Jag ber om ursäkt i fall jag upprepar frågor, jag är ny här, och för tillfället ganska förvirrad.

För några år sedan fick jag en djup depression och psykiatrikern skrev ut det som då hette Cipramil. Jag flippade verkligen ur efter ett tag med medicinen - pratade i 180, skämtade oavbrutet, gjorde små pranks och det var enbart tur att jag mest umgicks med exentriska studenter som tyckte att jag var underhållande för det var som om jag inte kunde stoppa mig själv.

Jag försökte trappa ner på medicinen vilket resulterade i att jag blev fixerad vid självmordstankar och gjorde ett försök, något jag inte övervägt tidigare.

Jag har därför en rätt skeptisk inställning till SSRI och frågan har inte varit aktuell förrän nu när jag är på väg in i en tung depression. Det har hänt många svåra saker på senare år men det här är mer än sorg. Jag kan inte längre motivera mig att göra något utöver det nödvändigaste och tröttheten är förlamande.

Däremot har jag extremt svårt att somna och tar högre doser Imovane än jag borde i ren desperation. Circadinet (melatonin) hjälpte inte så mycket som jag hoppats.

Jag har en samtalskontakt inom psykvården som misstänker AS och tror att en del av min nuvarande depression handlar om att jag inte längre orkar överkompensera sådant som jag tycker är svårt.

Jag har fått en remiss till en psykiatriker för närmare utredning och tänker att han måste ju veta vilka SSRI som fungerar med AS eller om jag dessutom har något annat problem som kanske orsakade manin.

Problemet är att jag inte vet om jag orkar vänta, det är sannolikt lång väntetid till just den psykiatrikern. Jag behöver hjälp nu, varje dag känns oöverstigligt tung och jag börjar motvilligt fundera över SSRI. Samtidigt är jag rädd för att flippa ur. Jag har barn, arbete och en ordnad tillvaro som jag försöker sköta även om det är tungt just nu så jag kan inte riskera för svåra biverkningar.

Så vad tror ni? Har ni blivit maniska av SSRI och fick ni i så fall någon förklaring till varför?

Nej.

Det är en möjlig bieffekt, men det är viktigt att du hör av dig till psykiatrin om det. Det är bäst att göra det och inte gå runt med det om det är Bipolär sjukdom som spökar.

Tror det har med cipramilen själv att göra. Blev oxo manisk av den och vet andra som blivit (NT) men som klarat andra meds i samma klass.

Blev manisk av cipramil och började hallucinera en hel del. Vårdpersonalen tyckte det var bra att jag blivit mer aktiv, så jag knatade runt med hundarna dag och natt, startade gräl med folk jag mötte ute och var allmänt jobbig.

Medicineringen med Fontex som jag fick istället pga den stora viktuppgången avslutades abrupt för att en läkare betedde sig som ett spån. Hon sade att jag skulle åka hem och ringa in receptet och få det hemskickat istället för att få det när jag var på plats på psyk. På den tiden fick man gula lappar, ej elektroniska recept.

Jag har diagnoserna Asperger, ADHD och Bipolär typ II och skulle medicineras för det sistnämnda med Fluoxetin, jag blev väldigt elak och "försvann" (dvs fick minnesluckor, minns ingenting av vad jag hade gjort) vilket troligen var en form av mani.

Det är väldigt olika hur man reagerar, man kan inte hitta någon medicin som funkar för alla med AS. Man får helt enkelt prova sig fram. Själv tar jag Fluoxetin i låg dos och mår bra av det. Den ger mig ett filter mot intryck och slår inte ut mig samtidigt. Men jag är hypoaktiv annars.

Mycket intressant fråga!

Om inte mani så hypomani torde vara en vanlig biverkan av SSRI, jag har själv blivit kraftigt hypoman när jag gått upp i dos med Zoloft på inrådan av läkare. Och det finns enligt Gillberg ett klart samband mellan bipolär sjukdom och Asperger syndrom!

