Ja, när jag var yngre och "gänget" skulle hyra film kunde jag på allvar säga att "den här filmen kommer jag inte att uppskatta, men ni kan titta så går jag hem".

Detta var inget försök att manipulera mina vänner utan för mig var det helt ok att jag gick, hellre en prommenad än en dålig film.

Men nu vet ju folk hur jag fungerar så nu släpper dom mig utan övertalningsförsök, vilket är så skönt.

mjao-mjao, Kattpappa

Mjo, generellt sett brukar man se kommunikation mellan människor som konversation, på alla möjliga sätt oavsett hur det utförs. På sätt och vis har du och jag en konversation med varandra just nu.

Det lät lite lustigt, det där med ett utbytande utav frågor och svar bara ^_^

Heishi skrev:Det lät lite lustigt, det där med ett utbytande utav frågor och svar bara ^_^

Givetvis presenteras efterfrågad saklighet in mellan start- och avslutningskommandon så att alla berörda parter fattar att de ska försöka tala med/mot varandra och veta när pratet är slut. Hur det skulle kunna vara "lustigt" förstår jag inte. Vad jag förstått så är det bättre för självbevarelsedriften att ställa dumma frågor och verka dum än att vara tyst och förbli dum. (Speciellt inom tekniska yrken.)

Jag har inga vänner. När folk får höra det säger de antingen "Jo men någon vän har du väl?" lr "Inga alls!"

De tycker att det är negativt. Jag tänker såhär att om jag lyckas frakta hem en kvinna till lägenheten (jag är en 27årig tjej) så vet jag inte vad jag ska använda henne till. Jag tycker tjejer i 20-årsåldern oftast brukar vara helt outhärdliga.

Men egentligen kan jag ju inte säga att jag hatar att ha vänner, när jag aldrig provat. Så om jag skulle testa på det. Vad kan det finnas för positiva saker med att ha en vän?
Ge exempel

Jag har heller aldrig haft någon pojkvän. Jag testade att ha sex med en kille när jag var 26, för att se om det var något att hänga i granen. Det var skönt fysiskt sett. Men lixom dehär förspelet med att låtsas tycka om någon och intressera sig för tråkiga samtalsämnen och dylikt, det är som att försöka montera ihop en omöjlig Ikea möbel. Så jag ids inte. Jag hatar fester, krogen och de flesta sociala sammanhang.

Men med vänner, om man låtsas tycka om personen tillräckligt länge, kanske man tillslut gör det på riktigt lr hur funkar skiten?

Insnöad men nyfiken tjej

Pankakan skrev:Jag har inga vänner. När folk får höra det säger de antingen "Jo men någon vän har du väl?" lr "Inga alls!"

De tycker att det är negativt. Jag tänker såhär att om jag lyckas frakta hem en kvinna till lägenheten (jag är en 27årig tjej) så vet jag inte vad jag ska använda henne till. Jag tycker tjejer i 20-årsåldern oftast brukar vara helt outhärdliga.

Men egentligen kan jag ju inte säga att jag hatar att ha vänner, när jag aldrig provat. Så om jag skulle testa på det. Vad kan det finnas för positiva saker med att ha en vän?
Ge exempel

För mig är en vän något en har gemensamt med; värderingar, aktiviteter, engagemang etc. Träffa likasinnade i kontrollerade former fungerar för mig, exempelvis när jag var aktiv i diverse politiska organisationer. De som är mest klämkäcka och pratglada drar en sig för.

Pankakan skrev:Jag har heller aldrig haft någon pojkvän. Jag testade att ha sex med en kille när jag var 26, för att se om det var något att hänga i granen. Det var skönt fysiskt sett. Men lixom dehär förspelet med att låtsas tycka om någon och intressera sig för tråkiga samtalsämnen och dylikt, det är som att försöka montera ihop en omöjlig Ikea möbel.

Vad jag känner igen mig. Förspel och det där mysandet efteråt är oftast rätt påfrestande - dessvärre tillhör det enligt NT-folket "god ton". Om en säger till personen att gå hem/eller att en själv går, så blir det genast en känslostorm hos den andre.

Pankakan skrev:Jag har inga vänner.

Hej då är vi två. Fast jag tror faktiskt jag ser det som en lättnad... slippa låtsas att man bryr sig eller finner intresse i den andre, slippa vara social o prata om sådant som inte intresserar mig och samtidigt slippa bli så trött/utmattad jag blir av att vara social och/eller bland andra.

