Är jag den enda med asperger som kan erkänna att jag är ganska känslokall?

Beror nog på vad man menar med känslokall.

Saknar normala känslor - har inget med AS att göra.

Svårt att uttrycka känslor - kardinalsymptom. Och snarare omgivningen som bör erkänna.

Men om någon gråter, reagerar du då?

sofly skrev:Är jag den enda med asperger som kan erkänna att jag är ganska känslokall?

Nämen titta, första gången jag håller med dig.

Batman skrev:

sofly skrev:Är jag den enda med asperger som kan erkänna att jag är ganska känslokall?

Nämen titta, första gången jag håller med dig.

Vi är väl sällsynta. Ja kul att vi äntligen har något gemensamt

sofly skrev:

Batman skrev:

sofly skrev:Är jag den enda med asperger som kan erkänna att jag är ganska känslokall?

Nämen titta, första gången jag håller med dig.

Vi är väl sällsynta. Ja kul att vi äntligen har något gemensamt

Läste precis din presentation "Hej jag har asperger. Jag är ganska otrevlig då jag stör mig på människor och jag är alltid ärlig."
Mitt i prick där med

Beror på...ur vissa aspekter, ja. Ur andra, nej, kan vara väldigt känslosam i vissa fall.

Batman skrev:

sofly skrev:

Batman skrev:Nämen titta, första gången jag håller med dig.

Vi är väl sällsynta. Ja kul att vi äntligen har något gemensamt

Läste precis din presentation "Hej jag har asperger. Jag är ganska otrevlig då jag stör mig på människor och jag är alltid ärlig."
Mitt i prick där med

Jag läste din profil också. Jag har adhd också men märker ej av den.
Jag har svårt för ironi så kan ej avgöra om du är ironisk faktiskt, men jag fick en känsla av det

Moggy skrev:Beror på...ur vissa aspekter, ja. Ur andra, nej, kan vara väldigt känslosam i vissa fall.

Men kan du rent utav börja skratta för att du finner det lustigt att någon gråter?

Jag framstår nog iaf som väldigt känslokall men jag har ju tillgång till hela registret av känslor även om jag inte vet om det är så starkt som det är för många andra.
Däremot har jag ingen somhelst aning om hur och när jag skall uttrycka känslor så jag undviker att göra det.
Empatin är det väl lite si och så med också jag har väldigt svårt för att känna hur andra mår och ännu svårare för att faktiskt känna något när jag väl förstår det.
Istället har jag det som princip att stödja mina vänner och iaf låtsas som att jag känner med dem även om så inte är fallet.

Flatline skrev:Jag framstår nog iaf som väldigt känslokall men jag har ju tillgång till hela registret av känslor även om jag inte vet om det är så starkt som det är för många andra.
Däremot har jag ingen somhelst aning om hur och när jag skall uttrycka känslor så jag undviker att göra det.
Empatin är det väl lite si och så med också jag har väldigt svårt för att känna hur andra mår och ännu svårare för att faktiskt känna något när jag väl förstår det.
Istället har jag det som princip att stödja mina vänner och iaf låtsas som att jag känner med dem även om så inte är fallet.

Jag har alltid låtsats att jag förstår men det är tröttsamt då jag är väldigt ointresserad utav tråkiga människors tjat. Jag antar väl att jag också har känslor men andra får mig ej att känna något

Andra trådar om empati och/el känslokyla/brist på känslor för andra:

kanslokall-varfor-ar-det-daligt-t8947.html

avsaknad-utav-verkliga-kanslor-ett-par-fragor-t16106.html

empatisk-formaga-t139.html

sofly skrev: Jag har alltid låtsats att jag förstår men det är tröttsamt då jag är väldigt ointresserad utav tråkiga människors tjat. Jag antar väl att jag också har känslor men andra får mig ej att känna något

Jo det är ganska så tröttsamt i längden men som tur är så händer det inte så ofta, iaf inte för mig.
Men i slutändan har det iaf för mig varit värt besväret för även om jag inte har enorma sociala behov så är de ändå vettigt att ta hand om de vännerna man har av den händelsen att man skulle behöva socialt umgänge någon gång.
Gör man det inte faller de bort väldigt fort.

