Har funderat lite på en sak.

Alltid när jag går in i affärer - så är jag SKITRÄDD att expediter ska komma fram och bah "Hej vill du ha hjälp med något " - asså jag blir liksom stressad av det och känner mig "jagad" av dom, och får jättekonstiga tankar om hela grejen. Jag tror typ att de spanar på mig för de är rädda att jag ska ta något - eller inte vill att kunder ska prova saker/känna på saker i affären, för dom inte orkar rätta till vad man kan ha "stökat till" (inte med flit) - och tycker det är enklare om dom bara ger en det man vill ha direkt.

Jag vill kunna gå runt och kolla IFRED. Vill kunna läsa på förpackningar och fundera ut vad det är jag vill ha SJÄLV. Vill inte ha någon som ska "hugga tag" i mig direkt när jag kommer in och uppmärksamma min existens. Vill helst känna mig anonym och bara smälta in bland alla hyllor.

Är det någon mer som känner såhär ? Som blir stressad av expediters "vill du ha hjälp?"-frågor ?

Eller vill ni kanske ha hjälp av expediter när ni går in i en affär ?

Jag vill också gå omkring i fred. Men jag antar att det ingår i deras jobb att göra så. Så jag säger bara "Nej, jag tittar bara".

Senare kan det hända att jag vill ha hjälp. T ex om jag hittar ett plagg men det inte finns i min storlek. Man kan ju tolka deras hjälpsamhet som ett sätt att säga "vi finns här för dig när du behöver oss". Eller "vi har koll på dig, bara så du vet".

The fear, the big horror!...

Ja, nästan alla klädaffärer jag går in i väljer jag omsorgsfullt utefter storlek och antal redan existerande kunder som är därinne.

Med andra ord - HELL NO! (för att svara på din fråga)

H&M är t ex ett säkert kort - I just blend in between the clothes and the customers and more clothes!

Asså jag pratar med expediter ibland för att jag är så jävla ensam . Patetiskt, jag vet. Jag behöver sällan hjälp. Har jag inte lust att prata säger jag bara näää jag tittar bara! Samtidigt som jag ler stort och visar hur självständig och självsäker jag är. (De lämnar en ifred då).

Hehe skönt att man inte är ensam

ninegirl skrev:Ja, nästan alla klädaffärer jag går in i väljer jag omsorgsfullt utefter storlek och antal redan existerande kunder som är därinne.

Detta är typ ett bra tips för det stämmer, när jag tänker efter! Alla stooora affärer jag vart inne i blir jag inte jagad i - men typ mindre affärer såsom carlings, JC, hälsokostaffärer och apotek kan vara dryga. Älskar hälsoaffärer och apotek faktiskt men kan inte kolla där ifred - för jag är så rädd för personalen HAHA.

Alien skrev:Senare kan det hända att jag vill ha hjälp. T ex om jag hittar ett plagg men det inte finns i min storlek.

Aa då kan det ju va skönt att kunna fråga dom - men man vill ju typ helst komma TILL DOM, när man själv behöver hjälpen, istället för att dom ska jaga en

sugrövmanövern skrev: Har jag inte lust att prata säger jag bara näää jag tittar bara!

Haha jag säger också så - men med hjärtklappning och darrig kropp och tankar som "THEY ARE WATCHING ME O__O" i skallen

När man har tänkt ut vad man söker och kikar och tänker så kommer dessa irriterande "vill du ha hjälp med något?" vilket förstås orsakar att man tappar koncentrationen på det man höll på med aka ställtid.

Så vad ska man säga till dessa kringvandrande personer som likt rumpnissar är så frågvisa?
Något obscent?

Låter lika hotfullt för mig med, det känns nästan som om någon misstänkte att jag skulle snatta (det otrevligaste har hänt mig en gång på Systemet). Men även jag tror att det ingår i deras arbetsuppgifter. Däremot vill jag ha någon att fråga då jag verkligen behöver hjälp.

Nej det är jättejobbigt, jag vill gå runt och kolla jämföra modeller material kvalitet pris osv, ser antagligen mystiskt ut men går ofta runt och googlar och tar reda på vad saker innehåller och kommer ifrån, om jag ska köpa teknik och sådana prylar får jag till en den affären jag tycker har störst utbud och jämföra modeller tills jag hittar den jag vill ha, sedan kolar jag pricerunner i mobilen och går till den affären där den är billigast eller köper på nätet om det är stor prisskillnad.

Men när jag undrar något och har tänkt ut hur jag ska fråga tycker jag att det ofta är svårt att hitta någon att fråga och när man väl gör det känns det ofta som man stör dom, och hatar när dom inte kan ge ett rakt svar utan börjar föreslå och försöker sälja någonting annat än det jag efterfrågar.

