Jeg har talat om for mine arbeidsgivere at jeg har AS helt siden jeg fikk diagnosen. Riktignok gjorde jeg inget nummer ut av det, men det føltes som om det var bra å si.

Det er overhodet ingen som har sagt noe mot det, eller ikke gitt meg jobben pga det.

Inger skrev:......
.....


......
.....
Har du själv AS?

Jag vet inte om jag har det eller något annat men när jag läst på en del sidor under de senaste veckorna så känner jag igen en del saker.
Gillar att göra klart saker fast jag gör det sällan tyvärr och inte nödvändigtvis i ordning för jag hittar snabbt något mer man kan göra men en del saker blir färdiga.
Jobbar ofta med att komma i tid.
Pratar ofta flera meningar samtidigt.
Gillar systematik
Oftast ligger min fördel i att se ett nytt sätt att göra något.
Ganska festligt faktiskt, men å andra sidan så tycker jag nog att alla verkar ha en del av varandra, och i en viss kombination så heter det AS och i andra kombinationer så heter det något annat.
Det är möjligen ett sätt att vara men det är även alla andra sätt att vara, tom om man påstås vara normal och att man inte hittat någon bokstavskombination för sättet att vara ännu men jag slår vad om att det kommer

Lyssnade på P4 idag och så kom johan stael von holstein till studion och berättade att han uppfattade sig som dum i huvudet tills han var 30 år gammal.
Det börjar ungefär 30 minuter in i programmet, för mig gick det att spola frammåt.
http://www.sr.se/webbradio/?Type=broadc ... &isBlock=1
Det som verkar fungera är realaudioinställningen för något verkar ha hänt med windowsmedia på just detta program.

Om detta med att göra fel och känna stress:
Funderar om stressen kommer att man är osäker på omgivningens åsikter.
Min spontana tanke om lösning är något jag andvände på ett jobb.
Jag började prata om att man ska ha tid att göra rätt och hinner man inte med så får chefen se till att skaffa mer folk.
Grundtanken var att ingen skulle behöva fuska för att hinna.
Chefen kunde ju inte gärna säga att man skulle göra hafsverk så därifrån kom det inte några klagomål på så vis men det kom ofta försök till att få folk att jobba fortare men det kom sällan någonstans.
Blev det för mycket att göra så lät vi det bli kaos och det kostade mer så till slut så började man anställa mer människor.

Har också jobbat på ett företag där kvalitet varit den enda sak man tittat på.
Alldeles underbart ställe, där kunde man förvisso få helt orimliga uppdrag men cheferna kom och frågade hur det kommer att gå och sade man att man inte hinner så fick man endera mindre att göra eller så ordnades det fram hjälp.
Och det roliga var att de som ville kunde ta på sig i princip vilka uppdrag de ville.

Kristofer skrev:Vad gör man om man inte har något studiemedel kvar och samtidigt känner att det yrke som man tillslut lyckades utbilda sig till inte fungerar för en pga AS-relaterad problematik?

Kanske:
- Lär sig så mycket man kan av motgången.
- Räkna inte med att AF skall göra någon större nytta.
- Funderar på hur vi aspergare m.m. kan samarbeta med varandra på nya sätt för att förbättra den nu katastrofala situationen på arbetsmarknaden för aspergare.

Jag har en yrkesinriktad 4-årig akademisk utbildning som inte ledde till fungerande jobb. Det var inte ens kul under de studierna, och jag hade utvecklats mer som människa ifall jag gjort vad som helst annat. Så det var bortkastat.

Som egen företagare och privatperson har jag däremot viss glädje och nytta av en del andra, mindre yrkesinriktade akademiska ämnen som jag har läst.

Tor