Helena skrev:Ja, det är min erfarenhet också... inte att alla har det, men att många har det. Själv är jag ju halvfinsk och bor i Finland sedan ett par år tillbaka. På den finska släktsidan finns det flera drabbade; vissa av AS andra av autism.

En liten teori är väl att mäniskor i Finland länge har kunnat leva ett ganska isolerat liv. Nytt blod har inte flödat lika fritt som i andra delar av europa osv. Det finns byar där släkter levt i flera generationer. De har levt mitt i urskogen eller på andra sätt otillgängliga. Dessutom så har ett visst beteende kanske kunnat upprätthållas, ett sådant som påminner om AS...

Förstås vet jag inte massa fakta om detta egentligen... men jag har observerat en del som jag tycker är spännande..

En annan idé är ju det där med kosten... Kan det ha varit så att vissa delar av världen tidvis har saknas viktiga näringsämnen... Så under evolutionen har människors hjärnor i vissa geografiska delar helt enkelt behövt fungera annorlunda... I Finland har det ju tidvis varit svårt att få tillräkligt med föda och proteiner pga den stränga vintern och okupationer av olika slag... Kanske är det annorlunda i tex Afrika där det finns massa byten nästan överallt. I finland tex kunde det gå flera dagar utan att man ens såg en älg...?

Har själv en del rötter i Finland, men mina släktingar var finlandsvenskar och inte finnar och i Finland är det en stor skillnad.
Det har gjorts flera undersökningar om att finlandsvenskarna lever hälsosammare och är mycket mer socialt kompetenta än finnarna och därför lever längre och drabbas mindre av psykosomatiska sjukdomar.
Misstänker att AS är mycket vanligare bland finnar än bland finlandsvenskarna, vad detta beror på vet jag faktiskt inte.
Kanske för att de ledande skikten i landet historiskt utgjorts av finlandsvenskar och därför har de haft mer resurser till att äta bättre, bott i kustområderna med större influenser utifrån med mer inblandning av gener från Sverige och andra länder till skillnad från finnarna som mer bott i de inre delarna av landet och varit mer isolerade.
Sen kan det kanske finnas en rent ärftlig komponent i det hela, att finnar är mer genetiskt disponerade att få AS. än finlandsvenskar.

Har själv en del rötter i Finland, men mina släktingar var finlandsvenskar och inte finnar och i Finland är det en stor skillnad.
Det har gjorts flera undersökningar om att finlandsvenskarna lever hälsosammare och är mycket mer socialt kompetenta än finnarna och därför lever längre och drabbas mindre av psykosomatiska sjukdomar.
Misstänker att AS är mycket vanligare bland finnar än bland finlandsvenskarna, vad detta beror på vet jag faktiskt inte.
Kanske för att de ledande skikten i landet historiskt utgjorts av finlandsvenskar och därför har de haft mer resurser till att äta bättre, bott i kustområderna med större influenser utifrån med mer inblandning av gener från Sverige och andra länder till skillnad från finnarna som mer bott i de inre delarna av landet och varit mer isolerade.
Sen kan det kanske finnas en rent ärftlig komponent i det hela, att finnar är mer genetiskt disponerade att få AS. än finlandsvenskar.

Det var just saker som dessa som har fått mig att fundera... för det du säger är inte osant... jag har uppfattat sådant då jag har finska släktingar men är bosatt i svenskspråkiga områden...

Jag förstår att människor kanske tycker det är lite väl magstarkt att tala om isolerade gener och därmed eventuellt beröra ämnen som giftemål innom släkt osv... Men jag tror att sådant var väldigt vanligt förr och i vissa delar av världen fortfarande är. Det är klart att det är lite "läbbigt"... men jag menar ju inte att alla med AS är resultat av inavel... (ursäkta mitt direkt-på-perspektiv)...

Men man börjar ju undra lite och det var därför jag startade tråden...

Jag tror att i länder där det finna delar som fortfarande lever ett relativt "omodernt" liv... tex länder som turkiet... där det finns små byar var man fortfarande kan försörja sig som fåraherde eller dylikt... så får människor med AS plats på ett annat sätt. Även om folket är familjeorienterat på ett annat sätt än här... så kan individer med mindre lust för sällskap valla får, getter, gäss osv... Vara ensam hela dagarna och ändå tjäna pengar.

