Hur gör man? Efter en IKEA-vistelse på högst en halv timme vill jag lite halvt ta lite av mig. Hur hanterar man intrycken och vad gör man om man inte har något filter som sorterar allt man ser, hör, upplever? Det är inte ofta jag är bland människor, men då jag hade ärende att uträtta hade jag inget val. Kan man träna upp sådant, att man blir mer tålig? Jag brukar inte må dåligt av mina diagnoser, men när jag sätts på prov på det här viset kan jag inte längre hantera det hela.
Min ovana att vistas bland andra förstärker säkerligen obehaget, men alla intryck gjorde att jag tillslut svimmade av, och efteråt blir jag så trött att jag får återhämta mig o flera dagar. Detta måste väl gå att förbättra? Inte att jag vill ut bland andra oftare, utan bara att när man väl är det lyckas hantera det bättre? Men hur?

Jag tror att det går til en viss del att träna upp men även genom hjälpmedel, lämpliga sådana i det här fallet är solglasögon för att dämpa synintryck och hörlurar, eventuellt med musik för att dämpa ljudintryck. Välj dessutom tidpunkt att gå dit, vissa tider är betydligt mycket lugnare än andra.

Man kan oftast träna upp att bli mer tålig, men det krävs ihärdighet och tålamod. För som du beskriver så kan en IKEA-vistelse på högst en halv timme kan leda till en för andra ovanlig orkeslöshet. Det går att förbättra genom att exponera sig för situationerna. MEN! Men.. Det är viktigt för hos som har besvär med intryck att göra det successivt och välplanerat. Något som också är väldigt viktigt är att inte tvinga sig själv. Det är okej att inte vilja göra det och att då inte fortsätta. Den här typen av träning är grundad i att man ska vilja göra det. Om du mår riktigt dåligt och har planerat det, då bör man se det som helt okej att stanna hemma och ta det lugnt, vila upp sig och försöka nästa gång.

Successiv exponering för värme och solsken fungerade på mig förra sommaren. Jag var ute nästan dagligen, i flera timmar och det var mycket påtagligt i början. Den här sommaren var jag inte ute så ofta och värmen plus solsken var inte alls lika okej. Så för min egen del tror jag att jag kommer behöva göra det om och om igen för att det ska fungera optimalt.

Jag tänker att långvarig successiv exponering är en god idé som kan hjälpa en att må bättre i situationer där ens perceptionsförmåga blir påfrestad. Likt all form av träning så tar det tid, men det stärks. De områdena i hjärnan som används om och om igen blir allt starkare och konstrueras konstant efter din träning. Nätverket blir förstärkt av det.

Jag förväntar mig att mitt arbete för att orka med saker kommer bli livslångt. Jag är okej med det.

Miche skrev:Jag tror att det går til en viss del att träna upp men även genom hjälpmedel, lämpliga sådana i det här fallet är solglasögon för att dämpa synintryck och hörlurar, eventuellt med musik för att dämpa ljudintryck. Välj dessutom tidpunkt att gå dit, vissa tider är betydligt mycket lugnare än andra.

Det är att förmildra omständigheter, men det fungerar om man upplever att det inte alls blir bättre av att man övar sig. Det är då bra verktyg för att orka med. Inte alla kommer orka med exponering av högre grad, då tänker jag att det kan vara bättre att man gör som Miche beskriver. Mår man sämre och sämre och sämre efter längre tid så är det givet att det inte fungerar att exponera sig just då. Då kan man vänta och försöka igen eller t ex använda sig av mer praktiska verktyg.

Jag är en sådan som har ganska påfrestande perceptionsstörningar, men jag har också andra tillstånd som gör att jag fokuserar mer på det just nu. Annars har jag alltid varit ganska besvärad av ljud, ljus, temperatur och luft. I en buss som har full belysning, 30 säten och 25 människor på plats, +25 celsius för att det är vinter, dålig luftkonditionering = förmodligen bland det sämsta jag kan må rent psykiskt och vid fullt medvetande. Det är 25 minuter av ren hjärnterror in till stan.

Jo, värme och kvavt är extremt ansträngande, det enda som hjälper är att klä sig praktiskt så det är enkelt att få ner kroppstemperaturen.

Jag har samma problem, fixar inte heller IKEA eller stökiga hamburgerplejs.
Alltså undviker jag såna ställen.
Om det är absolut nödvändigt att handla på såna ställen ser jag till att göra det ensam och i min egen takt, dvs fort som fan och sen UT.

