskt GAD

Det beror på om man kan skilja på fantasi och verklighet. Jag tror att kontrollbehov är en metod för att dölja narcissism. Har man självdistans, så tror jag att man kan bota kontrollbehov.

Kontrollbehov och kontrollbehov.... Jag vill bara ha saker på mitt sätt.

Mountain_lion skrev:Kontrollbehov och kontrollbehov.... Jag vill bara ha saker på mitt sätt.

En manipulativ tanke

En tidigare tråd om kontrollbehov:

har-du-behov-av-att-kontrollera-andra-manniskor-t35684.html

Enligt vad det står här har jag kontrollbehov (har jag stängt av spisen, har jag verkligen låst dörren, vad tycker du? etc):

Kontrollbehov kan yttra sig i att känna sig tvungen att dubbelkolla att apparater är avstängda, ofta fråga efter andras åsikt och försäkringar att allt är som det ska eller hysa en stark, inre känsla av att behöva upprepa och granska i sitt inre vad man själv sagt och gjort i olika situationer. Det finns överdrivna och tvångsmässiga kontrollbehov, men också kontrollbehov som är helt normala.

Ett överdrivet kontrollbehov av framförallt andras åsikter och tankar om den egna personen och prestationen är ett inslag i både social fobi och generaliserat ångestsyndrom.

Även paniksyndrom och specifika fobier vidmakthålls bland annat av en stark önskan att kontrollera inre, kroppsliga symtom som till exempel hjärtklappning och yrsel och en rädsla för att dessa ska ta överhanden.

http://www.psykologiguiden.se/www/pages ... trollbehov

Tycker kontrollbehov har mer att göra med tvång, ångest och social fobi än med narcissism.

Vad som uppfattas som kontrollbehov varierar ju väldigt mycket från person till person. Jag tror inte att aspisar har ett större kontrollbehov än andra. För att veta säkert måste ju hela mänskligheten göra en neuropsykiatrisk undersökning så man med säkerhet vet vilka diagnoser folk har eller inte har. Att dra någon/några över en kam är ren idioti i min värld. Alla aspisar är lika unika som alla andra människor.

Vissa kan se det som kontrollbehov för att man mår bättre av att ha rutiner medans andra kan se dom som omvänt att vägra rutiner är också en form av kontrollbehov.

Jag har inte direkt kontrollbehov. Snarare behovet att vara förberedd, att inte bli överraskad av saker och ting. Folk kanske kan tycka att man då vill kontrollera situationen, men det handlar ju mest om att man inte kan reagera på ett vettigt sätt annars, eftersom man inte kan uppfatta hela situationen tillräckligt snabbt.

Det beror lite på vad du menar med kontrollbehov?

Vi som har AS tycker ju ofta om när saker och ting går på rutin och när någonting stör den rutinen så blir det fel och man försöker då att kontrollera händelserna för att att det bli rätt igen.
Alternativt försöker att kontrollera omgivningen för att det ska bli rätt från början.
Som Mountain_lion skrev "jag vill bara ha saker på mitt sätt".

Det är oftast inget illa menat, jag tror att det mest handlar om att det inte ska bli fel i huvudet. Jag tänker ofta ut hur olika händelser ska ske innan dom har skett, när det inte blir så blir det fel och min värld rasar samman vilket leder till ångest och liknande, därför har jag ett behov av att försöka kontrollera saker.

Jag tror att detta med "har jag stängt av spisen" också bottnar i kontrollbehov av omgivningen och att det måste bli rätt. Jag har lite sådana saker för mig också.
Vissa saker måste göras i rätt ordning, vid rätt tidpunkt och så vidare för att det ska kännas rätt i mitt huvud.

Mina åsikter, min uppfattning =)

Det är ju en enorm energitjuv att vara aspie många gånger så det är väl därför många vill göra saker och ting på sitt sätt för att slippa dessa energitjuvar. Vissa rutiner kan märkas mer än andra och kanske även uppfattas som kontrollbehov.

Om alla människor lät bli att lägga sig i hur någon gör saker och ting och istället bryr sig om att saker och ting är gjorda så tror jag mycket skulle bli betydligt lättare. Om man har olika sätt att uppnå samma sak kan vissa också uppfatta som kontrollbehov.

Samma för mig, vill vara förberedd. Det är andra i min familj som måste ha det på sitt sätt. T ex när de hälsar på mig tar de med sina vanor och jag ska leva efter dem, och när jag hälsar på dem så är det deras hem deras regler som gäller. Suck. Därför vill jag inte de kommer hit mer.