I norden och ett metropolitiskt samhälle så behöver människor vara socialt kompetenta i en annan utsträckning och det sätts krav på sådant väldigt tidigt... Samhället rör sig fortare och det finns fler människor inblandade i den närmaste tillvaron. Min tanke är att det kanske blir svårare att hänga med och finnas till om man har AS... Man behöver mera stödåtgärder och bidrag eftersom man inte helt lätt kan ta ut getterna på promenad...eller isolera sig som medicinman/kvinna ute i bushen...

Helena skrev:Jag förstår att människor kanske tycker det är lite väl magstarkt att tala om isolerade gener och därmed eventuellt beröra ämnen som giftemål innom släkt osv... Men jag tror att sådant var väldigt vanligt förr och i vissa delar av världen fortfarande är. Det är klart att det är lite "läbbigt"... men jag menar ju inte att alla med AS är resultat av inavel... (ursäkta mitt direkt-på-perspektiv)...

Sådant var vanligt förr. Om man utesluter de två sista generationerna så kan jag konstatera att i stort sett alla bak till 1779 på min morfars sida var från östra Skåne (Östraby, Hörby och närliggande socknar). På mormors sida var de flesta från ett område lite längre åt väster (Igelösa, Gårdstånga och närliggande socknar). Inte för att jag upptäckt någon inavel än, men det var vanligt förekommande att man skaffade sin maka på nära håll. Den enda som kommit "utsockenes" ifrån var släkten Hintze som kom ifrån Hamburg i Tyskland i slutet av 1600-talet som min morfars mormor kom ifrån.

Man ska alltså inte förledas att tro att man hittade sin partner på samma sätt förr som nu.

Finns det några siffror på att det skulle finnas mer AS i Finland? Jag är tveksam. Det finns en del genetiskt som är vanligare i Finland men jag har aldrig hört att AS skulle vara det.

Jonte skrev:Finns det några siffror på att det skulle finnas mer AS i Finland? Jag är tveksam. Det finns en del genetiskt som är vanligare i Finland men jag har aldrig hört att AS skulle vara det.

Högre (genetisk) förekomst behöver inte slå igenom som flera diagnoser. För att inse det så kan man fundera på hur många diagnoser som skulle satts (på AS) om 99% varit AS? Sannolikt inga alls, medan 1% skulle blivit sjukdomsstämplade som NT istället. Diagnoser börjar bara sättas när beteendena blir en tillräckligt liten minoritet och när kulturen helt anpassats för NTs behov.

rdos skrev:

Jonte skrev:Finns det några siffror på att det skulle finnas mer AS i Finland? Jag är tveksam. Det finns en del genetiskt som är vanligare i Finland men jag har aldrig hört att AS skulle vara det.

Högre (genetisk) förekomst behöver inte slå igenom som flera diagnoser. För att inse det så kan man fundera på hur många diagnoser som skulle satts (på AS) om 99% varit AS? Sannolikt inga alls, medan 1% skulle blivit sjukdomsstämplade som NT istället. Diagnoser börjar bara sättas när beteendena blir en tillräckligt liten minoritet och när kulturen helt anpassats för NTs behov.

Så är knappast fallet här. AS diagnostiseras i Finland och de flesta är NT. Men det vore intressant att höra om det finns stöd för tesen att AS är vanligare i Finland.

Så är knappast fallet här. AS diagnostiseras i Finland och de flesta är NT. Men det vore intressant att höra om det finns stöd för tesen att AS är vanligare i Finland.

Det är jag nyfiken på också... Jag menar inte att det är som jag sägeer...bara att jag har lagt märke till en del... Men skillnaden mellan Sverige och Finland kanske inte är så stor... Eller så verkar antalet vara lika då man hör om det lika ofta här som där... Här finns 5 miljoner invånare och i Sverige ca 9 miljoner...

Det var därför jag startade tråden för att få andras perspektiv på detta... Jag kan ju inte utgå ifrån att alla mina tankar är korrekta.

Finns det någon som kanske har forskat lite om sånt här som kunde bjuda på ett inlägg?

Det här är ingen vetenskap men grabben börjar skolan i höst och det är inget större tryck på Helsingfors enda (vad jag vet) svenskspråkiga klass för aspiga barn.