Att vara i högstimulimiljöer och SAMTIDIGT vänta in sitt sällskap, som kanske har svårt att bestämma sig och drar ut på tiden, i synnerhet om det är en NT-kvinna, funkar inte.
Rena mardrömmen.
Jag känner hur huvudvärken stiger, börjar nästan kallsvettas och ser lika apart ut som en kokainpåverkad snattare varför folk runtomkring gärna glor misstänksamt på mig vilket gör det ännu värre...och ovanpå det reklamjinglar i radion, skrikande småbarn, en massa lampor och varor i grälla pastellfärger...gamla kärringars parfymer...nere för räkning.

Träna bort det?
-Ptja, hur skulle det gå till? Jag kan inte koppla om hjärnan.

Vänja sig?
-Knappast. Jag försökte vänja mig varenda dag jag gick i högstadiet, likförbannat fick jag jämt huvudvärk av de där larmiga schimpanskorridorerna.

Åtgärder då?
-Solbrillor, om jag vistas i stan.
Annars funkar sprit bra. Inget mingel utan några stadiga järn.

KrigarSjäl skrev:Annars funkar sprit bra. Inget mingel utan några stadiga järn.

Ja alkoholism är lösningen på alla problem...

Jag hatar också att gå på IKEA, därför försöker jag undvika det så långt det går.
Måste jag gå så är det bara att härda ut och se till att vara snabb och effektiv.

Natten skrev:

KrigarSjäl skrev:Annars funkar sprit bra. Inget mingel utan några stadiga järn.

Ja alkoholism är lösningen på alla problem...

-Är sprit samma sak som alkoholism?

Pax!
Om du nu måste besöka ett sådant ställe som IKEA så gå dit med någon vän som kan vara ett stöd. Det är i alla fall en extrem skillnad för mig att besöka ett ställe ensam och att göra det med någon annan.

jesusiscool skrev:Pax!
Om du nu måste besöka ett sådant ställe som IKEA så gå dit med någon vän som kan vara ett stöd. Det är i alla fall en extrem skillnad för mig att besöka ett ställe ensam och att göra det med någon annan.

Jag har inga vänner, men jag var där med min mamma. Blev inte ett dugg bättre.

KrigarSjäl skrev:-Är sprit samma sak som alkoholism?

Ja inte fan blir man alkis av att dricka saft iaf.

Natten skrev:

KrigarSjäl skrev:-Är sprit samma sak som alkoholism?

Ja inte fan blir man alkis av att dricka saft iaf.

-Du svarar utifrån vad du förstår. Att du inte behärskar enkel semantik är inte mitt problem.

KrigarSjäl skrev:-Du svarar utifrån vad du förstår. Att du inte behärskar enkel semantik är inte mitt problem.

Gör inte alla det?

Att behöva ta en sup varje gång det blir jobbigt i livet är både skadligt och patetiskt.

Jag kan tala om hur jag löste mina problem. Jag sökte jobb som säljare, fick det och levererade bäst siffror i 6 månader. Det tog i slutenden kol på mig, men jag har en annan inställning till att prata med främlingar.

Ett annat knep jag hämtat en del från är att, jag kör tema tagar med kameran ibland. Jag ger mig ut på stan och tvingar mig självatt ta kontakt med folk, och be om tex porträtt etc. jag har märkt att 95% av alla jag fotar blir glada och ler stort när jag vänder kameran mot dem. Det har hjälpt en del. Tror att det kan hjälpa att ha ett specialintresse som man bakar in is sociala situationer.

Natten skrev:Att behöva ta en sup varje gång det blir jobbigt i livet är både skadligt och patetiskt.

-Har jag sagt att jag gör det?

Intressant skrev:Jag kan tala om hur jag löste mina problem. Jag sökte jobb som säljare, fick det och levererade bäst siffror i 6 månader. Det tog i slutenden kol på mig, men jag har en annan inställning till att prata med främlingar.

Ett annat knep jag hämtat en del från är att, jag kör tema tagar med kameran ibland. Jag ger mig ut på stan och tvingar mig självatt ta kontakt med folk, och be om tex porträtt etc. jag har märkt att 95% av alla jag fotar blir glada och ler stort när jag vänder kameran mot dem. Det har hjälpt en del. Tror att det kan hjälpa att ha ett specialintresse som man bakar in is sociala situationer.