Har märkt att jag blivit mer GAD-ig på sista tiden. Brukade inte oroa mig för det som skulle komma. Det som var det var. Nu kan t o m förvarningen vara ett stressmoment. Ska någon (utom de jag känner) ringa en viss dag sitter jag på helspänn och väntar tills de ringt. Känns som mitt behov av förvarning i vissa fall skapat ett problem nu som jag inte hade innan.

Jag vet inte hur man kommer tillrätta med detta.

alixha skrev:Det beror lite på vad du menar med kontrollbehov?

Vi som har AS tycker ju ofta om när saker och ting går på rutin och när någonting stör den rutinen så blir det fel och man försöker då att kontrollera händelserna för att att det bli rätt igen.
Alternativt försöker att kontrollera omgivningen för att det ska bli rätt från början.
Som Mountain_lion skrev "jag vill bara ha saker på mitt sätt".

Det är oftast inget illa menat, jag tror att det mest handlar om att det inte ska bli fel i huvudet. Jag tänker ofta ut hur olika händelser ska ske innan dom har skett, när det inte blir så blir det fel och min värld rasar samman vilket leder till ångest och liknande, därför har jag ett behov av att försöka kontrollera saker.

Jag tror att detta med "har jag stängt av spisen" också bottnar i kontrollbehov av omgivningen och att det måste bli rätt. Jag har lite sådana saker för mig också.
Vissa saker måste göras i rätt ordning, vid rätt tidpunkt och så vidare för att det ska kännas rätt i mitt huvud.

Mina åsikter, min uppfattning =)

Hm...väldigt intressant att läsa!

Först när jag läser ditt svar, Alixha, låter det inte så farligt....men så funderar jag lite.
Kan inte låta bli att fundera om du lever tillsammans med någon, Alixha, och hur det i så fall fungerar?

För både du och Mountain-LIon verkar ju mena att "jag vill bara ha saker på mitt sätt".

Och det vill väl egentligen alla människor - men vi får alla lära oss att ta hänsyn och kompromissa.

Hur klarar era partners av att ni "måste" ha det på ert sätt?

Toblerone skrev:Jag har inte direkt kontrollbehov. Snarare behovet att vara förberedd, att inte bli överraskad av saker och ting. Folk kanske kan tycka att man då vill kontrollera situationen, men det handlar ju mest om att man inte kan reagera på ett vettigt sätt annars, eftersom man inte kan uppfatta hela situationen tillräckligt snabbt.

Ja, det låter på sätt och viss som ett behov att kontrollera omgivningen....att människor runt om dig måste agera på ett förutsägbart sätt, kanske inte visa glädje, sorg eller ilska...eller att de inte får lov att få plötsliga infall att åka på utflykt eller bara laga annan middagsmat än vad ni brukar ha en onsdag...
Nå inte vet jag , det är så klart skillnad på att plötsligt föreslå, "Vet du vi emigrerar till Australien och startar en fårfarm" och att föreslå att kanelbullen till kaffet skall bytas ut mot ett nyttigare äpple.
Det kanske bara är stora överraskningar som är jobbiga för dig.

Samma här dock har jag inte diagnosen.
Men jag känner igen mig.

Cassandra skrev:att föreslå att kanelbullen till kaffet skall bytas ut mot ett nyttigare äpple.

En sådan sak kan ändra blodsockernivån och då vet man helt plötsligt inte när man blir trött osv. Att hantera det kan man förstås göra men det tar energi. Alltså gör man det mest effektiva, det som man vet fungerar, och hur det fungerar. Vill någon ändra får de ha något som kompenserar energiförlusten.

Vanor och kontroll gör att energifällor undviks. Det är helt enkelt effektivt för att hushålla med mental ork.

Cassandra skrev:Hm...väldigt intressant att läsa!

Först när jag läser ditt svar, Alixha, låter det inte så farligt....men så funderar jag lite.
Kan inte låta bli att fundera om du lever tillsammans med någon, Alixha, och hur det i så fall fungerar?

Hur klarar era partners av att ni "måste" ha det på ert sätt?

Min före detta partner klarade av detta i 7 år sen tog det stopp och nu lever jag ensam.
Jag vet att vi hade ett ganska stort antal bråk om detta och att jag då "klassades" som oflexibel.
Andra gånger kunde vi faktiskt ha det ganska roligt åt mina små "påhitt".

