Jag är så enormt duktig på att göra en höna av en fjäder.
Att förstora upp saker, som i själva verket inte är en stor grej.
Detta gäller speciellt när jag får oro för något.

Jag är väldigt duktig på att skapa bilder i huvudet över saker som har hänt, som kanske inte alls har hänt eller kommer hända.

Är ni sådana med?

Svar ja.

Japp sån är jag.

Nej. Som mest gör jag en fjäder av en fjäder.

geocache skrev:Nej. Som mest gör jag en fjäder av en fjäder.

Skönt att kunna sålla i sitt huvud som du lyckas med. Då saknar du ju ett av de större hindren här i livet. Du borde ta steget och göra en pil av din fjäder. Sen skjuter du dig mot målet!

Japp - just nu oroar jag faktiskt sönder mig.
Jobbade 11 timmar igår och är skittrött idag - så jag orkar inte plugga - vilket ger mig FET ångest för jag har prov om 3 veckor och behöver verkligen palla plugga. Oroar mig även för att jag har shark week och inte orkar styrketräna så jag inbillar mig att jag ska bli smal och slapp och att jag ska vara skitsvag nästa gång jag försöker träna. Oroar mig även över min ekonomiska situation ... Min lön denna månad är på 1800 och mitt studiebidrag på 2800. Av detta ska jag försöka pussla ihop måltider tills nästa lön och även om det GÅR så stressar det mig skitmycket för jag måste tänka på hur jag slösar hela tiden. Oroar mig även över min bostadssituation. Jag vill flytta NU - men det är en massa omständigheter som försvårar detta.

Jag blir så jävla deprimerad av all oro ... Mest egentligen av att jag är så jävla slutkörd både psykiskt och fysiskt idag att jag inte får något gjort. Har inte ens orkat äta något sedan jag vaknade ... jag pallar inte ens fixa något. Mat är inte ens gott mera.

Plasticfck skrev:Japp - just nu oroar jag faktiskt sönder mig.
Jobbade 11 timmar igår och är skittrött idag - så jag orkar inte plugga - vilket ger mig FET ångest för jag har prov om 3 veckor och behöver verkligen palla plugga. Oroar mig även för att jag har shark week och inte orkar styrketräna så jag inbillar mig att jag ska bli smal och slapp och att jag ska vara skitsvag nästa gång jag försöker träna. Oroar mig även över min ekonomiska situation ... Min lön denna månad är på 1800 och mitt studiebidrag på 2800. Av detta ska jag försöka pussla ihop måltider tills nästa lön och även om det GÅR så stressar det mig skitmycket för jag måste tänka på hur jag slösar hela tiden. Oroar mig även över min bostadssituation. Jag vill flytta NU - men det är en massa omständigheter som försvårar detta.

Jag blir så jävla deprimerad av all oro ... Mest egentligen av att jag är så jävla slutkörd både psykiskt och fysiskt idag att jag inte får något gjort. Har inte ens orkat äta något sedan jag vaknade ... jag pallar inte ens fixa något. Mat är inte ens gott mera.

Jag känner igen sättet att tänka. Ät en tugga för min skull!

Och så gapar vi stort för främlingen!

Intressant skrev:Jag känner igen sättet att tänka. Ät en tugga för min skull!

Och så gapar vi stort för främlingen!

Jaa det är sämst ... Jag har GAD, så för min del är det typ konstant.

Jadå, ska försöka äta nu.

Det stämmer bra på mig, jag har tvingats bli en antifob för att klara av att leva utan för mycket ångest. Om jag är orolig för ekonomin så föreställer jag mig det värsta så jag har tvingats acceptera det värsta. Jag föreställer mig att jag blir en lodare och mosar ner mitt ego så att jag kan tänka mig vara en lodare, så att jag drömmer om att vara en egolös fattiglapp.
När jag misshandlat mitt ego så vill jag nästan bli en lodare men då måste jag återvända till verkligheten igen för att inte gör verklighet av drömmen. Efter att jag lyckats så känner jag att jag lever i överflöd och rikedom även fast jag lever ganska knapert, all oro för ekonomin är som bortblåst för jag förväntar mig ingenting av livet mer än fattigdom och misär. Detta var bara ett av många exempel på kognitiv ångestdämpning som funkar för mig.

Plasticfck skrev:

Intressant skrev:Jag känner igen sättet att tänka. Ät en tugga för min skull!

Och så gapar vi stort för främlingen!

