Är jag en "drama queen"?
11 inlägg
• Sida 1 av 1
Är jag en "drama queen"?
När mina klasskompisar håller på att skämta om psyket, självskador och depression så känns det som att det är mig de skämtar om och skrattar åt. Gör det mig till en så kallad drama queen?
Är jag en "drama queen"?
Nej, inte nödvändigtvis.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
Är jag en "drama queen"?
Jag tror att det kan handla om självförtroende eller självkänsla. Jag vet inte hur pass öppen du är och hur mycket dom vet om hur du mår? Om du är utfryst så är det stor risk att det är riktat mot dig. Kanske är bra om du pratar med någon vuxen i din närhet angående hur du känner?
Är jag en "drama queen"?
För mig är en "drama queen" är som ställer till med scener, tar varje chans att uppförstora och utmåla sig själv som offer. Så, nej du är inte en drama queen för att du känner och tror saker så länge du inte agerar ut.
Men däremot skulle du kunna vara paranoid om du tror att alla som skämtar om vissa saker syftar på dig. Eller så har du rätt, det är svårt att veta. Det bästa är ju att strunta i det, men det är lätt att säga. Och har man blivit mobbad, så är det lätt att tolka allt som mobbning.
Men däremot skulle du kunna vara paranoid om du tror att alla som skämtar om vissa saker syftar på dig. Eller så har du rätt, det är svårt att veta. Det bästa är ju att strunta i det, men det är lätt att säga. Och har man blivit mobbad, så är det lätt att tolka allt som mobbning.
Är jag en "drama queen"?
Det känns olyckligt med en utveckling där alla som känner sig sårade av någon ska behöva andrahands-gissa sig själva angående om de har rätt o känna vad de gör. Samtidigt som jag absolut önskar att det gick o skämta om många saker utan att folk tog illa upp.
Du kan alltid försöka fråga de på ett sätt som inte dömer på förhand utan med avslappnat intresse för deras åsikt. Om du inte tror du kan göra det utan att de hamnar på defensiven och börjar bråka med dig så får du nog vänta tills du förstått dem bättre. Om sättet de är på mest handlar om att ha kul utan illasinnad mening eller om de faktiskt är empatilösa och ignoranta.
Du kan alltid försöka fråga de på ett sätt som inte dömer på förhand utan med avslappnat intresse för deras åsikt. Om du inte tror du kan göra det utan att de hamnar på defensiven och börjar bråka med dig så får du nog vänta tills du förstått dem bättre. Om sättet de är på mest handlar om att ha kul utan illasinnad mening eller om de faktiskt är empatilösa och ignoranta.
Är jag en "drama queen"?
Jag är inte utfryst och jag tvivlar starkt på att det var riktat mot mig men det kändes ändå som ett personligt påhopp.slackern skrev:Jag tror att det kan handla om självförtroende eller självkänsla. Jag vet inte hur pass öppen du är och hur mycket dom vet om hur du mår? Om du är utfryst så är det stor risk att det är riktat mot dig. Kanske är bra om du pratar med någon vuxen i din närhet angående hur du känner?
Känslan av att de personligen angriper mig kommer bara ibland men då jag uppfattat andra som tar åt sig över liknande saker som drama queens så funderade jag lite.Alien skrev:För mig är en "drama queen" är som ställer till med scener, tar varje chans att uppförstora och utmåla sig själv som offer. Så, nej du är inte en drama queen för att du känner och tror saker så länge du inte agerar ut.
Men däremot skulle du kunna vara paranoid om du tror att alla som skämtar om vissa saker syftar på dig. Eller så har du rätt, det är svårt att veta. Det bästa är ju att strunta i det, men det är lätt att säga. Och har man blivit mobbad, så är det lätt att tolka allt som mobbning.
Det känns som att när de skämtar om det så är det på ett nedvärderande sätt, som att vara inlagd på psyket eller ha ett självskadebeteende bara är en löjlig småsak utan allvar.DIProgan skrev:Det känns olyckligt med en utveckling där alla som känner sig sårade av någon ska behöva andrahands-gissa sig själva angående om de har rätt o känna vad de gör. Samtidigt som jag absolut önskar att det gick o skämta om många saker utan att folk tog illa upp.
