Idag lever vi helt olika liv, vissa kliver upp 5-6 och börjar jobba vid 7,
då dom kommer hem vid 4 så är det middag, sen är det 3-4 barn som har träning
och allt möjligt, för mig, jag kliver upp kanske 9, sticker iväg till stan och
tränar på gym vid 11, 1 på eftermiddan kliver man in i badet och simmar och badar
lite bastu, sen åker man hem senare på eftermiddagen och sätter sig vid datorn
och håller kontakt med de vänner man har där, det får min dag att fungera.


Vad gör du för att din dag ska fungera? Arbete/DV?
Föreningsliv? Vad är det som får ditt liv att
fungera utan att du sitter och låter tiden bara gå?

Moderator marxisten: Rättade rubrikens stavning.

Bastuper skrev:Vad är det som får ditt liv att fungera utan att du sitter och låter tiden bara gå?

Vem har sagt att det fungerar? "Låter tiden bara gå" är en bra beskrivning av läget.

Ibland får man kanske nöja sig med mindre,
jag är nöjd jag har hälsa och datorn fungerar
och jag tar mig till gym o bad gratis och kan träna
och simma lagomt utan problem.

Det gäller att ha en massa projekt igång som man kan jobba på, då utnyttjar man fritiden på ett bra sätt. Sedan måste man ändå tillåta sig att ha en del vilotid då man bara låter tiden gå utan att man har dåligt samvete.

Bastuper skrev:Idag lever vi helt olika liv, vissa kliver upp 5-6 och börjar jobba vid 7,
då dom kommer hem vid 4 så är det middag, sen är det 3-4 barn som har träning
och allt möjligt, för mig, jag kliver upp kanske 9, sticker iväg till stan och
tränar på gym vid 11, 1 på eftermiddan kliver man in i badet och simmar och badar
lite bastu, sen åker man hem senare på eftermiddagen och sätter sig vid datorn
och håller kontakt med de vänner man har där, det får min dag att fungera.


Vad gör du för att din dag ska fungera? Arbete/DV?
Föreningsliv? Vad är det som får ditt liv att
fungera utan att du sitter och låter tiden bara gå?

Känner du aldrig någon meningslöshet med tanke på att du i stort sätt enbart gör meningslösa saker om dagen?

Mina dagar är svåra att ta sig igenom pga bristande ork. Ser en bild av en säng hela tiden och vill bara ligga ned.

Det är inte meningslöst att åka på gymmet och träna,
inte heller att sitta vid datorn och vara social med sina nätvänner.

Finns dom som sitter framför tvn ensam och dricker, röker och snusar
men sånt gör inte jag, sen bor jag på landet så det gäller att planera
lite om man ska vara aktiv i nått i stan, men jag kan vara i stan till
21 på kvällen ändå, det är bra.

Då jag bodde i torpet tidigare då var jag i stan till 14.20 på eftermiddan
sen var det att åka hem, hann bara med 1,5 timme bad knappt.

Kan tänka mig många på denna sida som kanske inte utför nått arbete
och kanske lever lite som jag, men jag ska lägga upp träningen så den
fungerar bra för mig.

Bastuper skrev:Det är inte meningslöst att åka på gymmet och träna,
inte heller att sitta vid datorn och vara social med sina nätvänner.

Vi definierar nog ordet "meningslöst" tämligen olika. Många kanske lever som dig, men det behöver heller inte betyda att det är meningsfullt. Många här på forumet lider också av någon form av depression eller ångestproblematik, och det förvånar inte mig med den livsstilen.

Batman skrev: Många här på forumet lider också av någon form av depression eller ångestproblematik, och det förvånar inte mig med den livsstilen.

Och du lever ett perfekt liv då? Jag ogillar din attityd. Du verkar tro att du är bättre än oss andra. Dags att du kommer ner på jorden.

Jag vet många som går hemma, vissa sitter ute på stan hela dagarna
får att slippa sitta hemma ensam, då är de nog bättre gå o göra en
insats på gymmet eller nått, vissa går på bibliotek o annat.

Sen finns det alltid dom som har det värre,
jag mår rätt okej idag, måste vila lite från
heta bad o bastur o hård konditionsträning bara.

Batman skrev:Många här på forumet lider också av någon form av depression eller ångestproblematik, och det förvånar inte mig med den livsstilen.