Frågan är ju svår eftersom det kan finnas skillnader mellan länder hur ofta AS diagnostiseras även om prevalensen är samma.

rdos skrev:Ett bra sätt att få bekräftat att AS är ärtfligt till stor del är att börja släktforska. När man hela tiden möter släktingar som uppvisar mängder av autistiska drag utan att vare sig ha diagnoser eller inse det själv, så är det väl ett utmärkt bevis? När man dessutom upptäcker konstigheter som kvinnor i släkten på 1800-talet som aldrig varken fått barn eller varit gifta så bekräftas väl den misstanken?

Vad är det som säger att det var så konstigt att det fanns ogifta kvinnor på 1800-talet?

Vuxna ogifta kvinnor år 1800: 306 106; 1890: 674 168
Vuxna gifta kvinnor år 1800: 423 594; 1890: 804 613

Även det det i siffrorna finns många yngre kvinnor som kommer att gifta sig senare så är inte det hela sanningen. Många hade inte råd att gifta sig.

Jämför "Historisk statistik för Sverige" sid 69
http://www.scb.se/Grupp/Biblioteket/_Do ... el%201.pdf

På landet förr verkade det som man måste ha en gård för att kunna gifta sig. En dräng och piga måste spara många år i så fall, om de inte kunde gifta sig till en gård. I Mobergs Raskens kunde Rasken gifta sig tack vare ett han fick disponera ett soldattorp och Ida hade sparat en del. Rasken själv verkade inte vara den som sparade utan snarade söp upp lönen.

I stan måste mannen ha råd att försörja både fru och barn. Detta hade han ofta inte råd med förrän i 30-40-årsåldern. Kan tänka mig att många aldrig fick råd och därför blev också många kvinnor ogifta. 40-åringen gifte sig heller knappast med sin jämnåriga ungdomskärlek utan med en yngre kvinna. Strindberg skriver i en novell om en man som först fick råd att gifta sig med sin kärlek efter tio år. Den blomstrande 14-åringen hade då blivit en bedagad (!) 24-åring. (Det var väl den långa väntan som tärt på henne.)

Den piga som blev förförd el våldtagen av husbonden och blev med barn fick åka in till stan och bli glädjeflicka. Dessa behövdes för att alla ogifta män från medelklassen skulle kunna ha sex. Att ha sex med en från samma klass innan man gifte sig gick ju inte an. (Strindberg hade det med Siri innan de gifte sig, men så lämnade de också sitt första barn, som föddes avslöjande tidigt, till en änglamakerska.)

Kort sagt, jag tror att folk gifte sig mycket mer senare när välfärden blev bättre och folk hade råd att gifta sig. Förr gifte sig en del och fick många barn medan andra inte gifte sig och inte fick några barn. Senare fick många fler personer barn men färre barn per äktenskap.

Jag skulle tro att det är mer intressant att se hur många män med gårdar/försörjning som inte gifte sig. Fast orsaken där behöver ju inte vara just AS, den kan lika gärna vara t ex homosexualitet.

Som Alien säger så tror jag också att pengar var det avgörande för äktenskap förr. Hade man en gård eller ett yrke såsom skräddare så kunde man alltid gifta sig, även om man var en kuf. Och gifta sig gjorde man, om inte annat eftersom man man kunde behöva barnen som pension på äldre dar.

Bjäbbmonstret skrev:Vad är det som säger att det var så konstigt att det fanns ogifta kvinnor på 1800-talet?

Vuxna ogifta kvinnor år 1800: 306 106; 1890: 674 168
Vuxna gifta kvinnor år 1800: 423 594; 1890: 804 613

Även det det i siffrorna finns många yngre kvinnor som kommer att gifta sig senare så är inte det hela sanningen. Många hade inte råd att gifta sig.

Den här kvinnan var förmögen och ifrån en välbärgad släkt. När hon dog i Köpenhamn på 1940-talet hade hon drygt 2000 kronor som man inte visste vem som skulle ärva. Pengar var alltså inget hinder för att hon skulle gifta sig och skaffa barn.

Jonte skrev:Som Alien säger så tror jag också att pengar var det avgörande för äktenskap förr. Hade man en gård eller ett yrke såsom skräddare så kunde man alltid gifta sig, även om man var en kuf. Och gifta sig gjorde man, om inte annat eftersom man man kunde behöva barnen som pension på äldre dar.

