Kollektivet skrev:Ett LSS-boende, tja då får du bo med downisar och andra som har riktiga funktionshinder. Är du säker på att det är det du vill? Förmodligen kommer du klara det mestra själv och då kommer du inte ha rätt att bo kvar.

Fast jag har bott i LSS boende (serviceboende) och där bodde inga downisar. Diagnoser som fanns var asperger, autism, ADHD och en kille med epilepsi som bara hade en fungerande arm men var normalbegåvad.

Om man inte vill träffa de andra boende, stannar man bara i sin lägenhet och låter bli att gå till gemensamhetslokalen. Målet är att man ska bli så självständig som möjligt, man straffas inte för att man gör framsteg och blir utkastad på gatan. Idag bor jag ensam i egen lägenhet. Men det är klart att man inte kan vara helt självständig och högfungerande och bo där, man måste ha ett hjälpbehov.

Men om man bara behöver lite hjälp nån gång i veckan är boendestöd bättre. Tyvär har jag inga bra erfarenheter av boendestöd. Deras kunskap om asperger var noll.
Min boendestödjare sa Varför städar du inte bara?
Och tyckte att jag skulle skaffa en ny klädstil för "man mår bättre om man ser bra ut"
Hade lixom inte ansökt till Gör om mej, utan ville ju ha hjälp att organisera o planera saker..

Tack för ett intressant inlägg Paradox. Jag är nyfiken på vad gemensamhetslokalen hade för betydelse för dig? Var det en trygg punkt, eller ett ställe där du tränade dig på sociala koder? Jag är genuint intresserad av vilka strategier andra aspisar använt sig av.

Och, om det inte är för OT, hur klarar du städningen nu? Har du hjälp av andra eller har du hittat något sätt att hjälpa dig själv på?

Som LSS ska fungera idag ska inte diagnoser vara det viktiga, utan individens enskilda behov. Det har lett till en allmän förvirring och många kommuner tolkar den olika. Man kommer strama upp LSS-lagstiftningen ännu mer framöver för att den ska bli tydligare, förmodligen kommer det leda till att det blir ännu svårare för aspisar att få boende därigenom.

Personligen blir jag irriterad eftersom jag alltid har det lite småstökigt hemma hos mig och jag vill inte känna att jag är en person i behov av någon hjälp, så blotta tanken på stödboenden för aspisar stör mig. Men jag har fått bättre ordning hemma hos mig genom en personlig strategi, och jag inser att yngre personer som inte har hunnit utveckla sina egna strategier kan tycka att det känns hopplöst. Skulle mina strategier haverera av någon anledning kan jag alltid ta in hjälp utifrån, av någon närstående eller genom Reinfeldts pig-avdrag. Jag glömmer ibland hur privilegierad jag är.

Och saken är ju att de alltid är som dina boendestödare: idioter. Så vad har man för nytta av dem.

Här är några trådar om boendestödjare. En del har positiva erfarenheter, andra negativa:

boendestod-t11000.html

na-ut-till-bostodjare-t12742.html

nack-fordel-med-boendestod-t14535.html

boendestodjare-mobila-teamet-omrostning-t6665.html

inflexibelt-boendestod-po-och-god-man-t19425.html

Paradox skrev:Om man inte vill träffa de andra boende, stannar man bara i sin lägenhet och låter bli att gå till gemensamhetslokalen. Målet är att man ska bli så självständig som möjligt, man straffas inte för att man gör framsteg och blir utkastad på gatan. Idag bor jag ensam i egen lägenhet. Men det är klart att man inte kan vara helt självständig och högfungerande och bo där, man måste ha ett hjälpbehov.

Angående att ha ett hjälpbehov.

Jag har länge haft svårt med att organisera och planera. Vilket leder till svårigheter att äta bra, diska, städa och tvätta kläder. På det allmän depression och ångest som ger en seghet, att liksom vara "trött" och "handlingsförlamad", och "långsam" med att göra saker. Det är väl ett hjälpbehov?

