Hej. Jag är inte så insatt så undrar vad vi har rätt till för stöd? Vad får ni för stöd och hjälp t.e.x ekonomiskt och på fritiden?

Själv fick min familj ca 50 000 för min diagnos, som var låst för mig ända tills jag fyllde 18 ( med ett undantag då jag fick ta ut ca 10 000 en gång) och då tog dom slut i en himla fart, jag fyllde 18 i Maj och har nu ca 5000 kvar, kan ni gissa vilken ångest jag har. Jag var ju absolut inte mogen för att handskas med så mycket pengar, jag fick ett köpberoende jag beställde saker flera gånger i veckan och köpte dyra saker. Hade jag fått en önskan just nu hade det varit att spola tillbaka tiden och gjort så jag inte fått tillgång till alla pengar på en och samma gång, dem hade varit behövliga nu och i framtiden.

Ja. Nu har jag mina 5000 kvar som jag snålar väldigt mycket på som ni säkert förstår. Sen har jag studiebidrag 1050 i månaden och även inackorderingstillägg på ca 1500.
Nu undrar jag, är det kört och kommer jag inte få något med stöd med ekonomi nu och i framtiden eftersom jag fick detdär förut, som jag fick ifrån försäkringskassan (tror jag.)

Tack på förhand

Sälj dina prylar då. Behöver du ansöka om bistånd hos SOC så lär det bli svårt att få nån men FK borde vara lugnt.

Parvlon skrev:Sälj dina prylar då. Behöver du ansöka om bistånd hos SOC så lär det bli svårt att få nån men FK borde vara lugnt.

Har sålt en del men det mesta jag köpt är saker som inte kan säljas nu.

Jag tror du fick dom pengarna från någon annan försäkring än försäkringskassan. Men i vilket fall som helst är det bara att gratulera. Femti lax är deg om dom så skulle komma i snusdosor!

Annars, för att kommentera topic, så har vi väl rätt till en del stöd om vi inte klarar att försörja eller ta ta hand om oss själva. Som alla andra men med en viktig skillnad. Med funktionshinder på autismspektret är försäkringskassan relativt införstådd med att man har svårigheter och att det i långa loppet är blir samhällsekonomiskt dyrare att försöka tvinga in oss i samma fålla som icke funktionshindrade.

Personligen har jag envisats med att försöka klara mig på egen hand. Jag tyckte länge att jag mina svårigheter var såpass milda att jag borde klara mig själv, och dessutom värdesätter jag friheten att inte vara beroende av allmosor. Det gick att sköta ett kvalificerat jobb i ett antal år, men jag orkade inte med nåt liv vid sidan av och mina förhållanden har havererat innan det blev familjebildning. Tre samboseparationer och noll barn hittills... Och i längden sa även kropp och psyke ifrån, med långsjukskrivning som följd. I backspegeln kan jag inse att jag under åren har offrat allt det som man brukar mena med "ett liv" vid sidan av jobbet. För att palla med att köra slut på mig på jobbet. (Hur trodde jag att jag en vacker dag skulle orka när det bara blev svårare för varje år?
I nuläget inser jag att det är dumheter om jag försöker intala mig att att jag skall kunna orka med ett jobb och samtidigt orka att bygga ett liv vid sidan av.

Frågeställningen jag brottas med nu vid dryga fyrtio års ålder är om man jag rätt till ett liv eller om jag verkligen har plikt att leva för att jobba tills man kraschar och blir ett fullständigt vårdpaket. Jag försöker peppa mig själv att stå på mig för rätten till ett liv framför plikt att jobba sig till döds. Sen att lansera och försvara den linjen inför läkare och försäkringskassa är en annan sak... Vi får se hur det går och jag håller tummarna att jag ska orka och lyckas stå på mig.

Jag skulle gissa att du är några generationer yngre än jag, missrb, och det skulle vara intressant att höra din syn på saken. Vilka förpliktelser och rättigheter har man om man inte riktigt passar in i mallen? Sen vad lagar och paragrafer säger, det är ett helt annat kapitel. Som jag har dålig koll på.

Berätta vad ni tycker.
mvh
/Torben

missrb skrev:Hej. Jag är inte så insatt så undrar vad vi har rätt till för stöd? Vad får ni för stöd och hjälp t.e.x ekonomiskt och på fritiden?

Själv fick min familj ca 50 000 för min diagnos, som var låst för mig ända tills jag fyllde 18 ( med ett undantag då jag fick ta ut ca 10 000 en gång) och då tog dom slut i en himla fart, jag fyllde 18 i Maj och har nu ca 5000 kvar, kan ni gissa vilken ångest jag har. Jag var ju absolut inte mogen för att handskas med så mycket pengar, jag fick ett köpberoende jag beställde saker flera gånger i veckan och köpte dyra saker. Hade jag fått en önskan just nu hade det varit att spola tillbaka tiden och gjort så jag inte fått tillgång till alla pengar på en och samma gång, dem hade varit behövliga nu och i framtiden.