Ofta så kom ångesten och depressionen långt innan man resignerade. Jag tex var nästintill sportig förr. Var ute med hundarna 2-6 timmar dagligen och rörde på mig hela tiden tex. Ångest hade jag haft sedan barndomen, dystymi typ sedan 12-13årsåldern. Men jag gick inte sönder förrän jag var över 30.

Men jag förstår dina tankegångar. Allt för många personer med friska kroppar lever stillasittande händelsefattiga själsdödande liv. Kanske har deras hjärnor fastnat i en loop? Kanske gillar de sina lugna liv?

Vi har strax under 400.000 arbetslösa och en massa annat folk
som är fri om dagarna och många sitter nog bra hemma.

Så ju mer man gör av sitt liv desto bättre har man det.
Ligger man hela dagarna så blir det inte mycket roligt gjort.

Nu blir min hyresvärd snart bosatt här i huset, han ska arbetspendla
och hon jobbar hemifrån med att bygga församling och då kommer vi nog
jobba en del tillsammans och jag kommer blanda mig i det arbetet, så
jag kommer nog inte bli så ensam här ändå.

kullan skrev:

Batman skrev: Många här på forumet lider också av någon form av depression eller ångestproblematik, och det förvånar inte mig med den livsstilen.

Och du lever ett perfekt liv då? Jag ogillar din attityd. Du verkar tro att du är bättre än oss andra. Dags att du kommer ner på jorden.

Vad du tycker om min attityd har jag inget intresse av att veta, men det stämmer det jag säger. Och nej, jag lever inte i en perfekt värld, men jag lider i alla fall inte av någon depression eller ångest. Försöker göra något meningsfullt varje dag för att fortsätta må som jag mår. Jag säger bara att jag inte är förvånad att folk mår dåligt när man känner att man inte bidrar med något utan bara "finns". Jag hade också mått dåligt då.

Om man inte gör "något" så är det klart att man kan må dåligt. Men ofta är det just att personen börjat må dåligt som gör att de inte orkar (själsligen) att göra något. Vägen ut är att antingen få hjälp eller börja göra små saker som får en att må bra som blir större saker med tiden. En bra start är dock att slänga ut alla energitjuvar ur ens liv.
Blir man erbjuden hjälp bör man förhöra sig hur den skall gå till och om de som vill genomföra den verkligen är kompetenta och engagerade. Samt inte minst hur det skall gå till. Är det stjälp-hjälp så kan man gott stå över.

Annars är väl att gå upp, äta, röra sig, gymma osv grunden för att fungera. Utöver det så är det bra att göra sådant som får en att få ork så att man orkar ännu mer som ger än ännu mer ork osv. Bygg en framtid i små bitar som kan bli större. Skaffa mål och ta rätt på hur du tar dig dit. Ge upp kan man göra när man är död

sugrövmanövern skrev:Ofta så kom ångesten och depressionen långt innan man resignerade. Jag tex var nästintill sportig förr. Var ute med hundarna 2-6 timmar dagligen och rörde på mig hela tiden tex. Ångest hade jag haft sedan barndomen, dystymi typ sedan 12-13årsåldern. Men jag gick inte sönder förrän jag var över 30.

Men jag förstår dina tankegångar. Allt för många personer med friska kroppar lever stillasittande händelsefattiga själsdödande liv. Kanske har deras hjärnor fastnat i en loop? Kanske gillar de sina lugna liv?

Hmm, dystymi. Det var det där igen. Jag kollade upp cyklotymi och det låter som om det stämmer väldigt väl in på mig. Men vad skall räknas som en störning? Det är det som är frågan. Jag har en stark tendens att känna tragedin i livet, jag har ett melankoliskt synsätt, skulle man kanske nästan kunna säga. Samtidigt är jag väldigt intensiv och har oerhört mycket energi när jag sätter igång med något kreativt. Men just denna negativa grundkänsla som ständigt återkommer plus humöret faktiskt svänger ganska kraftigt får mig att undra, för jag känner mig annorlunda när jag ser på saker så. Men det kanske bara är naturlig känslighet? Eller så är det andra som är okänsliga?!

Att inte haft alltför mycket värk på natten, så man fått åtm ngr timmars sömn

@Palindromus, Kanske någon stödfaktor vore bra för att väga upp dystomin?

plåtmonster skrev:@Palindromus, Kanske någon stödfaktor vore bra för att väga upp dystomin?

