Hej allihop,

jag är en tjej som är tillsammans med en underbar kille som har Aspergers. Hans situation är inte riktigt textbook, då han fick sin diagnos för bara ett halvår sedan, alltså i vuxen ålder. Nu har vi varit tillsammans i lite drygt ett år, och han hade påbörjat sin utredning redan innan vi träffades. Han tar inga mediciner och har ännu inte fått påbörja någon KBT-behandling.

Jag har aldrig haft en nära relation med någon med denna slags funktionshinder, och jag vet inte mycket alls om hur det fungerar. Därför hoppas jag att det finns någon här som kanske kan ge lite svar, då jag känner att jag jämt misslyckas med att förstå min kille när vi pratar med varandra.

Vi har alltså varit tillsammans i ett år och vi bor ihop. Vi är båda unga vuxna, vi studerar och har inga barn. Min kille är underbar på många sätt och vis och jag älskar honom enormt mycket. Men det som sätter allra störst käppar i hjulen för oss är hans svårigheter att kommunicera. Det är detta problem som i grunden är roten till de allra flesta av våra större konflikter. När jag vill diskutera något känner verkar det som att han lätt känner sig trängd och attackerad, medan jag känner mig så ensam och oförstådd att en vanlig diskussion lätt blir en konflikt där jag blir ledsen och upprörd och han irriterad.

Problemet jag vill beskriva är alltså något jag försökt prata med honom om, men hur jag än gör så lyckas jag inte förstå, och mina försök gör honom alltid irriterad. Han verkar ofta känna sig ifrågasatt, och tycka att jag gör en höna av en fjäder. Det kanske är något som hör till diagnosen också, att han inte kan förstå varför något som är oviktigt för honom kan vara viktigt för mig.

Vår relation är den första längre och seriösa för oss båda, vilket gör att allt är lite nytt. I början hade vi väldigt mycket sex, som de allra flesta i nya relationer. Vi är båda ganska sexuellt erfarna sedan tidigare och jag vet att min kille tidigare varit ute mycket, rest en del och haft många engångspartners. För ingen av oss var sex alltså något nytt.

Jag förstår förstås att det sexuella avtar med tiden i en relation, att det slutar vara lika frekvent, och jag förväntade mig förstås inget annat. Men sedan han fick sin diagnos för ett halvår sedan så tycks han sexuella intresse för mig ha krympt till minimala proportioner. Det är inte bara det att vi inte har sex, utan jag känner knappt att han vill ge uttryck för någon slags sexuell intimitet alls längre. Han varken rör mig eller kysser mig på ett "sexuellt" vis längre.

Med detta inte sagt att det inte finns någon intimitet, min kille tycker väldigt mycket om att kramas och pussas, att hålla om mig när vi sover o.s.v. och det är alltid intimt och bekvämt men det verkar helt sakna sexuell intention.

Mina initiativ hjälper inte, det finns inget sätt för mig att tända honom. När jag försöker röra honom på ett mer sexuellt vis brukar jag alltid bli avvisad. När det väl är på hans initiativ fungerar det bra att jag "hoppar på tåget", så att säga. Men när det är jag som försöker får jag aldrig någon reaktion. Ibland brukar det fungera lite bättre att bara fråga rent ut om vi ska ha sex, och se hur han reagerar, men det känns väldigt onaturligt för mig att ta initiativ på det viset, och det brukar sällan bli något av det heller.

När vi väl har sex är det nästan uteslutande han som tagit initiativ, men själva sexet brukar också vara bra. Han har inga erektionsproblem eller svårt att få utlösning, så vitt jag kan märka. Jag tycker att det lilla, sporadiska sex vi har är underbart. Jag bara önskar att vi hade det oftare.

Ibland händer det att jag blir så frustrerad att det känns som att sexet vi har bara är ett sätt för honom att slippa känna sig skyldig, men att det inte är grundat i någon lust alls från hans sida. Det känns förstås hemskt att min kille ska behöva göra något av rena skuldkänslor, samtidigt som jag inte kan förstå varför han inte skulle vilja ha sex oftare heller.

