Jag har fått intrycket av att man i detta samhälle förväntas jobba heltid - för annars är man "lat" eller liknande. Personligen har jag oftast fått höra liknande åsikter från NT - de fattar inte VARFÖR man ej vill jobba heltid, och typ dumförklarar.

Jag undrar - är det fler än jag som tycker att ett heltidsjobb är en för tung börda att bära ?

Jobbar ni heltid, deltid eller på något annat sätt, i nuläget ? (eller kanske arbetar ni ej ?)

Om ni arbetar mindre än heltid - eller kanske inte alls, vilka reaktioner brukar ni få av omgivningen ?

Varför har ni valt att arbeta mindre än heltid ?


Personligen får jag PANIK av tanken på att arbeta heltid ... Jag kör i princip heltid just nu då jag är ute på praktik, och fyfan vad jag mår skit mentalt. Det är inte jobbet det är fel på, absolut inte, det är det roligaste jobbet jag haft - men arbetstiderna och människorna ....
Man jobbar i (minst) 8 h varje dag - och utsätts under dessa timmar hela tiden för olika människor. Visst - man kan jobba ensam på sin "station" - men lunchrummet, att möta folk i korridoren, att vissa moment kräver andras inblandning ... ALL SOCIAL KONTAKT DÖDAR MITT PSYKE. Jag kommer hem helt utmattad och får PANIK över hur lite tid det är kvar av kvällen, och hur snart nästa dag - fullspäckad med social kontakt, kommer. Så - jag skiter nästan i att sova. Natten är min "alone-time" då jag kan vara ifred från människojävlar och deras attityder.

Jag funderar dock på - hur fan ska man lägga fram för en arbetsgivare att man är bäst lämpad att arbeta DELTID ? Börjar man heltid, för att ens ha chans att få jobbet, och sen - efter typ ett år, när man samlat mod, frågar om man får gå ner i tjänst ? Eller slänger man fram direkt att man är intresserad av ett deltidsjobb/frågar om de kan erbjuda en detta ?

Jag är så rädd... gah. Vill inte sabba mitt psyke ännu mer pga. allt man "ska" arbeta, enligt andra.

Tankar/åsikter ?

Jag klarar jobba heltid, men bara i perioder. Jag jobbar för en bemanningsfirma i byggbranschen och jobbar hårt när det behövs extra folk i sluttampen på något bygge. Som nu blir det ofta till 21 på kvällarna och ibland även helgerna, men sedan kanske jag är ledig en månad eller två och pustar ut. När jag känner mig redo skickar jag ett mail till företaget och ber dom leta upp något nytt uppdrag. Det är en metod jag arbetat fram som funkar för mig, jag skulle aldrig klara ett vanligt jobb där man jobbar fem dagar i veckan, hela året.

Jag har jobbat heltid i en butik nu i 4 år.
Ibland är det ju alldeles för mycket för mig att hantera och det sociala är ju en väldigt stor bit av arbetet som ibland kan ställa till problem för mig jag har fått nog mer erfarenhet för att kunna hantera det på ett bra sätt.
Kravet är ju dock att man kan strukturera upp någorlunda så att man vet vart man passar och vad man skall göra, vet man bara det så funkar det acceptabelt.
Iaf för mig.

Däremot blir det ju problem ibland när man skall göra saker som man normalt inte gör, de senaste månaderna har man tex skickat runt mig på en massa utejobb hos kunder vilket nästan har tagit knäcken på mig.
Men jag sade till om att det inte fungerade idag och de verkade iaf lyssna men jag får väl se hur det går.
Men det du pratar om att det förväntas av en att jobba heltid kan jag hålla med om, hade förmodligen varit bättre för mig att gå ned på 75% eller så men samtidigt skäms jag över att det skulle behövas så jag pressar på så gott det går istället.

Nej, jag klarar inte av att jobba heltid.
Har jobbat 75% i drygt 10 år, men var fortfarande väldigt trött när jag kom hem.