Tycker det är lite långsökt att man är bipolär pga en medicinbiverkning. Isåfall är jag oxo bipolär fast jag aldrig haft mani utan SSRI.

Det är inte särskilt långsökt. Risken finns att det ligger i bakgrunden om man blir alltmer manisk av SSRI och det inte upphört efter viss tid. Oftast brukar det sluta med att man får stämningsstabiliserare och SSRI. När det börjar ge effekt märks oftast hur personen mår allt bättre.

Men hey, vad vet jag? Jag är ju inte bipolär och kan inte förställa mig hur det är då. Jag bara läser och läser, vilken nytta kan man ha av det?

Visst finns det de som är äkta bipolära men det var rätt jobbigt att ha depression och bli betraktad som bipolär och behandlas med dessa mediciner utan positiv effekt. Så alla som får mani av SSRI är inte bipolära. En medicin får inte bli ett test för en diagnos.

Nej. Mediciner är inte diagnosverktyg, men har potential att framhäva attribut som kan ge misstanke om t ex sjukdomstillstånd.

Jag blev kraftigt hyperaktiv (och en plåga för omgivningen) av Fontex (Fluoxetin), men det tror jag mer beror på min ADHD. Jag läste nånstans för länge sen (kommer inte ihåg var) att det ska vara nån viss balans mellan dopamin och serotonin, och höjer man det ena så relativt sett sänker man det andra. Men amfetamin blev jag lugn av, och som en bieffekt försvann min kroniska depression också.

Kimmelie skrev:Jag blev kraftigt hyperaktiv (och en plåga för omgivningen) av Fontex (Fluoxetin), men det tror jag mer beror på min ADHD. Jag läste nånstans för länge sen (kommer inte ihåg var) att det ska vara nån viss balans mellan dopamin och serotonin, och höjer man det ena så relativt sett sänker man det andra. Men amfetamin blev jag lugn av, och som en bieffekt försvann min kroniska depression också.

ÄTER du metamina? Nyfiken för jag vill byta ritalinen. ---
Jag brukar ta ritalin när jag ska sova, tillsammans med theralen och sifrol. Äter sertaralin men den (tror jag) har gjort mig HELT orkeslös, så seeeg hela tiden. Jag har Asperger som huvuddiagnos, med adhd inslag, Gad och IBS. Sistnämnda (IBS) tydligen vanligt för aspietjejer/kvinnor.

MANI hade jag för ca 5 år sedan då jag åt ssri i hög dos, minns inte vilken sort bara.

Lonya skrev:

Kimmelie skrev:Jag blev kraftigt hyperaktiv (och en plåga för omgivningen) av Fontex (Fluoxetin), men det tror jag mer beror på min ADHD. Jag läste nånstans för länge sen (kommer inte ihåg var) att det ska vara nån viss balans mellan dopamin och serotonin, och höjer man det ena så relativt sett sänker man det andra. Men amfetamin blev jag lugn av, och som en bieffekt försvann min kroniska depression också.

ÄTER du metamina? Nyfiken för jag vill byta ritalinen.

Nej, jag äter Amfetamin. Jag fick ingen bra effekt av Metamina. Men vad jag hört så beviljas inga licenser på Metamina längre, eftersom ett långtidsverkande med samma substans blivit godkänt. Minns inte vad det heter... Edit: Elvanse var det.

Ok, skriver läkare ut amfetamin? Oj! Hade nog funkat på mig Äter 5x40 mg ritalin, men inget händer. Blir mest trött vilket jag inte vill. SSRI, Sertralin gör mig till en zombie. Måste byta!

Dexamfetamin, korrekt?

Testat dexamfetamin och kändes sådär. Är väl individuellt men för mig är ritalin bättre som igångkickare, det är där jag behöver hjälp. Dessutom så får jag grönjävlig tystmigrän när amfetaminet går ur kroppen. Det är nog inte så vanligt men urk vad obehagligt.

