Brist på empati osv

av **Joshua** » 2013-11-19 19:17:53

Nej jag är inte känslokall

av **plåtmonster** » 2013-11-20 0:38:53

Om de begrepp som finns beskriver en verklighet som inte stämmer eller bara rentav saknar stora delar i sin verklighetsbeskrivning blir det handikappande att använda för att beskriva verkligheten.

av **atoms** » 2013-11-20 4:07:42

Diskutera gärna vitt och brett men försök avhålla er från utfall mot era meningsmotståndare.
------------
Nyttig läsning: Forumregler | Netikett

av **Intressant** » 2013-11-20 4:13:50

Jag måste erkänna att jag nog är raka motsatsen. Jag har svårt att känna igen detta utan empati. Jag har kanske svårt att visa den ibland. Men jag är nog väldigt empatisk. Mår dåligt av att läsa nyheterna. Jag tycker synd om vanligt folk, jag tycker de behöver hjälp på traven. Klart man ska bry sig även om människor.

av **Feldwebel** » 2013-11-20 19:18:34

Jag skulle beskriva mig som empatisk och en schysst kille men har definitivt moment av empatilöshet, om nån klagar eller gnäller över nåt (ramlar o slår sig tex) när jag är stressad eller upptagen med nåt så vill att dem bara ska hålla käften typ.

Sen kan jag ha svart humor, om man läser om nån som blivit mördad kan jag tycka det är roligt ibland men inte om jag tycker historian var väldigt tragisk.

Så jag är väl inte riktigt nån Iceman men kan vara lite empatilös ibland beroende på situation, men jag är en väldigt bra vän mot mina vänner.

av **earlydayminer** » 2013-11-21 16:11:58

plåtmonster skrev:Om de begrepp som finns beskriver en verklighet som inte stämmer eller bara rentav saknar stora delar i sin verklighetsbeskrivning blir det handikappande att använda för att beskriva verkligheten.

Nu får du tala klarspråk.

Är det begreppen jag använder du bestrider? Begreppen är i allra högsta grad verklighetsförankrade.

http://ukcatalogue.oup.com/product/9780199692972.do

Läs.

av **plåtmonster** » 2013-11-21 18:02:28

Texten handlar om autism. Det är inte dina begrepp det handlar om utan en profession eller iaf delar av den som använder begrepp och konstruktioner av begrepp som bygger på missuppfattade strukturer. Du får tänka lite själv.

av **earlydayminer** » 2013-11-22 0:39:41

plåtmonster skrev:Texten handlar om autism. Det är inte dina begrepp det handlar om utan en profession eller iaf delar av den som använder begrepp och konstruktioner av begrepp som bygger på missuppfattade strukturer. Du får tänka lite själv.

Texten innehåller begreppen. Texten är skriven av respektabla akademiker.

"Du får tänka lite själv"? Vilket otroligt bra argument. Var inte nedlåtande.

Hade du tänkt att föra något framåt eller ska vi stå kvar på en och samma plats? Skriv ut allt du vill ha sagt så att jag kan bemöta det istället för att behöva gissa vad du försöker berätta. Annars kan jag lika gärna utgå från att du egentligen inte vet vad det är du försöker få fram, men jag trivs inte med onödiga diskussioner och kommer fortsätta tjata.

av **earlydayminer** » 2013-11-22 0:44:02

Är det någon som kan utveckla vad personen försöker berätta? Det vore en god gärning eftersom jag uppenbarligen inte kan tänka på egen hand.

av **earlydayminer** » 2013-11-22 1:00:41

Ja, okej. Jag förstår inte varför du tar upp det med mig, det var det som gjorde mig lite vilsen. Begreppen är konstruerade efter korrekt uppfattade strukturer.

av **Frimodig** » 2013-11-26 20:00:57

earlydayminer skrev:Ja, okej. Jag förstår inte varför du tar upp det med mig, det var det som gjorde mig lite vilsen. Begreppen är konstruerade efter korrekt uppfattade strukturer.

Aaah. Vetenskapsteori igen.

Det finns inga begrepp som är konstruerade efter korrekt uppfattade strukturer.

För klarhetens skull.

Själva uttrycket "korrekt uppfattade" är en oförskämdhet. Du kan uppfatta vad fan som helst, det saknar intresse i vetenskapliga sammanhang.

Sen är "struktur" mkt skumt när det gäller psykiska tillstånd.

Jag luktar mig till psykoanalytisk smörja, men jag kan ha fel.

Frimodig

av **petrus** » 2013-11-26 20:42:04

Inte läst allt i tråden, men all forskning som gjorts ända fram till bara något år sedan har utgått från från att hjärnan skulle vara statisk.

I dag vet man att det är en monumental missuppfattning, hjärnan är plastisk och det förändrar allt.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=5278383

http://www.ur.se/Produkter/174560-En-bok-en-forfattare-Hjarnrevolutionen

av **Parvlon** » 2013-11-26 20:52:51

petrus skrev:Inte läst allt i tråden, men all forskning som gjorts ända fram till bara något år sedan har utgått från från att hjärnan skulle vara statisk.

Inte från begynnelsen, gissar jag grovt.

During the 19th century a theory about the brain was proposed and (unfortunately) became accepted as fact. The theory, known as localizationism postulated that a specific part of the brain was responsible for a specific part of the body. For example,---

http://www.honestevolution.com/articles ... stic-brain

av **petrus** » 2013-11-27 5:06:44

Vad jag förstår så härstammar det från Aristoteles teorier och vad jag förstått vart mer eller mindre vart ett etablerat tankesätt och blev en vetenskapligt etablerad teori i början/mitten på 1900-talet, jag tror inte det fans några autismforskare före den teorin etablerades.

