Ser nästa uppfostringskommentar framför mig..

"Du som är pojka ska väl inte skära gul löka"...

Det gör man ju helst inte, men råkade göra det en gång för inte så längesen och det var faktiskt bra,
för då fick jag det stödet jag behövde just då.

När min dotter föddes grät jag ohämmat i några dagar.
När hon kramar mig nu känner jag fortfarande all den lyckan, fast gråter inte längre, även om jag inte skulle bry mig om jag gör det.

De gånger mina känslor hittar ut, så tänker jag varken skämmas eller stoppa dom, jag är stolt över dom!

Feline skrev:När min dotter föddes grät jag ohämmat i några dagar.
När hon kramar mig nu känner jag fortfarande all den lyckan, fast gråter inte längre, även om jag inte skulle bry mig om jag gör det.

De gånger mina känslor hittar ut, så tänker jag varken skämmas eller stoppa dom, jag är stolt över dom!

Har gråtit några gånger när det tagit slut med ex, det har jag fått äta upp om hur jävla omanligt det är. Så jag försöker att inte visa det.

Intressant skrev:

Feline skrev:När min dotter föddes grät jag ohämmat i några dagar.
När hon kramar mig nu känner jag fortfarande all den lyckan, fast gråter inte längre, även om jag inte skulle bry mig om jag gör det.

De gånger mina känslor hittar ut, så tänker jag varken skämmas eller stoppa dom, jag är stolt över dom!

Har gråtit några gånger när det tagit slut med ex, det har jag fått äta upp om hur jävla omanligt det är. Så jag försöker att inte visa det.

Jag har hört detta också om andra, men eftersom diagnosen säger att jag har en mansdominant hjärna så kan jag i alla fall unna mig det!

Feline skrev:

Intressant skrev:

Feline skrev:När min dotter föddes grät jag ohämmat i några dagar.
När hon kramar mig nu känner jag fortfarande all den lyckan, fast gråter inte längre, även om jag inte skulle bry mig om jag gör det.

De gånger mina känslor hittar ut, så tänker jag varken skämmas eller stoppa dom, jag är stolt över dom!

Har gråtit några gånger när det tagit slut med ex, det har jag fått äta upp om hur jävla omanligt det är. Så jag försöker att inte visa det.

Jag har hört detta också om andra, men eftersom diagnosen säger att jag har en mansdominant hjärna så kan jag i alla fall unna mig det!

haha det där låter ju som ett bra argument, visste inte det fans sådana rönn

Intressant skrev:

Feline skrev:

Intressant skrev:
Har gråtit några gånger när det tagit slut med ex, det har jag fått äta upp om hur jävla omanligt det är. Så jag försöker att inte visa det.

Jag har hört detta också om andra, men eftersom diagnosen säger att jag har en mansdominant hjärna så kan jag i alla fall unna mig det!

haha det där låter ju som ett bra argument, visste inte det fans sådana rönn

Den starkt logiska delen av hjärnan brukar kallas för "manshjärnan", medans den del som sköter känslor kallas för "kvinnohjärnan".
AS innebär att manshjärnan är dominant.

Efter vad jag har lärt mig! (Behöver jag huka mig nu..? )

Japp det kan jag. Är man ledsen så är man

Tillägg: Innan 24 års ålder hade jag inte gråtit en tår men det var när jag äntligen sökte hjälp för att jag inte orkade med min livssituation längre som jag började gråta i t ex myndighetskontakter, sjukvård o dyl.

Flinta skrev:Tillägg: Innan 24 års ålder hade jag inte gråtit en tår men det var när jag äntligen sökte hjälp för att jag inte orkade med min livssituation längre som jag började gråta i t ex myndighetskontakter, sjukvård o dyl.

''your not alone...'' stor igenkänningsfaktor fast jag han väl bli 27 innan alla fördämningar brast, haha, är en lättrörd känslomänniska sen dess

Jag brukade kunna gråta när jag måde dåligt, för folk jag inte kände väll. Men nu idag är jag så utjämnad på lithium att jag knappt kan gråta.