Min sexualdrift är inte onormalt hög, men intimitet i en relation är definitivt viktig för mig. När den saknas känner jag mig lätt ensam och sexuellt ouppskattad och otillräcklig. Min kille har väldigt svårt att förstå de här känslorna och hur de relaterar till vår situation.

Det ska tilläggas att vi, i övrigt, har en väldigt fin och stabil relation där vi båda känner oss trygga och bekväma. Min kille är väldigt gullig och tillgiven och visar ofta uppskattning för mig, även om han inte gör det på de mest konventionella vis.
Ingen av oss lever speciellt stressiga liv, vi pluggar båda två och spenderar mycket tid hemma, tillsammans med varandra.

Givetvis har jag försökt prata med honom om det här, men det enda svar jag fått är att han helt enkelt inte är tänd särskilt ofta. Att han sällan "kommer på" att vi kan ha sex, eller känner sig sugen. Det verkar som att lusten måste vara befintlig i honom innan han ens kan tänka tanken, alltså att mina initiativ snarare stjälper än hjälper.

Jag vet inte om det hör till situationen, men han har ett väldigt stort intresse för dataspel och spenderar mycket av sin lediga tid med att spela. När han spelar kan han ibland glömma bort omvärlden nästan helt och hållet, och när det är så är det nästan meningslöst att försöka prata med honom, än mindre försöka göra något sexuellt. När han inte har tillgång till dator eller TV, exempelvis när vi är bortresta på semester, verkar hans lust öka och han tar mer initiativ till sex.

Just nu känner jag mig helt handfallen i att jag inte vet vad problemet är, jag vet inte ens om det beror på att han har Asperger eller ej, men jag hittar inga andra godtagbara förklaringar. Kan det vara så att bristen på "kåthet" egentligen är ett svepskäl, och att det är något annat i hans psykologi som egentligen är orsaken?

Finns det något jag kan göra för att förbättra vår situation, eller är jag naiv som ens hoppas att det kan förändras? Ska jag bara finna mig i att inte kunna få den närhet och bekräftelse jag vill få av personen jag älskar och lever med, eller finns det någon metod som kan hjälpa oss att förstå och möta varandra?

Jag älskar min kille och vill vara med honom, men jag hyser förstås en förhoppning om att situationen kan förändras, att det inte kommer vara såhär för alltid.

Oerhört tacksam för all slags input, och om någon känner igen sig i min eller i hans situation!

Om det är så att din kille fick sin diagnos för ett halvt år sedan kanske det gått upp för honom nu och gör att det låser sig lite och han grubblar på det. Då kan det väl vara att han temporärt inte har samma lust för tillfället, ge honom lite tid

Det aspiga ligger väl dels i att specialintresset kan ta över helt, så att det känns viktigare för honom än förhållandet, dels att han inte vill prata om problemen (el är det snarare "typiskt manligt"?).

Tidigare trådar om problem i förhållanden mellan NT och aspie:

asperger-och-omhet-forhallande-nt-och-aspie-t1399.html
hjalp-har-min-sambo-as-t6266.html
att-leva-med-en-aspie-aspergare-t11318.html
behover-rad-for-att-anpassa-mig-till-min-man-med-as-t23977.html

När det gäller sex så tycks det variera mellan hypersexuella och asexuella.

ar-aspergare-precis-som-andra-nar-det-galler-sex-t12873.html
sexdrift-och-as-t17089.html

Kanske sexet behöver bli mer spännande?

För min del går det i perioder. Ibland vill jag ha sex mest hela tiden och ibland har jag ingen lust alls. Om det är typiskt "aspigt" låter jag vara osagt.

Låter som att din kille p.g.a. nyss ställd diagnos inte mår så bra och funderar mycket, det kan definitivt göra så att sexlusten minskar.
Spel är bra intresse när man har AS, man tränar upp snabb reaktionsförmåga och sånt, men det behövs rutiner för att inte sitta för länge vid spelet. Din kille kanske behöver hjälp med att skapa dessa rutiner. Snacka med habiliteringen om han har en kontakt där, bäst är om dom kan ta emot er båda två för att ni tillsammans ska kunna snacka om problemet med en som är bra på problematiken kring AS.
Att vara rak och tydlig och inte alltför känslosam i kommunikationen med din kille, speciellt vid problem, är viktigt. Säg hellre till för tidigt än för sent. Många av oss, bl.a. undertecknad, blir lätt överväldigad av starka känslor, både andras och sina egna, och det kan vara svårt att hantera.
Hoppas det ordnar sej för er, bra sex är jätteviktig för att hålla en kärleksrelation levande.

