(Ursäkta om jag ställer en fråga som säkert ställts i någon annan tråd men hittar ingen)

Jag har haft en kontaktperson på psyk som sagt att jag verkar ha Aspergers syndrom,
tyckte det lät lite märkligt, men vissa grejer stämde ju onekligen in när jag började läsa här på forumet,
Idag fick jag träffa en psykiater för första gången och han sa att han såg direkt när han mötte mig i korridoren utanför hans rum att jag INTE hade Aspergers.
Det såg han direkt sa han.
Nu undrar jag, kan en psykiatriker se det utan att ha pratat med en person? Eller kan man misstänka att han inte hade så bra kunskap om aspergers?
Jag är iofs glad att inte ha en diagnos till, men undrar ändå!



Moderator atoms - utrustade rubriken med ett frågetecken.

Nej, det går inte att se direkt

Maggi skrev:kan en psykiatriker se det utan att ha pratat med en person? Eller kan man misstänka att han inte hade så bra kunskap om aspergers?

Nej Aspergers syns inte med blotta ögat och det är mycket svårt att se det ens med en modern röntgenapparat. Se denna tråd om MEG: autistiska-hjarnor-magnetencefalografi-t32984.html Men nej det är nog så att den psykiatrikern inte hade speciellt god kunskap om AS.

Ibland när jag träffar på människor som kan göra ngt speciellt eller säger saker som jag känner igen så visst dyker tanken upp, att man kan se det men det är nog bara rena chansningar isof. Det brukar sägas att en aspergare känner igen en annan aspergare, men man har lika ofta fel. Men att bara på att se en person är stört omöjligt.

Jag tycker det syns ibland, helt ärligt.

Jag tycker att det kan synas att någon har autism, men det går inte att se att någon inte har det. Den som uttalar sig så har för lite kunskaper i ämnet för att alls uttala sig i frågan.

Vaniljflickan skrev:Jag tycker det syns ibland, helt ärligt.

Jo, men inte direkt väll? Åtminstone jag måste se och höra personen en period för att kunna ställa någon hyfsad gissning

Näe, nog bör man väl prata lite och se dem ett tag åtm

Tack för alla svar!! Konstigt att en psykiatriker, (överläkare dessutom) har så dålig kunskap!

Ibland kan det synas särskilt om man är bra på att känna igen det från sig själv, sina patienter, någon man umgås med osv. Jag har själv hittat aspergare på detta sättet, fått det bekräftat senare. Men att se att man INTE har aspergers är omöjligt. Särskilt om man inte ses speciellt länge. Det finns rätt många aspergare som passerar helt obemärkta nästan överallt och det kräver väldigt mycket umgänge för att man ska börja fatta. Vissa syns det inte på så mycket för att de är "högfungerande" socialt, vissa har tränat väldigt mycket.

Det finns alltså aspergare som inte har udda klädstil, som möter din blick, som kanske ler när han tar dig i hand, småpratar lite, inte har en monoton röst osv.

Sedan kan det ligga i åskådarens ögon oxo. Som min gamla läkare. Han var lite aspig. Därför tror jag lätt han missade drag hos andra som han har själv eftersom han är normal i sina egna ögon. Han var helt övertygad om att jag ENBART har ADD. Och jag ÄR konstig. Klär mig konstigt, har ett udda sätt men hur mycket beror på hur mycket jag kontrollerar mig själv. Men det är aldrig helt borta, alltid något knäppt som slinker igenom censuren. Ibland censurerar jag typ inte alls.

Så om någon kan säga att det INTE är aspergers bara genom att se på en, nej nej nej, det går inte, säger jag då. Tror man att man kan är man lite högfärdig tycker jag.

Maggi skrev:Tack för alla svar!! Konstigt att en psykiatriker, (överläkare dessutom) har så dålig kunskap!

Fick väl licensen i ett Corn Flakes paket

Nästan alla psykiatrer är överläkare så det är inte så fint som det låter.

Man kan utbilda sig till kunskap men sällan till insikt

Så sant Plåtmonster!

Det är därför viktigt att vi är en framtstående kunskapsnation med t.ex kunniga läkare, psykologer, sociologer mm

Jag tror jag kan få åtminstone 7 av 10 möjligt "rimliga rätt" om jag får se och höra en person bara en kort stund.

Däremot är det generellt sett gissningar, man kan inte säga att det rimligtvis är så utan att noggrant genomfört en utredning. Många säger att det är "osynligt", men det är helt enkelt fel och det sägs oftast för att underlätta det för den som får höra det. Jag vill inte vara elak, men den kalla sanningen är att vi sticker oftast ut ganska mycket.

Själva tillståndet i sig syns inte, men det är vad ska man säga.. Eh, konsekvenser? Det är vissa beteenden som leder till att det syns lite extra. Det kan vara överdriven konsumtion av mat + dålig motion + ovårdat utseende + ett naturligt ovanligt beteende som ger indikation på att det finns något som rubbar till det.

Det kan bero på missbruk, depression, lathet eller vad som helst, egentligen. Det finns ändå något som sticker ut, så är det. Det finns en stor variation dock, alla äter inte överdrivet mycket. Många äter helt normalt eller för lite osv. Men det är alltid mer än enskild sak som indikerar att det finns något som rubbar till det.

En del får concerta utskrivet utan diagnos, för att personen verkar ha ADD/ADHD.

Det är jag fullständigt motståndare till.

Jag tycker också att jag är ganska bra på att avgöra och känna igen folk även på avstånd i många fall. Svårare med mer högfungerande såklart. Tjejer verkar alltid vara i den högfungerande gruppen.

radix skrev:Jag tycker också att jag är ganska bra på att avgöra och känna igen folk även på avstånd i många fall. Svårare med mer högfungerande såklart. Tjejer verkar alltid vara i den högfungerande gruppen.

Ja, onekligen. Tjejer/kvinnor är mycket svårare.

Vaniljflickan skrev:Jag tycker det syns ibland, helt ärligt.

Jo. En del ser väldigt okroppsliga ut.

KrigarSjäl skrev:

Vaniljflickan skrev:Jag tycker det syns ibland, helt ärligt.

Jo. En del ser väldigt okroppsliga ut.

Är dom genomskinliga då?

Suck...har du aldrig hört uttrycket förut?

Moggy skrev:

KrigarSjäl skrev:Jo. En del ser väldigt okroppsliga ut.

Är dom genomskinliga då?

KrigarSjäl skrev:Suck...har du aldrig hört uttrycket förut?

Jag har aldrig hört det förut, vad betyder det?