När polletten äntligen trillar ner
13 inlägg
• Sida 1 av 1
När polletten äntligen trillar ner
Har smugit runt här på forumet ett tag, först för att läsa på inför mina studier men sen av mer personliga intressen.
Jag läser till psykolog och för varje gång som utbildningen har berört AST så har jag både blivit extra intresserad men också lite orolig utan att förstå varför. Med tiden har intresset växt och jag har läst på allt mer om tillståndet. Nu är jag så långt kommen att jag ska börja göra egna utredningar med bland annat frågeställningen AST. När jag har läst utlåtanden från tidigare utredningar har jag kommit på mig själv att läsa om barn som fått en AST-diagnos och flera gånger tänka "Vadå, skulle det där vara avvikande?". Jag har suckat lite och skakat på huvudet över att utredaren inte har koll men till slut har jag gett efter för det jag egentligen vetat rätt länge - jag har ju själv tillståndet!
När jag på allvar gick igenom min egen uppväxt, mina strategier för social interaktion och mina svagheter så blev det rätt uppenbart. Idag skulle jag inte få någon diagnos om jag så ville, mina svagheter orsakar inte längre några problem. Redan mycket tidigt så blev människors beteende och interaktion mitt specialintresse och idag så kan nog få, om någon, ana hur det egentligen fungerar inuti mitt huvud.
Det här är ett biktinlägg på många sätt, men det är också ett inlägg som jag vill tillägna er som skrivit här inne. Era erfarenheter, kunskaper och länkar har hjälpt mig komma till den insikt jag har idag och det vill jag tacka för.
Jag läser till psykolog och för varje gång som utbildningen har berört AST så har jag både blivit extra intresserad men också lite orolig utan att förstå varför. Med tiden har intresset växt och jag har läst på allt mer om tillståndet. Nu är jag så långt kommen att jag ska börja göra egna utredningar med bland annat frågeställningen AST. När jag har läst utlåtanden från tidigare utredningar har jag kommit på mig själv att läsa om barn som fått en AST-diagnos och flera gånger tänka "Vadå, skulle det där vara avvikande?". Jag har suckat lite och skakat på huvudet över att utredaren inte har koll men till slut har jag gett efter för det jag egentligen vetat rätt länge - jag har ju själv tillståndet!
När jag på allvar gick igenom min egen uppväxt, mina strategier för social interaktion och mina svagheter så blev det rätt uppenbart. Idag skulle jag inte få någon diagnos om jag så ville, mina svagheter orsakar inte längre några problem. Redan mycket tidigt så blev människors beteende och interaktion mitt specialintresse och idag så kan nog få, om någon, ana hur det egentligen fungerar inuti mitt huvud.
Det här är ett biktinlägg på många sätt, men det är också ett inlägg som jag vill tillägna er som skrivit här inne. Era erfarenheter, kunskaper och länkar har hjälpt mig komma till den insikt jag har idag och det vill jag tacka för.
När polletten äntligen trillar ner
Intressant tråd. Jag gissar att Frojd kan komma med många givande och nyttiga synvinklar, från så att säga "båda hållen" - du jobbar redan som psykolog?
När polletten äntligen trillar ner
@Frojd, Karriärstips. Gör asperger till ditt specialområde. Dels kanske du redan naturligt har känsla för det även om man alltid måste ifrägasätta sina egna "självklarheter" men kanske framförallt för att det inte finns så mycket konkurrans som är värd namnet.
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
När polletten äntligen trillar ner
Trollmor skrev:Intressant tråd. Jag gissar att Frojd kan komma med många givande och nyttiga synvinklar, från så att säga "båda hållen" - du jobbar redan som psykolog?
Jag är inte färdig än men har kommit så pass långt att jag ska börja arbeta praktiskt under handledning. I takt med att insikten börjar landa så inser jag att det är en fantastisk tillgång i både mina studier/framtida yrke! Samtidigt så inser jag också att jag kommer behöva acceptera att jag alltid kommer bli väldigt uttröttad av sociala situationer i större utsträckning än kollegor. Innan har jag trott att det är något alla känner, att det handlar om min inställning eller att det berott på övrig stress.