Kanske spelandet är ett tillfälligt sätt att omedvetet hantera känslor och tankar runt diagnosbeskedet?

Själv tröttnar jag ofta på att ha sex med samma person. Blir lätt förutsägbart och det är inte så kul efter ett tag. När jag har varvat ett datorspel sätter jag mig inte och spelar samma spel om igen utan byter.

Jag tror han tittar på porr och därför blir han sexuellt avtrubbad, det händer alla män som ofta tittar på porr. Genom sig själv känner man andra så det jag skriver här säger väl mer om mig än om honom men det finns roliga dokumentärer om att det här med asexualitet pga porr är ett utbrett problem över hela världen (speciellt japan). Det kan bli en lösning på överbefolkningen, många killar känner att de inte behöver skaffa en tjej, de har ju datorn. Själv slutade jag för många år sedan att titta på porr, det tog ett tag, några månader, innan möjligheten att bli tänd på något "vanligt" kom tillbaka, men det funkade utan tvekan och nu är jag återställd för flera år sedan!

Det klassiska är väl att han är otrogen?

Alltså om det ska hålla i längden så måste ni hitta sätt att kommunicera... Vad tror du händer om du kopierar den text du skrivit här och ger honom den som ett experiment? få se hur han reagerar... han kanske lyckas se problemen mer objektivt då.

KourosGould skrev:Jag tror han tittar på porr och därför blir han sexuellt avtrubbad, det händer alla män som ofta tittar på porr. Genom sig själv känner man andra så det jag skriver här säger väl mer om mig än om honom men det finns roliga dokumentärer om att det här med asexualitet pga porr är ett utbrett problem över hela världen (speciellt japan). Det kan bli en lösning på överbefolkningen, många killar känner att de inte behöver skaffa en tjej, de har ju datorn. Själv slutade jag för många år sedan att titta på porr, det tog ett tag, några månader, innan möjligheten att bli tänd på något "vanligt" kom tillbaka, men det funkade utan tvekan och nu är jag återställd för flera år sedan!

Du generaliserar lite för mycket tycker jag. Porr kan både "missbrukas" så som du skriver men det kan även fungera som inspiration och för att bli kåt. Jag är periodare när det gäller porr men det påverkar inte mitt sexliv negativt, snarare tvärtom, ibland när jag har svårt att bli kåt kan porren hjälpa mig så kort sagt, han kanske tittar för LITE på porr...

Miche skrev:

KourosGould skrev:Jag tror han tittar på porr och därför blir han sexuellt avtrubbad, det händer alla män som ofta tittar på porr. Genom sig själv känner man andra så det jag skriver här säger väl mer om mig än om honom men det finns roliga dokumentärer om att det här med asexualitet pga porr är ett utbrett problem över hela världen (speciellt japan). Det kan bli en lösning på överbefolkningen, många killar känner att de inte behöver skaffa en tjej, de har ju datorn. Själv slutade jag för många år sedan att titta på porr, det tog ett tag, några månader, innan möjligheten att bli tänd på något "vanligt" kom tillbaka, men det funkade utan tvekan och nu är jag återställd för flera år sedan!

Du generaliserar lite för mycket tycker jag. Porr kan både "missbrukas" så som du skriver men det kan även fungera som inspiration och för att bli kåt. Jag är periodare när det gäller porr men det påverkar inte mitt sexliv negativt, snarare tvärtom, ibland när jag har svårt att bli kåt kan porren hjälpa mig så kort sagt, han kanske tittar för LITE på porr...

