När man använder "och" i uppräkningar har man ju aldrig kommatecken. Det heter ju t.ex. "Anna, Lisa, Per och jag", inte "Anna, Lisa, Per, och jag."
Men hur gör man när och börjar en ny sats? Skriver man t.ex. "Han räddade mitt liv och jag kommer alltid att älska honom" eller "Han räddade mitt liv, och jag kommer alltid att älska honom"?
Kanske en obildad fråga, men jag vet faktiskt inte.

Kahlokatt skrev:När man använder "och" i uppräkningar har man ju aldrig kommatecken. Det heter ju t.ex. "Anna, Lisa, Per och jag", inte "Anna, Lisa, Per, och jag."
Men hur gör man när och börjar en ny sats? Skriver man t.ex. "Han räddade mitt liv och jag kommer alltid att älska honom" eller "Han räddade mitt liv, och jag kommer alltid att älska honom"?
Kanske en obildad fråga, men jag vet faktiskt inte.

Du ska inte ha ett komma i den där meningen.

Hundralappen skrev:

Kahlokatt skrev:När man använder "och" i uppräkningar har man ju aldrig kommatecken. Det heter ju t.ex. "Anna, Lisa, Per och jag", inte "Anna, Lisa, Per, och jag."
Men hur gör man när och börjar en ny sats? Skriver man t.ex. "Han räddade mitt liv och jag kommer alltid att älska honom" eller "Han räddade mitt liv, och jag kommer alltid att älska honom"?
Kanske en obildad fråga, men jag vet faktiskt inte.

Du ska inte ha ett komma i den där meningen.

I det här fallet hade jag föredragit en kommatering innan och endast för musiken i skriften. Pauseringar tycker jag har en schyst effekt, även om de inte är direkt nödvändiga, men man bör passa sig för att missbruka dessa, annars blir meningarna, och även meningen med meningarna, till slut väldigt förvirrande, och det är inte särskilt trevligt för någon.

Kahlokatt skrev:När man använder "och" i uppräkningar har man ju aldrig kommatecken. Det heter ju t.ex. "Anna, Lisa, Per och jag", inte "Anna, Lisa, Per, och jag."
Men hur gör man när och börjar en ny sats? Skriver man t.ex. "Han räddade mitt liv och jag kommer alltid att älska honom" eller "Han räddade mitt liv, och jag kommer alltid att älska honom"?
Kanske en obildad fråga, men jag vet faktiskt inte.

Jag skulle alltid ha komma där, eftersom det börjar en fullständig sats (med både subjekt och predikat) efter "och".

Men en del tycks sätta en ära i att undvika komman, vilket jag tycker ger ett andfått intryck.

ajemen skrev:I det här fallet hade jag föredragit en kommatering innan och endast för musiken i skriften. Pauseringar tycker jag har en schyst effekt, även om de inte är direkt nödvändiga, men man bör passa sig för att missbruka dessa, annars blir meningarna, och även meningen med meningarna, till slut väldigt förvirrande, och det är inte särskilt trevligt för någon.

Okeeeeej.. Nu när du säger det..

Jag skulle använda ett komma där, men jag går enbart på känsla eftersom jag förträngt allt av grammatik och meningsuppbyggnad från skolan

Alien skrev:

Kahlokatt skrev:När man använder "och" i uppräkningar har man ju aldrig kommatecken. Det heter ju t.ex. "Anna, Lisa, Per och jag", inte "Anna, Lisa, Per, och jag."
Men hur gör man när och börjar en ny sats? Skriver man t.ex. "Han räddade mitt liv och jag kommer alltid att älska honom" eller "Han räddade mitt liv, och jag kommer alltid att älska honom"?
Kanske en obildad fråga, men jag vet faktiskt inte.

Jag skulle alltid ha komma där, eftersom det börjar en fullständig sats (med både subjekt och predikat) efter "och".

Men en del tycks sätta en ära i att undvika komman, vilket jag tycker ger ett andfått intryck.

Håller med Alien.

Det var förr man inte hade komma där. Idag har det svängt. Det skiljer dock mellan exemplen. Man ska fortfarande inte ha komma efter 'Per'. Men man ska ha det efter 'liv'. Som jag fattat det.

Detta hörde jag för några månader sedan i P1:s Språket; den som påstod det var Lars-Gunnar Andersson, göteborgsprofessorn med den go'a dialekten. Avsnittet går att hitta på P1:s hemsida.

Jag har snarare hört att utvecklingen går emot att man ska undvika komma i såna där fall när det blir ny sats efter "och", "men", "som" etc. Förr i tiden var det vanligare med komma där och jag minns det från när jag gick i skolan. Nu för tiden gäller att om det inte absolut måste vara ett komma så ska man undvika komma.

Lustigt att man har hört så olika.

Försökte hitta avsnittet men beskrivningen om varje program är för kort, de hinner ta upp så många saker i varje program. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/21 ... gramid=411. Jag hörde det nån gång i maj eller juni.

EDIT: hittade det kanske i avsnittet 26 april:

Språket skrev:Veckans alla språkfrågor:
-var ska kommatecknet in?
-Koran och Bibel – stor eller liten begynnelsebokstav?
-finns behov av apostrof?
-våra (ganska) nya vokalljud
-tungvrickare – vart tog laxasken vägen?

http://sverigesradio.se/topsy/ljudfil/4520968.mp3

Jag skulle inte ha komma före "och". Det binder samman två huvudsatser och jag kan ta ett andetag där utan att det finns ett komma.