När jag kommer in i en affär, t ex sko-affär.
Så brukar jag alltid leta reda på första bästa personalen för att be om hjälp.
Det finns ju inget så tråkigt som att gå runt i en affär och leta efter det man söker.
Då är det bättre att fråga personalen direkt, så går det enkelt över.

När jag går in i en butik kan det vara trevligt att den som står i kassan säger hej men sen vill jag kolla ifred. Om och när någon fråga dyker går jag fram och ställer frågan. Eller så hittar jag det jag söker och betalar för mig och går ut från butiken. När jag är på shopping vill jag gå och titta lite men sen när jag bestämt mig vill jag bli klar snabbt. Upp med betalkortet och sen dra därifrån till nästa ställe eller raka vägen hem.

Nej jag vill absolut inte att personalen ska fråga om man vill ha hjälp.
Tycker inte ens om att hälsa på personalen för då känns det som om man bjuder in dom till att fråga "vill du ha hjälp med något?".
Ibland blir jag så stressad att jag går ut ur affären direkt efter dom har frågat.

Jag förstår att det ingår i deras jobb att vara hjälpsamma och att dom inte kan veta om att jag är en stressad liten aspie men om jag vill ha hjälp av personalen så frågar jag i så fall.

sugrövmanövern skrev:

Jag vill inte ha hjälp. Vill jag det säger jag till!

sugrövmanövern skrev:

Skulle jag vara osäker och/eller har svårt att själv bedöma eller hitta något kanske jag vill ha hjälp, men det är rätt sällan det händer, handlar inte så ofta i annat än matbutik

Håller med om att det kan kännas obekvämt när de kommer fram och frågar, men jag är rätt säker på att de till 99% inte menar nåt illa och bara försöker hjälpa till.

Kan jag hjälpa dig med något?
-Javisst, hur får jag dig i säng?

varför tror de att alla som kommer i affären vill ha hjälp ? tänk om de ( expediter ) har fel och det blir onödigt stress för människor som vill att man lämnar dem ifred i affärer.

elle skrev:varför tror de att alla som kommer i affären vill ha hjälp ?

Jag tror snarare det handlar om någon sorts artighetsprincip. De flesta (läs:NT) uppskattar faktiskt frågan, så även om jag inte själv tycker om det finner jag inte det märkligt att expediterna gör så.

Jag har kollat. Det är cheferna som kräver att affärsbiträderna är så frågvisa. Kanske man skall bära en T-shirt med trycket "Håll käft!" och hörselskydd samt se allmänt elak ut

Absolut inte!!!!

Har märkt att risken att man blir erbjuden (läs: påtvingad) hjälp är större om man är inne dels i en affär med ganska dyra grejer och dels en affär man är ensam i. Undviker därför ofta att gå in någonstans där jag är själv med personal. Ibland frågar de till och med innan man ens hunnit titta på något. Jag vill titta i fred i lugn och ro

När jag var liten gick de alltid fram, såvida det inte var en stormarknad. Alltid. Fan. Det var så jobbigt. Och skulle vi bara titta så följde expediten med och tittade på en hela tiden. Man blev inte av med dem!

Så jag är glad att det är annorlunda nuförtiden. Jag har nog en förmåga att se vilsen ut för ibland kommer de fram och frågar om jag letar efter något. Förra gången var det min kompis som var i samma affär, så jag sa det. Till det yttre tar jag det nog väldigt bra men jo det stressar mig.

Sedan handlar det om vilken affär det är. Apoteket har jag märkt, där frågar de alltid alla. Även om man redan hittat sin hylla! Argh! Jag svarar bara lugnt att jag inte behöver hjälp. Skulle jag vimsa omkring så säger jag sanningen igen, att jag har glömt vad det var jag skulle ha.

Konstigt att de sällan kan hjälpa mig.

Men jag hatar oxo sådan personal som på stor mataffär eller Jula eller något... när de ser att en kund vill något så bara försvinner de. Grrrr.

Jag vill fråga själv men jag vill oxo att det ska finnas någon tjänstvillig att fråga!

De NT jag känner vill inte bli tillfrågade heller.

Tycker det är helt OK om de säger "Hej, vill du ha hjälp?" Däremot avskyr jag när de blir FÖR påträngande. LUSH törs jag knappt gå till, för där kastar de sig över en och skall sälja tusentals grejer. Även om jag från början bara skulle handla en tvål åt mamma, kommer jag alltid ut därifrån med fem fniljoner gratisprov på krämer, på-köpet-geggor och rabattkuponger.

Jag kallar det för kundservice, och att vara professionell att erbjuda sina tjänster. Dom kan inte veta att vi helst vill gå helt ifred och kika. Då tackar man och säger att man bara tittar. Oftast hälsar dom att behöver man hjälp så är det bara att säga till.