Märk mina ord för jag har valt dem med omsorg . Jag citerar mig själv: "det händer alla män som ofta tittar på porr". Ofta är ett väldigt relativt ord. Jag kanske borde kanske ha sagt: det händer alla män som tittar på porr FÖR ofta. Det var i alla fall det jag menade. Att titta på porr FÖR ofta är också relativt men det antyder att det är olämpligt mycket, alltså en form av missbruk i ordets bokstavliga mening, miss-bruk alltså miss-användning. Vissa kanske har som mål att använda det på ett olämpligt sätt, självfallet är det en individuell fråga vad som är olämpligt mycket. Jag är en person som är antingen eller, därför tittar jag aldrig på porr men om jag hade lätt för att titta på ett lämpligt sätt så skulle jag kanske göra det. Ja, han kanske tittar för lite på porr, som sagt: genom sig själv känner man andra, så vad vet jag? Jag har väldigt dålig implicit mentalisering så jag har en orubblig känsla av att alla funkar som mig även fast jag hela tiden kognitivt bevisas om att motsatsen är fallet.

Det är med största sannolikhet fördelaktigt för en mans hälsa att ejakulera regelbundet och porr underlättar ejakulation. Alltså är porr bra för hälsan. Det är vanligtvis mycket enklare att schemalägga porrtittande och onani med regelbundenhet än sexuellt umgänge med annan individ.

Men nu är det inte bäst för förhållandet om en man föredrar regelbunden porr framför sex med sin partner (vet förstås inte om det gäller här).

Alien skrev:Men nu är det inte bäst för förhållandet om en man föredrar regelbunden porr framför sex med sin partner (vet förstås inte om det gäller här).

Precis vad jag försökte säga, tack.

Ingen här kan svara på varför din kille inte vill ligga. Och det är väl egentligen irrelevant? Har han uttryckt något missnöje med sin låga sexdrift eller är det bara du som är missnöjd? Om han inte är missnöjd så är det väl bara att gilla läget, sex är för bådas skull och om han inte vill ligga mer så vill han inte. Inte vill du väl att han ska anpassa sin sexualdrift efter dig ... eller?

Om problemet är att du får ligga för lite för att känna dig tillfredsställd så finns det ju alternativa lösningar. Onani eller att ha en öppen relation och ligga med andra.

Om problemet snarare är de känslor som väcks inom dig p.g.a. det uteblivna sexet (du kanske känner dig oälskad eller att du inte är attraktiv nog, eller någonting annat som är jobbigt) så kan du prata om dessa känslor med honom, han kommer säkerligen försäkra dig om att så inte är fallet.

Sexdrift varierar. Den går upp och ner beroende på massvis av olika omständigheter. Men sexdriften är ens egen och jag tycker du bör ta hans ord på att han bara inte är tänd, respektera detta samt ta din egen frustration i egna händer.

Alien skrev:Men nu är det inte bäst för förhållandet om en man föredrar regelbunden porr framför sex med sin partner (vet förstås inte om det gäller här).

Bäst för förhållandet är väl regelbundet sex med inslag av spontansex?

I en perfekt värld är det förstås så ..

@somber, Kanske är det oro för graviditet mm?

Hej igen allihop!

Jättestort tack för all er input, det har verkligen gett mig lite att tänka på.

Givetvis förstår jag om min pojkvän gått igenom en tuff tid med många grubbel på senaste. Att detta har en inverkan på sexualdriften är såklart inte heller svårt att tänka sig. Det viktigaste för mig är förstås att han mår bra, och att vi också kan ha det bra tillsammans på alla plan. Ibland är det svårt att hänga med bara, när det blir en gissningslek att försöka förstå vad han tänker och känner, eftersom han inte delar med sig av så mycket.

Jag fortsätter försöka kommunicera med min kille, och försöker tänka på att vara tydlig och inte allt för känslosam. Jag tycker själv att det vore skönt om vi fick prata med någon tillsammans, men vill absolut inte att det ska kännas jobbigt för honom heller. Hans privatliv är hans eget, likaså hans diagnos. Men skulle han tycka att det var okej att gå tillsammans med mig skulle jag mer än gärna försöka.

Angående pornografi och onani så verkar det inte ta upp en stor del av hans tid heller. Vi har diskuterat det, och som jag förstår saken är det ungefär samma drifter som får honom att onanera som får honom att vilja ha sex. Sen kan jag förstå, förstås, att det ibland är schematekniskt lättare att onanera än att ha sex.

