Halloj!

För några dagar sedan frågade jag om det var folk som gick på bio själva och hur det kändes (ga-pa-bio-sjalv-t31229.html )

Men jag fick tag i sällskap tillslut (tvingar med mig folk som inte alls vill se den filmen jag vill se höhö) men som jag skrev i tråden; är det någon annan som har en fobi för bio?

Jag vet dock inte varför jag har det. Jag har undrat varför jag känner såhär, när jag var liten ÄLSKADE jag att gå på bio, och nu så är det bara jobbigt. Jag går inte på bio om det inte är verkligen en film jag vill se för ångesten blir för jobbig. De enda personerna jag går med är de jag känner mig djupt trygga med, har försökt med personer som jag inte känner så bra och det har slutat med ångest attacker och jag har fått gått ut.

Men nu ska jag gå med några bra vänner som jag känner mig trygg med men har redan sådan ångest nu. Och att inte veta varför är jobbigast. Som igår pratade jag med mina kompisar och skulle förklara hur jag kände och all ångest men de kollade på mig som jag dum i huvudet och frågade hur jag kunde ha ångest och tycka det är jobbigt att gå på bio. "Det som är så mysigt! Vad du är konstig!" sa dom. Jag SKA gå med mina vänner nästa vecka men jag vill bara att ångesten ska lägga sig (ibland blir ångesten så stor att jag avbokar någon dag innan men det ska jag inte!). Det brukar bli bättre efter jag pratat med den/dom jag är med om min ångest och de förstår. Men nu kändes det bara som jag helt enkelt var helt knasig för jag får ångest av bio.

Som jag frågat så undrar jag om det är några fler där ute som inte tycker om bio? Liksom hur känner ni inför det? Ångest precis som jag? Vet ni varför ni känner så eller är ni ovetande precis som jag? Snälla ge mig tips mot denna bio ångest/fobi. Jag har fått välja biograf, tid, platser, föreställning och allt men ångesten finns kvar och jag vet att innan jag åker till biografen nästa vecka kommer jag ha vrålångest! Snälla ge mig svar!

All social interaktion kan ge mig den typen av känslor. D.v.s. inte bara bio utan alla på förhand planerade aktiviteter där andra människor är involverade.

Det som funkar bäst för mig är att fokusera på vad jag gör och inte på vad jag känner. D.v.s. att se t.ex. ett biobesök som en syssla ungefär som att städa eller gå och handla - alltså något som ska genomföras vare sig jag vill det eller ej.

Gafsan skrev:All social interaktion kan ge mig den typen av känslor. D.v.s. inte bara bio utan alla på förhand planerade aktiviteter där andra människor är involverade.

Det som funkar bäst för mig är att fokusera på vad jag gör och inte på vad jag känner. D.v.s. att se t.ex. ett biobesök som en syssla ungefär som att städa eller gå och handla - alltså något som ska genomföras vare sig jag vill det eller ej.

Samma här. Undviker situationer med mycket folk såvida jag inte måste.

Vilken sorts ångest är det du får? Jag undviker själv bio om det inte är en film jag verkligen måste se eftersom jag ofta mår illa av att utsättas för högt ljud och många synintryck på samma gång. Får även en obehaglig ångestliknande känsla i kroppen.

Jag har upplevt ångest/panikångest flera ggr och det har hänt att jag fått lämna biografen/filmen för att jag faktiskt inte orkade med att se klart filmen på grund av en ångestattack. Jag har aldrig varit någon filmentusiast och har heller därför inte varit på bio så ofta eller mycket, kanske inte ens en gång i snitt per år har jag gått/går jag på bio. Oftast har jag gått då jag blivit tillfrågad av andra om jag har lust att se en film. Jag antar att det är intrycken, bilder och ljud och så samt en del scener som gör att det blir för jobbigt ibland. Tycker speciellt att ljudet många ggr kan vara mycket påfrestande. Har suttit och blundat och tittat ned i golvet och försökt koncentrera mig och tänka på annat många ggr för att värja mig mot ångesten och för att försöka undvika att till slut behöva lämna sällskapet och biografen. Det spelar heller ingen roll om det är jag själv som har valt filmen, tiden eller biografen, om det inte är så mycket folk eller om man är nästan ensam på biografen, ångesten kan komma ändå.

Jag har haft svårt för mörkret som brukar bli några sekunder
strax innan filmen eller nått såntdär, men det var många år
sen jag var på bio nu.

