För mig så beror det på dagsformen och tillfälle, på bussen kan det vara hemskt när någon till och med bara hamnar lite för nära och snuddar vid mig, men på de danskväll så kan en fox ("kramdans") med okänd (eller känd) vara nära till underbar

"Mördande"-blickar är användbara vid de tillfällen då kontakten ej var önskad...

Plasticfck skrev:Om en okänd människa rör dig - hur reagerar du då ?

Reagerar du annorlunda om beröringen är med flit, resp ej med flit ?

Finns det fler än jag som kan bli jätteirriterade/arga av att få andras händer på sig ?


Frågar eftersom jag tycker människor verkar ta sig en del friheter ibland, som för mig inte är okej ...
Vore intressant att höra om fler resonerar likadant.

Min situation handlar om att jag är tatuerad, synligast på armar och händer.
Människor känner ibland iallafall, tydligen, att de har rätt att ta på mig pga. detta.
Jag får höra "åhhh får jag se på din arm", varpå människan TAR TAG i min arm, antingen brutalt eller försiktigt, för att titta.

Jag förstår verkligen inte detta ... varför måste man TA TAG i någon för att titta på denne ?

Samma är det om man gjort något "annorlunda" med håret.
Det heter "åhh får jag se!!" *tar tag i håret och undersöker det*

Finns det fler som är känsliga för detta ?

Mitt blod börjar koka varje gång nån ska "titta" på mig med sina händer inblandade ... jag får lust att säga "RÖR MIG INTE", men jag vågar aldrig ... jag är rädd för den jobbiga stämning som uppstår.
Trots att jag tycker det är människan, och inte jag, som gör fel i grunden.

Tankar ? Känslor ?

När jag var liten och min mamma försökte krama mig, och jag blev stel som en pinne. Det var en instinktiv reaktion och hon blev väldigt ledsen och jag skämdes. Jag tvingade mig att krama henne, eftersom det var viktigt för henne och jag älskade min mamma, verkligen älskade. Numera kramar jag min dotter och mina barnbarn och min syster, utan att få allergireaktioner. På en kusinträff nyligen kramade jag min lillebror, det var ett mkt stort steg.

Hur hanterar man det? Man skapar distans om man står i kö, och tittar. Man försöker förklara för närstående hur man funkar.

Normalt sett, är det helt ok att folk tar i varandra, det är nån mänsklig grej. Vi som har svårt för fysisk beröring bör kämpa för att passa in. Inte låta avstötningsreaktionerna sätta in.

Frimodig

Frimodig skrev:
Normalt sett, är det helt ok att folk tar i varandra, det är nån mänsklig grej. Vi som har svårt för fysisk beröring bör kämpa för att passa in. Inte låta avstötningsreaktionerna sätta in.

Frimodig

Jag vet inte om jag vill kämpa för att passa in faktiskt ...
Jag tycker att man ska få ogilla beröring om man är sådan i grunden. Har personligen svårt att tvinga mig själv att trivas med beröring. Jag har väl prioriterat att jobba bort närhetsmotståndet gällande typ min mamma - för hon tar åt sig/blir ledsen om jag inte vill kramas, och det verkar vara en stor grej för henne.
Okända människor som ska röra mig kan dock dra åt helvete ... dom kommer jag aldrig acceptera. Snarare bli bättre på att avvisa.

Plasticfck skrev:Jag vet inte om jag vill kämpa för att passa in faktiskt ...
Jag tycker att man ska få ogilla beröring om man är sådan i grunden. Har personligen svårt att tvinga mig själv att trivas med beröring. Jag har väl prioriterat att jobba bort närhetsmotståndet gällande typ min mamma - för hon tar åt sig/blir ledsen om jag inte vill kramas, och det verkar vara en stor grej för henne.
Okända människor som ska röra mig kan dock dra åt helvete ... dom kommer jag aldrig acceptera. Snarare bli bättre på att avvisa.

Jag undrar, du behöver inte svara om det känns fel, om du har varit tillsammans med någon och hur var det? Det måste vara lite annorlunda att ha sällskap men inte ett ''samliv'', fast det behöver naturligtvis inte vara ett problem om man är tillfreds med det. Finns väl många som lever tillsammans och har ett platoniskt förhållande, så ta inte illa upp, jag menar inte att du gör fel eller så.

antonius skrev:

Plasticfck skrev:Jag vet inte om jag vill kämpa för att passa in faktiskt ...
Jag tycker att man ska få ogilla beröring om man är sådan i grunden. Har personligen svårt att tvinga mig själv att trivas med beröring. Jag har väl prioriterat att jobba bort närhetsmotståndet gällande typ min mamma - för hon tar åt sig/blir ledsen om jag inte vill kramas, och det verkar vara en stor grej för henne.
Okända människor som ska röra mig kan dock dra åt helvete ... dom kommer jag aldrig acceptera. Snarare bli bättre på att avvisa.

Jag undrar, du behöver inte svara om det känns fel, om du har varit tillsammans med någon och hur var det? Det måste vara lite annorlunda att ha sällskap men inte ett ''samliv'', fast det behöver naturligtvis inte vara ett problem om man är tillfreds med det. Finns väl många som lever tillsammans och har ett platoniskt förhållande, så ta inte illa upp, jag menar inte att du gör fel eller så.

Det är lugnt, oroa dig inte

Jag HAR ett förhållande faktiskt, är förlovad t.o.m - och innan detta har jag haft andra förhållanden.
Med min nuvarande partner är närheten aldrig något problem ... jag älskar honom, och jag tror det är det som får mig att vilja vara nära honom. Plus att han aldrig rör mig på "tyngande" sätt - typ måste hålla handen HELA tiden, ha armen om mig HELA tiden, kramas HELA tiden - utan han har förstått mitt behov av space och låter mig vara om jag nån gång behöver utrymme.
Så - med honom är närheten och allt vad det innebär inget problem.

Med andra män har det dock varit att jag tyckt de "tyngt" mig för mycket ... typ varit för PÅ med sin närhet. Hålla handen hela tiden, ha armen om hela tiden, kramas hela tiden, lägga huvudet mot min axel hela tiden. Jag hatade det ... förmodligen för att jag inte hade några djupa känslor för dom, och för att jag för några år sen inte kunde säga ifrån. Jag visste typ inte att man FICK ogilla sådan närhet, utan tyckte jag var konstig om jag skulle be en pojkvän att ge mig utrymme.

Så - känslor lägger väl kanske grunden för hur jag ser på närhet.
Om det är någon som jag upplever att jag hatar (typ människor i kommunaltrafiken), så får de inte röra mig alls. Om det är någon jag tycker om - typ en familjemedlem, så får de röra mig litegrann... typ en kram då och då. Om det är någon jag älskar - så har jag inga problem med att vara nära, ofta, bara det inte blir varje sekund och man respekterar de gånger då jag inte vill vara nära.

Så!

Plasticfck skrev:Så!

Hå hå, ja då så, men fortsätt hål distans, ha en tänkt ''stingpinne'' när du åker kommunalt, så kanske det löser sig, haha