Det är läskigt när de kommer fram till en på det sättet, nästan som att bli påhoppad innan man fått chansen att titta runt. Ibland hinner man knappt in i affären förens de kommer fram till en.
Men jag försöker att inte vara otrevlig och klämmer istället fram ett "Nej Tack". Jag förstår varför de är där, det är meningen att kunden ska känna sig välkommen fast jag känner mig mer påhoppad.

Plasticfck skrev:Är det någon mer som känner såhär ? Som blir stressad av expediters "vill du ha hjälp?"-frågor ?

Eller vill ni kanske ha hjälp av expediter när ni går in i en affär ?

Jag blir ibland lite stressad, eller i vart fall får jag en liten ångestreaktion, när jag får sådana frågor av butikspersonal. Man blir ju överraskad av det plötsliga och oväntade interaktionskrav man utsätts för när man måste komma på något vänligt, originellt och varierat att besvara deras fråga med. Att bara säga: "Nej tack, jag ska börja med att titta runt lite själv." är ju en klassiker som jag använder ofta, men den kan ju uppfattas som lite trist för expediten att ideligen behöva höra dag ut och dag in så ett visst ansvar att variera mig känner jag.

Dock kommer nog ångestkänslan mer av att ö.h.t. behöva tala helt oväntat med en främling snarare än att den skulle bero på oro över att säga någonting alltför uttjatat. Det är ju dessutom expediten själv som gör närmandet och därmed får denne faktiskt, objektivt och utifrån sett, tåla de svar den får.

Detta med att undvika expediters välkomnande hjälperbjudanden är dock någonting jag av naturliga skäl har kommit att utveckla flera metoder för. Man kan exempelvis, när expediten säger "hej", bara nicka hälsande som svar; det indikerar ju att man är en mer tystlåten person så då brukar man få ett lite större eget utrymme. Vidare kan man kolla upp på förhand vad man ska ha och därefter mer skynda in i butiken, ta plagget och gå rakt till kassan för att genom att minimera tiden även minimera risken att bli utsatt för expeditens socialt påträngande servicevänlighet.

Angående expediterna själva så utvecklar de ju efter en tid kännedom om vilka personer de bör närma sig och vilka som klarar sig själva. Det finns ju även olika rutiner i olika butiker om hur man bör bemöta sina kunder; i vissa butiker står ju personalen mer redo vid synliga små diskar eller podier för att bli kontaktade av kunderna, istället för att de själva ska ge sig ut på jakt efter kunder att hjälpa. Jag föredrar helt klart den modellen där kunden själv får välja.

Vad är det då som gör att en butik använder än det ena eller än det andra sättet att bemöta kunderna på? Jag vet verkligen inte. På IKEA blir man ju aldrig antastad, men på Dressman stormar det ju alltid fram någon hjälpsam expedit. Utomlands har jag upplevt att det är ovanligare att man blir utsatt för expediternas ovälkomna hjälpsamhet men kanske beror det mer på att man ser utländsk ut och att de därför inte riktigt vågar erbjuda en samma hjälp som om man hade sett ut att bo i landet av rädsla för att man inte skulle förstå språket. Det måste ju finnas någonting gemensamt bland de butiker som använder det mer offensiva sättet och hittar man den likheten vet man vad man ska undvika.

Sist då, angående om jag själv ber om hjälp ibland, så ja det gör jag. När jag går in i butiker som jag inte känner till kategoriseringssystemet i så ber jag om hjälp så som exempelvis en gång för en dryg månad sedan när jag frågade efter en produkt i en hälsokostbutik. När jag handlar på mer välsorterade butiker så som Systembolaget, Biltema eller Jula brukar jag dock ha med mig en utskriven inköpslista med hyllnummer och allt så att jag slipper be om hjälp, alternativt så kollar jag upp varans placering i mobiltelefonen hellre än att fråga någon i personalen: man känner ju liksom inte dem.

Den här rädslan för att kontaktas av butikspersonal är säkerligen relaterad till symptom av social fobi.

Gripandekylig skrev: Utomlands har jag upplevt att det är ovanligare att man blir utsatt för expediternas ovälkomna hjälpsamhet men kanske beror det mer på att man ser utländsk ut och att de därför inte riktigt vågar erbjuda en samma hjälp som om man hade sett ut att bo i landet av rädsla för att man inte skulle förstå språket.

jag har likadan erfarenhet från mitt hemland där man kan känna sig fri i varje butik och ingen kommer fram och ställer frågan. tvärtom . man måste själv komma fram och fråga om hjälp.

