Varför är det nästan alltid på natten som jag vill dö? Är det för att alla andra njuter av sömnen medan jag är livrädd för den? Eller är det för att alla andra försvinner? Ifall alla försvinner på dagen, kommer jag då känna mig likadan? Jag älskar ju natten! Så varför känner jag såhär? Och är jag den enda? Jag vet alla de här logiska sakerna men jag förstår ändå inte varför det är såhär...

Då jag var som mest deprimerad kom panikattackerna oftast på natten. Det var oftast då jag låg och grät och önskade att jag vore död. Jag skulle tro att det har något med mörkret att göra.

När man ligger/sitter/eller vad man nu gör där i mörkret helt ensam så tror jag att man tänker mycket mer. Känslorna förstärks och det är oftast de mer otrevliga känslorna som dyker upp, man ligger ju inte och tänker på hur fint vädret var under dagen precis. När det är ljust ute så brukar negativiteten hålla sig borta till viss del. Dels för att man har saker att göra och dels för att det helt enkelt är ljust på dagen.

Men detta är ju bara jag som spekulerar. Men ja jag skulle tro att det beror på mörkret, att du inte sysselsätter dig och att du helt enkelt är ensam på natten.

Lyysa skrev:Då jag var som mest deprimerad kom panikattackerna oftast på natten. Det var oftast då jag låg och grät och önskade att jag vore död. Jag skulle tro att det har något med mörkret att göra.

När man ligger/sitter/eller vad man nu gör där i mörkret helt ensam så tror jag att man tänker mycket mer. Känslorna förstärks och det är oftast de mer otrevliga känslorna som dyker upp, man ligger ju inte och tänker på hur fint vädret var under dagen precis. När det är ljust ute så brukar negativiteten hålla sig borta till viss del. Dels för att man har saker att göra och dels för att det helt enkelt är ljust på dagen.

Men detta är ju bara jag som spekulerar. Men ja jag skulle tro att det beror på mörkret, att du inte sysselsätter dig och att du helt enkelt är ensam på natten.

Hm... Jag antar att det verkar logiskt... Men känns ändå lite konstigt då jag egentligen tycker mycket mer om natten än dagen!

Ichigo skrev:Hm... Jag antar att det verkar logiskt... Men känns ändå lite konstigt då jag egentligen tycker mycket mer om natten än dagen!

Jag tyckte också mer om natten än dagen innan attackerna kom, eftersom jag gillade det där att slippa folk runtomkring mig helt och hållet. Men jag tror inte det spelar någon roll ifall du gillar något av alternativen mer än det andra, jag skulle ju kunna säga att jag gillar helger men det betyder ju inte att jag mår bättre under helgen för det.

Lyysa skrev:

Ichigo skrev:Hm... Jag antar att det verkar logiskt... Men känns ändå lite konstigt då jag egentligen tycker mycket mer om natten än dagen!

Jag tyckte också mer om natten än dagen innan attackerna kom, eftersom jag gillade det där att slippa folk runtomkring mig helt och hållet. Men jag tror inte det spelar någon roll ifall du gillar något av alternativen mer än det andra, jag skulle ju kunna säga att jag gillar helger men det betyder ju inte att jag mår bättre under helgen för det.

Nä, iof... Fast tycker ändå de borde vara så! Men vad kan man göra för att undvika det då? Vill inte sova mer då jag är livrädd för det men ska jag istället springa runt och städa och tapetsera om rummet? Eller räcker det med att läsa en bok?

Ichigo skrev:Nä, iof... Fast tycker ändå de borde vara så! Men vad kan man göra för att undvika det då? Vill inte sova mer då jag är livrädd för det men ska jag istället springa runt och städa och tapetsera om rummet? Eller räcker det med att läsa en bok?

Jag brukade ligga och läsa böcker under natten förr, det hjälpte då och då. Men det var helt klart mycket bättre än att ligga klarvaken i mörkret och tänka en massa.

Hur kan man vara livrädd om man vill dö?

KourosGould skrev:Hur kan man vara livrädd om man vill dö?

Man kan faktiskt vilja dö men ändå vara rädd för döden.

KourosGould skrev:Hur kan man vara livrädd om man vill dö?

