Jag har funderat litegrann kring detta med personkemi ...

Jag undrar:

1. Vad krävs det, när ni träffar en ny människa, för att ni ska få en känsla av att "usch, denna person gillar jag verkligen inte" ? Eller "denna person kommer jag bra överens med" ?
Är det liksom vissa "sorters" personer ni gillar vs. ogillar ?
Har ert gillande/ogillande exempelvis med deras tonläge/mimik/kroppsspråk/attityd/saker som sägs att göra ?

2. Hur snabbt brukar ni känna att ni verkligen inte gillar någon, eller gillar någon ?
Brukar ni typ känna det direkt, eller tar det ett tag ?


Träffade nämligen en ny kollega igår - och kände direkt "ugh, vi kommer inte komma bra överens..."
Jag TROR det var pga. personens "konstgjorda" sätt att vara ... Personen ville framstå som självsäker, och var på så sätt rätt dryg - men osäkerheten lyste igenom så starkt, att det bara blev platt fall. Personen kändes inte "äkta", så att säga, utan typ som personen satte upp en fet fasad/inte var sig själv.
Personens blickar och mimik kändes ansträngt/falskt - och personen kändes lite som en "try hard". Typ sa grejer som "fan vad bakis jag var under utbildningen" för att verka lite cool, eller nåt.

Med personer jag inte gillar, som personen jag beskriver ovan - känner jag att mina egna sämsta sidor kommer fram. Personen ovan var typ på defensiven - vilket gjorde så jag själv automatiskt "reste ragg" - och själv fick ett mer defensivt tonläge/blick/kroppsspråk. Alltså det bara kom helt av sig självt ... Av instinkt ?

Med en annan ny kollega, kände jag dock "henne gillar jag!" direkt. Jag tror det var för hon kändes mer äkta ... typ inte försökte vara på ett annat sätt än hon verkligen var, och hade en "accepterande" blick/ett oansträngt tonfall/inte ansträngde sig för att verka vara bättre än hon var.

Åsikter ? Tankar ? Funderingar ?

Nog sjutton är det så att personkemi oftast känns ganska omedelbart, det brukar märkas inom några sekunder eller åtminstone minuter om det är en person som man kommer att gillar eller inte, ibland blir det dock fel men då beror det antingen på att personen hade en dålig dag (och man därför tyckte illa om personen) vilket kan vara svårt att reparera eller så kan det beror på att personen är psykopat (många psykopater är lätta att tycka om från början...)

Nya kollegan verkar osäker och rädd.

Miche skrev:Nog sjutton är det så att personkemi oftast känns ganska omedelbart, det brukar märkas inom några sekunder eller åtminstone minuter om det är en person som man kommer att gillar eller inte, ibland blir det dock fel men då beror det antingen på att personen hade en dålig dag (och man därför tyckte illa om personen) vilket kan vara svårt att reparera eller så kan det beror på att personen är psykopat (många psykopater är lätta att tycka om från början...)

Jo precis, håller helt med!
Ibland gör man felbedömningar ... Jag dömer ganska snabbt ibland, och så visar det sig att personen var trevlig ändå. Men oftast har jag rätt när jag känner att jag ogillar någon, att kemin inte stämmer, snabbt.

ElsaS skrev:Nya kollegan verkar osäker och rädd.

Japp det är hon nog. Men hon har en sjukt präktig attityd ... Typ när man försöker hjälpa henne/ge råd - så får man ett "jag vet." - typ som om man var dum i huvudet som ens försökte ge henne en hjälpande hand. Haha.

Plasticfck skrev:. Vad krävs det, när ni träffar en ny människa, för att ni ska få en känsla av att "usch, denna person gillar jag verkligen inte" ? Eller "denna person kommer jag bra överens med" ?
Är det liksom vissa "sorters" personer ni gillar vs. ogillar ?
Har ert gillande/ogillande exempelvis med deras tonläge/mimik/kroppsspråk/attityd/saker som sägs att göra ?

2. Hur snabbt brukar ni känna att ni verkligen inte gillar någon, eller gillar någon ?
Brukar ni typ känna det direkt, eller tar det ett tag ?

1. Håller med om det här med vissa typer av människor ogillar man bara. Är personen i fråga en bossig, arrogant eller självgod individ brukar jag i regel ta avstånd från denna rätt snabbt. Orkar inte heller med attention whores (både killar och tjejer) som leker pajas och tror att det viktiga i livet är att skrika högst och få allas blickar och beundran. Jag gillar verkligen inte unga mammor heller, har haft väldigt dåliga erfarenheter med mega-bitchiga unga mammor, skyr dem som pesten. Finns oändligt många typer till....

2. Känner det oftast direkt när jag träffar personen att fråga eller i den nästföljande konversationen. Kan räcka med att jag hör hur de pratar att få mig att fatta otycke för personen i fråga.