Jag tror att det som var svårast var när mitt kontrollbehov gick ut över min partner även när det egentligen bara var småsaker, till exempel vrida knappen på spisen åt rätt håll.
Om min partner vred åt fel håll så kunde jag bli väldigt upprörd. Nu i efterhand så kan det ju tyckas att jag bara kunde ha gått fram och vridit om den åt rätt håll men jag tror att jag undermedvetet försökte lära mina partner det rätta sättet, det vill säga mitt sätt enligt mitt huvud.

alixha skrev:Min före detta partner klarade av detta i 7 år sen tog det stopp och nu lever jag ensam.
Jag vet att vi hade ett ganska stort antal bråk om detta och att jag då "klassades" som oflexibel.
Andra gånger kunde vi faktiskt ha det ganska roligt åt mina små "påhitt".

Jag tror att det som var svårast var när mitt kontrollbehov gick ut över min partner även när det egentligen bara var småsaker, till exempel vrida knappen på spisen åt rätt håll.
Om min partner vred åt fel håll så kunde jag bli väldigt upprörd. Nu i efterhand så kan det ju tyckas att jag bara kunde ha gått fram och vridit om den åt rätt håll men jag tror att jag undermedvetet försökte lära mina partner det rätta sättet, det vill säga mitt sätt enligt mitt huvud.

Tror detta är väldigt vanligt även bland vanliga NT människor, den ena partnern försöker kontrollera den andre.

Problemet jag skulle kunna tro vi med AS får i dessa situationer, är att vi oftast saknar mimic, vi tillrättavisar vår kontroll som om vi förklarade varför två magneter sitter ihop. Vi uppfattas som iskalla och sura, vilket leder till konflikt. Går man leende fram å gör som man vill ha det, eller säger saker med en humoristisk eller varm ton, så blir det en form av katt och råtta mellan parterna (dvs roligt) även om den ena vill kontrollera den andre, eller båda vill kontrollera varandra.

Man måste värma upp stålet för att kunna böja det, annars bryter man det.

Oooooh jaaa jag har ett FETT kontrollbehov. Detta för att jag inte klarar när saker "hänger i luften" - utan vill ha struktur, ordning och konkreta riktlinjer.

Är en sådan som tar på mig alldeles för mkt jobb - bara för jag tror att ingen kan göra det lika noggrant/är lika ambitiös som jag .... Händer med skolarbeten ex, att jag gör typ 95% av skiten, eftersom andras ambitioner - sällan når upp till mina egna, enligt mig själv Andra kan vara in i helvete jävla slarviga - och tänka "jag vill bara göra det enkelt för mig" typ grupparbeten.
NEJ... tänker jag då. Jag gillar utmaningar - och att göra VÄL genomtänkta arbeten ... och att veta vad fan jag snackar om. Jag stör sönder mig på att få jobba med nån som gör saker skitslarvigt och tror jag ska hänga på det.

Har mycket av ett "jag vill ha saker på mitt sätt"-kontrollbehov också, vilket typ drabbar mina relationer. Om människor är jobbiga att ha att göra med, pga. att de "inte beter sig som jag vill", så kan jag dumpa dom direkt ... Menar exempelvis om någon förolämpar mig EN gång, på ett sätt...... då finns det inte förlåtelse. Då drar dom åt helvete.
Det samma om jag finner att någon ex. är väldigt oflexibel att umgås med - medan jag själv vill klättra i berg, kasta pil, flyga drake, whatever.... Då kan den personen också dra åt helvete.

Min pojkvän får ta lite av kontrollbehovet också ... men tror inte det gör honom så mycket ... han är typ mer av en "följare" än en "ledare", ändå.
Här kan det ex. handla om att jag inte kan sova över hos honom om jag ska jobba nästa dag (blir fel med alla rutiner), att jag helst vill vara hos MIG varje gång - och typ aldrig hos honom, att jag är den drivande parten gällande vad vi hittar på när vi ses och sådant!

Eftersom jag har fet GAD också, har jag typ problem med att framtiden är oviss ... Vill ha allt under kontroll, och bryter ihop för saker jag oroar mig för med jämna mellanrum. Kan oroa mig för utbildning, jobb, att jag ska bli mer aspig, att min relation ska ta slut, att min pojkvän ska bli sjuk eller dö, att han ska krocka med bilen... osv osv ...

UGH.

Läste detta om spisknappen och kom på flera väldigt vanliga saker som folk tjafsar om, dvs huruvida man fäller ner sitsen på toa efter sig eller inte, vilken sorts tandkräm, vilken sorts smör mm mm. Folk tycker nog bara olika många gånger vare sig man har diagnos eller inte eller är det så många människor som saknar diagnos???

alixha skrev:Jag tror att det som var svårast var när mitt kontrollbehov gick ut över min partner även när det egentligen bara var småsaker, till exempel vrida knappen på spisen åt rätt håll.
Om min partner vred åt fel håll så kunde jag bli väldigt upprörd. Nu i efterhand så kan det ju tyckas att jag bara kunde ha gått fram och vridit om den åt rätt håll men jag tror att jag undermedvetet försökte lära mina partner det rätta sättet, det vill säga mitt sätt enligt mitt huvud.