En uppdate i mitt planerade sökande av LSS-boende

Jag har efter ett råd av en vän pratat med enhetschefen för biståndshandläggarna, jag berättade att hon "Regina" sade till mig efter några minuters telefonsamtal - innan vi träffats, innan jag ansökt etc - att hon skulle avslå min ansökan men enhetschefen, (som för att vara pedantiskt korrekt var tillförordnad enhetschef då den riktiga enhetschefen tydligen slutat) sade till mig att Regina var jättebra och hon kommer att göra en ordentlig utredning. Jag hade tänkt be om att få byta utredare/biståndshandläggare, men det kom helt av sig då denna tillförordnade enhetschef uttryckte sitt stöd och tilltro till Regina.

Den tillförordnade enhetschefen säger till mig att "det finns inga LSS-boenden för aspergare", jag frågar henne, vilka bor då på LSS-boenden, hon nämner då andra diagnoser än aspergers som adhd, kommer inte ihåg om hon nämnde bipolär, men det lät på henne då som att jag inte skulle få LSS-boende vilket hon ju inte sade, utan hon sade att "det finns inte LSS-boende för aspergers-diagnoser".

Jag pratade med en kompis om detta, en kompis som ett LSS-boende försökt "värva", hans kommentar till detta var att denna tillförordnade enhetschef berättade "sanningen med modifikation", dvs att det stämmer att det inte finns LSS-boende för folk som "bara" har aspergers diagnos, men det är många aspergare som bor på LSS. Det kan ju stämma att en del som bor på LSS-boende har fler diagnoser än bara aspergers, men det betyder inte att jag inte är kvalificerad med min asperger för att få LSS-boende vilket denna tillförordnade enhetschef fick det att låta som.

Till det mer positiva, är att jag fått en läkartid hos min läkare som skriver ut medicin åt mig och han ska skriva ett intyg åt mig för LSS-boende. Nu tror jag det är bra att få intyg även från psykolog, vilket kan bli svårare då jag just nu inte har kontakt med en psykolog, men jag ska försöka få tag på en psykolog och få ett intyg även av honom/henne. Det är i alla fall en bra början att jag fått tid hos min läkare som ska skriva intyg åt mig.

Jag har också fått kontakt med ett personligt ombud, så han ska försöka vara med när biståndshandläggaren gör besök hemma hos mig nu senare i november. Det känns bra.

Pemer har skrivit i en annan tråd, "Ni med LSS-boende", precis om den typ av bemötande jag ungefär tycker mig ha fått av biståndshandläggaren. Jag lägger in delar av han inlägg från tråden då det beskriver väl hur situationen verkar vara när man söker LSS-boende och de svarar som att man inte är behörig att få det innan man ansökt.

http://www.aspergerforum.se/ni-med-lss-boende-t19008.html

Pemer skrev:Det finns ingen inbyggd regel kring särskilt boende enligt LSS som säger att man inte ska ha rätt till den hjälpen om man ser för normal ut, eller än mindre att det skulle kräva en funktionsgrad så låg att man inte ens klarade av att använda datorer och skriva på ett forum som här...

Däremot är ofta även de som handlägger och beslutar om sådant här övertygade om att det egentligen finns någon sådan regel, och är snara att påstå att man "KLARAR" alldeles för mycket, bara för att man SER UT att klara mycket mer än man gör.

Särskilt boende enligt LSS kan för övrigt vara gruppboende, serviceboende (egen lägenhet med tillgång till service i närheten) eller "annat särskilt boende" som är formulerat så att kommunerna om de bara har viljan ska kunna använda det till att hjälpa den som omfattas av LSS med att FÖRMEDLA boende om man inte har realistiska chanser att klara av det själv på egen hand.

(De flesta kommuner låtsas inte om det alls, eller har säkert i många fall faktiskt inte fattat det...)

Pemer får gärna uppdatera oss om sitt LSS-boende.

Jag läste en artikel i HVB&LSS Världen nr4 - 2012 som tar upp LSS

artikeln tar upp att det är svårare att få LSS insatser och jämför LSS med SOL.

http://issuu.com/compro/docs/hvb_4_12_hela/1

Artikeln är på sidan 34-36

Nu har jag inte läst igenom hela denna tråd men jag har en del frågor.