Someone skrev:

Gafsan skrev:All social interaktion kan ge mig den typen av känslor. D.v.s. inte bara bio utan alla på förhand planerade aktiviteter där andra människor är involverade.

Det som funkar bäst för mig är att fokusera på vad jag gör och inte på vad jag känner. D.v.s. att se t.ex. ett biobesök som en syssla ungefär som att städa eller gå och handla - alltså något som ska genomföras vare sig jag vill det eller ej.

Samma här. Undviker situationer med mycket folk såvida jag inte måste.

Samma här också! Men det händer att jag går på bio ändå, men aldrig ensam.
Jag tycker om att vara bland folk, umgås utan krav och förväntningar på att jag ska prata och "vara med". Just på bio är det ju så, man är tillsammans men ingen får prata. Perfekt!

Men det jobbiga är att jag så lätt irriterar mej på prasslande påsar, ljudligt tuggande och folk som luktar för mycket. En del stinker parfym, cigarettrök, vitlök och andra lukter som säkert bara jag märker och det gör mej galen. Då tänker jag bara på det och kan inte koncentrera mej på filmen.

Men bästa sättet att undvika det är att gå på en film som gått ett tag så det inte är fullt i salongen, då kan man byta plats om man inte står ut med grannen.

Fortytwo skrev:Vilken sorts ångest är det du får? Jag undviker själv bio om det inte är en film jag verkligen måste se eftersom jag ofta mår illa av att utsättas för högt ljud och många synintryck på samma gång. Får även en obehaglig ångestliknande känsla i kroppen.

Varken bilden, ljuden, sakerna som händer på duken, lukten eller prasslandet av godispåsar tänker jag på. Jag vet inte vad det är som gör att jag får sådan ångest. Kanske för man sitter tyst och faktiskt kan tänka på vad man känner? För en vecka sen var jag hos en annan kompis och vi hade inte träffats på flera år, innan hade jag såklart ångest men jag kom hem till henne och vi började prata och det kändes bättre. Några timmar senare så var ångesten borta och vi skulle sätta på film. Efter en halvtimme så sveper ångesten över mig och när jag får ångest så börjar jag gråta. Egentligen så skulle jag gå flera timmar senare men låtsas att någon ringer mig och jag säger att jag måste gå. Samma sak hände för någon månad sen och som sagt; det är kanske är för att man sitter tyst och man faktiskt tänker på sina känslor?

För så länge jag pratar så känner jag mig lugn eftersom när man pratar och är uppe i en diskussion så hinner man inte tänka på vad man känner eller ångesten man haft innan. Men när man kollar på film så drar ju hjärnan igång. Iallafall min då jag tänker dygnet runt. Ibland har jag lust att kasta min hjärna för jag tänker hela tiden. För mycket tankar har jag. Och det är så jobbigt.

Det skulle varit skönt också om mina kompisar kunde bara säga att det är lugnt om jag får ångest och att de finns där. Men känns lite svårare nu eftersom de inte stöttar mig i detta..hm..

Det som oroar mig är om jag plötsligt skulle behöva gå ut och är tvungen att tränga mig förbi en massa personer. Och sedan tränga mig tillbaka igen i mörkret (hittar jag ens tillbaka till min plats?) Fobi, tvångstankar el bara allmän nojighet.

Ljudet är också alldeles för högt, det dånar redan i reklamen. Då kommer jag på "visstja, jag skulle ju tagit med öronproppar".

Ännu en noja, det brukar ju visas reklam för kommande filmer före, och då blir jag alltid orolig att jag gått in i fel sal och till fel film.

Jag har tagit för vana att alltid sätta mig vid ytterkanten, så att jag lätt kan gå ut om jag av nån anledning måste. Bara vetskapen att jag kan ta mig ut utan att behöva trängas, gör att jag lättare slappnar av och inte får lika mycket ångest.

Har definitivt biofobi jag med men det beror på att ljudet är för högt speciellt filmer där dom använder pistoler eller andra sorters vapen eftersom ljudeffekterna är mycket högre än talet vilket stör mig väldigt mycket. Gillar inte att sitta med en massa folk och inte heller att behöva vara i stimmig miljö. Ibland så blir jag tvingad att gå på bio bara för att min syster vill se en film eller att pappa vill ha med både dotter och son. Älskar att se på film men bara om jag har möjlighet att bestämma ljudvolymen själv.

totizedger skrev:... eftersom ljudeffekterna är mycket högre än talet vilket stör mig väldigt mycket.