När polletten äntligen trillar ner
plåtmonster skrev:@Frojd, Karriärstips. Gör asperger till ditt specialområde. Dels kanske du redan naturligt har känsla för det även om man alltid måste ifrägasätta sina egna "självklarheter" men kanske framförallt för att det inte finns så mycket konkurrans som är värd namnet.
Ja, jag har ju insett att det finns mycket att arbeta med inom det området och mycket inom skolan när det gäller anpassningar och bemötande av elever med AST. Att jag själv fungerar som jag gör vet jag ännu inte hur jag ska förhålla mig till. Jag inser att jag måste tänka om på många sätt gällande diagnoser, min utgångspunkt har ju inte riktigt varit så neutral som jag tidigare trott.
Även om jag i nuläget vill ställa mig öppen för olika spår i utbildningen så misstänker jag att jag även i fortsättningen kommer fokusera allt mer på AST.
När polletten äntligen trillar ner
Toblerone skrev:Vad bra att det har varit till hjälp, det som folk har skrivit.
Ja!
När polletten äntligen trillar ner
Välkommen hit! Jag är själv beteendevetare och har haft människors beteenden som specialintresse i många år. Det har jag haft otrolig nytta av. Numera klarar jag av många sociala krångligheter genom någon sorts intellektuell analys utifrån de teorier jag lärt mig. Ofta kan det fungera som ett substitut för den där intuitiva sociala känslan som jag har brist på.
När polletten äntligen trillar ner
Laika skrev:Välkommen hit! Jag är själv beteendevetare och har haft människors beteenden som specialintresse i många år. Det har jag haft otrolig nytta av. Numera klarar jag av många sociala krångligheter genom någon sorts intellektuell analys utifrån de teorier jag lärt mig. Ofta kan det fungera som ett substitut för den där intuitiva sociala känslan som jag har brist på.
Tack!
Ja, så är det för mig också! Och jag har också förstått att jag på egen hand, under uppväxten, har lärt mig analysera social interaktion, människors känslor och handlingar på ett sätt som forskare gör. Så när vi under utbildningen har gått igenom olika teorier så har jag flera gånger tänkt "Jaha, det finns begrepp för det här!" medan jag sett hur det har varit ett helt nytt sätt att tänka för de andra studenterna.
När polletten äntligen trillar ner
Frojd skrev:Laika skrev:Välkommen hit! Jag är själv beteendevetare och har haft människors beteenden som specialintresse i många år. Det har jag haft otrolig nytta av. Numera klarar jag av många sociala krångligheter genom någon sorts intellektuell analys utifrån de teorier jag lärt mig. Ofta kan det fungera som ett substitut för den där intuitiva sociala känslan som jag har brist på.
Tack!
Ja, så är det för mig också! Och jag har också förstått att jag på egen hand, under uppväxten, har lärt mig analysera social interaktion, människors känslor och handlingar på ett sätt som forskare gör. Så när vi under utbildningen har gått igenom olika teorier så har jag flera gånger tänkt "Jaha, det finns begrepp för det här!" medan jag sett hur det har varit ett helt nytt sätt att tänka för de andra studenterna.
Samma här! Jag kom till vissa insikter om människor redan som väldigt ung genom att analysera lite till vardags. När jag studerade fick jag reda på att många av mina insikter tydligen är etablerade teorier med stiliga namn.
När polletten äntligen trillar ner
Laika skrev: Samma här! Jag kom till vissa insikter om människor redan som väldigt ung genom att analysera lite till vardags. När jag studerade fick jag reda på att många av mina insikter tydligen är etablerade teorier med stiliga namn.
Ja, precis! Det har fått mig att undra hur många av de framstående forskarna inom psykologi som kan placeras på autismspektrat..
När polletten äntligen trillar ner
Eller att många forskare måste vara klyftiga för att kunna ta sig utanför den neurotypiska mallen ..
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
När polletten äntligen trillar ner
Visst är det härligt att få namn på sådant som man har upplevt/upplever!Laika skrev:När jag studerade fick jag reda på att många av mina insikter tydligen är etablerade teorier med stiliga namn.
Betydligt bättre än de som är psykopater!Frojd skrev:Ja, precis! Det har fått mig att undra hur många av de framstående forskarna inom psykologi som kan placeras på autismspektrat..
Återgå till Att leva som Aspergare