Tycker ni om att få/ge gåvor?
Hur brukar ni rättfärdiga att ta emot gåvor?
Hur går ni tillväga att hitta något passande?
Känner ni av press att alltid ge presenter inom arbets/sysselsättningsgruppen?

Jag ogillar att gå gåvor. Det ekonomiska värdet på gåvan spelar ingen roll - jag gillar det inte!
Spelar ingen roll om någon enskild ger gåva värd 1000 kronor eller om folk samlar ihop - det är irrelevant - vill inte ha.
Ogillar även den uppmärksamhet som samexisterar med att få en gåva från någon/några - avsändaren spelar heller ingen roll - sambo, familj, bekanta eller kollegor - jag vill INTE få gåvor.
Anledningen till att få en gåva vill jag helst slippa - födelsedagar, julafton, studentgåva etc... Jag tycker inte det är något värt att fira - det räcket gott och väl med ett gratulerande i form av kort (men helst inte), sms, e-post, telefonsamtal eller ett direkt "grattis" vid personligt möte.
En finare middag och tårta är mer än tillräckligt - det kan alla vara med på utan press - om en prompt vill bjussa på något, så bara dyk upp på mat och efterrätt. Jag börjar inte tjabba om det är gåvor som folk skapat själva (förutsatt det inte är något jättedyrt material) eller köpt för mindre summa.

Jag har inga problem med att ge gåvor till folk jag tycker om (eller om seden kräver det, nåja...). Där kan jag lätt bekosta på (eftersom en har ekonomisk förutsättning för det), dock inte mot mottagarens krav och är tillmötesgående om personen vill byta bort sin gåva etc. Jag tycker det är rimlig att personen får välja något, så betalar jag detta, alternativt bidrar med en summa. Tydligen sen jag började med presenter igen, har folk i omgivningen tröttnat på detta, de gillar överraskningar (jag ogillar överraskningar).

Anyhow...

I Fredags fyllde jag år (inte något stort). Visste att jag skulle få en present, fast jag uttryckligen sedan 10-12 veckor tillbaka påtalat att det är onödigt med presenter. Finare hemmagjord middag och efterrätt samt öppen inbjudan räcker långt och väl påminde jag om flera gånger - hade även uttryckt att presenten som kommer att ges, får absolut inte vara dyr (då folk i omgivningen har det ekonomiskt kärvt).

Eftersom jag är i dagsläget sjukskriven samt mer eller mindre utkickad från min anställning (på grund av AS, inte resultat eller utmattningstillstånd som står i sjukskrivningen), så påminde jag alla att en är inte i bästa form och egoism är det sista jag vill anamma (få gåvor).
Nog fick jag gåvor, förutom gratulationer i form av kort, sms och finare middag med efterrätt (som var den bästa tårtan jag någonsin ätit, glutenfri dessutom). En uppsamling kontanter på mer än par tusen kronor.

""Alla" hade tydligen bidragit med en summa de kunde avvara för att jag alltid ställer upp och behöver unna mig något" - "NEJ" var första reaktionen... jag försökte ge tillbaka det hela, det var oförskämt och elakt. Folk blev sura efter att jag hade försökt par gånger under kvällen, folk blev ännu surare när jag påtalade att det är absurt med presenter till mig. Jag fick helt enkelt bara sitta och ta emot.

Hade pratat om att åka ned till en mässa, dock så var formen på mig (och vissa som eventuellt skulle med) halvdan plus att vädret var skit (dålig info från kollektivtrafiksnissarna med), så var det bästa att stanna hemma och hitta på annat.
Dock åkte vi iväg ändå. Sällskapet ville mer till mässan än vad jag ville. Vet att jag behöver utsätta mig för folksamlingar, så en inte isolerar sig helt, dock anmärktes det på mitt gnäll, som jag menade som skämta bort eländet med resan. Givetvis var det mycket intryck och gnat på en resa som tog cirka 5h (som normalt tar cirka 1h30m-2h), var där nere på mässan (som var halvdan, dock kul sällskap), jäkta iväg och äta ute (fastän ätit finare igår och hämtmat i Torsdags), sen hemåt på ett tåg där folk inte höll käften i tysta avdelningen fastän de fick flera tillsägningar...

Bara till-/från mässan brändes det 1000kr (för jag bjöd sällskapet som det stod i kortet med pengarna). Hade varit bättre med en inbjudan till valfritt event med betalt inträde, t/r resa och något smakprov (vilket jag hade faktiskt föreslagit som present (eftersom de skulle bara ge något), dock så sa ja att pengarna måste sparas). Jag har dålig hantering av egna pengar, folk tycker att jag "bara" borde skärpa till mig (är redovisningsnörd, har god hand om andras ekonomi) - vilket ökade ångesten med att få en stor summa kontanter, dessutom styrt till en mässa jag inte var jättesugen att åka till pga vädret.

När jag påtalade på hemresan att ca 1000 kr var redan borta och att det var onödigt, blev jag tvungen att gå par varv runt stationen för att inte gnälla mer. Sen blev det ändå skit väl hemma, tydligen är en otacksam och för självkritisk för att ta emot presenter. Kära Bullen, jag vet att jag har gjort något fel, men vet inte vad. Vill någon förklara?

jag är alltid nervös pga gåvor eftersom det handlar mycket om materiell status.