Jag (kille/man, född 1989, endast AS) bor just nu hemma hos min pappa (villa i en av de södra Stockholmskommunerna) sedan 1 jun 2013. Det fungerar mycket dåligt. Innan dess bodde jag i en egen lägenhet i andra hand (2 rok, 56 kvm söder om Stockholm) i fem år. Där klarade jag av allting helt själv och jag till och med tränade på gym 3 ggr/veckan vilket jag sedan oktober helt har slutat med. Även städning, tvättning, matlagning, disk samt handlande av mat skötte jag helt själv. Ibland åkte jag och pappa och storhandlade på t. ex. Willys eftersom att han har bil. Sovtiderna fungerade bra när jag bodde själv, sov oftast från mellan 24/02-12/14. Nu sedan jag flyttade hit sover jag mera på dagtid än nattetid. Sover 10-12 timmar per dygn vilket jag även gjorde i lägenheten där jag bodde. att sova mycket har jag gjort hela mitt liv.

Hur lätt/svårt skulle det vara för mig att få en bostad via LSS?. Det jag vill ha är en helt vanlig tvårumslägenhet (kanske en etta om det är bra planerad) med kök min 40 kvm. samt så lite hjälp från myndigheterna som möjligt. Lägenheten ska dessutom vara en helt vanlig lägenhet som jag får bo i hur länge jag vill. Helst förstahand men andrahand går bra så länge det är jag som bestämmer om/när jag ska flytta därifrån.

Jag står i flertalet bostadsköer i Stockholms län (både kommunala och privata), har stått i två av boköerna sedan 2007/2008. Jag har aktivitetsersättning och enligt de regler som finns i de köerna där jag har stått som längst så får min hyra endast ligga på under cirka 5500 kr/mån med en person som borgen (min pappa). Jag varken studerar eller har något jobb eller annan form av sysselsättning.
När jag bodde ensam besökte jag FK regelbundet för att få hjälp med att skaffa jobb/praktik, sedan i somras har jag inte träffat någon dem därför att jag inte har orkat.

Att hyra en bostad i andra hand igen är inget alternativ. Hyran på en andrahandslägenhet i Stockholms län ligger idag på omkring 8000 kr/mån och uppåt för en tvåa, oftast 9000 kr/mån eller mera. Detta har jag inte råd med. Dessutom är uthyrningsperioden alldeles för kort, oftast bara några månader (max 6 mån).

Att fortsätta bo kvar här hos min pappa är orimligt båda två mår dåligt av detta, även pappas tjej mår dåligt av detta när hon är här på helgerna. Att jag aldrig får vara ensam och det att jag hela tiden har folk omkring mig 24/7 gör att jag blir tokig. Sen att jag inte orkar träna samt det att jag sover mera på dagtid än nattetid sedan jag flyttade hit är också en sak som gör att det inte är optimalt att jag bor kvar här. Natten är den enda tid då jag får vara ensam därav min tokiga dygnsrytm. Dessutom är känner jag mig deprimerad sedan jag flyttade hit.
Som det ser ut just nu fungerar ingenting som det ska här hemma. Flyttar jag till en egen bostad så skulle allting lösa sig utan inblandning av myndigheterna (läs boendestöd). Det som är mitt problem är att jag inte klarar av att bo tillsammans med andra. Det viktigaste för att mitt liv och vardagen ska fungera optimalt är att jag får bo ensam. Har jag då rätt till en bostad via LSS?

Jag kan tala om att det är en av de södra Stockholmskommunerna det handlar om. När jag pratade med kommunen för ett par år sedan om lägenhet via LSS blev svaret att jag hade ju redan klarat mig helt själv i (då) tre år och därför inte hade rätt till bostad från dem.

De flesta som jag har snackat med säger att jag först bör skaffa ett jobb innan jag kan börja tänka på en egen lägenhet. Dessutom har en del ifrågasatt hur jag skulle kunna klara av att bo ensam när det inte fungerar bra när jag bor hemma hos min pappa. Men saken är ju den att jag måste bo ensam för att må bra, det är detta som folk inte förstår. Förut när jag bodde ensam fungerade det ju bra. Jag har ju slutat att besöka FK också sedan jag flyttade hit vilket borde få folk att förstå att jag bör bo ensam för att må bra.

Moderator Gripandekylig - tog bort en inaktuell textrad