ingetbranamn skrev:Har två friska händer, ja, vad har det med saken att göra?

Har du inte lärt dig masturbera, för böveln? Om den nu bara är en utlösning det är frågan om

ingetbranamn skrev:Kommer aldrig lyckas fan. Det är så det är, sex är inte till för mig helt enkelt.

Så där kan alla känna ibland, man får inte tänka så det syns så väl utanpå med. Men har du provat datingsajter? På ADHD forumet? där säjs det gå ''vilt till'' kan inte bekräfta det. Eller försök komma ut lite, gå en matlagningskurs, eller det klassiska keramikkurs, bara tjejer där. På gruppträning på gym. Om du tycker kroglivet inte är ngt för dig. Det löser sig, så småningom

antonius skrev:

ingetbranamn skrev:Har två friska händer, ja, vad har det med saken att göra?

Har du inte lärt dig masturbera, för böveln? Om den nu bara är en utlösning det är frågan om

ingetbranamn skrev:Kommer aldrig lyckas fan. Det är så det är, sex är inte till för mig helt enkelt.

Så där kan alla känna ibland, man får inte tänka så det syns så väl utanpå med. Men har du provat datingsajter? På ADHD forumet? där säjs det gå ''vilt till'' kan inte bekräfta det. Eller försök komma ut lite, gå en matlagningskurs, eller det klassiska keramikkurs, bara tjejer där. På gruppträning på gym. Om du tycker kroglivet inte är ngt för dig. Det löser sig, så småningom

Har provat kontaktsidor men vilket ADHD forum?

ingetbranamn skrev:Har provat kontaktsidor men vilket ADHD forum?

Misstänker det var detta jag hörde om, men är osäker: http://adhdforum.dodecagon.se/

yakamoko skrev:På krogen: spana in någon som du vill få kontakt med, låt henne se att du sett henne, men titta bort snabbt. Snegla lite försiktigt igen och titta bort igen, le lite (inte för stort, inte för mycket, bara lagom) titta igen och le rakt mot henne.

Så om den här figuren sneglar lite på krogen så blir kvinnorna attraherade?

nescio skrev:Så om den här figuren sneglar lite på krogen så blir kvinnorna attraherade?

Men han är väl mer för yngre killar?

Ser mig själv i förstahand som intergender, så därför svarar jag på denna tråden.

Jag får dem att skratta allt vad de kan och då menar jag inte som i att kittla dem (inte fysiskt vilket fall). Jag drar både bra och dåliga skämt och gör även bort mig. Både medvetet och omedvetet. Så att dem blir mer bekväma i mitt sällskap. Saker som gör att dem minns mig helt enkelt. På ett positivt vis då.

Sen beror ju mycket på om vi har samma smarta/svarta humor eller om tjejen är helt bakom flötet när det kommer till humor. Detta är för mig avgörande faktorer som i att jag ser gärna min potentiella flickvän ha samma/liknande humor då det är viktigt för mig att kunna skratta tillsammans och inte behöva stå och förklara allt vartefter för att hon inte hänger med i mina skämt eller att jag inte hänger med i hennes skämt. Gärna att det flyter på om ni förstår hur jag menar?

antonius skrev:

ingetbranamn skrev:Kommer aldrig lyckas fan. Det är så det är, sex är inte till för mig helt enkelt.

Så där kan alla känna ibland, man får inte tänka så det syns så väl utanpå med.

Och en del kan känna det hela tiden... Det gamla vanliga dilemmat: Minoriteten lider mycket mer av det som majoriteten är väl förtrogen med. Det är inte "likadant för alla".

Jag har varit maximalt långt in i och fast i det där. Har dock börjat misstänka att det inte är så omöjligt utan mest handlar om att så länge man inte kommer på, accepterar och bestämmer sig för att göra något åt den där spärren så fortsätter det, trots att det är långt ifrån omöjligt att komma ur.

Min senaste aha-upplevelse är att även om jag verkar som en tönt för de flesta så kan det finnas de som tvärtom ser mig som så långt man kan komma från en tönt - och någon av dem kanske är precis den jag vill ha! Vad spelar det i så fall för roll om de flesta ser en som en tönt - det bjuder vi på!

Är det tillåtet och inom trådens ämne att ge er det här förslaget?

http://www.alternativ.nu/index.php?topic=151598.0

Raggar inte. Orkar inte med spelet. Antingen träffar jag nån där det känns rätt för ett förhållande eller inte. Men med tanke på hur dåligt jag läser av, så är chansen klart liten.