Sen ville jag bara passa på att skriva, som ett svar till Abbreviation, att du förstås har rätt i det du skriver. Det sista jag vill är att min pojkvän ska behöva anpassa sig efter mig. Men just nu är det ju, på sätt och vis, jag som anpassar mig efter honom. Onani fyller, för mig, inte samma funktion som sexuell närhet, speciellt inte med någon man verkligen tycker om. Jag är inte heller intresserad av att ha sex med någon annan, och tror att ett öppet förhållande nog skulle orsaka mer komplikationer än lösningar för oss just nu. Om det är så att min kille och jag helt enkelt inte är sexuellt kompatibla, och sex ändå är av viss relevans för mig, så måste jag kanske överväga alternativ avseende framtiden för vårt förhållande.

Jag provade att fråga honom om saken igen, förresten, och fick till svar att situationen "nog kunde förändras" men att "det inte hjälper att jag tjatar". Så mycket mer fick jag inte veta för stunden i alla fall, men jag låter det vara ett tag nu, så får vi se vad som händer.

Återigen, stort tack allihop!

Frågade du inte varför han ville vara själv? tja, annars kanske det är det som behövs. Att ge honom tid.

somber skrev:Sen ville jag bara passa på att skriva, som ett svar till Abbreviation, att du förstås har rätt i det du skriver. Det sista jag vill är att min pojkvän ska behöva anpassa sig efter mig. Men just nu är det ju, på sätt och vis, jag som anpassar mig efter honom. Onani fyller, för mig, inte samma funktion som sexuell närhet, speciellt inte med någon man verkligen tycker om. Jag är inte heller intresserad av att ha sex med någon annan, och tror att ett öppet förhållande nog skulle orsaka mer komplikationer än lösningar för oss just nu. Om det är så att min kille och jag helt enkelt inte är sexuellt kompatibla, och sex ändå är av viss relevans för mig, så måste jag kanske överväga alternativ avseende framtiden för vårt förhållande.

Jag provade att fråga honom om saken igen, förresten, och fick till svar att situationen "nog kunde förändras" men att "det inte hjälper att jag tjatar". Så mycket mer fick jag inte veta för stunden i alla fall, men jag låter det vara ett tag nu, så får vi se vad som händer.

Givetvis kan bara du avgöra om sexuell tillfredsställelse eller din relation är viktigast. Personligen väljer jag bort relationer och trivs bra med det (har massvis av sex ändå, precis som jag vill ha det) men människor är olika, bara du kan veta vad du behöver och mår bra av. På din pojkväns svar verkar det som att han känner sig trängd av att du tar upp ämnet. Jag har själv erfarenhet av att vara den part i en relation som vill ha mindre sex än den andra, och minns hur jobbigt det var att uppleva detta "tjat". Det finns få saker som så effektivt dödar den sista gnuttan lust som finns, som att känna sig pressad till sex.

Gällande att det är du som anpassar dig så, visst, så kan man väl se det. Jag skulle dock benämna det som att "respektera någon annans gränser" eftersom det du gör inte är en anpassning - din sexlust kvarstår och det enda du gör när du inte har sex med honom trots att han inte vill, är att inte utföra ett övergrepp. Jag tycker inte riktigt att det är en anpassning, utan grundläggande respekt. Den anpassning du gör är väl möjligtvis att du stannar i en relation där du inte är sexuellt tillfredsställd, men det gissar jag på att du gör på grund av dina egna känslor snarare än ett uttryckt önskemål från din pojkväns sida.

Den med lägst vilja till sex sätter gränserna i en monogam relation. Om den med högre behov inte är nöjd med detta så är det upp till hen att avbryta relationen. Att du väljer att "anpassa" dig i det här läget är helt okay, att förvänta sig en anpassning av ens partner, vilket skulle innebära att partnern hade sex mot sin vilja, är inte okay någonstans.

Jag tycker ändå att du skriver rätt sansat om det hela och verkar vara en person som reflekterar mycket. Du kommer säkert komma på vad du behöver göra för att må bra. Se till dina egna behov och kompromissa inte med dig själv för mycket, det gör dig bara bitter i slutändan. Alla relationer som inte slutar i uppbrott slutar med död, så sätt dig själv främst och välj relationer och partner utefter vem du är och vad du behöver och vill ha.