Tänk att alla som tycker det är så viktigt att ha vänner hela tiden måste basera deras liv utifrån andras liv. Nu är du ju självständig och klarar dig på egen hand, slippa besvikelse, diverse tjafs osv.

Pankakan skrev:Men lixom dehär förspelet med att låtsas tycka om någon och intressera sig för tråkiga samtalsämnen och dylikt [...]

Jo, det känns igen. Återstår att se om du få lika mycket på huvudet av prussiluskorna som jag brukar få när jag säger sånt - av någon anledning tror jag inte det

nallen skrev:

Pankakan skrev:Men lixom dehär förspelet med att låtsas tycka om någon och intressera sig för tråkiga samtalsämnen och dylikt [...]

Jo, det känns igen. Återstår att se om du få lika mycket på huvudet av prussiluskorna som jag brukar få när jag säger sånt - av någon anledning tror jag inte det

Män som säger så är mansgrisar. Kvinnor som säger så är duktiga, effektiva och plockar russinen ur kakan.

Pröva att vara lite mer delaktig i akten så är det nog lättare att eftermysa, då man kanske blir en smula trött av att bränna kalorier

sugrövmanövern skrev:Män som säger så är mansgrisar. Kvinnor som säger så är duktiga, effektiva och plockar russinen ur kakan.

Förmodligen är det så

sugrövmanövern skrev:

nallen skrev:

Pankakan skrev:Men lixom dehär förspelet med att låtsas tycka om någon och intressera sig för tråkiga samtalsämnen och dylikt [...]

Jo, det känns igen. Återstår att se om du få lika mycket på huvudet av prussiluskorna som jag brukar få när jag säger sånt - av någon anledning tror jag inte det

Män som säger så är mansgrisar. Kvinnor som säger så är duktiga, effektiva och plockar russinen ur kakan.

"I have the pussy, I make the rules"?

dasunbedingte skrev:"I have the pussy, I make the rules"?

''...är det så konstigt att vi roar oss med varandra''

Pankakan skrev:Vad kan det finnas för positiva saker med att ha en vän?
Ge exempel

Vän är en person man kan räkna med.

Jag har heller inga vänner. Anser att kostnaden är högre än belöningen. Man tvingas utstå närmast outhärdligt många tråkigheter i vänrelationer. Däremot tror jag att en av mina relationer denna vecka kommer att uppgraderas till vän. En person jag pratat med sporadiskt under två års tid om enbart ett ämne frågade plötsligt om vi inte skall träffas över en kopp kaffe. Gissningsvis innebär det att jag har befordrats till vän. Där och då kunde jag inte komma på så mycket då det är en person som har erfarenheter som jag vill ta del av, så bara säga det vanliga "nej" hade kanske försummat mina chanser till det.

Vänner ser jag mer som en resurs som jag utnyttjar tills jag inte har nytta av dem längre. Alltså människor som man vill ha något av.

Jag är väldigt ensam men har några vänner jag kan räkna på en hand, min bästa barndomsvän som jag känt i över 20 år är en välsignelse i dessa dagar då man alltid kan hitta på nåt med han när han inte jobbar, han har även massa kompisar som jag blivit introducerad till och på så sätt adderat några vänner.

Sen finns det diverse vänner på nätet som bor långt borta men det hjälper mycket på ensamma kvällar o nätter att kunna sitta o chatta med nån.


För mig är vänner helt enkelt nåt man knappt kan leva utan, ensamheten kan bli förjävlig när man inte känner för att vara ensam (att få sin egentid är en annan sak). På sommaren tex när man ser hur alla är ute och har "the time of their lives" medans man själv sitter inne en solig fredagskväll vid datorn


Förspel och kärlek har jag aldrig haft några problem med, jag kan sitta och kallprata och visa intresse för en tjej jag antingen är genuint intresserad av eller bara är ute efter ett ONS med, även om jag är väldigt blyg med nya människor så kan jag också vara rätt social ironiskt nog


Så underskatta inte att kunna ha en vän för det är väldigt viktigt särskilt för en aspie då förutom att slippa vara ensam så kan man också träna upp sin sociala förmåga.

elle skrev:Vän är en person man kan räkna med.

Det beror väl på om han är matematiker eller inte.

Ja, vänner är en svag punkt. När jag var ung hade vänskap ett rent instrumentellt syfte, grabbar jag spelade fotboll med, eller diskuterade med. Tjejer jag fick ta på.

Sen har det varit folk i jobbet. Och några få utanför, förutom en del kusiner och så.