Det finns väll ingen som egentligen vill dö? Det känns bara som det bästa alternativet av de man kan välja bland just då

Lyysa skrev:Jag brukade ligga och läsa böcker under natten förr, det hjälpte då och då. Men det var helt klart mycket bättre än att ligga klarvaken i mörkret och tänka en massa.

Tack, då blir det jag kommer göra när alla försvinner ^^

Huggorm skrev:

KourosGould skrev:Hur kan man vara livrädd om man vill dö?

Det finns väll ingen som egentligen vill dö? Det känns bara som det bästa alternativet av de man kan välja bland just då

När jag försökte ta livet av mig själv var det inte "det bästa alternativet", det var bara något jag helt enkelt ville. Jag önskar fortfarande att jag aldrig funnits/fortsätter att finnas, många gånger går jag runt och önskar att något ska hända mig så att jag dör. Och det är helt enkelt bara för att det är så jag känner.

Lyysa skrev:

Huggorm skrev:

KourosGould skrev:Hur kan man vara livrädd om man vill dö?

Det finns väll ingen som egentligen vill dö? Det känns bara som det bästa alternativet av de man kan välja bland just då

När jag försökte ta livet av mig själv var det inte "det bästa alternativet", det var bara något jag helt enkelt ville. Jag önskar fortfarande att jag aldrig funnits/fortsätter att finnas, många gånger går jag runt och önskar att något ska hända mig så att jag dör. Och det är helt enkelt bara för att det är så jag känner.

Låter inte bra

Huggorm skrev:

Lyysa skrev:När jag försökte ta livet av mig själv var det inte "det bästa alternativet", det var bara något jag helt enkelt ville. Jag önskar fortfarande att jag aldrig funnits/fortsätter att finnas, många gånger går jag runt och önskar att något ska hända mig så att jag dör. Och det är helt enkelt bara för att det är så jag känner.

Låter inte bra

Kanske inte

Jag tänker mycket mer aktivit på natten så då får jag mer ångest, för att jag tänker och känner efter.

Du kanske är rädd för att bli totalt ensam.

Ibland är jag och min kropp osams. Jag gillar hösten. Min kropp mår dåligt av mörkret. När jag mår OK eller är deprimerad är natten bättre, har jag ångest är natten som jag annars gillar hemsk.

Mår jag inte för dåligt försöker jag göra något som inte ligger så mycket laddning i, lösa ett korsord, lyssna på något i hörlurar. Ibland om det är för jobbigt går jag upp och sitter vid datorn istället och pratar med någon.

Det beror så klart på mörkret och stillheten och allting sånt som blir när det är natt, och att tankarna lättare vänds inåt då. Det kanske skulle kunna fungera att börja vara vaken på nätterna och sova på dagarna, för då skulle nätterna kännas mer normala, medan det samtidigt skulle kännas lättare och tryggare att somna då det på dagarna är ljust ute och fullt med liv. Det är ju däremot inte direkt någon optimal lösning. Alternativt så skulle det ju kunna fungera att vara så trött att man somnar direkt och inte hinner tänka på något, eller simulera bort natten genom att sova med alla ljus tända och med nån typ av bakgrundsljud som står på. Eller, bäst av allt, se till att helt enkelt förändra sitt liv på nått vis så att man mår bättre rent generellt för då försvinner alla såna där känslor av sej själv.

Braincandy skrev:Du kanske är rädd för att bli totalt ensam.

Har väldigt mycket separationsångest och är rädd att bli övergiven så det är mycket möjligt

kiddie skrev:Ibland är jag och min kropp osams. Jag gillar hösten. Min kropp mår dåligt av mörkret. När jag mår OK eller är deprimerad är natten bättre, har jag ångest är natten som jag annars gillar hemsk.

Mår jag inte för dåligt försöker jag göra något som inte ligger så mycket laddning i, lösa ett korsord, lyssna på något i hörlurar. Ibland om det är för jobbigt går jag upp och sitter vid datorn istället och pratar med någon.

Att sätta sig vid datorn och prata med någon kräver ju tyvärr att man har någon att prata med och att den personen är vaken..

