Det känns så. Jag fastnar som vanligt som i ett tics timme ut och timme in, t ex framför datorn som nu istället för att gå ut och upptäcka världen. Vissa dagar lider jag (som idag) medan andra dagar lider jag inte alls utan njuter av det. Känns som jag misshandlar mig själv. Särskilt psykiskt. Hur gör ni när ni hamnar i sånt? Känner ni er helt tillfreds då? Eller mår även ni dåligt när det händer er?

Har varit "påväg ut" i timmar nu. Känns som jag tar livet av mig långsamt .....

Att leva som arbetssökande dag ut och dag in känns verkligen värdelöst emellanåt......

Jag kan känna igen mig själv i det du skriver.

Brukade fastna framför datorn hela dagen, att sträckläsa böcker eller kanske plugga data.
Numera så har jag tyvärr tappat lusten även för mina specialintressen, så nu gör jag inget alls istället. Men det är nog mest för att jag är inne i en period av depression igen. Misstänker att jag lätt fastar i mina intressen igen om jag börjar må lite bättre.

ninegirl skrev:Har varit "påväg ut" i timmar nu. Känns som jag tar livet av mig långsamt ....

Det där stämmer fortfarande väldigt bra på mig, jag har en vilja/behov att komma ut ur lyan, dock så lyckas jag nästan aldrig att motivera mig själv tillräckligt för att gå ut själv. Saknar sällskap helt enkelt, jag känner ett behov att ha någon att göra vad det nu kan vara ihop med. Oavsett om det är en promenad, fika etc. Annars så är det nästan garanterat att det inte blir av.

Jag orkar helt enkelt inte av att vara arbetsökande, så jag är sjukskriven istället. Men resultatet är ju det samma, att jag sitter hemma för mig själv hela tiden.

Har du provat att sätta upp fasta rutiner? Kanske börja försiktigt med att du ska göra någonting kl 10 varje morgon.

Bleh, ja jag fastnar också. Det är inte behagligt när man faktiskt egentligen vill göra nåt annat. Vad jag märkt är att det oftast är utmattning som är orsaken. För lite sömn eller för mycket stress.

Sen kan jag ju fastna för att jag vill också, men det är bara trevligt.

matgar skrev:

ninegirl skrev:Har varit "påväg ut" i timmar nu. Känns som jag tar livet av mig långsamt ....

Det där stämmer fortfarande väldigt bra på mig, jag har en vilja/behov att komma ut ur lyan, dock så lyckas jag nästan aldrig att motivera mig själv tillräckligt för att gå ut själv. Saknar sällskap helt enkelt, jag känner ett behov att ha någon att göra vad det nu kan vara ihop med. Oavsett om det är en promenad, fika etc. Annars så är det nästan garanterat att det inte blir av.

Det måste ju gå att komma ur skiten

Kollektivet skrev:Har du provat att sätta upp fasta rutiner? Kanske börja försiktigt med att du ska göra någonting kl 10 varje morgon.

Joo såhär - jag slår på precis innan kl 9 TV4-nyhetern och tittar. Sen äter jag frukost. Borstar tänderna. Kollar jobb på datorn och fastnar i massa annat samtidigt..

Angelic Fruitcake skrev:Bleh, ja jag fastnar också. Det är inte behagligt när man faktiskt egentligen vill göra nåt annat. Vad jag märkt är att det oftast är utmattning som är orsaken. För lite sömn eller för mycket stress.

Blä...



Moderator atoms - reparerade en fallerad citering.

Skrev på telefon. Orkar inte rätta nu.

Jo visst fan är det så. Och när man har jobbat så har man fastnat i det.

Vaknade just och hade inte kunnat sagt det bättre själv. Ser fram emot en helg som vanligt, i min lilla hörna. Längtar till måndag.

Oj, vad jag känner igen mig.
Det kan kännas som att man slösat bort all tid man hade och blivit bokstavligen insnöad.
Nästan sorgligt, tänk så mycket annat man kunde ha gjort... Men grannens gräs är alltid grönast! Har man bränt en massa timmar framför datorn så har man förmodligen lärt sig en del och kanske t o m skapat något.

ninegirl skrev:...
Att leva som arbetssökande dag ut och dag in känns verkligen värdelöst emellanåt......

Och inte bara emellanåt....

Det mesta känns igen i tråden.