Enligt min erfarenhet handlar det om:

* Icke-kräsen - Glöm välja och vraka-idén. Även om du mot förmodan kan lyckas med vem som helst skadar det inte med en viss begränsning. Inte minst för att inte tappa allt för mycket fokus och bli stressad av smörgåsbordet av möjligheter.

* Intelligens (Social sådan) - Kunna läsa av och "ta" en mängd olika människor.

* Mod - Handlingskraft, inte bara ducka bakom sin öl och vänta på ett bättre tillfälle.

* Promillehalt (Viss sådan) - Förvisso inget måste för somliga, men i mitt fall och då snackar vi inte grisfylla.

* Självförtroende - Kanske viktigast av allt.

* Tur - Att personkemin finns.

Utseende känns inte så viktigt om man kan kompensera på andra områden. Har sett sluskar ragga upp brudar utan problem. Om man däremot fötts med ett utseende bara en mor kan uppskatta blir det knepigare.

Men det går naturligtvis inte att formulera ett allmängiltigt recept på framgång i frågan, särskilt inte av mig.

En sak jag upptäckt. Det går fan inte att ragga på killar som har Asperger. Man föreslår dejter osv som visserligen uppskattas mycket, men sen skyndar de sig hem och backar in i sina hålor likt muränor.
Om de föreslår ny dejt?? Glöm det. Åsså sitter man så elegant där i det berömda kompisträsket.

Filfund skrev:En sak jag upptäckt. Det går fan inte att ragga på killar som har Asperger. Man föreslår dejter osv som visserligen uppskattas mycket, men sen skyndar de sig hem och backar in i sina hålor likt muränor.
Om de föreslår ny dejt?? Glöm det. Åsså sitter man så elegant där i det berömda kompisträsket.

The Friend Zone! Ja den känner man väl till men oftast så sätter man ju sig själv i vänskapszonen genom att man har tvivel på sig själv och är initiativ-lös. Sen låter det som de du har gått med helt har blivit förskräckta inför allt som kommer med en relation att det enkelt fått dem att fly hem till sin säkra grotta. De kan helt enkelt inte hantera det

Filfund skrev:En sak jag upptäckt. Det går fan inte att ragga på killar som har Asperger. Man föreslår dejter osv som visserligen uppskattas mycket, men sen skyndar de sig hem och backar in i sina hålor likt muränor.
Om de föreslår ny dejt?? Glöm det. Åsså sitter man så elegant där i det berömda kompisträsket.

Intressant ... Har haft misstankar om att detta inte är allt för ovanligt.
- Har det här hänt dig många gånger?

sugrövmanövern skrev:
Intressant ... Har haft misstankar om att detta inte är allt för ovanligt.
- Har det här hänt dig många gånger?

Alldeles för många. I siffror fler gånger än fingrarna på en hand. Men inte så många som fingrarna på två händer.

Automaton skrev:

Filfund skrev:En sak jag upptäckt. Det går fan inte att ragga på killar som har Asperger. Man föreslår dejter osv som visserligen uppskattas mycket, men sen skyndar de sig hem och backar in i sina hålor likt muränor.
Om de föreslår ny dejt?? Glöm det. Åsså sitter man så elegant där i det berömda kompisträsket.

The Friend Zone! Ja den känner man väl till men oftast så sätter man ju sig själv i vänskapszonen genom att man har tvivel på sig själv och är initiativ-lös. Sen låter det som de du har gått med helt har blivit förskräckta inför allt som kommer med en relation att det enkelt fått dem att fly hem till sin säkra grotta. De kan helt enkelt inte hantera det

Å ändå har de mage att klaga över att de inte har nån tjej. Jag borde antagligen dra slutsatsen att det är mig det är fel på, men vad gör jag isf som är så fel?

Vara sig själv, och vara säker på sig själv. Visa intresse för den andra. Inte vara för pushig. Uttryck vad man känner "du är rolig, jag tycker om dig".

ingetbranamn skrev:"Har människor med asperger sex?", den har man ju hört förut. Jag vet att det finns människor med AS som har/vill ha det, jag själv är inte nämnvärt känslig för beröring. Dock har jag ett stort problem, jag saknar sex i mitt liv utan att förstå själv vad jag gör för fel. Jag försöker att inte låta mitt funktionshinder komma i vägen och studerar hur andra människor gör på krogen, ändå, nada, zipp.

