Låt säga att du möter en ny människa.
Kort efter att du mött denna människa - börjar du tycka att han/hon har ett väldigt drygt/otrevligt beteende gentemot dig. Kan vara att personen är nedlåtande, ignorerar dig när du pratar, fryser ut dig - eller gör något annat som hos dig väcker obehag.

Min fråga är -
Vilken är din tolkning av VARFÖR personen gör såhär mot dig ?

Om du tänker efter - tror du att din tolkning är sannolik ?


Jag frågar - för att jag själv har OTROLIGT svårt att förstå varför människor GÖR SOM DE GÖR. Eftersom jag sällan förstår deras handlingar - exempelvis otrevlighet fast jag själv inte finner att jag gjort något fel - kan det hända att jag gör skitskeva tolkningar av anledningen till deras beteende.

Jag har exempelvis tänkt mig att personer varit otrevliga mot mig för att de:
- Ser mig som ett hot/Någon som kan ta deras position.
- Stör sig på att jag är snäll och trevlig som människa - medan de själva är dryga rövhål.
- Stör sig på att jag har ett fördelaktigt yttre - medan de själva ser ut som rövhål.
- Stör sig på att jag tar uppmärksamheten ifrån dom.

Enligt mig - i stunden - är dessa tolkningar jäääävligt sannolika - men enligt andra, tycks de vara helt åt helvete. Jag lägger fram mina tolkningar, för att ni ska få exempel på hur jag menar.

Ibland förstår man andra så lite - att man kan "hitta på" alla möjliga orsaker till deras beteende. Kanske för att skydda sig själv mot hårda sanningar - som att personen kanske inte gillar en, utan någon som helst anledning.

"Snedtolkar" ni också ?
Tankar ? Åsikter ?

Jovars händer rätt ofta.
Tror iofs inte att det beror på att man vill skydda sej mot insikten att personkemin bara inte stämmer, brukar själv dra den slutsatsen bara jag har hunnit reflektera ett tag.
Det knepiga är ju att förstå varför nån tar sej rätten att va otrevlig bara p.g.a. att personkemin inte stämmer, om jag bara spontant känner motvilja mot nån brukar jag bara strunta i den människan.
Kan iofs vara NT's extrema subtilitet som ställer till det här...den otrevlige kanske signalerar jävligt vagt och flummigt att hen vill avbryta konversationen, en signal som inte går fram, och eftersom det av någon outgrundlig anledning i NT-koden är mer OK att bete sej som en skitkorv än att bara lugnt säga "jag vill inte snacka med dej - ok", så följer NT förstås bara koden och börjar "otrevla" sej.

Personen ogillar mig.
Det brukar stämma.

Kostymhippie skrev:Jovars händer rätt ofta.
Tror iofs inte att det beror på att man vill skydda sej mot insikten att personkemin bara inte stämmer, brukar själv dra den slutsatsen bara jag har hunnit reflektera ett tag.
Det knepiga är ju att förstå varför nån tar sej rätten att va otrevlig bara p.g.a. att personkemin inte stämmer, om jag bara spontant känner motvilja mot nån brukar jag bara strunta i den människan.
Kan iofs vara NT's extrema subtilitet som ställer till det här...den otrevlige kanske signalerar jävligt vagt och flummigt att hen vill avbryta konversationen, en signal som inte går fram, och eftersom det av någon outgrundlig anledning i NT-koden är mer OK att bete sej som en skitkorv än att bara lugnt säga "jag vill inte snacka med dej - ok", så följer NT förstås bara koden och börjar "otrevla" sej.

Asså för mig är "personkemin stämmer inte" ett mildare uttryck än "h*n gillar inte mig" haha! För det är en fetare smäll om jag gillar nån - men personen ogillar mig, än om vi liksom båda känner att vi inte kommer överens

HAHAHA - "mer okej att bete sig som en skitkorv" Asså ja ... mycket "otrevlande" kanske beror på att personerna har något de vill uttrycka, men hm ... har någon slags oförmåga att uttrycka.

sugrövmanövern skrev:Personen ogillar mig.
Det brukar stämma.