Varierar.
De kommer ju inte fram för att vara trevliga (well kanske i en del av fallen), utan för att det ingår i deras arbetssuppgifter.
Vill jag vara ifred ser jag till att ha hörlurarna i och undviker att titta mig omkring, går snabbt och fokuserat. Då kommer aldrig någon fram, så det sättet fungerar verkligen.
Vill jag ha hjälp gör jag tvärt om. Efter att ha lullat omkring längs ett par hyllor och pillat på X antal kartonger har jag en alldeles egen expedit till mitt förfogande tills jag gjort mitt val/fått den informationen som jag var ute efter. *Spinn*.

Jag tyckte det var jobbigt när jag var yngre att expediter kom fram och frågade om man ville ha hjälp, jag antar att det berodde på att jag inte visste riktigt själv hur jag skulle bete mig och på att det var jobbigt att prata med och bemöta andra människor överhuvudtaget och förklaringen till detta ligger väl förmodligen i att jag har en autismspektrumdiagnos, att jag kände mig bortkommen och att det var stressande om en expedit kom fram och tog kontakt.

Nu uppskattar jag däremot att personal i butik kommer fram och vill vara hjälpsamma eftersom jag fortfarande kan känna mig bortkommen och inte alltid vet var jag ska leta eller vad jag är ute efter riktigt, dessutom har jag kommit på att det är väldigt tidsbesparande att få hjälp av en expedit då jag själv är rätt långsam och det stressar mig ofta i vardagen att saker och ting tar lång tid och ju snabbare det går att handla i butik och komma hem desto bättre.

Dessutom uppskattar jag när personal är serviceminded, det är irriterande då man är i en butik och behöver hjälp med att fråga om något i samband med ett köp och personalen inte verkar bry sig om kunderna utan står och uttråkade och hänger eller pratar privata samtal i telefon el. dyl. så att de inte verkar uppmärksamma att det finns kunder i butiken. Dock är det inte så ofta man upplever detta enligt min uppfattning.

Nej, det är en av mina största rädslor när jag vågar mig in på en affär.
Jag har väldigt svårt att svara expediten som pratar med mig också, blir så nervös och rädd.
Det säger min syster är väldigt otrevligt trots att flera människor inom vården har berättat för mig att man inte behöver prata med de man inte vill prata med.
Jag förstår dock att de bara gör sitt jobb, vissa människor vill ju ha hjälp på affären men jag vill inte det.

Nej, jag föredrar att själv fråga om hjälp om jag behöver det.

nihilist4 skrev:Nej, det är en av mina största rädslor när jag vågar mig in på en affär.
Jag har väldigt svårt att svara expediten som pratar med mig också, blir så nervös och rädd.
Det säger min syster är väldigt otrevligt trots att flera människor inom vården har berättat för mig att man inte behöver prata med de man inte vill prata med.
Jag förstår dock att de bara gör sitt jobb, vissa människor vill ju ha hjälp på affären men jag vill inte det.

Förstår nog hur du menar - har upplevt något liknande när min sociala fobi var som värst
Då fick jag inte ur mig ett ord när de frågade om jag ville ha hjälp ...
Numera är min standard att säga "nej tack, jag hittar själv" eller "nej tack, jag tittar bara"
Och då svarar de typ oftast "det är bara säga till om du vill ha hjälp" - vilket jag tycker är helt okej ...

Skulle så klart föredra att de inte "Hoppade på" mig ALLS - men kan va skönt också att veta att de är trevliga och att man skulle VÅGA fråga om hjälp, om man behövde.

Jag jobbar i butik och har inga problem att ställa den frågan till folk.
Att parat med främlingar när jag är på jobbet går fin fint. inga problem där. kan dock bli lite obehagligt när det blir mycket folk i butiken. Men utanför jobbet så har jag jätte svårt att ta upp en konversation med en random människa.

I vanliga klädaffärer gör det mig inget, men om jag går till NK och ska kolla på "finare" kläder blir det en ganska stor sak för mig. Jag får för mig att folk som handlar där har superkoll och att jag missar en massa subtila signaler. Att de ser på mig att jag inte hör hemma där. Så det blir inte att jag kollar runt så mycket, jag går bara in i de affärerna om jag vet exakt vad jag ska ha.

Lunas Iovis skrev:Jag jobbar i butik och har inga problem att ställa den frågan till folk.
Att parat med främlingar när jag är på jobbet går fin fint. inga problem där. kan dock bli lite obehagligt när det blir mycket folk i butiken. Men utanför jobbet så har jag jätte svårt att ta upp en konversation med en random människa.