Jaa det är sämst ... Jag har GAD, så för min del är det typ konstant.

Jadå, ska försöka äta nu.

Dont mention it

Jag har svårt att mala ner mina redan diagnoser till en härlig färs som faktiskt går att jobba med. Om du har GAD och tänker så, då jag har ev det med

Jag märkte just att jag har rökt ett halvt paket cigg på 4 timmar. Det är sjukt stressigt för mig att ens yttra mig på forum såhär.

Undra på att jag crasha så hårt, så långt ner, när jag jobbade som en av landets bästa säljare :/

Se dagen som positiv. Jag tror du hjälpt någon att förstå sig själv lite bättre.

Märks det hur ofta jag editar mina texter tex?

Intressant skrev:

geocache skrev:Nej. Som mest gör jag en fjäder av en fjäder.

Skönt att kunna sålla i sitt huvud som du lyckas med. Då saknar du ju ett av de större hindren här i livet. Du borde ta steget och göra en pil av din fjäder. Sen skjuter du dig mot målet!

"Göra en pil"... att jag inte tänkte på det *letar reda på lämplig träpinne, till att börja med*.

Tack för inspirationen!

Intressant skrev:Dont mention it

Jag har svårt att mala ner mina redan diagnoser till en härlig färs som faktiskt går att jobba med. Om du har GAD och tänker så, då jag har ev det med

Jag märkte just att jag har rökt ett halvt paket cigg på 4 timmar. Det är sjukt stressigt för mig att ens yttra mig på forum såhär.

Undra på att jag crasha så hårt, så långt ner, när jag jobbade som en av landets bästa säljare :/

Se dagen som positiv. Jag tror du hjälpt någon att förstå sig själv lite bättre.

Märks det hur ofta jag editar mina texter tex?

Haha asså det är lite samma för mig ... det jag har fått konstaterat är AS och Borderline - GAD är jag dock 328439492 procent säker på att jag har ... Jag oroar mig för helt otroligt störda grejer. Exempelvis en gång då jag fick utbrott för jag inte kunde fälla in mitt paraply i snöstormen när bussen kom, så jag slängde det bak in i busskuren och klev på. Sen började jag oroa sönder mig över att paraplyet kanske kunde flyga ut på vägen och träffa någons framruta så personens sikt skymdes och så personen kraschade!!!!!
Jag oroade mig så otroligt mkt att min pojkvän blev bekymrad, åkte tillbaka till stationen, och tog bort paraplyet. HAHA....

En annan gång höll jag på och lekte med en godisgroda, sån där typ gelegroda, för jag tappade den på marken och ville inte äta den sen. Så jag tyckte vi skulle lägga grodan på något kul ställe där någon kanske kunde se den och skratta åt det. Försökte hoppa upp och lägga den ovanför en vägglampa på ett hus, men var för kort, så min pojkvän fick göra det. SEN ... oron från helvetet "tänk om en fågel ser grodan och äter den ... då kommer ju fågeln kanske sätta den i halsen, eller dö för att det var onyttigt för den ... " - och så fick jag fet ångest och det slutade med att min pojkvän fick hoppa upp och ta bort grodan igen. HAHAHAH!!!!

Asså i efterhand skrattar jag åt det - men i stunderna när det händer mår jag SKITDÅLIGT

Oj - varför finner du det stressigt att göra kommentarer på forum t.ex. ?

Jag märker aldrig att du ändrar i vad du skrivit hahaha Asså jag vet inte hur man ser det, och jag har aldrig funderat på att se efter heller. Jag tycker inte människor som redigerar ofta är konstiga eller dåliga - bara människor som kanske får ångest över hur de formulerar sig för att de är rädda att de ska uppfattas fel, eller kanske människor som tycker att de formulerar sig för otydligt och inte vill bli missförstådda .... Eller kanske människor som formulerar sig hur tydligt som helst - men ÄNDÅ får ångest och finner trygghet i att ändra om lite.

Lätt oro, ha, jag skapar hela bergskedjor av oro och ångest av fullständiga skitsaker. För en ständig kamp med ett slaggs inre ''utvecklingssamtal'', ända sättet att bli av med är genom att fysiskt få endorfinnivåerna att stiga då lugnar ''ångestmonstret'' i magen ned sig, så jag kan få lite ro

Jag har mycket ångest, men anser att den är befogat. Jag har tex nu stark ångest för att jag ska på vattengympa på torsdag. Oroar mig för försova mig, att komma för sent, att inte få in hundarna i bilen i rimlig tid, att inte hinna äta en liten yoghurt innan jag åker, att glömma badkläderna med mera.