Okej, men då har du ju kollat jobb. En annan sak vore väl om du struntade i det.

Jag förstår det som att du ägnat dig åt dina intressen och får dåligt samvete för det, istället för att vara ute och göra någonting annat. Eller? Vad är det du vill upptäcka, eller göra istället?

Intresset innefattar att utforska världen. Win-win turfgame.com

Aldrig förstått vad som är så viktigt att upptäcka utanför lägenheten.

Azo85 skrev:Aldrig förstått vad som är så viktigt att upptäcka utanför lägenheten.

Det är enormt nyttigt för både själen och kroppen att komma ut och röra på sig.

Miche skrev:

Azo85 skrev:Aldrig förstått vad som är så viktigt att upptäcka utanför lägenheten.

Det är enormt nyttigt för både själen och kroppen att komma ut och röra på sig.

Jo men det är väl ändå inte att upptäcka världen att springa samma slinga i skogen ett par gånger i veckan. Fick uppfattningen att ninegirl vill komma ut bara för sakens skull. Vet inte om jag tycker det är så viktigt att komma utanför lägenheten så att man skall behöva dö om man inte gör det som ninegirl skriver att hon gör. Handla mat, motionera ibland och göra de ärenden man måste. Mer än så förstår jag inte varför man skall vara ute bara för att vara ute.

Azo85 skrev:Jo men det är väl ändå inte att upptäcka världen att springa samma slinga i skogen ett par gånger i veckan.

Nja, du kan ju råka träffa på en själsfrände som hjälper dig att upptäcka mer av världen.

Azo85 skrev:Fick uppfattningen att ninegirl vill komma ut bara för sakens skull.

Sån är jag, jag vill gärna komma ut för sakens skull, jag tänker då framförallt på min framtida hälsa, det är inte så kul att bli så svag att man inte orkar nåt så man tynar bort

Azo85 skrev:Vet inte om jag tycker det är så viktigt att komma utanför lägenheten så att man skall behöva dö om man inte gör det som ninegirl skriver att hon gör. Handla mat, motionera ibland och göra de ärenden man måste. Mer än så förstår jag inte varför man skall vara ute bara för att vara ute.

Sån har min mamma nästan blivit, 92 år gammal har hon äntligen fattat att hon faktiskt måste röra på sig, det är nästan för sent... (fast hon motionerade inte alls men gick/cyklade gärna när hon hade ärenden)

Nå, alla människor är olika. Bara för att en tycker att världen utanför lägenheten är fantastisk behöver inte alla dela den uppfattningen. För egen del tycker jag att det är rätt kallt ute...

Kollektivet skrev:Nå, alla människor är olika. Bara för att en tycker att världen utanför lägenheten är fantastisk behöver inte alla dela den uppfattningen. För egen del tycker jag att det är rätt kallt ute...

Kan väl känna både och kring det. Både hemsk och fantastisk på samma gång

Skaffa en hund, då måste du gå ut.
Jag är också en sådan människa som hellre sitter framför datorn hela dagen istället för att gå ut. Har man inget socialt umgänge som mig så finns det egentligen ingen anledning till att gå ut.

Jag är nöjd med gånger jag måste ut för att göra ärenden. I övrigt har jag ingen längtan utanför dörren.

kullan skrev:Jag är nöjd med gånger jag måste ut för att göra ärenden. I övrigt har jag ingen längtan utanför dörren.

Det är så min mamma har gjort med resultat att hon numera måste använda rullstol för att ta sig fram...

De dagar jag inte lämnar lägenheten känns totalt värdelösa, jobbar/pluggar inte just nu men gör lite annat som tur är som får en att gå ut.
Men kan fastna påväg ut genom dörren så att säga, det är tom. exakt vad jag gjort nu, ska dra och handla men jag sitter här, vafan..

Har man ingen "ursäkt" att dra ut så vad ska man göra när man väl kommit ut?
Upptäcka världen?
Hur, vart ska man börja?

Misstolka mig inte nu, jag håller med dig (och känner igen mig), men vart börjar man..

Gå en ny gångväg varje gång? för röra på sig måste man..

plåtmonster skrev:Gå en ny gångväg varje gång? för röra på sig måste man..

Om det var ett svar till mig så:

Jag rör på mig väldigt mycket, tränar regelbundet osv.
Men det är mest att man vill röra sig "framåt" liksom, bildligt talat.