Jag jobbar också i butik och jag upplever samma sak.
Det är en väldig kontrast mellan den man är på jobbet inför kunderna och hur man hanterar sociala situationer privat.
Möjligt att man hade kunnat hantera de privata situationerna bättre om man inte var så utmattad av all social interaktion på jobbet iof

Avskyr dock själv när säljare frågar om jag vill ha hjälp med något eller vill förevisa.
Blir alltid sjukt misstänksam när folk jag inte känner är trevliga mot mig så det är taggarna utåt som gäller då jag instinktivt tror att de vill lura skiten ur mig.

Lunas Iovis skrev:Jag jobbar i butik och har inga problem att ställa den frågan till folk.
Att parat med främlingar när jag är på jobbet går fin fint. inga problem där. kan dock bli lite obehagligt när det blir mycket folk i butiken. Men utanför jobbet så har jag jätte svårt att ta upp en konversation med en random människa.

Det beror på att man inte är sig själv när man jobbar i butik, man spelar rollen av expedit och vet efter ett tag vad man skall säga och svara. Det blir mycket enklare då, man slappnar av och det går av sig själv nästan.

Flatline skrev:

Lunas Iovis skrev:Jag jobbar i butik och har inga problem att ställa den frågan till folk.
Att parat med främlingar när jag är på jobbet går fin fint. inga problem där. kan dock bli lite obehagligt när det blir mycket folk i butiken. Men utanför jobbet så har jag jätte svårt att ta upp en konversation med en random människa.

Jag jobbar också i butik och jag upplever samma sak.
Det är en väldig kontrast mellan den man är på jobbet inför kunderna och hur man hanterar sociala situationer privat.
Möjligt att man hade kunnat hantera de privata situationerna bättre om man inte var så utmattad av all social interaktion på jobbet iof

Möjligt. Jag jobbar i en 'lampaffär' och idag. Dagen före första advent är den 'västa' dagen på året då 90% av folket saknar framförhållning och planering. Det blev väldigt mycket folk i butiken idag. och det fick mig att vilja hålla mig undan. Men försöker 'kämpa emot' så gott jag kan ändå. Men obehagligt är det.

Varning! Carlings älskar småprat!

Ibland vill jag det.

Lunas Iovis skrev:folket saknar framförhållning och planering

Du får fråga kunderna om det är "släckt på kontoret"..

Men väldigt sällan jag vill det..
I matbutiker brukar jag först försöka klättra på hyllan om det är nåt jag inte når, sen om det verkligen inte går så brukar jag antingen be om hjälp eller bestämma mig för att jag ändå inte vill ha den där varan..

Eller nej förresten jag ber sällan ens om hjälp jag brukar med mitt kroppsspråk få förbipasserande att inse att jag inte kan nå den där varan som är för högt upp, oftast funkar det faktiskt.

Det är brar vänligt att fråga om man behöver hjälp.

Dock upplever jag att man i många fall inte hittar någon tillgänglig expidit när man behöver en.

Även jag blir stressad när expediterna kommer fram och frågar om jag behöver hjälp så fort jag går in i en butik. Visst är det bra att personalen är hjälpsam, men om jag vill ha hjälp så frågar jag själv. Så länge jag strosar runt planlöst är det ändå okej, då svarar jag automatiskt "Nej tack, jag tittar bara" lite vänligt, och blir lämnad ifred.

Om jag redan vet vad jag ska köpa och står och väljer mellan två produkter av olika märken blir det lite mer problematiskt. Eftersom jag inte kan dra till med standardsvaret låser det sig, och jag stammar fram något osammanhängande. Tyvärr händer det relativt ofta, eftersom jag är rätt velig av mig och tydligen ser så obeslutsam ut att expediter känner sig tvungna att rycka ut med sin expertis.

Jag vill inte ha hjälp eller smakråd när jag går in i en klädaffär.

Värsta butiken är Victoria´s Secret. Jag var inne där för någon vecka sedan och det kom inte mindre än fem stycken som undrade om jag behövde hjälp under mina 10-15 minuter där. En sådan butik dessutom, när man ska kolla på underkläder. Bevare mig väl!

Förslag på fräckt svar på tal?

Ja! Helst av en kvinnlig expedit om det är en klädaffär då de vet vad som är snyggt på en kille! Vet väl det själv också men säkert inte lika bra. Går mycket snabbare att handla också. Nackdelen är att man brukar handla för mycket..

plåtmonster skrev:Förslag på fräckt svar på tal?

- Jag är här ikognito och vill inte bli störd.