Fast du verkar ha ett annat intresse i människor än vad jag har. Jag har ingen önskan om att fungera socialt, att behöva prata med andra osv, det handlar mer om att jag vill kunna ta mig ut och lyckas hantera alla intryck.

Jag har inga ambitioner vad gäller att göra folk glada, jag bryr mig för lite, vill bara kunna befinna mig på befolkade platser utan att vilja slå sönder och samman allt och alla.

Batman skrev:

Intressant skrev:Jag kan tala om hur jag löste mina problem. Jag sökte jobb som säljare, fick det och levererade bäst siffror i 6 månader. Det tog i slutenden kol på mig, men jag har en annan inställning till att prata med främlingar.

Ett annat knep jag hämtat en del från är att, jag kör tema tagar med kameran ibland. Jag ger mig ut på stan och tvingar mig självatt ta kontakt med folk, och be om tex porträtt etc. jag har märkt att 95% av alla jag fotar blir glada och ler stort när jag vänder kameran mot dem. Det har hjälpt en del. Tror att det kan hjälpa att ha ett specialintresse som man bakar in is sociala situationer.

Fast du verkar ha ett annat intresse i människor än vad jag har. Jag har ingen önskan om att fungera socialt, att behöva prata med andra osv, det handlar mer om att jag vill kunna ta mig ut och lyckas hantera alla intryck.

Jag har inga ambitioner vad gäller att göra folk glada, jag bryr mig för lite, vill bara kunna befinna mig på befolkade platser utan att vilja slå sönder och samman allt och alla.

Jag förstår. Jo jag vet inte varför jag har det drivet. Troligen för att jag växt upp som "normal". Du kanske ska pröva krigarsjäls motto. De förstår bara inte bättre, det är inte deras fel att de är i vägen för dig. Du får försöka förlåta dem stackarna.

Jag tror inte på idén att förminska andra.

earlydayminer skrev:Jag tror inte på idén att förminska andra.

Det gör inte jag heller, men det verkar ju fungera för vissa. jag har inga fler råd. Jag känner mig bara ännu mer annorlunda, jag verkar inte passa in i den normala världen, lika lite som jag kan känna att jag kan relatera till denna sidan ibland.

earlydayminer skrev:Jag tror inte på idén att förminska andra.

Vad och vem syftar du på?

Batman skrev:

earlydayminer skrev:Jag tror inte på idén att förminska andra.

Vad och vem syftar du på?

Jag svarade på det Intressant skrev.

earlydayminer skrev:

Batman skrev:

earlydayminer skrev:Jag tror inte på idén att förminska andra.

Vad och vem syftar du på?

Jag svarade på det Intressant skrev.

Intressant skrev:

earlydayminer skrev:Jag tror inte på idén att förminska andra.

Det gör inte jag heller, men det verkar ju fungera för vissa. jag har inga fler råd. Jag känner mig bara ännu mer annorlunda, jag verkar inte passa in i den normala världen, lika lite som jag kan känna att jag kan relatera till denna sidan ibland.

I längden tror jag det är mer skadligt än hälsosamt, dessutom finner jag det som en större egenskap att kan resa sig över den typen av tankebildningar. Jag känner precis som du. Ibland undrar jag var i hela helvetet jag befinner mig. Saker som för mig är så självklara är inte det för andra, då blir det att jag tänker att hur kan man inte förstå det självklara. Vi är annorlunda. Alla är det. Jag tror att "jag/vi mot världen" kan förstöra ganska mycket för en. Givetvis är det ens eget val, men det är osannlikt att den fungerar bra i längde. Även om det för stunden hjälper så skulle en förminskning av andra första i längden. En tanke leder till en annan och ju starkare den förbindelsen blir, desto större risk att man hamnar i en värld av ännu mer skit. Det har helt och hållet med hur vi är som personer att göra. Jag har en genuin vilja att vara ödmjuk, förstående och jag vill verkligen bemöta så många jag kan med respekt. Alltid. Det går givetvis inte alltid och för eller senare sker det alltid en rad olika missförstånd, men förutom det.

Och som jag ser det finns det inga genvägar, eller rättare sagt: man ska inte börja med genvägarna. En liten bit av att gå mot ödmjukhet kan vara att börja tänka att någon annan har kanske delvis rätt, därefter går man mot att erkänna att man kanske hade lite fel, därifrån går man till att diskret berömma någon annan osv. Man bygger hela tiden upp tankar och beteenden som kommer underlätta när känslorna uppstår.

Är det begripligt?