Då tänkte jag kolla, killar och tjejer, vad tror ni att jag gör för fel? Och sen killar, hur bär ni er åt?

Detta kanske är fel forum förresten, isåfall får någon moderator flytta.

Det är ju mkt privat. Man liksom överväldigar dem, sen är brudar mottagliga.

Man visar nåt totalt intresse.

Sen kan man ta fel, fast det är aldrig fel att bli kär i någon. Alla accepterar kärlek, även när det blev fel.

Så, man skall våga. Berätta att man är särskilt intresserad. Det värsta som kan hända är att man får nej.

Frimodig

Har inte öppnat den här tråden förut, därav det sena svaret.

ingetbranamn skrev:Finns ett problem jag har glömt att nämna, jag har jättedåligt självförtroende.

Det är det absolut mest avtändande en person kan ha, gör vad du kan för att bättra på ditt självförtroende, ta hjälp om det behövs så löser sig säkert resten med tiden.

colaflaska skrev:Det har inte slagit dig att du kanske är ful?

Även om det skulle vara så (jag tycker inte att det är rätt att försämra en persons självförtroende som redan har ett jättedåligt självförtroende) så finns det massor med "fula människor" som har partner/sex.

nescio skrev:Jag har aldrig raggat. Jag har ingen aning om hur man gör.

Det är inte lätt, mitt första förhållande fattar jag inte hur det plötsligt blev av, det var inte alls meningen (men vi var ihop i 17 år och fick två barn...)

När jag träffade min nuvarande (på en Aspergerträff) så kändes det rätt, jag bjöd ut henne på middag, hon accepterade och folk i omgivningen såg att vi var kära, dagen efter var vi ihop.

Azo85 skrev:Ragga gör man för att få ligga inget annat.

Enkelspårig och kanske väldigt aspig syn på samlivet, en partner är så otroligt mycket mer än bara knulla. Jag hade aldrig stått ut med mina partners om de bara velat ha min kropp.

Filfund skrev:En sak jag upptäckt. Det går fan inte att ragga på killar som har Asperger. Man föreslår dejter osv som visserligen uppskattas mycket, men sen skyndar de sig hem och backar in i sina hålor likt muränor.

Problemet med de flesta av oss är att vi har så jävla svårt att fatta om man inte säger rent ut vad man verkligen vill, om man går på date så är det skitsvårt att begripa om tjejen vill gå vidare eller inte om det inte sägs rakt ut, antydningar är det värsta som finns.

Jag brukar säga att jag är oförmögen att läsa andras tankar och därför behöver konkret information. Som kompensation får man min villkorslösa uppmärksamhet. Jag vet vad jag gillar och ryggar inte när människor blottar sitt innersta för mig. Man ligger i öppen dager utan några tveksamheter eller vita lögner. Du får vad du ser, liksom.

Många kvinnor jag träffat uppskattar att man inte behöver "fylla tomrummet", att man kan vara tysta tillsammans utan krav på att fylla tystnaden med en massa meningslöst pladder. Andra, däremot, blir väldigt nervösa över tystnad.

Miche skrev:Problemet med de flesta av oss är att vi har så jävla svårt att fatta om man inte säger rent ut vad man verkligen vill, om man går på date så är det skitsvårt att begripa om tjejen vill gå vidare eller inte om det inte sägs rakt ut, antydningar är det värsta som finns.

Lyckliga du som kommit så långt... Jag har fortfarande inte lyckats förmå någon psykolog att lära mig hur man förstår om en tjej över huvud taget är intresserad mer än som medmänniska...

gadas skrev:Lyckliga du som kommit så långt... Jag har fortfarande inte lyckats förmå någon psykolog att lära mig hur man förstår om en tjej över huvud taget är intresserad mer än som medmänniska...

Hur gammal är du? (och även ni andra som inte haft ngn lycka med att träffa tjejer)

Kollektivet skrev:Hur gammal är du? (och även ni andra som inte haft ngn lycka med att träffa tjejer)

Tjejer? är det dom där som luktar gott

Jag var 34 när jag fick mitt första förhållande och därmed sex, är 53 nu och ett år in i mitt andra förhållande.

Kommer inte ihåg glömt bort!