Jag vet inte om min tendens att se det dystra i saker är ett problem faktiskt. Men ibland är sinnestillståndet dock inte så bra. Och det kan pendla fort. Men det grundläggande är mat och sömn. Det påverkar det sociala och mitt sinnestillstånd oerhört!

Tack. Problemet är att stöd behöver jag ofta här och nu när det bara blir för jobbigt allting eller jag inte är självständig nog att klara av mig själv och allt bara blir för mycket. Men det finns, vad jag känner till, ingenting samhället har att erbjuda med den flexibiliteten, utan det är bara fasta tider som gäller. Men jag tror egentligen jag är rätt normal när det gäller detta, bara ovanlig, men jag tror att det finns skäl att tro att det finns en koppling mellan bipolär sjukdom och Asperger. Har inga superbelägg för det, utan det är bara en stark känsla. Jag grät oavbrutet i en halvtimme efter att jag sett filmen Mad Love där en flicka har bipolär sjukdom och den starka igenkänningsfaktorn måste bero på någonting. Men jag vet inte vad. Men det är fler än jag som har denna känslighet här har jag märkt.

För mig är det sömn, kaffe, nikotin och hygien som är viktigt för att en dag ska bli bra.
Tider spelar ingen roll alls längre, så länge jag hinner med det jag ska.

Meningsfullt är att lösa olösta vetenskapliga problem, som t ex att att hitta en bot mot cancer.
Jag förmodar att ingen här gör något sådant utan bara slösar bort tiden på meninglösa saker.

Jag har svårt att hinna med det jag vill, upplever dagarna går för fort. Beror väl på att jag inte kan stressa som de flesta andra. Jag måste ta det lugnt för min mentala och fysiska hälsa. Jag har ganska många intressen och hade jag orken skulle jag kunna vara sysselsatt 300 timmar om dygnet.

Men jag funkar inte så. Får bli hårda prioriteringar. Att ha tid och ork över existerar överhuvudtaget inte i min värld trots att jag inte har ett jobb.

Utan frukter och grönsaker hade jag inte fungerat samt utan den heliga Kommunionen.

För mig är det viktigt att stiga upp före kl6 (på morgonen) och dricka mina 2-3 koppar pu-erh till frukost.

Annars anpassas dagen efter vad jag klarar av för dagen beroende på ork och värk.

Dåliga dagar = kan inte klä mig själv, ligger bara i sängen/soffan och har ont

Normala dagar = hjälper till och matar djuren, städar 1-2 burar/klipper klor på nån, lagar maten (lunch och middag) + nått extra som disk/städ/tvätt eller håller på i trädgården på sommaren.

Bra dagar = samma som ovan fast mer disk/städ/tvätt/trädgård och oftast storkok också.

Jag kan tillägga att jag inte har depression (har jag det är det pga värken då i ett riktigt dåligt skov) och väldigt sällan ångest (har jag det går det över väldigt snabbt).

Däremot blev jag lite avis på Bastupärs möjlighet till träning... eller ja friska kropp.

Idag vaknade jag tidigt, annars går jag upp vid 13. Jag kokar grahamsgröt och ägg.
Sen spelar jag Turf, som är ett spel på mobilen där man tar olika kontroller i skog och stadsmiljö. Jag brukar gå ca 7 km. På hemvägen handlar jag.

Ibland sitter jag på biblioteket lr är ute och fotar istället.
Andra dagar sitter jag på en sten i skogen och gör inte speciellt mkt alls.
Jag gillar att läsa böcker, lyssna på trance, bada i badkaret lr ligga i sängen och fundera.

Jag förstår inte vad ni menar med meningslöst lr meningsfullt. Om jag spelar tetris i fem timmar är det för att jag tycker det är kul.

Är inte intresserad av heminredning, kläder, pengar lr sällskapsliv. Jag har inte ångest Nu, men hade det extremt mkt ångest under skolåren mellan och högstadiet. Kunde inte koncentrera mej på att se på tv lr hänga med i ett samtal. Jag blev underkänd i alla ämnen. Man blir inte deprimerad av att inte ha ett jobb, utan att varje dag tvingas till något där man ständigt får känna sig misslyckad och utanför.

Det är bra att du hittat nåt meningsfullt Batman, fast du låter ju alltid bitter och stingslig så man kan undra om du är så himla lycklig.