Nu pluggar jag 50% och jobbar extra varannan helg, men det känns som att det blir för mycket det med... tror nog att jag har blivit påverkad av att ha kämpat med att klara av jobbet så pass länge.


Borde börja söka jobb nu iomed att jag snart studerat färdigt för den här gången. Men precis som Plasticfck så är jag lite orolig för att börja jobba 100%. Det känns som att de flesta jobben som utannonseras är på 100%, vet inte om jag kan skriva att jag helst enbart jobbar deltid i min ansökan?


Skulle vilja jobba som du gör Hundralappen, "intensivt" i perioder med perioder emellan där jag kan vila ut, men tror att det skulle kännas rätt otryggt tills jag hade sparat ihop en tillräckligt buffert för att klara mig en längre tid utan arbete.

Jag kommer nog aldrig nånsin klara av att jobba heltid.

1) Det är dina behov som är det viktigaste för dig.

2) Vad andra tycker är just tyckande. De som tycker finns de där för dig när du mår dåligt?

3) Det viktiga i detta samhälle är att dra in tillräckligt med pengar. Hur du gör det är upp till dig. Men några andra måsten finns bara i folks huvuden, inte i verkligheten.

Det bästa är om du kan jobba fristående där du är din egen arbetsgivare. Dock måste du sälja in dig själv men du behöver kanske inte göra det oftare än någon gång per månad. Möjligheterna beror på bransch, utbildning och erfarenhet. Kontakter är dock aldrig fel.

Jag jobbar heltid, dock natt, så jag sköter mig själv.

Jag klarar inte av att jobba alls. Jag hoppas lite på att kunna jobba 50% någon gång i framtiden.

Kommer inte ihåg källan men 10% av alla med as-diagnos har ett helt vanligt arbete på heltid.

Jag jobbar 9-13, 4 dagar i veckan ( 16 timmar / v ) sen ett tag tillbaka....har svårt att klara av att jobba heltid.



Mvh
C

Jag jobbade heltid förut och trivdes med det vilket ju givetvis berodde på att det jag jobbade med väldigt mycket sammanföll med mitt specialintresse samt att jobbet blev en flykt från den grå "fritiden".

Jag jobbar 75%. Jobbar gärna 100% om arbetsgivaren säger ja.

Jobbat heltid som webbutvecklare i två år nu. Tycker det har fungerat över förväntan har tidigare haft väldigt svårt att komma upp på morgonen men eftersom man numera är hyfsat trött efter en heldag på jobbet har det blivit enklare att somna i tid.

Dock känner jag att jobbet blivit tråkigt/jobbigt den senaste tiden och dessutom måste man ju alltid lägga tid på matlagning , städning mer mer. Det blir inte mycket energi kvar till annat. Skulle vara skönt att ha några timmar ledigt mitt i veckan . Men som du nämner det känns inte helt lätt att förhandla med arbetsgivaren om det.

Plasticfck skrev:Jag har fått intrycket av att man i detta samhälle förväntas jobba heltid - för annars är man "lat" eller liknande. Personligen har jag oftast fått höra liknande åsikter från NT - de fattar inte VARFÖR man ej vill jobba heltid, och typ dumförklarar.

Jag undrar - är det fler än jag som tycker att ett heltidsjobb är en för tung börda att bära ?

Jobbar ni heltid, deltid eller på något annat sätt, i nuläget ? (eller kanske arbetar ni ej ?)

Om ni arbetar mindre än heltid - eller kanske inte alls, vilka reaktioner brukar ni få av omgivningen ?

Varför har ni valt att arbeta mindre än heltid ?