Kompanjonerna och barnen och mostrarna är mina bästa vänner. Och några svarta brudar jag mött i jobbet. Alla kan göra sig lustiga på min bekostnad, och jag ler vänligt med det här afrikanska hålet mellan övre framtänder.
Yngre dotterdottern undrade om jag tappat en tand.

Frimodig

Jag har endast ett par vänner, men det är svårt ibland då de är NT och det gäller att hålla koll på social etikett. Samtidigt är det skönt att ha några att umgås och kunna prata med och roa sig med.
Jag kan tänka mig att vänner med Asperger skulle kännas bra för man fungerar mer likadant och det borde innebära att den vänskapen kan ge en relation som vänskap med NT inte kan ge, tror jag.
Så, pankakan, det kan vara skönt att ha vänner som man kan dela tankar och värderingar och roa sig med. Dessutom kan man ha tur och ha samma specialintresse och då kan båda få ut mycket av vänskapen.
Jag kan tänka mig att det är lättare med Aspergare då du sannolikt slipper hålla koll på den sociala etiketten.

Pankakan skrev:Jag har inga vänner. När folk får höra det säger de antingen "Jo men någon vän har du väl?" lr "Inga alls!"

De tycker att det är negativt. Jag tänker såhär att om jag lyckas frakta hem en kvinna till lägenheten (jag är en 27årig tjej) så vet jag inte vad jag ska använda henne till. Jag tycker tjejer i 20-årsåldern oftast brukar vara helt outhärdliga.

Men egentligen kan jag ju inte säga att jag hatar att ha vänner, när jag aldrig provat. Så om jag skulle testa på det. Vad kan det finnas för positiva saker med att ha en vän?
Ge exempel

Tycker du om att diskutera intressanta samtalsämnen? Då skulle man kunna säga att en kompis är en person som du om du vill kan träffa någorlunda regelbundet och umgås med på valfritt sätt, i ditt fall förmodligen diskutera intressanta samtalsämnen. Jag själv har en kompis (som jag finner det en smula ansträngande att umgås med). En vän är djupare än så eftersom det är någon du kan lita på. Om du behöver kan du ringa din vän mitt i natten om det är något viktigt du behöver hjälp med och räkna med att din vän hjälper dig om det är möjligt att göra det. Jag har en vän också + en familj. Vad du kan få ut av detta vet jag inte. Du får själv bedöma hur du vill att ditt liv ska se ut och om du har plats för vänner eller kompisar däri.

Jag har heller aldrig haft någon pojkvän. Jag testade att ha sex med en kille när jag var 26, för att se om det var något att hänga i granen. Det var skönt fysiskt sett. Men lixom dehär förspelet med att låtsas tycka om någon och intressera sig för tråkiga samtalsämnen och dylikt, det är som att försöka montera ihop en omöjlig Ikea möbel. Så jag ids inte. Jag hatar fester, krogen och de flesta sociala sammanhang.

Men med vänner, om man låtsas tycka om personen tillräckligt länge, kanske man tillslut gör det på riktigt lr hur funkar skiten?

Insnöad men nyfiken tjej

Kan du inte bara skita i förspelet då? Det är ju ett måste för killar men om du som tjej bara är rak och säger "Jag är inte mycket för förspel och sånt. Ska vi till dig eller till mig?" eller nåt i den stilen finns det säkert många killar som nappar. Sex utan bullshit så att säga.

nallen skrev:

elle skrev:Vän är en person man kan räkna med.

Det beror väl på om han är matematiker eller inte.

Vad menar du med ? Man behöver inte nödvändigtvis räkna med matematiker även om man kan räkna med honom.

Azo85 skrev:Vänner ser jag mer som en resurs som jag utnyttjar tills jag inte har nytta av dem längre.

Hmmm... Det här är det psykopatvarning över, psykopater skaffar sig vänner med syfte att utnyttja dem och sen slänga bort.

elle skrev:Vad menar du med ?

Jag dristade mig till en smula ironi, om man ska räkna (tillsammans) med någon så är det ju bra om personen kan räkna.

nallen skrev:

elle skrev:Vad menar du med ?

Jag dristade mig till en smula ironi, om man ska räkna (tillsammans) med någon så är det ju bra om personen kan räkna.

Eller så kan det vara någon som man utbildar i räkning men det alternativet räknade du inte med...

Azo85 skrev:Vänner ser jag mer som en resurs som jag utnyttjar tills jag inte har nytta av dem längre. Alltså människor som man vill ha något av.

Du menar potentiella vänner för om man ska tro dina ord har du inga .