Lonya skrev:Ok, skriver läkare ut amfetamin?

Det är licenspreparat, svårare att få än Metamina/Elvanse. När man har provat precis allt och inget annat har funkat, så kan man (kanske) som sista alternativ få prova det.

exoplanet skrev:Jag ber om ursäkt i fall jag upprepar frågor, jag är ny här, och för tillfället ganska förvirrad.

För några år sedan fick jag en djup depression och psykiatrikern skrev ut det som då hette Cipramil. Jag flippade verkligen ur efter ett tag med medicinen - pratade i 180, skämtade oavbrutet, gjorde små pranks och det var enbart tur att jag mest umgicks med exentriska studenter som tyckte att jag var underhållande för det var som om jag inte kunde stoppa mig själv.

Jag försökte trappa ner på medicinen vilket resulterade i att jag blev fixerad vid självmordstankar och gjorde ett försök, något jag inte övervägt tidigare.

Jag har därför en rätt skeptisk inställning till SSRI och frågan har inte varit aktuell förrän nu när jag är på väg in i en tung depression. Det har hänt många svåra saker på senare år men det här är mer än sorg. Jag kan inte längre motivera mig att göra något utöver det nödvändigaste och tröttheten är förlamande.

Däremot har jag extremt svårt att somna och tar högre doser Imovane än jag borde i ren desperation. Circadinet (melatonin) hjälpte inte så mycket som jag hoppats.

Jag har en samtalskontakt inom psykvården som misstänker AS och tror att en del av min nuvarande depression handlar om att jag inte längre orkar överkompensera sådant som jag tycker är svårt.

Jag har fått en remiss till en psykiatriker för närmare utredning och tänker att han måste ju veta vilka SSRI som fungerar med AS eller om jag dessutom har något annat problem som kanske orsakade manin.

Problemet är att jag inte vet om jag orkar vänta, det är sannolikt lång väntetid till just den psykiatrikern. Jag behöver hjälp nu, varje dag känns oöverstigligt tung och jag börjar motvilligt fundera över SSRI. Samtidigt är jag rädd för att flippa ur. Jag har barn, arbete och en ordnad tillvaro som jag försöker sköta även om det är tungt just nu så jag kan inte riskera för svåra biverkningar.

Så vad tror ni? Har ni blivit maniska av SSRI och fick ni i så fall någon förklaring till varför?

jag blev också manisk av fluxetine för lång tid sedan nu.man kan bli det av srri gick på citaloprham då.

exoplanet skrev:Jag ber om ursäkt i fall jag upprepar frågor, jag är ny här, och för tillfället ganska förvirrad.

För några år sedan fick jag en djup depression och psykiatrikern skrev ut det som då hette Cipramil. Jag flippade verkligen ur efter ett tag med medicinen - pratade i 180, skämtade oavbrutet, gjorde små pranks och det var enbart tur att jag mest umgicks med exentriska studenter som tyckte att jag var underhållande för det var som om jag inte kunde stoppa mig själv.

Jag försökte trappa ner på medicinen vilket resulterade i att jag blev fixerad vid självmordstankar och gjorde ett försök, något jag inte övervägt tidigare.

Jag har därför en rätt skeptisk inställning till SSRI och frågan har inte varit aktuell förrän nu när jag är på väg in i en tung depression. Det har hänt många svåra saker på senare år men det här är mer än sorg. Jag kan inte längre motivera mig att göra något utöver det nödvändigaste och tröttheten är förlamande.

Däremot har jag extremt svårt att somna och tar högre doser Imovane än jag borde i ren desperation. Circadinet (melatonin) hjälpte inte så mycket som jag hoppats.

Jag har en samtalskontakt inom psykvården som misstänker AS och tror att en del av min nuvarande depression handlar om att jag inte längre orkar överkompensera sådant som jag tycker är svårt.