Du kan alltid försöka fråga de på ett sätt som inte dömer på förhand utan med avslappnat intresse för deras åsikt. Om du inte tror du kan göra det utan att de hamnar på defensiven och börjar bråka med dig så får du nog vänta tills du förstått dem bättre. Om sättet de är på mest handlar om att ha kul utan illasinnad mening eller om de faktiskt är empatilösa och ignoranta.
Är jag en "drama queen"?
Det handlar om oförstående att sätta sig in i din situation. Det är inte drama queenbeteende bara för att du reagerar mot något du finner stötande.
Ps. Ny på forumet och hoppas alla har en fin dag Ds.
Ps. Ny på forumet och hoppas alla har en fin dag Ds.
Är jag en "drama queen"?
Ichigo skrev:Det känns som att när de skämtar om det så är det på ett nedvärderande sätt, som att vara inlagd på psyket eller ha ett självskadebeteende bara är en löjlig småsak utan allvar.
Jag är inte ung så jag vet inte hur snacket går om sånt. Det är idag uppmärksammade och svåra ämnen och ungdomar brukar skämta om sånt som är svårt och som man är osäker på hur man ska förhålla sig till. När jag var yngre var det mongo och CP som var nånting "roligt", lite senare blev det samma sak med bög och damp. Folk gjorde sig roliga över dessa saker, ofta utan att ha nån större koll på vad det innebar. Det kanske är så att det du upplever är dagens motsvarighet till det?
Re: Sv: Är jag en
Moggy skrev:Ichigo skrev:Det känns som att när de skämtar om det så är det på ett nedvärderande sätt, som att vara inlagd på psyket eller ha ett självskadebeteende bara är en löjlig småsak utan allvar.
Jag är inte ung så jag vet inte hur snacket går om sånt. Det är idag uppmärksammade och svåra ämnen och ungdomar brukar skämta om sånt som är svårt och som man är osäker på hur man ska förhålla sig till. När jag var yngre var det mongo och CP som var nånting "roligt", lite senare blev det samma sak med bög och damp. Folk gjorde sig roliga över dessa saker, ofta utan att ha nån större koll på vad det innebar. Det kanske är så att det du upplever är dagens motsvarighet till det?
Det är mycket möjligt men det känns ändå som om det är jag som är löjlig när jag blir upprörd över det. Jag gör ingen stor scen av det utåt sett men inuti så blir det som ett svart hål.
Är jag en "drama queen"?
jag tror att jag förstår hur du känner. Ibland vill jag bara skrika åt folk att hålla käften när dom inte vet vad dom snackar om. Att säga att någon som lider av depression borde ta sig i kragen när man själv säger "Asså jag orkade inte göra något när jag kom hem från jobbet" då har du inte fattat vad en depression innebär och skjuter samtidigt dig själv i foten. Samma sak har jag fått höra om tourettes, jag har mina ljud som jag inte märker av själv alla gånger. Men det känns hånfullt att höra att " det borde ju inte vara nåt problem för dom att vara tysta" när personen själv inte kan hålla tyst på t ex ett bibliotek eller i andra sammanhang när dom inte förstår bättre.Ichigo skrev:När mina klasskompisar håller på att skämta om psyket, självskador och depression så känns det som att det är mig de skämtar om och skrattar åt. Gör det mig till en så kallad drama queen?
Det finns ju tyvärr taktlösa personer på alla skolor o arbetsplatser. Det är bara att försöka att hålla sig lugn. Jag vet att det inte är lätt, när jag gick på gymnasiet kunde jag ge världens utskällningar får såna här grejer.
Är jag en "drama queen"?
...kan man fråga sig, men för det mest sitter jag tyst i ett hörn och tittar på människor, som en förskrämd byracka med rädda fuktiga ögon, kan inte uppföra mig bland människor, är ett freak, en kuf, ett missfoster, en icke önskvärd, den där dom frågar om man vill komma med på julfesten bara för att dom måste och om man lovar att inte få ett utbrott. "Drama queen"? deffenitivt...
Återgå till Att leva som Aspergare