Abbreviation skrev:Givetvis kan bara du avgöra om sexuell tillfredsställelse eller din relation är viktigast. Personligen väljer jag bort relationer och trivs bra med det (har massvis av sex ändå, precis som jag vill ha det) men människor är olika, bara du kan veta vad du behöver och mår bra av. På din pojkväns svar verkar det som att han känner sig trängd av att du tar upp ämnet. Jag har själv erfarenhet av att vara den part i en relation som vill ha mindre sex än den andra, och minns hur jobbigt det var att uppleva detta "tjat". Det finns få saker som så effektivt dödar den sista gnuttan lust som finns, som att känna sig pressad till sex.

Gällande att det är du som anpassar dig så, visst, så kan man väl se det. Jag skulle dock benämna det som att "respektera någon annans gränser" eftersom det du gör inte är en anpassning - din sexlust kvarstår och det enda du gör när du inte har sex med honom trots att han inte vill, är att inte utföra ett övergrepp. Jag tycker inte riktigt att det är en anpassning, utan grundläggande respekt. Den anpassning du gör är väl möjligtvis att du stannar i en relation där du inte är sexuellt tillfredsställd, men det gissar jag på att du gör på grund av dina egna känslor snarare än ett uttryckt önskemål från din pojkväns sida.

Den med lägst vilja till sex sätter gränserna i en monogam relation. Om den med högre behov inte är nöjd med detta så är det upp till hen att avbryta relationen. Att du väljer att "anpassa" dig i det här läget är helt okay, att förvänta sig en anpassning av ens partner, vilket skulle innebära att partnern hade sex mot sin vilja, är inte okay någonstans.

Jag tycker ändå att du skriver rätt sansat om det hela och verkar vara en person som reflekterar mycket. Du kommer säkert komma på vad du behöver göra för att må bra. Se till dina egna behov och kompromissa inte med dig själv för mycket, det gör dig bara bitter i slutändan. Alla relationer som inte slutar i uppbrott slutar med död, så sätt dig själv främst och välj relationer och partner utefter vem du är och vad du behöver och vill ha.

Tack för att du tog dig tid att svara, Abbreviation!

Jag ser inte min egen (och min partners) sexuella tillfredsställelse och vår relation som två saker som helt är separerade från varandra. För mig är sexuell tillfredsställelse del av den kärleksrelation jag önskar leva i, och det kanske också är av den anledningen den nuvarande situationen är frustrerande för mig. Vill också påpeka att jag aldrig försökt pressa min kille till sex, utan att det jag vill åstadkomma när jag tar upp ämnet är en diskussion om varför vi inte har det. Det är klart att när något förändras drastiskt i ens relation, så undrar man varför, oavsett vad det är. Men jag får som sagt inget svar på frågan, och till sist blir han, av uppenbara skäl, irriterad för att jag insisterar på att få diskutera saken.

Jag tycker att det är en viss anpassning från min sida att stanna i en relation där jag inte blir sexuellt tillfredsställd. Som det är just nu är ju min kille relativt nöjd, medan jag inte är det, och jag känner mig också väldigt ensam i mina försök att deala. Jag tycker inte att termen 'övergrepp' passar in någonstans i den situation jag försökt beskriva ovan. Att känna sig pressad till sex är fruktansvärt, och det låter som att du har en väldigt personlig relation till upplevelsen av den pressen i en relation, vilket förstås är mycket ledsamt. Jag beklagar verkligen om du levt tillsammans med någon som förväntat sig den typen av sexuell anpassning från dig, du har helt rätt att det inte är respektfullt eller rättvist på något sätt.

Antar att jag bara ville trycka på det faktum att jag absolut inte förväntar mig att min pojkvän ska anpassa sig sexuellt efter mig. Det jag känner att jag skulle behöva är en ordentlig diskussion om varför vår situation är som den är, vilka anledningarna än må vara, för att sedan kunna fatta ett välinformerat beslut om framtida åtgärder.

I tjejtidningar kan man ofta läsa saker som "jag blir kåt när min man städar". Det handlar nog inte så mycket om några kåtgener som svarar på lukten av diskmedel, som att diskande män frigör tid från kvinnor som därmed kan orka med andra saker i livet. Knulla t.ex.