Jag har fått en remiss till en psykiatriker för närmare utredning och tänker att han måste ju veta vilka SSRI som fungerar med AS eller om jag dessutom har något annat problem som kanske orsakade manin.

Problemet är att jag inte vet om jag orkar vänta, det är sannolikt lång väntetid till just den psykiatrikern. Jag behöver hjälp nu, varje dag känns oöverstigligt tung och jag börjar motvilligt fundera över SSRI. Samtidigt är jag rädd för att flippa ur. Jag har barn, arbete och en ordnad tillvaro som jag försöker sköta även om det är tungt just nu så jag kan inte riskera för svåra biverkningar.

Så vad tror ni? Har ni blivit maniska av SSRI och fick ni i så fall någon förklaring till varför?

jag blev också manisk av fluxetine för lång tid sedan nu.man kan bli det av srri gick på citaloprham då.

käkad det under en sommar och fick svårt att sova också så..insomia.

exoplanet skrev:Jag ber om ursäkt i fall jag upprepar frågor, jag är ny här, och för tillfället ganska förvirrad.

För några år sedan fick jag en djup depression och psykiatrikern skrev ut det som då hette Cipramil. Jag flippade verkligen ur efter ett tag med medicinen - pratade i 180, skämtade oavbrutet, gjorde små pranks och det var enbart tur att jag mest umgicks med exentriska studenter som tyckte att jag var underhållande för det var som om jag inte kunde stoppa mig själv.

Jag försökte trappa ner på medicinen vilket resulterade i att jag blev fixerad vid självmordstankar och gjorde ett försök, något jag inte övervägt tidigare.

Jag har därför en rätt skeptisk inställning till SSRI och frågan har inte varit aktuell förrän nu när jag är på väg in i en tung depression. Det har hänt många svåra saker på senare år men det här är mer än sorg. Jag kan inte längre motivera mig att göra något utöver det nödvändigaste och tröttheten är förlamande.

Däremot har jag extremt svårt att somna och tar högre doser Imovane än jag borde i ren desperation. Circadinet (melatonin) hjälpte inte så mycket som jag hoppats.

Jag har en samtalskontakt inom psykvården som misstänker AS och tror att en del av min nuvarande depression handlar om att jag inte längre orkar överkompensera sådant som jag tycker är svårt.

Jag har fått en remiss till en psykiatriker för närmare utredning och tänker att han måste ju veta vilka SSRI som fungerar med AS eller om jag dessutom har något annat problem som kanske orsakade manin.

Problemet är att jag inte vet om jag orkar vänta, det är sannolikt lång väntetid till just den psykiatrikern. Jag behöver hjälp nu, varje dag känns oöverstigligt tung och jag börjar motvilligt fundera över SSRI. Samtidigt är jag rädd för att flippa ur. Jag har barn, arbete och en ordnad tillvaro som jag försöker sköta även om det är tungt just nu så jag kan inte riskera för svåra biverkningar.

Så vad tror ni? Har ni blivit maniska av SSRI och fick ni i så fall någon förklaring till varför?

skrev fel gick på citaloprham då. under den tiden..

Ni som utvecklat maniska symptom av SSRI. Vad har ni fått för medicin istället? Misstänker att min SSRI har fått mig i ett milt maniskt tillstånd med insomnia och pinsamt nog, onormalt hög libido. Har inte ens vågat nämna detta för läkaren
Sömnproblemen har iofs alltid funnits där men.

H2SO4 skrev:Ni som utvecklat maniska symptom av SSRI. Vad har ni fått för medicin istället? Misstänker att min SSRI har fått mig i ett milt maniskt tillstånd med insomnia och pinsamt nog, onormalt hög libido. Har inte ens vågat nämna detta för läkaren
Sömnproblemen har iofs alltid funnits där men.

jag käkade cipramil under ca 5 månaders tid ca..