Humm, stämmer inte alls med min erfarenhet. På min mormors sida var nästan alla statare, och därmed utfattiga, men det hindrade dem inte ifrån att skaffa massvis av barn. Det är ju samma sak med folk som kommer från fattiga länder till Sverige. De har mycket högre födsotal än vad svenskar har, helt enkelt för att i deras kultur, liksom i vår på 1800-talet, så är många barn en förutsättning för en tryggade ålderdom.

Alien skrev:I stan måste mannen ha råd att försörja både fru och barn. Detta hade han ofta inte råd med förrän i 30-40-årsåldern. Kan tänka mig att många aldrig fick råd och därför blev också många kvinnor ogifta. 40-åringen gifte sig heller knappast med sin jämnåriga ungdomskärlek utan med en yngre kvinna. Strindberg skriver i en novell om en man som först fick råd att gifta sig med sin kärlek efter tio år. Den blomstrande 14-åringen hade då blivit en bedagad (!) 24-åring. (Det var väl den långa väntan som tärt på henne.)

Stämmer inte heller med mina efterforskningar. Majoriteten av paren är i samma ålder, och det var nödvändigt att man började skaffa barn tidigt om man skulle hinna få tillräckligt många innan det var för sent.

Alien skrev:Den piga som blev förförd el våldtagen av husbonden och blev med barn fick åka in till stan och bli glädjeflicka. Dessa behövdes för att alla ogifta män från medelklassen skulle kunna ha sex. Att ha sex med en från samma klass innan man gifte sig gick ju inte an. (Strindberg hade det med Siri innan de gifte sig, men så lämnade de också sitt första barn, som föddes avslöjande tidigt, till en änglamakerska.)

Tja, tydilgen så valde en karl i min släkt att gifta sig med pigan & skaffa flera barn med henne när hustrun dog (förmodligen i barnsäng).

rdos skrev:

Jonte skrev:Som Alien säger så tror jag också att pengar var det avgörande för äktenskap förr. Hade man en gård eller ett yrke såsom skräddare så kunde man alltid gifta sig, även om man var en kuf. Och gifta sig gjorde man, om inte annat eftersom man man kunde behöva barnen som pension på äldre dar.

Humm, stämmer inte alls med min erfarenhet. På min mormors sida var nästan alla statare, och därmed utfattiga, men det hindrade dem inte ifrån att skaffa massvis av barn. Det är ju samma sak med folk som kommer från fattiga länder till Sverige. De har mycket högre födsotal än vad svenskar har, helt enkelt för att i deras kultur, liksom i vår på 1800-talet, så är många barn en förutsättning för en tryggade ålderdom.

Dumt formulerat av mig. Det funkade, tror jag åt ett håll, hade man kulor kunde man gifta sig även om man inte var särskillt sexig. Inte nödvändigtvis åt andra hållet. För statarna fanns väl också ett intresse från godsägarna att få ny arbetskraft. Tack för påpekandet.

rdos skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Vad är det som säger att det var så konstigt att det fanns ogifta kvinnor på 1800-talet?

Vuxna ogifta kvinnor år 1800: 306 106; 1890: 674 168
Vuxna gifta kvinnor år 1800: 423 594; 1890: 804 613

Även det det i siffrorna finns många yngre kvinnor som kommer att gifta sig senare så är inte det hela sanningen. Många hade inte råd att gifta sig.

Den här kvinnan var förmögen och ifrån en välbärgad släkt. När hon dog i Köpenhamn på 1940-talet hade hon drygt 2000 kronor som man inte visste vem som skulle ärva. Pengar var alltså inget hinder för att hon skulle gifta sig och skaffa barn.

Tja, Selma Lagerlöf blev också förmögen med tiden men hon gifte sig heller aldrig.

En orsak förr för en rik kvinna att inte gifta sig (förutom att hon var lesbisk) kunde vara att en gift kvinna förr blev omyndig. Mannen bestämde och han kunde också göra av med hennes pengar.

rdos skrev:

Jonte skrev:Som Alien säger så tror jag också att pengar var det avgörande för äktenskap förr. Hade man en gård eller ett yrke såsom skräddare så kunde man alltid gifta sig, även om man var en kuf. Och gifta sig gjorde man, om inte annat eftersom man man kunde behöva barnen som pension på äldre dar.

Humm, stämmer inte alls med min erfarenhet. På min mormors sida var nästan alla statare, och därmed utfattiga, men det hindrade dem inte ifrån att skaffa massvis av barn. Det är ju samma sak med folk som kommer från fattiga länder till Sverige. De har mycket högre födsotal än vad svenskar har, helt enkelt för att i deras kultur, liksom i vår på 1800-talet, så är många barn en förutsättning för en tryggade ålderdom.