Ja. Nu har jag mina 5000 kvar som jag snålar väldigt mycket på som ni säkert förstår. Sen har jag studiebidrag 1050 i månaden och även inackorderingstillägg på ca 1500.
Nu undrar jag, är det kört och kommer jag inte få något med stöd med ekonomi nu och i framtiden eftersom jag fick detdär förut, som jag fick ifrån försäkringskassan (tror jag.)

Tack på förhand

Kan man få pengar för sin diagnos? Berätta mer snälla ni...
I de flesta länder får man ju delvis betala utredningen själv, det kostar alltså att få en diagnos men i Sverige funkar tydligen det mesta tvärt om.

Första gången jag fick min aktivitetsersättning så fick jag 65 000 då det var retroaktivt för flera månader som jag väntat, nu får jag ca 10 i månaden och bor hemma då jag inte lyckats hitta eget boende än. Så ja det blir en jävla massa handlande till och från, beställer saker från nätet varje vecka typ men ser alltid till att ha 10-20 tusen sparat på banken så man inte bränner allting innan "lönen" kommer


Har du inte ansökt om aktivitetsersättning då?

Beror väl på om du går på skola som ger dig bostad och mat och inte kostar mer än inackorderingstillägget? Skulle det nu vara så (jag har ingen aning om din situation) har du inte rätt till mer pengar än studiebidraget.

Vad krävs för att få aktivitetsersättning?
Jag går ju i skola, jag bor på skolans internat. Hyran samt mat o.s.v kostar mer än både inackorderingstillägget och studiebidraget, så det räcker liksom inte till. Och jag har funderat på att hitta en vanlig lägenhet till sommaren och då kommer jag definitivt inte ha råd med hyran å de. Jag vill flytta till egen lägenhet pågrund av att där jag bor nu på internatet så lär jag flytta ut innan sommarlovet och får söka om på nytt och eventuellt flytta in igen efter sommarlovet, och som ni säkert vet så är detta jätte jobbigt för mig som aspie. Jag vill ha mitt ställe och inte flytta runt hela tiden.

Fan, du har sjukt lite i inackorderingstillägg. Det verkar inte följt med tiden alls. Skulle det följt med övriga höjningar sedan 80-talet skulle det ligga på 3000-4000 nu. Hur har CSN tänkt egentligen????

Tills du fyllt 21 år eller slutat gymnasiet är dina föräldrar skyldiga att försörja dig. Därefter kan du få studielån. När du fyllt 19 år (fr.o.m. juli samma år) kan du eventuellt få aktivitetsersättning om din skolgång har förlängts på grund av funktionsnedsättning.

kiddie skrev:Fan, du har sjukt lite i inackorderingstillägg. Det verkar inte följt med tiden alls. Skulle det följt med övriga höjningar sedan 80-talet skulle det ligga på 3000-4000 nu. Hur har CSN tänkt egentligen????

Ja det är riktigt snålt.

Kanin skrev:Tills du fyllt 21 år eller slutat gymnasiet är dina föräldrar skyldiga att försörja dig. Därefter kan du få studielån. När du fyllt 19 år (fr.o.m. juli samma år) kan du eventuellt få aktivitetsersättning om din skolgång har förlängts på grund av funktionsnedsättning.

Så jag ska få pengar av mina föräldrar alltså så att jag klarar mig? Dom har dock inte mycket pengar själva så. Så hur ska jag göra om jag nu hittar en egen lägenhet, kan ju inte tvinga mina föräldrar att betala den.

Ingen som vet hur man kan göra om man vill ha egen lägenhet men fortfarande går i skolan och ej har ekonomi till detta?

missrb skrev:Ingen som vet hur man kan göra om man vill ha egen lägenhet men fortfarande går i skolan och ej har ekonomi till detta?

Det beror på hur gammal du är och på vilken nivå det är?

slackern skrev:

missrb skrev:Ingen som vet hur man kan göra om man vill ha egen lägenhet men fortfarande går i skolan och ej har ekonomi till detta?

Det beror på hur gammal du är och på vilken nivå det är?

18 år, nivå?

missrb skrev:

slackern skrev:

missrb skrev:Ingen som vet hur man kan göra om man vill ha egen lägenhet men fortfarande går i skolan och ej har ekonomi till detta?

Det beror på hur gammal du är och på vilken nivå det är?

18 år, nivå?

Om du är 18 år antar jag att det är gymnasienivå. Då har dina föräldrar försörjningsplikt fram tills att du fyller 21.

Det verkar som att när du är 19 år kan du söka aktivitetsersättning för att studera på gymnasienivå.

Aktivitetsersättning vid förlängd skolgång

Du kan få aktivitetsersättning vid förlängd skolgång om du är 19–29 år och har en funktionsnedsättning som gör att du behöver längre tid än normalt för att avsluta grundskolan eller gymnasiet.

https://www.forsakringskassan.se/wps/po ... VAUApf1E!/

Tja jag har ju uppdaterat Attension Halmstads hemsida och läst på detta så svaren finns på http://www.attention-halland.se/halmstad under rätigheter (url funkar tydligen inte).
Kom dock ihåg att man inte skall missbruka rättigheterna utan de är där för att visa på vad vi har för rätt.