Personligen får jag PANIK av tanken på att arbeta heltid ... Jag kör i princip heltid just nu då jag är ute på praktik, och fyfan vad jag mår skit mentalt. Det är inte jobbet det är fel på, absolut inte, det är det roligaste jobbet jag haft - men arbetstiderna och människorna ....
Man jobbar i (minst) 8 h varje dag - och utsätts under dessa timmar hela tiden för olika människor. Visst - man kan jobba ensam på sin "station" - men lunchrummet, att möta folk i korridoren, att vissa moment kräver andras inblandning ... ALL SOCIAL KONTAKT DÖDAR MITT PSYKE. Jag kommer hem helt utmattad och får PANIK över hur lite tid det är kvar av kvällen, och hur snart nästa dag - fullspäckad med social kontakt, kommer. Så - jag skiter nästan i att sova. Natten är min "alone-time" då jag kan vara ifred från människojävlar och deras attityder.

Jag funderar dock på - hur fan ska man lägga fram för en arbetsgivare att man är bäst lämpad att arbeta DELTID ? Börjar man heltid, för att ens ha chans att få jobbet, och sen - efter typ ett år, när man samlat mod, frågar om man får gå ner i tjänst ? Eller slänger man fram direkt att man är intresserad av ett deltidsjobb/frågar om de kan erbjuda en detta ?

Jag är så rädd... gah. Vill inte sabba mitt psyke ännu mer pga. allt man "ska" arbeta, enligt andra.

Tankar/åsikter ?

Ibland, inte alltid tar jag ett schackparti mot datorn eller mot en motståndare online. Det funkar för mig. Jag går upp i partiet och bara det. Det blir som en återställning. Sen finns inte dagens jobb kvar. Jag känner mig återställd. Jag jobbar 7-16 så klockan 21.30 går jag och lägger mig och läser några sidor i en bok. Läsning är ett bra sätt varva ner inför nattens sömn.

jag kommer satsa på 75% av heltid

Jag jobbar heltid nu. För första gången i mitt liv är jag på en arbetsplats jag trivs på men jag har har börjat fundera på detta. Har aldrig tidigare klarat av att arbeta heltid utan att det påverkar mitt mående negativt. Känner nu att jag påverkas av ansvaret som aldrig tar slut. Jag trivs fortfarande men min hjärna slutar aldrig arbeta. Vaknar om nätterna av att jag " hör" hur jag arbetar analyserar problem osv.

Jag har aldrig velat arbeta heltid men nu när jag fick chansen på en arbetsplats där jag trivs så fantastiskt bra så ger jag det åter igen en chans. Tog upp detta igår med min sambo, hur länge kommer jag klara det med min dysfunktionella hjärna? Blir ju så sjukt trött och vilar nästan aldrig helt.

Deltid 50% eller så brukar jag tänka att det vore det optimla för mig, å andra sidan så kommer jag av mig om jag inte är på en plats ofta träffar människorna och gör det yrket kräver så här ofta. Nu arbetar jag med människor och det är läskigt om jag inte gör det intensivt. Svårt att förklara men jag behöver kontinutet för att inte bli alienerad. Har en ångest problematik som i socialt samspel kräver att jag utsetts för det väldigt ofta. Samtidigt blir jag extremt slutkörd av att ha med människor att göra. Vanlig arbetsvecka typ 8-16 tar livet av mig, jag behöver blandade pass men utan många dagars ledighet där emellan. Men ja jag blir utbränd.

Angående vad omgivningen tycker om deltid så brukar jag möta blandad respons när jag talar varmt om det. Kvinnor med småbarn brukar vara de som tenderar att gilla iden mest. Se det som något positivt för orken osv. Annars så brukar folk ta fram ekonomin, a-kassa osv som argument för att man måste eftersträva heltid.

" Jag funderar dock på - hur fan ska man lägga fram för en arbetsgivare att man är bäst lämpad att arbeta DELTID ? Börjar man heltid, för att ens ha chans att få jobbet, och sen - efter typ ett år, när man samlat mod, frågar om man får gå ner i tjänst ? Eller slänger man fram direkt att man är intresserad av ett deltidsjobb/frågar om de kan erbjuda en detta ?

Jag är så rädd... gah. Vill inte sabba mitt psyke ännu mer pga. allt man "ska" arbeta, enligt andra.