Du reflekterar alltså inte mera över det ?
Utan tänker typ "H*n gillar inte mig" och går vidare med livet ?

Låter jävligt skönt, isåfall!

Jag brukar alltid fastna vid att fundera över SKÄLEN personen har att ogilla mig, då jag inte tycker jag gör ngt fel. I stunden är det typ svårt att fatta att personer kan ogilla en även om man inte gjort något fel själv.

Nja.

Man formulerar gränser för sig själv. Man liksom ritar streck i tillvaron.
Man tänker efter vad man accepterar. Sen drar man en gräns.

Det är sant att det är svårt att förstå andra människor, fast det gäller åt bägge håll.

Det är ointressant varför människor är otrevliga mot dig. Faktum är grejen.

Man kräver jysst bemötande, that´s all.

Sen är det så, att om man är som jag, så kan man gå vidare och bli hur obehaglig som helst. Eftersom jag är bra på svaga punkter och så.

Men, det är inte din grej.

Frimodig

En anledning kan vara att de uppfattar kroppspråket som konstigt ur deras synvinkel eller att du gör något social galet att de stör sig på det och likt dålig musik helt enkelt undviker dig.

En annan anledning kan vara att någon av deras vänner sagt negativa saker om dig.

Ett sätt att hantera det är att försöka lära sig efter bästa förmåga och undvika att ha mer än en relationstyp till samma person och den grupp de ingår i. T.ex inte umgås med arbetskolleger på fritiden, övh renodla rollerna så att det blir lättare att gå igenom vad som gick fel eftersom personerna ifråga inte kan eller vill tala klarspråk. Dock, ibland får man helt enkelt gå vidare för att personerna ifråga helt enkelt inte kan förändra sin inställning.

plåtmonster skrev:En anledning kan vara att de uppfattar kroppspråket som konstigt ur deras synvinkel eller att du gör något social galet att de stör sig på det och likt dålig musik helt enkelt undviker dig.

Detta tror jag nog kanske det kan röra sig om - i mitt fall - eftersom jag i min kommunikation med andra inte går på "automatik". Jag är inte avslappnad och har ett öh kroppspråk som faller sig naturligt - utan jag är jävligt "mekanisk". Min ögonkontakt, mitt tonläge, min hållning osv är ett resultat av en hjärna som arbetar i 29382398482349 km i timmen med att få mig att se "normal" ut.

Det är typ detta som kan vara så jävla hårt att ta ... att de ogillar mig pga. det ....
jag arbetar ju så jävla hårt för att "se ut" som en av dom, gällande kroppsspråket. Jag känner mig typ konstant som ett ogräs bland ett gäng rosor ... haha. Även om jag låtsas att jag är en blomma så "avslöjar" dom mig. :pp

Det naturliga för mig - i min kommunikation, är att faktiskt inte ha ögonkontakt alls. Jag sitter hellre bortvänd från den jag pratar med/stirrar ut genom fönstret/sitter brevid utan att vända mig till personen när den talar med mig. Det naturliga för mig är även att alltid titta ner i marken, aldrig titta på förbipasserandes ansikten, och inte prata med andra speciellt mycket överhuvudtaget.

Normalfallet för mig, i vardaglig kommunikation, är att bete mig som "alla andra". Dvs ögonkontakt, prata så andra hör vad man säger, försöka ha en så normal ansiktsmimik det går osv osv .. Jag är alltså inte "konstig" med flit

När man anstränger sig som sagt, och andra ändå ser en som "fel", kan det bli psykiskt jobbigt.

Plasticfck skrev:

sugrövmanövern skrev:Personen ogillar mig.
Det brukar stämma.

Du reflekterar alltså inte mera över det ?
Utan tänker typ "H*n gillar inte mig" och går vidare med livet ?

Typ. Men jag blir kränkt av att vara ogillad, jag menar, jag är sjukt trevlig och alla borde gilla mig. Blir äcklad av människor som är otrevliga mot mig.