Flatline skrev:

sofly skrev: Jag har alltid låtsats att jag förstår men det är tröttsamt då jag är väldigt ointresserad utav tråkiga människors tjat. Jag antar väl att jag också har känslor men andra får mig ej att känna något

Jo det är ganska så tröttsamt i längden men som tur är så händer det inte så ofta, iaf inte för mig.
Men i slutändan har det iaf för mig varit värt besväret för även om jag inte har enorma sociala behov så är de ändå vettigt att ta hand om de vännerna man har av den händelsen att man skulle behöva socialt umgänge någon gång.
Gör man det inte faller de bort väldigt fort.

Kanske. Men jag har aldrig haft behovet att ha vänner, de bara är där till ingen nytta.
Du bor väldigt nära mig förresten haha

sofly skrev:Kanske. Men jag har aldrig haft behovet att ha vänner, de bara är där till ingen nytta.
Du bor väldigt nära mig förresten haha

Mycket beror det väl på vad man har för fritidsintressen, jag har endel intressen där socialt umgänge är ett måste för att det skall fungera och jag har varit så illa tvungen att lära mig social interaktion för att kunna hålla på med det jag tycker om.
Dessutom är vänner som delar ens intressen ganska så tillfredställande då man kan slå upp ibland givande konversationer med dem.
Håller mig dock till att vara social ungefär en gång i månaden utöver arbetet, mer hade jag inte orkat med.
Men om din ålder stämmer så kan jag erkänna att mitt resonemang som jag hade själv i den åldern var ganska så snarlikt ditt eget.

Väldigt nära alltså, isf kan jag inte annat än beklaga för det är ganska så trista trakter här omkring

Flatline skrev:

sofly skrev:Kanske. Men jag har aldrig haft behovet att ha vänner, de bara är där till ingen nytta.
Du bor väldigt nära mig förresten haha

Mycket beror det väl på vad man har för fritidsintressen, jag har endel intressen där socialt umgänge är ett måste för att det skall fungera och jag har varit så illa tvungen att lära mig social interaktion för att kunna hålla på med det jag tycker om.
Dessutom är vänner som delar ens intressen ganska så tillfredställande då man kan slå upp ibland givande konversationer med dem.
Håller mig dock till att vara social ungefär en gång i månaden utöver arbetet, mer hade jag inte orkat med.
Men om din ålder stämmer så kan jag erkänna att mitt resonemang som jag hade själv i den åldern var ganska så snarlikt ditt eget.

Väldigt nära alltså, isf kan jag inte annat än beklaga för det är ganska så trista trakter här omkring

Ja, vänersborg är dock sämre än trollhättan haha.

Människor är för komplicerade för att jag ska finna de intressanta. + att det tar all min energi att läsa av dem

sofly skrev:Ja, vänersborg är dock sämre än trollhättan haha.

Människor är för komplicerade för att jag ska finna de intressanta. + att det tar all min energi att läsa av dem

Skönt att höra att lite av den gamla ortsrivaliteten lever kvar iaf, min far brukade berätta om hur det var förr.
Då stod folk på torgen och ropade på bussarna som kom från trollhättan om att trollhätteborna minsann skulle åka hem igen.
Antar dock att det var lite med glimten i ögat.

Knepet är att inte läsa av dem allt för mycket utan se till att klargöra att de får vara tydliga från första början.
Jag lärde mig att ställa det kravet på min omgivning långt innan jag fick min diagnos och hade de flesta inte respekterat det hade jag nog helt skytt social kontakt för jag kan inte läsa folk jag heller.

sofly skrev:tråkiga människors tjat

Vad gör människor som inte är tråkiga ur din synpunkt?

Flatline skrev:

sofly skrev:Ja, vänersborg är dock sämre än trollhättan haha.

Människor är för komplicerade för att jag ska finna de intressanta. + att det tar all min energi att läsa av dem

Skönt att höra att lite av den gamla ortsrivaliteten lever kvar iaf, min far brukade berätta om hur det var förr.
Då stod folk på torgen och ropade på bussarna som kom från trollhättan om att trollhätteborna minsann skulle åka hem igen.
Antar dock att det var lite med glimten i ögat.

Knepet är att inte läsa av dem allt för mycket utan se till att klargöra att de får vara tydliga från första början.
Jag lärde mig att ställa det kravet på min omgivning långt innan jag fick min diagnos och hade de flesta inte respekterat det hade jag nog helt skytt social kontakt för jag kan inte läsa folk jag heller.