Är nån på mig om sånt där och försöker tvinga på mig att göra på ett annat sätt så reagerar jag så att jag mer envist håller fast vid mitt sätt att göra det. I synnerhet om jag upplever att den andra tjatar om det hela.

Moggy skrev:

alixha skrev:Jag tror att det som var svårast var när mitt kontrollbehov gick ut över min partner även när det egentligen bara var småsaker, till exempel vrida knappen på spisen åt rätt håll.
Om min partner vred åt fel håll så kunde jag bli väldigt upprörd. Nu i efterhand så kan det ju tyckas att jag bara kunde ha gått fram och vridit om den åt rätt håll men jag tror att jag undermedvetet försökte lära mina partner det rätta sättet, det vill säga mitt sätt enligt mitt huvud.

Är nån på mig om sånt där och försöker tvinga på mig att göra på ett annat sätt så reagerar jag så att jag mer envist håller fast vid mitt sätt att göra det. I synnerhet om jag upplever att den andra tjatar om det hela.

Haha jag är exakt likadan. Fan jag är som en liten jävla skitunge som är i trotsåldern. Men mitt ex var exakt sådär kontrollerande och ville lära mig att göra rätt eller på hennes sätt. Gång på gång sa jag till henne att vad fan gör på ditt sätt och låt mig vara ifred. Inte så konstigt att det tog slut.

gadas skrev:Jag har lärt mig sista åren att jag desperat försöker kontrollera min ångest - vilket ökar anspänningen som är själva orsaken till ångesten. Typiskt GAD

Det var precis det jag menade igår i tråden om ångest .

Jag har svårt att se helheten eller jag har inte så lätt för att ha översikt över saker så det blir ju svårt att kunna slappna av i det man står i.
Jag har accepterat min nedsättning inom området och försöker istället att inte ha kontroll över allt som förut för jag orkar inte med den anspänningen.
Jag försöker lära mig att överlåta det till andra som jag litar på så jag kan göra det jag är bra på.

Teknikstöd funkar också bra att använda mig utav, till max...

alixha skrev:

Cassandra skrev:Hm...väldigt intressant att läsa!

Först när jag läser ditt svar, Alixha, låter det inte så farligt....men så funderar jag lite.
Kan inte låta bli att fundera om du lever tillsammans med någon, Alixha, och hur det i så fall fungerar?

Hur klarar era partners av att ni "måste" ha det på ert sätt?

Min före detta partner klarade av detta i 7 år sen tog det stopp och nu lever jag ensam.
Jag vet att vi hade ett ganska stort antal bråk om detta och att jag då "klassades" som oflexibel.
Andra gånger kunde vi faktiskt ha det ganska roligt åt mina små "påhitt".

Jag tror att det som var svårast var när mitt kontrollbehov gick ut över min partner även när det egentligen bara var småsaker, till exempel vrida knappen på spisen åt rätt håll.
Om min partner vred åt fel håll så kunde jag bli väldigt upprörd. Nu i efterhand så kan det ju tyckas att jag bara kunde ha gått fram och vridit om den åt rätt håll men jag tror att jag undermedvetet försökte lära mina partner det rätta sättet, det vill säga mitt sätt enligt mitt huvud.

Oj, oj precis så beter min man sig!
Från dag ett har han tjatat om att jag "måste lära mig" det har varit alltifrån att öppna kaffepaketen "rätt", till att använda hans älskade köksknivar på "rätt sätt", att sätta saker i kylskåpet på "rätt" ställe, att lyssna på "rätt" musik, att växla när jag kör bil på "rätt" sätt, att använda "rätt" webläsare....ja allt jag har varit så dödstrött av att varje dag tänka på att göra hundratals detaljer på "rätt" sätt, d v s hans sätt och inte mitt sätt.

Och jag har hela tiden tvivlat på mig själv att det måste vara jag som är en idiot som inte ens kan skala en apelsin eller värma glögg på "rätt" sätt.

Jag har tvivlat på om han har asperger eller inte - men tack Alixha med flera här i tråden. Jag tror att det jag upplever som kontrollbehov definitivt kan ha att göra med asperger. Frågan är om man som partner kan stå ut med att leva med någon som måste ha allt på sitt sätt för det är det rätta.