I en del av fallen tar jag någon till hjälp efteråt med att analysera varför personen var otrevlig. Ibland kan man inte bara smälta det rätt av.

sugrövmanövern skrev:

Plasticfck skrev:

sugrövmanövern skrev:Personen ogillar mig.
Det brukar stämma.

Du reflekterar alltså inte mera över det ?
Utan tänker typ "H*n gillar inte mig" och går vidare med livet ?

Typ. Men jag blir kränkt av att vara ogillad, jag menar, jag är sjukt trevlig och alla borde gilla mig. Blir äcklad av människor som är otrevliga mot mig.

I en del av fallen tar jag någon till hjälp efteråt med att analysera varför personen var otrevlig. Ibland kan man inte bara smälta det rätt av.

Känner igen mig i ditt sätt att tänka, haha!
Själv blir jag väl mest anti människor som måste uttrycka sitt ogillande mot mig diskret, när man måste umgås oavsett - typ kollegor. Man KAN ogilla - men vara schysst ändå.
Det är jag iaf!

Plasticfck skrev:Man KAN ogilla - men vara schysst ändå.
Det är jag iaf!

Precis, man kan vara neutral i bemötandet. Man behöver inte göra fula miner, ge onda blickar etc i situationer där man behöver kunna samexistera.

sugrövmanövern skrev:

Plasticfck skrev:Man KAN ogilla - men vara schysst ändå.
Det är jag iaf!

Precis, man kan vara neutral i bemötandet. Man behöver inte göra fula miner, ge onda blickar etc i situationer där man behöver kunna samexistera.

JAPP!!!! Mkt mkt bra sammanfattning.

Japp – jag snedtolkar ständigt och jämt, så jag försöker att förbise dom intrycken/tankarna och fokusera mer på det jag behöver göra för dagen. Anledningarna kan ju i princip vara hur många som helst, allltifrån missuppfattningar till taskig personkemi. Det jobbigaste, som jag upplever det, är nog att förlåta sig själv för fel eller oförrätter man gjort sig skyldig till p.g.a. snedtolkningar.

@sugrövmanövern, Man måste se upp med de stora barnen.. "Jag vill inte!!"

sugrövmanövern skrev:

Plasticfck skrev:Man KAN ogilla - men vara schysst ändå.
Det är jag iaf!

Precis, man kan vara neutral i bemötandet. Man behöver inte göra fula miner, ge onda blickar etc i situationer där man behöver kunna samexistera.

+1

Träffar jag på en person som jag tycker är otrevlig, kopplar jag ju inte samman med att det skulle vara något fel på mig, utan att det är bara personen i sig som är otrevlig.

Finns ju ingen anledning att tro att personen är otrevlig, beroende av vem jag är.

Nja, man går in i rummet och tar kommandot, thats all.

Frimodig

Plasticfck skrev:

plåtmonster skrev:En anledning kan vara att de uppfattar kroppspråket som konstigt ur deras synvinkel eller att du gör något social galet att de stör sig på det och likt dålig musik helt enkelt undviker dig.

Detta tror jag nog kanske det kan röra sig om - i mitt fall - eftersom jag i min kommunikation med andra inte går på "automatik". Jag är inte avslappnad och har ett öh kroppspråk som faller sig naturligt - utan jag är jävligt "mekanisk". Min ögonkontakt, mitt tonläge, min hållning osv är ett resultat av en hjärna som arbetar i 29382398482349 km i timmen med att få mig att se "normal" ut.

Det är typ detta som kan vara så jävla hårt att ta ... att de ogillar mig pga. det ....
jag arbetar ju så jävla hårt för att "se ut" som en av dom, gällande kroppsspråket. Jag känner mig typ konstant som ett ogräs bland ett gäng rosor ... haha. Även om jag låtsas att jag är en blomma så "avslöjar" dom mig. :pp

Det naturliga för mig - i min kommunikation, är att faktiskt inte ha ögonkontakt alls. Jag sitter hellre bortvänd från den jag pratar med/stirrar ut genom fönstret/sitter brevid utan att vända mig till personen när den talar med mig. Det naturliga för mig är även att alltid titta ner i marken, aldrig titta på förbipasserandes ansikten, och inte prata med andra speciellt mycket överhuvudtaget.