Det är mer vi som är så mot vänersborgarna nu för tiden! fast vi ska ju inte prata om frändefors till exempel..

Jag kan se om de är glada eller ledsna. Men om de är typ neutrala tror jag alltid att de är arga. Jag har försökt men det går ej att stänga av min analyserande hjärna

sofly skrev:Det är mer vi som är så mot vänersborgarna nu för tiden! fast vi ska ju inte prata om frändefors till exempel..

Jag kan se om de är glada eller ledsna. Men om de är typ neutrala tror jag alltid att de är arga. Jag har försökt men det går ej att stänga av min analyserande hjärna

Hahaha nu är du ute på hal is, jag växte faktiskt upp i Frändefors
Som tur är så föddes jag dock inte där så jag är iaf inte far till min egen syster.

Nej det kan vara lurigt att läsa av neutrala uttryck, jag utgår alltid från att folk är arga då jag med och försöker att vara tillmötesgående även om det inte behövs i många fall.
Iof har jag problem med folk som är glada också för då blir jag misstänksam.
Arga människor har jag inget emot förutsatt att de är arga över något som är värt att bli arg över. Utbrott över småsaker har jag ingen somhelst respekt för.

plåtmonster skrev:

sofly skrev:tråkiga människors tjat

Vad gör människor som inte är tråkiga ur din synpunkt?

Jag vet inte men människor är så narcisissistiska idag och det är tröttsamt. De kan babbla på om vad de gjorde förra helgen eller vad de åt för mat igår osv. Det är ju fullständig tristess att lyssna på

Flatline skrev:

sofly skrev:Det är mer vi som är så mot vänersborgarna nu för tiden! fast vi ska ju inte prata om frändefors till exempel..

Jag kan se om de är glada eller ledsna. Men om de är typ neutrala tror jag alltid att de är arga. Jag har försökt men det går ej att stänga av min analyserande hjärna

Hahaha nu är du ute på hal is, jag växte faktiskt upp i Frändefors
Som tur är så föddes jag dock inte där så jag är iaf inte far till min egen syster.

Nej det kan vara lurigt att läsa av neutrala uttryck, jag utgår alltid från att folk är arga då jag med och försöker att vara tillmötesgående även om det inte behövs i många fall.
Iof har jag problem med folk som är glada också för då blir jag misstänksam.
Arga människor har jag inget emot förutsatt att de är arga över något som är värt att bli arg över. Utbrott över småsaker har jag ingen somhelst respekt för.

haha jag är i frändefors just nu i denna stund. Det är inte så otrevligt faktiskt men det är ju mitt ute i ingenstans.
Nej det hade ju ej vart så kul att vara.

Jag kan bli obekväm om de är för glada, kanske av ren misstänksamhet som du, men är ej säker. Men jag kan bokstavligen fråga om och om igen om och varför de är sura utan att de är det och tillslut blir de ju sura men jag menar bara väl

sofly skrev:haha jag är i frändefors just nu i denna stund. Det är inte så otrevligt faktiskt men det är ju mitt ute i ingenstans.
Nej det hade ju ej vart så kul att vara.

Jag kan bli obekväm om de är för glada, kanske av ren misstänksamhet som du, men är ej säker. Men jag kan bokstavligen fråga om och om igen om och varför de är sura utan att de är det och tillslut blir de ju sura men jag menar bara väl

Mitt ute i ingenstans är faktiskt ganska så trevligt, är mitt uppe i att flytta ut på landet igen själv eftersom jag inte orkar med allt brus som är i staden.
Blir dock inte Frändefors då jag fått nog av den socknen.

Så agerade jag också förr men sedan lärde jag mig att skita i att fråga folk om sådant.
Är de så att de är sura över något man gjort så kommer de ju inte att höra av sig och då får man ju reda på det på så vis och är det något annat skulle de ju rimligtvis klaga på det.
Så klagar de inte så avvaktar jag och ser vad som händer, det fungerar förhållandevis bra.

sofly skrev:Jag vet inte men människor är så narcisissistiska idag och det är tröttsamt. De kan babbla på om vad de gjorde förra helgen eller vad de åt för mat igår osv. Det är ju fullständig tristess att lyssna på

Kan hålla med

Fast de som är intressanta, vad pratar de om eller gör ?