Hade det istället stått "Han, som räddade mitt liv, kommer jag alltid att älska" blir det annorlunda. Där kommaterar jag runt den inskjutna bisatsen.

Rätt eller fel vet jag inte men så har jag lärt mig.

Skitinlägg från min sida. Tog bort.

Så Kahlokatt, du kan göra som du känner. Inget är rätt el fel nuförtiden.

Men jag, som är uppväxt med satskommatering, tycker förstås att två fullständiga huvudsatser ska skiljas åt med ett komma. Och även om man tillämpar pauskommatering, men det blir förstås mer individuellt. I praktiken tillämpar jag en blandning av sats- och pauskommatering.

Inget kommatecken före och.

Ibland gör jag medvetna grammatiska fel när jag vill få fram mitt tonläge. Vissa uttalanden låter alldeles för platta i skriftspråk än i talspråket. När jag sätter (,) --> och så menas det som en liten, kort paus.

Zirre skrev:Inget kommatecken före och.

Är det vad du lärt dig i skolan?

Konstigt låter det iaf för mig. Men givetvis inget kommatecken före "och" i en uppräkning; Anna, Lisa, Per och jag.

Jag fick alltså lära mig att använda kommatecken mellan fullständiga satser. Däremot inte om en satsdel var gemensam. "Jag klädde snabbt på mig och gick ut", däremot "Jag klädde snabbt på mig, och sedan gick jag ut". I första meningen var subjektet ("jag") gemensamt, därför inget komma.

Alien skrev:

Zirre skrev:Inget kommatecken före och.

Är det vad du lärt dig i skolan?

Konstigt låter det iaf för mig.

Det lär röra sig om "en felaktig övergeneralisering":

Om nån läsare kan ge tips på ett verk som skriftligen formulerar ovan nämnda regel, får ni gärna höra av er. Annars är jag böjd att tro, att det helt enkelt handlar om en felaktig övergeneralisering.

Som jag förstått det så kan man i vissa fall använda komma före "Och" ifall meningen innehåller åtminstone två kommatecken innan. Så man skulle alltså kunna skriva den där meningen på det här sättet: "Han, räddade mitt liv, och jag kommer alltid att älska honom". Är det meningens första kommatecken så ska man aldrig någonsin använda "Och" efter det kommatecknet. Men tror däremot inte det spelar någon större roll i dialog, där kan man ju använda ", och" för att visa sättet någon pratar på.

Fast, jag är inte direkt någon expert på grammatik så vet inte om det stämmer, och är man inte typ författare så är det ju inte direkt någon man behöver bry sej om hursomhelst.

Det rätta är förstås: "Han räddade mitt liv, och jag kommer alltid att älska honom."

Eftersom jag gick i skolan på den gamla goda tiden då lärare var respekterade och kunniga. Den moderna tidens lärare litar jag inte på när det gäller grammatik.

LOL.

Kahlokatt skrev:När man använder "och" i uppräkningar har man ju aldrig kommatecken. Det heter ju t.ex. "Anna, Lisa, Per och jag", inte "Anna, Lisa, Per, och jag."
Men hur gör man när och börjar en ny sats? Skriver man t.ex. "Han räddade mitt liv och jag kommer alltid att älska honom" eller "Han räddade mitt liv, och jag kommer alltid att älska honom"?
Kanske en obildad fråga, men jag vet faktiskt inte.

Inte obildat, i så fall skulle jag vara obildad - oförskämt, är det något fel på mitt liv nu helt plötsligt?!

Jag minns så väl hur redan min mormor sa att man aldrig använder komma eller punkt före "och", jag tror hon sa inte före "men" heller(,) men det låter jag vara osagt!

Som regel använder man inte komma före "och", men det beror på sammanhanget. Det kan också vara en stilfråga.

Jag ifrågasätter fortfarande varför man inte skulle få använda komma framför "och" el "men". Verkar vara någon missförstådd tumregel.

"Han sa att han skulle komma hem före klockan fem, men klockan sju väntade vi fortfarande på honom."
Två huvudsatser, båda med var sitt subjekt och var sitt predikat. Kan aldrig vara fel att kommatera då.

"Han lovade komma hem fem, men det gjorde han inte."
Här kan man använda komma men också avstå för att man tycker att meningen är för kort för att dela upp med komma.

"Han lovade komma hem fem men kom först klockan sju."
Här är subjektet gemensamt, så inget komma.

Alien skrev:"Han sa att han skulle komma hem före klockan fem, men klockan sju väntade vi fortfarande på honom."

"Han lovade komma hem fem, men det gjorde han inte."

Jag har inte jättekoll på vad som är ansett som korrekt men i det här två exemplen upplever jag att "men" gör samma sak som ett komma. Du kan ta bort antingen "men" eller "," utan att betydelsen i meningen ändras. Lite av tårta på tårta att ha både "men" och "," i de där meningarna.

Det tycker absolut inte jag.

Har aldrig lärt mig att komma ersätter ett ord förutom just i uppräkningar "Igår så gick jag ut med Anna, Stina och Lisa." Däremot att komma bl a avskiljer satser (huvudsatser och bisatser). I pauskommatering så sätter man komma där man (när man pratar) gör en liten paus.