Kanske är samma med din kille, vad vet jag. Om han spelar hela dagarna går ju en massa energi åt dit. Säg åt honom att det är din tur att spela nu. Kommer frigöra en massa energi från grabben...

somber skrev:Tack för att du tog dig tid att svara, Abbreviation!

Jag ser inte min egen (och min partners) sexuella tillfredsställelse och vår relation som två saker som helt är separerade från varandra. För mig är sexuell tillfredsställelse del av den kärleksrelation jag önskar leva i, och det kanske också är av den anledningen den nuvarande situationen är frustrerande för mig. Vill också påpeka att jag aldrig försökt pressa min kille till sex, utan att det jag vill åstadkomma när jag tar upp ämnet är en diskussion om varför vi inte har det. Det är klart att när något förändras drastiskt i ens relation, så undrar man varför, oavsett vad det är. Men jag får som sagt inget svar på frågan, och till sist blir han, av uppenbara skäl, irriterad för att jag insisterar på att få diskutera saken.

Jag tycker att det är en viss anpassning från min sida att stanna i en relation där jag inte blir sexuellt tillfredsställd. Som det är just nu är ju min kille relativt nöjd, medan jag inte är det, och jag känner mig också väldigt ensam i mina försök att deala. Jag tycker inte att termen 'övergrepp' passar in någonstans i den situation jag försökt beskriva ovan. Att känna sig pressad till sex är fruktansvärt, och det låter som att du har en väldigt personlig relation till upplevelsen av den pressen i en relation, vilket förstås är mycket ledsamt. Jag beklagar verkligen om du levt tillsammans med någon som förväntat sig den typen av sexuell anpassning från dig, du har helt rätt att det inte är respektfullt eller rättvist på något sätt.

Antar att jag bara ville trycka på det faktum att jag absolut inte förväntar mig att min pojkvän ska anpassa sig sexuellt efter mig. Det jag känner att jag skulle behöva är en ordentlig diskussion om varför vår situation är som den är, vilka anledningarna än må vara, för att sedan kunna fatta ett välinformerat beslut om framtida åtgärder.

Jag tror att du gör rätt så som du tänkt nu: Lämna frågan ifred ett tag och låt honom få lite tid att fundera. Nu vet han att du är missnöjd och orolig och han kanske bara behöver tid på sig för att kunna prata om det. Ta upp det igen senare men låt det gå några veckor åtminstone. Och ta den tiden till att känna efter vad du vill och behöver. Sexualdriften är en så grundläggande del av en människa, jag tror att väldigt få människor kan må bra i en relation som inte passar deras sexuella behov. Att leva med för lite sex, för mycket sex, för få partners eller för många partners, är alla situationer som kommer ha väldigt negativ inverkan på en i längden. Ge din partner utrymme för eventuella svackor men ge även dig själv utrymme att ha behov. Ibland kan man älska en människa väldigt mycket utan att det fungerar att leva med den.

Fundera även lite över om dina behov kan tillfredsställas på ett annat sätt, om inte annat så temporärt. Istället för att prata om sex med killen, så kanske du kan fråga honom om det finns någon annan form av närhet som han känner att han vill ha och trivs med, som kan bli en hjälp genom den här perioden, för er båda? När jag varit i relationer då den andra velat ha mer sex, så har det ofta blivit så att jag tagit avstånd även från andra sorters intimitet, av rädsla för att det ska leda till att partnern vill ha sex och jag blir tvungen att avvisa hen. Kanske känner din partner så? I sådana fall kan det hjälpa att ni kommer överens om att han får ta sexuella initiativ om han vill ha sex, men att du inte kommer göra det för att du inte vill pressa/inte vill bli avvisad. De flesta av mina relationer där sexbehoven varit olika har tagit slut, men i en relation så kom vi överens om just detta, och det blev lösningen för oss. När pressen försvann så återkom även min lust, sakta men säkert, och det var en stor trygghet att kunna vara nära och intim utan att oroa sig för att det skulle leda till sex jag inte ville ha. När man slutar med intimiteten så blir man ju även automatiskt mindre sexuellt driven.