Jag har alltså en Aspergers-diagnos redan då...

Om jag ser upp till en person eller gillar umgås med någon jag gillar så lyckas jag börja prata som den personen, helt omedvetet alltså. Kan vara någon jag lyssnar på på radio eller vad som helst. Det sker alltså helt omedvetet, det är inget jag gör för att passa in eller så. Har aldrig anpassat mig själv efter utseende såsom mode, skiter i sånt. Kan detta vara relaterat till denna diagnos (aspergers) eller någon annan?

Jag tror inte det då jag har noterat detta hos mig själv och hos många andra människor. När någon använder sig av min idiolekt så tar jag det som en stark indikation på att någon har fattat tycke för mig och vice versa.

Det är så spegelneuronerna fungerar, man härmar omedvetet andra människor och därmed både skapar och visar sympati.

Jag är hemsk vad gäller att suga åt mig andras ordval. Försöker stoppa det men det går inte. Har även i unga år (8-9) fått det norrländska insugningsljudet av någon, så ibland tror folk jag är från norrland och jag är sörlänning.

Första gången jag hört någon annan beskriva det!
Jag har kallat mig kameleont...
Det typiska vid AS kanske inte är att man gör det med någon man gillar, utan att man tror att man måste gilla alla...

"Kameleontbeteende" är vanligt vid aspergers syndrom, speciellt bland tjejer, och kan ibland tolkas som att person har "flera" personligheter.

så gör jag också. under en period där jag knappt umgicks med nån och bara såg på TV talade jag ungefär Rapport-svenska.

För att jag skulle börja förstå t.ex. skånska var jag tvungen att upprepa allt personen sa och i början kunde jag inte koncentrera mig på innehållet utan enbart det, för mig, udda uttalet.
Sen är det så att jag fortfarande härmar folk, men nu är jag medveten om vad jag gör, så det har blivit lättare.

Vi pratar om ett ganska 'enkelt' problem. Vi lär oss hur vi ska agera av våran omgivning, och detta börjar redan när vi föds. Det är en naturlig process, som bara kan kallas ett problem då det beteende vi anammar skadar oss själva eller omgivningen. Fram tills det, är det bara en variation på människor, även känt som personlighet

Med de sagt är det inte bra att direkt kopiera andra människors beteenden, då de du kopierar antagligen har motivering bakom sina handlingar, vilket nödvändigtvis kan vara svårt att visa om man "bara kopierar".

Jag är väldigt bra på att härma och anpassa mig efter vad en person förväntas höra från mig. Vilket leder till att jag inte alltid talar sanning, vilket i sin tur ibland leder till problem. Men jag gör det omedvetet så jag vet inte vad jag ska göra åt det.

Jag kopierar också vissa människors språkbruk och attityder. En kille jag jobbade med fram tills nyligen hade en ganska grov humor ibland. Typ 90% sarkastisk och ironisk, 10% allvarlig. Dock sade han alltid vad han tyckte. Ingen aning hur han lyckades men han kunde verkligen kombinera dessa två konster. Lite av en utmaning för en aspie att urskilja, men jag gillade honom starkt. Nu har jag börjat bli likadan. Vet inte om jag gillar det eller inte än.

artifex skrev:Jag kopierar också vissa människors språkbruk och attityder. En kille jag jobbade med fram tills nyligen hade en ganska grov humor ibland. Typ 90% sarkastisk och ironisk, 10% allvarlig. Dock sade han alltid vad han tyckte. Ingen aning hur han lyckades men han kunde verkligen kombinera dessa två konster. Lite av en utmaning för en aspie att urskilja, men jag gillade honom starkt. Nu har jag börjat bli likadan. Vet inte om jag gillar det eller inte än.

Det är väl det som kallas att kompensera, gör det ofta själv, för att försöka platsa eller smälta in