Gillar inte heller presenter. Känns som att andra försöker bestämma vad jag behöver och inte behöver. Dessutom finns elementet "Du har det lite jobbigt nu du behöver uppmuntran." vilket betyder att människan tycker att jag är svag. Ger ogärna gåvor, ger det till min bror men han är 11 år och man "måste" ge saker till barn när de fyller år, tydligen en prestation att överleva ett år.

Jag räknar att om människor vill ha hjälp med något eller bara ha något av mig så säger de det, förväntar mig att andra resonerar likadant när det rör mig. Gillar inte när andra skall lägga sig i vad jag behöver och inte behöver.

När jag legat inne på psyk ett tag och hade försörjningsstöd fick jag en vinterjacka och kängor av mina föräldrar. Det är en gåva som jag kan rättfärdiga. En pizza när jag hjälpt någon att flytta kan jag rättfärdiga. Om det är något jag rimligen har ett faktiskt behov av eller som ett tecken på uppskattning för att jag har hjälpt någon tycker jag att det är okej.

Om jag ger bort något försöker jag komma på något som personen kan tänkas ha behov av. Har personen inga behov lär den knappast behöva en gåva.

Inte direkt befunnit mig i en situation där jag tvunget är given att ge bort något. Vet att jag deltog i ett mindre jippo eller större skämt (på arbetstid) när någon fyllde år på en arbetsplats. Vilket jag kan tycka är roligare än att bara ge bort något som påtvingar personen att ge sin uppmärksamhet utanför arbetstid.

Att få en present/gåva av någon är inte den störta gåvan man kan få. Att få träffa och umgås med person är en större gåva.
Skall jag ta emot gåvor skall de ha ett värde som är bortom peningavärdet.

Jag älskar att både få och ge gåvor.
Anser inte att jag behöver rättfärdiga att ta emot en gåva.
Har alltid väldigt svårt för att hitta nåt passande och velar alltid väldigt länge.
Har aldrig känt av en sån press nej.

Det är roligt att ge gåvor och visst det är kul att få gåvor. Däremot ogillar jag uppmärksamheten som en födelsedag tex. medför. Tycker inte man behöver fira att man blivit ett år äldre. Det blir man ju ändå.

Om folk har svårt att veta vad ska ge mig så är pengar välkommet då man kan gå till valfri butik och handla vad man vill ha eller skulle råka behöva.

Fick en gåva en gång med tillhörande gåvobrev, det ni

Zirre skrev:Fick en gåva en gång med tillhörande gåvobrev, det ni

Det är rätt vanligt om man får en gåva utav sina föräldrar som t.ex. en bostadsrätt.

Att ge mig gåvor = att ge mig dåligt samvete.

Skulle de verkligen vilja mitt bästa skulle de sluta...

Jag har fått förlika mig... igen. Efter gjort flera upprörda, så ja. Jag får bara tacka och ta emot - de vill en väl. Då får en njuta av det och bjuda tillbaka.

Jag gillar uppskattningen, aja... vuxenpoängisera. Gillar inte när folk blir ledsna, gråter etc.

Jag vill inte heller ha gåvor. Jag skriver faktiskt under på det mesta trådskaparen skrev i öppningsinlägget. Däremot kan jag tycka om att ge. Men det är ingen större skillnad. Oftast är det aldrig att jag ger för att jag vet att någon borde firas med en gåva, det blir mera att andra ber mig ge de gåvor då jag sysslar med konst. Det är då oftast "Visst! Absolut målar jag något åt dig! Men i huvudsak inte för att direkt ge, snarare för att jag älskar att måla och fick en anledning utifrån att måla.". Något jag skäms över när många av mina vänner tycker om att ge och ta. Det händer dock att ett X antal personer i min umgängeskrets har automatpax på att få gåvor av mig utan att dom själva ens vet om det, men det gissar jag är för att jag älskar just de vännerna, för att dom alltid ställer upp och inte dömer mig för den jag är.

Skulle behöva tips kring hur jag ska hantera det här med gåvor då min sambo fyller år snart och julafton nalkas. Jag vill inte ge eller få presenter, den optimala lösningen för mig vore att alla bara visste det och jag inte alls deltog i det. För mig handlar det om att jag måste visa lycka när jag får någonting eller så påverkar det mig något enormt. Såsom när jag får en lång bok som jag är "tvingad" att läsa vilket jag oftast inte gör och därav går jag runt med ångest över den där sablans boken i år.

När jag var yngre funkade det här rätt bra och jag kunde spela med, jag vet inte varför men nu när jag är vuxen ställs det högre krav och speciellt nu med min sambo. Hon satt nyss och gormade på mig att jag är egoistisk och att alla andra ska anpassa sig efter mig. Jag upplever dock inte fallet så då jag som enskild individ inte vill delta i det, då påverkas ju andra inte av det? Hon har försökt med att instruera vad jag ska köpa osv men det blir så att jag drar mig ... och nu var den födelsedagspresenten hon ville ha slut. Och så blir det som med alla andra presenter, det slutar i total jävla ångest. Min filosofi kring julafton är att man helt skippar sakerna man ska ge till varandra för att och istället kan se den sociala biten som det primära, även om inte det heller är min grej kan jag acceptera det ...

Men. Hur hanterar jag en tjatande sambo som ska ha blommor jämnt, massa saker på sin födelsedag och julafton som jag ändå inte vet vad hon vill ha. Gör jag som tidigare och köper något som hon sen inte blir glad av eller inte använder så blir jag automatiskt irriterad och ångestfylld över det vilket gör att jag hur jag än försöker tar ut det i form av ilska eller dylikt. Är det någon annan här som har några riktlinjer kring hur man kan lösa situationen?