Men man kan ju säga att för statare hade både mannen och kvinnan arbete hos "patron". Kvinnan hade jobbet att mjölka ("den vita piskan"). På så sätt så kunde bägge försörja sig och sin växande familj, även om de var fattiga. De många barnen var väl inte alltid önskade heller, utan berodde på att preventivmedel inte var så kända förr.

Alien skrev:Tja, Selma Lagerlöf blev också förmögen med tiden men hon gifte sig heller aldrig.

En orsak förr för en rik kvinna att inte gifta sig (förutom att hon var lesbisk) kunde vara att en gift kvinna förr blev omyndig. Mannen bestämde och han kunde också göra av med hennes pengar.

Bara om hon oxå är aspig, inte annars. NT-kvinnor fungerar i allmänhet inte så.

rdos skrev:

Alien skrev:Tja, Selma Lagerlöf blev också förmögen med tiden men hon gifte sig heller aldrig.

En orsak förr för en rik kvinna att inte gifta sig (förutom att hon var lesbisk) kunde vara att en gift kvinna förr blev omyndig. Mannen bestämde och han kunde också göra av med hennes pengar.

Bara om hon oxå är aspig, inte annars. NT-kvinnor fungerar i allmänhet inte så.

Du menar att NT-kvinnor slaviskt följer normen att en kvinna ska gifta sig och få barn? Jag tror att det också beror på hur beroende man är av vad andra tycker och rent ekonomiskt. Som Emma (i romanen med samma namn av Austen) som anser att om man har pengar och är oberoende så behöver man inte gifta sig. Är man däremot fattig och blir tvungen att som ogift leva på sina bröder och brorsöner, är det en annan sak; då är det bättre att vara gift. Romanens Emma gifte sig dock till slut men det gjorde aldrig Jane Austen själv. I det fallet berodde det dels på att hon inte var någon rik arvtagerska, dels på att hon inte blev kär i någon av de få män som var tillgängliga. En rik men inte så vacker kvinna kan också föredra att leva ogift framför att gifta sig med en lycksökare som tar henne för pengarnas skull.

Vi har ju också fallet Elizabeth I av England. Hon föredrog att förbli ogift och slippa dela/överlåta makten med/till en make.

Alien skrev:Du menar att NT-kvinnor slaviskt följer normen att en kvinna ska gifta sig och få barn?

Åtminstone skulle de flesta gjort det i 1800-talets Sverige.

Alien skrev:Jag tror att det också beror på hur beroende man är av vad andra tycker och rent ekonomiskt. Som Emma (i romanen med samma namn av Austen) som anser att om man har pengar och är oberoende så behöver man inte gifta sig.

Resonerar man så så är man nästan per definition aspig

Alien skrev:Är man däremot fattig och blir tvungen att som ogift leva på sina bröder och brorsöner, är det en annan sak; då är det bättre att vara gift. Romanens Emma gifte sig dock till slut men det gjorde aldrig Jane Austen själv. I det fallet berodde det dels på att hon inte var någon rik arvtagerska, dels på att hon inte blev kär i någon av de få män som var tillgängliga. En rik men inte så vacker kvinna kan också föredra att leva ogift framför att gifta sig med en lycksökare som tar henne för pengarnas skull.

Det fanns nog inte så mycket lycksökare i det samhälle på 1800-talet som min släkt kommer från. Det var hårt arbetande människor där idealen inte alls ser ut som i dagens samhälle. Man valde nog mera partner baserat på hur pass arbetsam och skötsam man var än på våra värderingar kring självförverkande och annat fjantigt. I dagens samhälle (och t.o.m. i gårdagens skola) så anses det tråkigt att var duktig, vilket det säkerligen inte gjorde i 1800-talets Sverige.

Alien skrev:Vi har ju också fallet Elizabeth I av England. Hon föredrog att förbli ogift och slippa dela/överlåta makten med/till en make.

Flera dåliga exempel. Ge exempel från de som var tvungna att jobba hårt för sitt uppehälle istället för från överklassen.

Förresten så hade kvinnan jag pratar om en syster oxå som gifte sig med en torpare från Östra Sallerup. De skaffade sig en hel hög med barn.