Jag skämms inte att gråta öppet men tror att folk känner sig pinsamma när en människa gråter.

Jag kan gråta i ensamhhet. När det är press eller skit som händer så låser jag in det tills jag är själv hemma och släpper ut det först då.

Nej jag kan inte gråta öppet, jag grät inte ens på min pappas begravning.
Jag kan ibland gråta inför min man eller om det är till oviktiga saker som till en film (men sällan även då för nån annan än min man)

Jag har själv aldrig sett min man gråta heller (NT).

Har svårt att visa känslor öppet

Ja, tydligen. Dom gånger då det har hänt så kan jag inte inte gråta öppet.

Önskade att jag hade förmågan att gråta lättare. Tyvärr har man likt många andra män fått erfara den där meningen som genomsyrar vårt samhälle "pojkar ska inte gråta" vilket är patetiskt egentligen. Att låta tårarna rinna är bra för själen när man har mycket skit bakom hinnan.

nescio skrev:En riktig karl gråter inte.

varför ?

Jag fick psykbryt på jobbet och skämdes så mycket att jag inte har gått tillbaka.

Har åxå haft gånger där jag plötsligt har börjat gråta på kafé och gatan utan att ha vetat varför.
Annars gråter jag bara i min ensamhet och är totalt känslokall när någon annan gråter.

Gråtit en gång i värnplikten då jag var väldigt ynklig. Vet inte hur sjuk jag var just då men ett par timmar senare var jag i ambulans med 41,8 i kroppstemperatur. Jag ville så gärna ge upp så jag provade att lipa en stund vilket inte fungerade.

Gråtit inför min kontaktperson på öppenvårdsmottagningen en gång. Eller det kom tårar hade nog fullt kontroll över övriga kroppsfunktioner. Jag var oerhört besviken på mig själv efteråt. Dels att jag inte hade kontroll över min kropp men även att jag visat mig svag. Kände mig som en vekare människa efteråt.

Gången i värnplikten känns okej. Hade förmodligen närmare 40 grader i kroppstemperatur ute på en fältövning och ingen lyssnar på mig när jag säger att jag tror jag är sjuk och inte mår bra och dels bet jag ihop tills jag föll ihop. Hade det inte resulterat i att jag blev nästan dödligt sjuk hade jag förmodligen varit besviken på mig själv. Känns som en okej situation att tillfälligt förlora kontrollen. Men att i ett samtal börja gråta tycker jag är oerhört dåligt av mig.

I tonåren vet jag ett par gånger som jag grät och som barn grät jag förmodligen som de flesta barn. Gråta öppet gör jag inte.

Miche skrev:

barracuber skrev:Kan varken ensam eller med folk.

Samma här och jag antar att även du fick höra som liten "Du som är pojka ska väl inte gråta"...

Dock kommer det tårar när jag skär gul lök så det är inte fel på tårkanalerna.

Man skall icke glömma när det är kallt ute speciellt om man cyklar. Inte alltid men ofta det kommer någon tår när jag cyklar om det är minusgrader ute, kanske inte ens behöver vara så kallt.

Om man har svårt att gråta - beror det helt enkelt på att man har svårt att slappna av?
Jag är numera övertygad om att både skratt och gråt har som enda funktion att slappna av kroppen - man spänner, slappnar av, spänner, slappnar av - hört det förr...? Just det, i en avslappningsinstruktion.
Och det är just det som får en att må bra av det. Vår kultur vill bara inte acceptera att själen alltid mår som kroppen.
Det är mest en gradskillnad mellan skratt och gråt. Kortlivade och ofarliga stressmoment löser man helt genom att skratta till. Långlivade och allvarliga stressmoment löser man delvis genom att gråta.

elle skrev:

nescio skrev:En riktig karl gråter inte.

varför ?

Gråtande tyder på för mycket känslor. En riktig karl är rationell och styrs inte av känslor som kvinnor och barn.

nescio skrev:Gråtande tyder på för mycket känslor. En riktig karl är rationell och styrs inte av känslor som kvinnor och barn.

Jag skiter i om det är ironi

På vilket sätt har det kommit bestraffningar för att man gråtit?