Normalfallet för mig, i vardaglig kommunikation, är att bete mig som "alla andra". Dvs ögonkontakt, prata så andra hör vad man säger, försöka ha en så normal ansiktsmimik det går osv osv .. Jag är alltså inte "konstig" med flit

När man anstränger sig som sagt, och andra ändå ser en som "fel", kan det bli psykiskt jobbigt.

Det låter bekant. Under större delen av mitt liv har jag också försökt bete mig som andra, observerat andras beteenden och sätt att samtala och försökt tillämpa det på mig själv för att passa in bättre. Tyvärr blev resultatet det omvända. Om man lägger sig till med beteenden som inte är naturliga för en själv märker omgivningen det. Och vem vill umgås med någon som är så uppenbart "tillgjord"? Jag tror att det kan vara en anledning till att folk beter sig otrevligt, för att de tycker att man är falsk fast man bara försöker passa in. I själva verket kanske man framstår som mindre konstig om man inte anstränger sig så mycket för att inte verka konstig.

Använd videokamera och träna?

@Sjuckert: det ligger nog en hel del i det du säger, har också uppfattat folk som mer otrevliga eller allmänt skumma mot mej när jag försökt följa NT's koder, det funkar bättre att vara sej själv, dock med tonvikt på balans...blir man för uppenbart annorlunda och t.ex. bryter mot basic koder är man utdömd direkt.

Kostymhippie skrev:@Sjuckert: det ligger nog en hel del i det du säger, har också uppfattat folk som mer otrevliga eller allmänt skumma mot mej när jag försökt följa NT's koder, det funkar bättre att vara sej själv, dock med tonvikt på balans...blir man för uppenbart annorlunda och t.ex. bryter mot basic koder är man utdömd direkt.

Ja, det har jag också märkt. Jag är mycket mer avslappnad i sociala sammanhang om jag är mig själv - inom ramen för normalt hyfs, givetvis. När jag är avslappnad är det lättare att prata och le, och jag ger väl ett trevligare och mindre ansträngt intryck helt enkelt. Numera satsar jag alltså på att vara mindre av en härmapa och mer av en teaterapa, hehe. Jag känner att folk hellre får tycka illa om mig på grund av att jag är lite väl oseriös än för att jag framstår som falsk och oerhört obekväm.

Kanin är ett case in point. Kolla Breivik-tråden.

Eftersom man inte vill ha varningar och bli avstängd och så, hur hanterar man en sån?

När man är rätt fokuserad på att betala tillbaka, och så? När man lever i en värld där folk inte trampar på en ostraffat. Hur balanserar man?

Frimodig

Frimodig skrev:Kanin är ett case in point. Kolla Breivik-tråden.

Eftersom man inte vill ha varningar och bli avstängd och så, hur hanterar man en sån?

När man är rätt fokuserad på att betala tillbaka, och så? När man lever i en värld där folk inte trampar på en ostraffat. Hur balanserar man?

Frimodig

Om man själv utan eftertanke beter sig illa och trampar på andra, bör man först se inåt och börja förändringen där. Ett alltför starkt fokus på att betala tillbaka kan verka självuppfyllande.

Kanin skrev:

Frimodig skrev:Kanin är ett case in point. Kolla Breivik-tråden.

Eftersom man inte vill ha varningar och bli avstängd och så, hur hanterar man en sån?

När man är rätt fokuserad på att betala tillbaka, och så? När man lever i en värld där folk inte trampar på en ostraffat. Hur balanserar man?

Frimodig

Om man själv utan eftertanke beter sig illa och trampar på andra, bör man först se inåt och börja förändringen där. Ett alltför starkt fokus på att betala tillbaka kan verka självuppfyllande.

Du tog slut just här. Skitmärkligt.

Frimodig