KrigarSjäl skrev:Suck...har du aldrig hört uttrycket förut?

Alla gånger jag sett det användas har det betytt att nåt är ett psyke utan kropp, en ande eller liknande.

Kan tänka mig att okroppslig betyder att man har dålig kontroll på koordinationen av kroppen.

Det finns iaf inte så många transparenta människor. Man skulle i vart fall ha svårt att se de

Ibland syns det mer och sedan visar det sig att den personen funkar hyfsat bra med det mesta. Och en person där det nästan inte syns alls kan ha supermycket problem. Skumt.

Personen där det inte syns måste tänka hela tiden på hur den skall agera och blir utbränd?

Egentligen upplever jag det som att lite yngre människor döljer det bättre när de är med andra. Emedan de som lyckats uppnå min distingerade ålder faller igenom, man blir lite originellare med tiden så att säga. Fast om man umgås med yngre mer på tu man hand så ser man ju hur det står till och det märkliga är att det omvända sker med de äldre, som då helt plötsligt verkar hur ''normala'' som helst, är det ingen fler som noterat det, åtm ibland?

plåtmonster skrev:Kan tänka mig att okroppslig betyder att man har dålig kontroll på koordinationen av kroppen.

Det finns iaf inte så många transparenta människor. Man skulle i vart fall ha svårt att se de

Jag är osynlig ibland, det är ingen som bryr sig om mig så jag håller på att försvinna, och då brukar jag få en känsla av att jag står och tittar på mig själv som bara är en liten hög av ett ömsat skin som från en orm ungefär...

plåtmonster skrev:Kan tänka mig att okroppslig betyder att man har dålig kontroll på koordinationen av kroppen.

Det är den rätta tolkningen. Dålig koordination, dålig kroppshållning, ibland också oproportionerlig kropp.
Lägg till en dålig uppfattning om klädsel och yttre framtoning och det kan se rent komiskt ut, som seriefigurer eller nåt. Glada Hudikteatern.
Cykelhjälmare och polyesterpolos. Tre nummer för stora skjortor. Störtkrukor och högt uppdragna brallor, Stig-Helmer i kubik.

Det är trist att många aspergare ser ut så, inte minst för dem själva.

Jag ser det på ansiktsdragen och kroppshållningen för det mesta.
Och mimiken.

Det borde finnas ngt slags uniform som man tog på som alla hade, när man ska vistas bland folk så man slipper gå omkring och vara orolig för att man är konstigt klädd som vanligt...fan va jag är aspig idag

Uniformen heter mode..

Vad många inte begriper är att det finns de som är TOTALT ointresserade av detta.

Men det har också hänt att jag tyckt att en människa varit extra intressant av nån outgrundlig anledning, som om deras personligheter uppenbarades för mig betydligt klarare än andra människor runtomkring.

Det har senare visat sig att de var aspergare. Kan vara att de pratat på ett sätt som avslöjar tankebanor i mina egna frekvenser, nåt diffust som gör att de är mer intressanta än alla andra.
Människor som talar i klartext, bestämt om saker och ting, brukar jag uppskatta.
Överdrivet smidiga och kallpratande människor, kafferepsfolk, har jag svårt för - då drar jag mig hellre undan.
Men det är aspergare som har en lindrigare variant, de som passerar som normala och skärpta men en aning originella.
Det är den typen jag är intresserad av att träffa, socialt sett.

plåtmonster skrev:Uniformen heter mode..

Vad många inte begriper är att det finns de som är TOTALT ointresserade av detta.

Att vara modeintresserad har inte med saken att göra, vad det handlar om är att inte se ut som en mupp.

KrigarSjäl skrev:Det är den rätta tolkningen. Dålig koordination, dålig kroppshållning, ibland också oproportionerlig kropp.
Lägg till en dålig uppfattning om klädsel och yttre framtoning och det kan se rent komiskt ut, som seriefigurer eller nåt. Glada Hudikteatern.
Cykelhjälmare och polyesterpolos. Tre nummer för stora skjortor. Störtkrukor och högt uppdragna brallor, Stig-Helmer i kubik.

Det är trist att många aspergare ser ut så, inte minst för dem själva.

Äh, låter som jag typ. Jag har rätt stor skalle med konstig form (lite långsmalt ansikte men kort och bred skalle). Har iofs bra finmotorik och rätt hyfsad grovmotorik men ingen bra hållning och lång reaktionstid. Kläderna är inte klassiskt nördiga utan bara konstiga på mitt eget sätt.