Jag saknar uppfattning om tid så det känns som jag måste vara på som vakt hela tiden.

Normala människor tycker nog detta låter konstigt.

sugrövmanövern skrev:Jag har mycket ångest, men anser att den är befogat. Jag har tex nu stark ångest för att jag ska på vattengympa på torsdag. Oroar mig för försova mig, att komma för sent, att inte få in hundarna i bilen i rimlig tid, att inte hinna äta en liten yoghurt innan jag åker, att glömma badkläderna med mera.

Jag saknar uppfattning om tid så det känns som jag måste vara på som vakt hela tiden.

Normala människor tycker nog detta låter konstigt.

Du är fan som mig, ska besikta bilen i morgon, och har nu oroat mig för det i en vecka som om det gällde bestiga Mount Everest, knasigt

@sugrövmanövern, Normala människor är oftast fångade i sin box och har svårigheter för det som är utanför.

Apropå tider. Om man inte litar på sin egen förmåga så är det såklart man är orolig.
(och då sover man dåligt vilket försämrar möjligheterna..)

Jaa det är klart om man har bra självförtroende och självkänsla, så uppstår väl inte oro i samma utsträckning

antonius skrev:Jaa det är klart om man har bra självförtroende och självkänsla, så uppstår väl inte oro i samma utsträckning

Jo, jag har inget fel på mitt självförtroende, det är min glömska, add-mongoloismen och brist på verklighetsförankring som ställer till det. Jag vet aldrig: drömde jag eller gjorde jag det? (allt från ta medicin till att rasta hunden)..

Ja, tyvärr är det nog så. Jag har svårt för när arbetsuppgifter saknar struktur och ett rätlinjigt regelverk som alla följer. När något bryter mot detta så blir tvärnit i huvudet och jag försöker föra in arbetsuppgiften i det rätlinjiga regelverket och dess struktur.
Det gör att jag ibland kommer lite på kant med min omgivning. Jäkligt jobbigt.

Nej. Det tycks bara vara småsaker. Men sådant som oroar mig är saker som ska inträffa men man vet inte när och/eller hur. Ovisshet gör mig galen. Och då spelar det ingen roll om det är en liten grej. Det är ovisshetsmomentet som är det som skapar oro.

Om någon t ex ska ringa mig och säga något mer eller mindre viktigt och ska ringa "idag eller i morgon", ja då slappnar jag inte av förrän det är uppklarat.

Jag försöker träna mig på att acceptera ovisshet men det är svårt.

Jag är med sådan som vill ha kontroll på allting...
Då är jag säker och kan släppa den oro som jag lätt bygger upp i huvudet.
Vill ha mina nära och kära i en liten låda, där jag kan ha kontroll på att inget ont händer dem.

Det beror på skulle jag nog säga. Små och egentligen obetydliga saker tenderar till att skapa oro för mig, som t.ex för ett par dagar sedan tappade jag min skål som jag alltid äter frukost ur i golvet så den gick i bitar, detta skapade en extrem oro som jag nästan inte kunde hantera. Likadant om jag är i en mataffär och ska handla det jag alltid äter, och ser att just mitt specifika märke av just det jag äter är slut urbryter nästan panik.

Å andra sidan tappade jag en gång min helt nya iphone, vilket jag inte brydde mig särskilt om. Tyckte det var skönt att vara utan mobil och tog inte tag i problemet förrän tre månader senare o köpte en ny då.
Att vara försenad är heller inget som varken skapar oro eller stressar mig, fast det ser jag mest som negativt. Är alltid försenad, oavsett hur viktigt det än är.

Annat som också gnager i hjärnan är om någon skulle gå in på mitt rum, röra mina saker osv. Bara tanken av att ha utomstående i hemmet skapar oro hos mig.

Batman skrev:om jag är i en mataffär och ska handla det jag alltid äter, och ser att just mitt specifika märke av just det jag äter är slut urbryter nästan panik.

Håller med om att det är jobbigt med matbutikers velande hurvida varor skall finnas eller inte. Sedan får de ibland för sig att flytta på varor.

Nog är jag en trasig människa...tyvärr...jag önskar att jag kunde leva enligt bibelverserna Fil 4:6-7
Det borde ju vara enkelt att bara leva men så är inte fallet.
Oro bara förstör, eller!?!?