Tankar/åsikter "

Det där beror ju på. Vad det är för jobb man söker, om man arbetat som vikarie innan på arbetsplatsen osv. Om du vet att en arbetsplats söker fol du har kompetensen de är intresserade av dig så tycker jag att du gott kan ställa dig i ställning att berätta vad du är intresserad av. Har du chans att komma in på en arbetsplats och de vill ha en heltidsarbetare och om det råder brist på arbetstillfällen i branschen så bör man nog bita ihop tills att man presterat och säkrat sin plats och sedan försöka omförhandla. En del blir sjukskrivna en viss procent och jobbar resten för att de inte klarar av heltid. Jao det finns inget absolut svar så många saker spelar in

Jobbar som timvikarie; Men har gått på rad någon sommar då jag jobbade upp i heltid. Jag var mest som en grönsak dom sist dagarna den sommaren. Satt och stirrade rakt fram. Men efter 165 timmar / månaden så tror jag att dom flesta är helt slut i knoppen, AS eller inte.

165 timmar på en månad är bara knappt heltid (de flesta månader har lite mer än fyra veckor) och det finns många som jobbar mer än så år efter år inom både kroppsarbetaryrken och kontorsarbeten utan att bli slut, en del tar inte ens ut semester...

En kille på min firma jobbade 7-20.30 fyra veckor i streck, även helgerna. 364 timmar. Inte en chans att jag hade klarat det, jag hade brutit ihop efter halva tiden.

Huggorm skrev:En kille på min firma jobbade 7-20.30 fyra veckor i streck, även helgerna. 364 timmar. Inte en chans att jag hade klarat det, jag hade brutit ihop efter halva tiden.

Samma här.

Jobbar heltid för tillfället, i snitt 10 timmar per dag. Fysiskt arbete. Det sliter på en, men samtidigt så känns det som att jag gör något vettigt av dagarna, plus pengarna förstås (och jag har inte så mycket tid eller möjligheter att slösa bort, så det är rätt mycket spara

Jag är väldigt trött på jobbet men samtidigt så behandlas jag väldigt väl, folk känner inte till min diagnos men vet ändå hur jag funkar och vad som passar mig bäst. Kan dock bli väldigt frustrerad över mig själv ibland.

Som jag ser det är det här livet eller arbetslöshet, åtminstone innan jag har en examen.

jag kan inte jobba heltid, för tillfället kan jag inte ens jobba deltid jag har 100% aktivitetsersättning. Mitt mål är väl att jobba ca 50% (min mans med han håller inte med om jobbhetsen fast han är NT)

Folk tycker ju det är konstigt särskilt utanför släkten (många i min släkt har inte jobbat heltid) tex en kommentar är att "alla kan ju arbeta med nånting"

Miche skrev:165 timmar på en månad är bara knappt heltid (de flesta månader har lite mer än fyra veckor) och det finns många som jobbar mer än så år efter år inom både kroppsarbetaryrken och kontorsarbeten utan att bli slut, en del tar inte ens ut semester...

Det stämmer, men man måste också ta i beaktande inom vilken yrkeskategori man ser på arbetstiderna. Jag jobbar inom vård och omsorg på gruppbostäder. Rent fysiskt är det ingenting; Däremot så tar psyket en hel del påfrestning.

Matlagning (ofta med en strikt tidspress då folk ska iväg vissa tider); planera aktiviteter; hålla koll på allas taxi tider och boka / boka om; Mediciner; Personalmöten; Till viss del hålla koll på schemaläggning av kollegornas pass m.m. När jag började var jag helt slut i skallen efter två pass. Nu kör jag mer som regel än undantag 14-dagars sträckor. Man blir utmattad på olika sätt, beroende på vad man jobbar med. Ingen trötthet eller utmattning är mer eller mindre värt.

Edit: Vi har övergått ifrån 6 veckors scheman, som jag tror är 210h, till 4 veckors på 165h.