Sedan är jag snäll och omtyckt oxo.

En rolig förväxling som kan uppstå är när två med AS kommunicerar på ett NT sätt för att de inte uppfattar att den andre är precis likadan

antonius skrev:Det borde finnas ngt slags uniform som man tog på som alla hade, när man ska vistas bland folk så man slipper gå omkring och vara orolig för att man är konstigt klädd som vanligt...fan va jag är aspig idag

Äh, var mer rädd för att vara vanligt klädd. Att vara normal är rent livsfarligt!

Dessutom skulle jag inte greja uniformerna ställa till det för mig som har prosopagnosi. Gick på en grej med en nyfunnen kompis och hon tog av sig jackan när jag inte såg det och det jag kände igen henne på var jackan så då "försvann" hon...

Tycker aspigheten kan försvinna på de gamla oxo. Man har fördomen (?) att gamla ska ogilla förändring, ha det som de alltid haft det osv. Och ha konstiga kläder för det "har" gamla.

KrigarSjäl skrev:Att vara modeintresserad har inte med saken att göra, vad det handlar om är att inte se ut som en mupp.

Det är förstås en helt annan sak. Det jag tänker är mer de som anser det okej att bete sig negativt mot personer för att de inte har det senaste modet och rätta märkena.

@kiddie, Den uppfattningen är nog grundad på tidigare generationers preferenser.

KrigarSjäl skrev:Det har senare visat sig att de var aspergare. Kan vara att de pratat på ett sätt som avslöjar tankebanor i mina egna frekvenser, nåt diffust som gör att de är mer intressanta än alla andra.
Människor som talar i klartext, bestämt om saker och ting, brukar jag uppskatta.
Överdrivet smidiga och kallpratande människor, kafferepsfolk, har jag svårt för - då drar jag mig hellre undan.
Men det är aspergare som har en lindrigare variant, de som passerar som normala och skärpta men en aning originella.
Det är den typen jag är intresserad av att träffa, socialt sett.

Du har en bra poäng där upplever samma ibland, det är som om dom har air omkring sig, en slags zon man känner sig lite bekvämare med, istf för ''trevlighetministrarna'' som bara pratar för att låta käften gå, dom känner jag snarare att dom tar energi ifrån mig

Innehållsdetektorn lyser grönt?

KrigarSjäl skrev:Det är den rätta tolkningen. Dålig koordination, dålig kroppshållning, ibland också oproportionerlig kropp.
Lägg till en dålig uppfattning om klädsel och yttre framtoning och det kan se rent komiskt ut, som seriefigurer eller nåt. Glada Hudikteatern.
Cykelhjälmare och polyesterpolos. Tre nummer för stora skjortor. Störtkrukor och högt uppdragna brallor, Stig-Helmer i kubik.

Det är trist att många aspergare ser ut så, inte minst för dem själva.

Är inte din argumentationsiver snarare kopplad till att du är rädd för att själv bli förknippad med dessa aspergare?

Krigis kanske bara vill att andra människor ska se honom som han ser sig själv. Som en icke-mupp, intellektuell och så. Det är ju rätt jobbigt när andra ser en som man inte ser sig själv.

Även om jag väljer en annan väg, att med tiden bevisa vad jag är och vad jag kan.

Tror det snarare handlar om en omtanke att det kunde vara bättre och att det framförallt skulle gagna personerna.

Om man kan förklara nyttan och praktiskt hur man väljer kläder som uppfattas positivt så kanske det är användbart.

plåtmonster skrev:Tror det snarare handlar om en omtanke att det kunde vara bättre och att det framförallt skulle gagna personerna.

Du hajar hur jag tänker. För det tackar vi för det är det inte alla här som gör.

Jag skriver rakt på sak i tydlighetssyfte, inte för att vara elak.
Jag tycker man tjänar på att både höra om och tala om sakernas tillstånd i klara ordalag, hur skulle man annars veta nåt om hur världen är beskaffad?

kiddie skrev:Krigis kanske bara vill att andra människor ska se honom som han ser sig själv. Som en icke-mupp, intellektuell och så. Det är ju rätt jobbigt när andra ser en som man inte ser sig själv.

Alltså, jag ser inte ut som en intellektuell...