Jag tror att det har något med att göra att många har tänkt att människan skulle vara någonting som levererades färdigutvecklat som en avbild av gubben som skapade värden så vi skulle ha någonstans att leva inklusive fina djur och natur vi kan ta för oss av för vårt höga nöjes skull.

av **MitterNacht** » 2013-11-27 10:43:25

Jag har inga problem med emotionell empati däremot kan jag i specifika situationer (om jag är stressad, uppjagad eller någon klagar och beter sig allmänt störigt) ha problem med kognitiv empati. Det var värre när jag var barn.

av **ninegirl** » 2013-11-27 10:53:15

Nej vadå känslokall?

Har man empati så är man inte det vilket fall. Däremot kan det tolkas som det av omgivningen om man inte visar sympati för en person/händelse/etc.

Jag minns när jag som barn skulle trösta min bästis och det bara kröp i kroppen på mig. Kunde verkligen inte göra det. Däremot kände jag givetvis känna med henne.

Samma sak när man tog studenten. Alla brudar bara bölade och allt var så "sorgligt". Jag rörde inte en min och man sade högt och tydligt att jag var KÄNSLOKALL.

(vadå så alla killar var också "känslokalla", men det var accepterat?!)

Visst, jag visste ju att detta var slutet på en resa, men också början på en annan och att ingen skulle dö pga det. Med den vetskapen så kunde jag faktiskt inte frambringa tårar. Tycker inte att det var något konstigt med det.

av **ElisabetC** » 2013-11-27 11:34:03

sofly skrev:Är jag den enda med asperger som kan erkänna att jag är ganska känslokall?

Beror väl på.
När folk kommer dragandes med sina i-landsproblem är jag kanske inte världens mest känslosamma människa.
Men annars är det nog nästan tvärt om; jag har mer känslor & verkar vanligtvis känna mer än majoriteten av befolningen. Stänger lite emellanåt på grund av det (dock inte när jag umgås med mina nära och kära), annars skulle livet bli för jobbigt.

av **plåtmonster** » 2013-11-27 15:18:43

ninegirl skrev:Jag minns när jag som barn skulle trösta min bästis och det bara kröp i kroppen på mig. Kunde verkligen inte göra det. Däremot kände jag givetvis känna med henne.

Samma sak när man tog studenten. Alla brudar bara bölade och allt var så "sorgligt". Jag rörde inte en min och man sade högt och tydligt att jag var KÄNSLOKALL.

(vadå så alla killar var också "känslokalla", men det var accepterat?!)

Uppenbart att killar och tjejer blir behandlade på olika sätt.

av **ninegirl** » 2013-11-27 15:24:13

plåtmonster skrev:
ninegirl skrev:Jag minns när jag som barn skulle trösta min bästis och det bara kröp i kroppen på mig. Kunde verkligen inte göra det. Däremot kände jag givetvis känna med henne.

Samma sak när man tog studenten. Alla brudar bara bölade och allt var så "sorgligt". Jag rörde inte en min och man sade högt och tydligt att jag var KÄNSLOKALL.

(vadå så alla killar var också "känslokalla", men det var accepterat?!)

Uppenbart att killar och tjejer blir behandlade på olika sätt.

Yes! Dock ingen nyhet..

av **slackern** » 2013-11-27 15:35:09

ninegirl skrev:
plåtmonster skrev:
ninegirl skrev:Jag minns när jag som barn skulle trösta min bästis och det bara kröp i kroppen på mig. Kunde verkligen inte göra det. Däremot kände jag givetvis känna med henne.

Samma sak när man tog studenten. Alla brudar bara bölade och allt var så "sorgligt". Jag rörde inte en min och man sade högt och tydligt att jag var KÄNSLOKALL.

(vadå så alla killar var också "känslokalla", men det var accepterat?!)

Uppenbart att killar och tjejer blir behandlade på olika sätt.

Yes! Dock ingen nyhet..

Killar kanske uttrycker det på ett annat sätt. Brölar och hamnar i slagsmål senare under kvällen?

av **Batman** » 2013-11-27 15:38:33

Jag har väldigt mycket empati, är inte heller ett dugg känslokall. Upplevas nog som en väldigt varm och kärleksfull person.

av **plåtmonster** » 2013-11-27 15:57:08

ninegirl skrev:Yes! Dock ingen nyhet..

Tycker bara det är så skevt. Speciellt att man blir bedömd kollektiv istället som individ.

av **kapuni** » 2013-11-27 23:00:37

Batman skrev:
sofly skrev:Är jag den enda med asperger som kan erkänna att jag är ganska känslokall?

Nämen titta, första gången jag håller med dig.

Batman skrev:
sofly skrev:
Batman skrev:Nämen titta, första gången jag håller med dig.

Vi är väl sällsynta. Ja kul att vi äntligen har något gemensamt

Läste precis din presentation "Hej jag har asperger. Jag är ganska otrevlig då jag stör mig på människor och jag är alltid ärlig."
Mitt i prick där med

Brist på empati osv
Inläggav Batman » ons 27 nov 2013, 15:38

Jag har väldigt mycket empati, är inte heller ett dugg känslokall. Upplevas nog som en väldigt varm och kärleksfull person.

Det var en snabb vändning.

av **Batman** » 2013-11-27 23:03:19

kapuni skrev:
Det var en snabb vändning.

Det var ironi.