Mina specialintressen tar livet av mig långsamt.
28 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
Mina specialintressen tar livet av mig långsamt.
Ut o njut av exotiska årstidsväxlingar. Sug in luften i dig och njuuut
Kom att tänka på Hemköps reklam "Det bästa med att handla är att komma hem". "Det bästa med att vara ute är att komma in/hem"..
Kom att tänka på Hemköps reklam "Det bästa med att handla är att komma hem". "Det bästa med att vara ute är att komma in/hem"..
Mina specialintressen tar livet av mig långsamt.
Flinta skrev:Ut o njut av exotiska årstidsväxlingar. Sug in luften i dig och njuuut
Kom att tänka på Hemköps reklam "Det bästa med att handla är att komma hem". "Det bästa med att vara ute är att komma in/hem"..
Haha, ja den var bra!
Mina specialintressen tar livet av mig långsamt.
Insnöad var ordet. 60 cm snö. Km att skotta, känns det som. Så jag pulsar hellre i snön och skyfflar snön framför dörren med kängorna. Kom inte ut genom dörren, bokstavligen idag. Fick tränga mig ut. Snö suger musten ur mig. Vilket inte är bra om man vedeldad och hämtar vatten från brunnen. Den faktiska effekten är att man blir kall och törstig. Så jag måste. När jag bodde i lägenhet fick det inte såna konsekvenser. Vatten finns i kran och värmen ingår i hyran (i bästa fall). Man kunde sjunka in i intressen och fastna där, för man behövde inte göra annat.
Så min lite bakvända lösning är; bo så att du MÅSTE göra saker för att överleva. När man väl är ute så hör man en fågel, ser ett rådjur, kråkor leka med en pinne i luften........saker som får mig att le och stå still en stund med blodet susande i öronen. Så känner jag att jag finns, lite. Att allt inte enbart är specialintressen.
Så min lite bakvända lösning är; bo så att du MÅSTE göra saker för att överleva. När man väl är ute så hör man en fågel, ser ett rådjur, kråkor leka med en pinne i luften........saker som får mig att le och stå still en stund med blodet susande i öronen. Så känner jag att jag finns, lite. Att allt inte enbart är specialintressen.
Mina specialintressen tar livet av mig långsamt.
Ja så, är det där en Asperger-grej? Jag fastnar också. Framför allt om jag är trött, stressad, för då orkar jag inte riktigt ta det steget att göra något annat. Kanske borde man verkligen sätta tidslimit?
Återgå till Att leva som Aspergare