Det finns hörselskydd (av typ öronproppar) med filter i som filtrerar bort vissa frekvenser, t.ex höga ljud, men släpper igenom andra frekvenser, t.ex tal. Hör med en audionom eller någon hörcentral.


Själv har jag inte så stora problem med att gå på bio, men har nog inte varit på bio på fritiden på säkert över 10 år.
Har visserligen svårt för större folksamlingar, men in en biograf så är det mörkt och myckt fokus ligger på filmen så jag känner inte direkt av att jag sitter i en folksamling.

Det är bekvämare att kolla på film hemma, då har jag möjlighet att pausa filmen när jag behöver och om filmen har delar som är tråkiga så kan jag göra något annat samtidigt .

Åh det är så hemskt, sist jag var där var på en premiär och fullsatt, kommer inte ens ihåg filmen, fick sitta bredvid en kille som var kraftigt överviktig och hade massor av kläder med sig som hängde in på min plats så lilla jag knappt rymdes, sen luktade han så starkt av armsvett så jag storknade, kommer förmodligen aldrig mer gå dit om jag inte abonnerar hela biografen, känner jag får ångest när jag tänker på den gången, är så synd för jag gillar verkligen film

@antonius, Byt plats? annars gå ut till receptionen och säg att filmen inte går att avnjuta för att det stinker.

Vill inte skämta bort ämnet, har själv tillfälligtvis haft paniktendenser i salongen, men just nu kan jag inte tillföra annat än att man för en gångs skull inte behöver några krångliga ord typ motiopiktofobi eller ens cinematofobi, det heter bara - fobio !

Ser alltid till att vänta när filmen släpps, och istället gå några veckor efter när bion brukar vara lite tommare.

Mest för att jag har extremt låg tolerans för folk som gör ljud på bion. Speciellt vid premiärer brukar dessa skitstövlar förekomma av min egen erfarenhet.

Automaton skrev:Ser alltid till att vänta när filmen släpps, och istället gå några veckor efter när bion brukar vara lite tommare.

Mest för att jag har extremt låg tolerans för folk som gör ljud på bion. Speciellt vid premiärer brukar dessa skitstövlar förekomma av min egen erfarenhet.

Förtjänar en egen tråd, ska vi be moderator flytta oss till förslagsvis "...förtjänar en läsk i knät" ? För den här tråden skulle väl handla om ångest för själva bion?

"Den som pratar på bio förtjänar en läsk i knät!" sa Orvar Säfström i varje avslutning av Filmkrönikan. Men jag väntar fortfarande på att få se det. Helst på duken, SF har ju gjort en del försök att få tyst på mobilpratare och SMS-are.

Att ungar inte kan hålla käften... 'ja, sådan är dagens ungdom' men att medelålders klimakteriekossor(dvs i samma ålder som jag som är klimakterieoxe) ska tjattra sig igenom filmen i tron att de inte hörs...

Ett kraftfullt MUUUUUU !! skulle sitta fint. Hittills har jag bara någon gång tagit till ett inte fullt lika kraftfullt SSCCHHHHH !!

Och så detta att folk sparkar i ryggstöden - hur taktilt överkänslig behöver man vara för att inte stå ut?

antonius skrev:sen luktade han så starkt av armsvett så jag storknade, kommer förmodligen aldrig mer gå dit om jag inte abonnerar hela biografen,

Påminner mig om att det häromkvällen för första gången på många år kom in rök i salongen där jag satt, blev rädd att det skulle förstöra hela föreställningen.

Och där sitter jag nyduschad med min påse och försöker låta bli att prassla...

Jag har inga större problem med att gå på bio, de flesta känner ju till normala oskrivna regler för hyfs såsom att vara tyst, sitta still och inte prassla med godispåsar för mycket. Skulle det bli mycket liv i sätena är det ju bara att säga åt folk att dämpa sig, men det har jag aldrig behövt göra.

Fast jag föredrar nog ändå att hyra en rulle, det är smidigare att stoppa in en dvd än att stå och köa på biograf. Det finns roligare saker att göra än att stå och glo på människors nackar.

Jag är mer intresserad av film än av biodukar, högtalarsystem och andra tekniska grejer dessutom.