Cyan skrev:Det beror så klart på mörkret och stillheten och allting sånt som blir när det är natt, och att tankarna lättare vänds inåt då. Det kanske skulle kunna fungera att börja vara vaken på nätterna och sova på dagarna, för då skulle nätterna kännas mer normala, medan det samtidigt skulle kännas lättare och tryggare att somna då det på dagarna är ljust ute och fullt med liv. Det är ju däremot inte direkt någon optimal lösning. Alternativt så skulle det ju kunna fungera att vara så trött att man somnar direkt och inte hinner tänka på något, eller simulera bort natten genom att sova med alla ljus tända och med nån typ av bakgrundsljud som står på. Eller, bäst av allt, se till att helt enkelt förändra sitt liv på nått vis så att man mår bättre rent generellt för då försvinner alla såna där känslor av sej själv.

Jag tycker ju egentligen att jag mår mycket bättre än jag gjort på väldigt länge så varför finns de här känslorna fortfarande kvar? Jag vet ju egentligen att de två jag pratar med på dagen kommer tillbaka igen och sen har jag ju min lilla hund som alltid är där också så jag är ju egentligen inte helt ensam.

Ichigo skrev:Jag tycker ju egentligen att jag mår mycket bättre än jag gjort på väldigt länge så varför finns de här känslorna fortfarande kvar?

De sitter kvar tills du kommit över det som skapade dem från början. Många gånger kan man tro att man har kommit över någon/något men egentligen så ligger det fortfarande och pulserar under ytan. Du kan må bättre för tillfället ja men så länge du fortfarande går och bär på vad det nu är som har hänt tidigare så kommer du aldrig kunna må bättre till 100%.

Det är som att ifall du har blivit mobbad tidigare så märks det på dig även om du inte är mobbad för tillfället, du kommer antagligen aldrig någonsin kunna bli av med rädslan att någon dag kanske bli det igen.

Lyysa skrev:

Ichigo skrev:Jag tycker ju egentligen att jag mår mycket bättre än jag gjort på väldigt länge så varför finns de här känslorna fortfarande kvar?

De sitter kvar tills du kommit över det som skapade dem från början. Många gånger kan man tro att man har kommit över någon/något men egentligen så ligger det fortfarande och pulserar under ytan. Du kan må bättre för tillfället ja men så länge du fortfarande går och bär på vad det nu är som har hänt tidigare så kommer du aldrig kunna må bättre till 100%.

Det är som att ifall du har blivit mobbad tidigare så märks det på dig även om du inte är mobbad för tillfället, du kommer antagligen aldrig någonsin kunna bli av med rädslan att någon dag kanske bli det igen.

Betyder det att jag aldrig kommer bli av med de här känslorna?

Ichigo skrev:Betyder det att jag aldrig kommer bli av med de här känslorna?

Det beror på vad som orsakar dem.

Lyysa skrev:Det beror på vad som orsakar dem.

Och ifall jag inte vet riktigt vad som orsakar dem? Ska jag bara hoppas på att jag någon gång av misstag kommer över dem?

Ichigo skrev:

Lyysa skrev:Det beror på vad som orsakar dem.

Och ifall jag inte vet riktigt vad som orsakar dem? Ska jag bara hoppas på att jag någon gång av misstag kommer över dem?

Nej, jag tror att du någon gång kommer inse vad det är som får dig att känna så och när du väl insett det så kan du bearbeta det.

Jag vet att jag personligen har väldigt svårt för natten, jag kan inte somna för att jag inte kan koppla av och då blir det ofta så att jag ligger och mår dåligt. Min lösning var helt enkelt att slutade sova för mig själv eftersom jag då inte känner mig ensam, rädd och allt annat som hörde natten till.

Lyysa skrev:

Ichigo skrev:

Lyysa skrev:Det beror på vad som orsakar dem.

Och ifall jag inte vet riktigt vad som orsakar dem? Ska jag bara hoppas på att jag någon gång av misstag kommer över dem?

Nej, jag tror att du någon gång kommer inse vad det är som får dig att känna så och när du väl insett det så kan du bearbeta det.

Jag vet att jag personligen har väldigt svårt för natten, jag kan inte somna för att jag inte kan koppla av och då blir det ofta så att jag ligger och mår dåligt. Min lösning var helt enkelt att slutade sova för mig själv eftersom jag då inte känner mig ensam, rädd och allt annat som hörde natten till.

Tror du det funkar att sova med fler hundar än vanligt ifall man inte har möjlighet att sova med någon annan?