Jag är en kille på 16 år med lätt ADHD och högfungerande autism (asperger) som tidigare inte haft sömnproblem eller depression fram tills hösten 2012, då jag har bott i samma bostad (villa) med min familj. Allt började med att min pappa berättade för mig att vi skulle flytta från Villan som vi har bott i sedan 1997. Dagen innan så hade jag varit på gröna lund med mina bästa kompisar. Så jag var trött och hade verk i kroppen efter alla attraktioner jag hade åkt dagen innan. Så det kom plötsligt som en chock för mig när han berättade det då vi satt vid matbordet. jag bröt i gråt men det gick över efter 5 minuter då jag frågade vart vi skulle flytta till. Det var en stor lägenhet inte så gammal. jag blev ledsen och orolig och natten efter kunde jag sova fast jag tänkte och funderade mycket och jag vaknade upp några gånger men somnade om.

En annan natt senare i början av september blev det värre. jag Vaknade jag upp i panik attack och väckte hela familjen och sade att jag inte mådde bra. Så mina föräldrar bokade tid med min psykolog på BUP som jag då började träffa varannan vecka eftersom jag mådde riktigt dåligt (deprimerad).

När jag hade sovit dåligt flera nätter i rad kände jag mig borta från Verkligheten och som en Zombie vilket var läskigt och gjorde mig ännu mer orolig? Efter flytten blev det bättre långsamt men jag trivdes inte där då och kunde inte hämta glädje som jag kunde där jag bodde tidigare.
Idag mår jag bättre och jag fattar inte hur jag klarade av att hålla kvar betygen i skolan då jag gick sista året i grundskolan. jag har fortfarande sömnstörning att jag vaknar upp på natten ibland.

Har någon av er på forumet känt er lika dant? Tom i huvudet och borta som att man springer ifrån verkligheten när det blir för mycket intryck och förändringar och när man har sovit dåligt?

Jag känner igen det. Å de är rätt hopplöst ibland. Vakna upp bara idag å kände tomhet.. ja vill liksom fylla mitt liv med nå.

Jag förstår inte poängen med ditt inlägg...? Vad är det du vill komma fram till?

Batman skrev:Jag förstår inte poängen med ditt inlägg...? Vad är det du vill komma fram till?

Poängen kommer i sista stycket där skywalker frågar ifall någon av oss andra har känt likadant.

skywalker skrev:Har någon av er på forumet känt er lika dant? Tom i huvudet och borta som att man springer ifrån verkligheten när det blir för mycket intryck och förändringar och när man har sovit dåligt?

Ja jag är också väldigt tom och likgiltig, troligtvis mycket p.g.a. en depression. Jag var inte alls så här förut utan jag kunde ha framtidsutsikter och se glatt och positivt på livet. Nu är jag tom, som du beskriver, och det är ett vanligt symtom på depression: likgiltighet. Vidare har jag som du sömnproblem där jag ibland är vaken i upp emot sex dygn. Jag äter en massa olika tabletter mot depressions- och ångestproblematik. Känslomässigt är det dock likgiltigheten som du beskriver som är den mest uppenbara skillnaden mot hur man kunde känna tidigare. Känslospektrumet är liksom begränsat.

Hej @skywalker, det är ofta man blir orolig när man har AS och även andra liknande tillstånd, inget ovanligt alls och du är dessutom väldigt ung så det har nog kanske blivit lite för mycket för dig på sista tiden. De med AS är ibland inte så bra på att ta det där med förändringar så bra, tex att flytta, byta skola osv. Det ordnar nog sig nog med tiden skall du se.

Har du inte ngn hobby eller någon idrott du kan ägna dig åt, så du inte grubblar så mycket på det som skett. Och om man tränar med ngt är man mer uttröttad på kvällen och får sova bättre. Försök fokusera på ngt bättre. Hej så länge

Ärligt talat har jag inte haft problem att byta skola som jag har gjort då senast när jag gick ut grundskolan i sommras. Nu har jag börjat på gymnasium och miljön var ganska lik där som min förra skola och jag trivs där ganska bra undantag att jag var lite nervös inför att lära känna dem nya lärarna. Har inte tänkt så mycket på att jag har bytt skola jämfört med att jag har varit för upptagen med tankar om att jag har byt bostad och hur mitt liv var innan flytten.

Jag har haft störd sömn och vaknat upp ibland 1 eller 2 gånger under natten men jag somnar om och en del nätter sover jag fullt ut tills det blir morgon. Det har blivit bättre och jag har mycket god fysik bla cyklar jag mycket innan förändringarna kom och jag rörde mig och sprang mycket. jag rör mig fortfarande mycket utomhus och cyklar men jag orkar inte springa så mycket PGA trötthet men det varierar från dag till dag.

Ibland sätter klumpen i magen stop för dem roliga aktiviteterna ska vara roliga när man tänker på det . Nu Deppigheten sätter sig mest i magen tycker jag. Men nu när jag skriver om hur jag känner och någon förstår en så försvann klumpen i magen. jag är också intresserad av spela minecraft och bygga och uppfylla sin kreativitet. Sitter inte för mycket vid datorn när jag spelar, men arbetar mycket vid datorn i skolan.

Moderator Gripandekylig - delade upp texten för större läsbarhet.

Det där ångestmonstret, jag kallar det för det, som man kan ha i magen, ''växer'' bara om man har en massa negativa tankar. Det blir bara en spiral av oro och ångest, så det gäller fort fokusera på bra saker. Så det inte får fäste, tillslut hamnar man i ett nattsvart hål. Hamna inte där!

Ha ngt positivt nära, som en ''överlevnadsfilt'' att ta till när det känns som att bad feeling kommer. Det kan vara, en bok du gillar, ngn musik eller vad som helst som du mår bra av. Tänk strategiskt, som en survivelman, fast i hjärnan låt inte monstret vinna.

Antonius

Jag har en Survival tanke att jag överlever. Men i Torsdags inträffade det underbara, Jag skulle klättra på ett klättercenter med mina kompisar. i början tänkte jag mycket och kände osäkerheten strömma i tankarna och nådde inte upp hela vägen. Men en kompis utmanade mig på en av klättringsväggarna så då bestämde jag mig att klättra hela vägen upp fast jag är höjdrädd. Det flöt på och jag tänkte inte på andra saker utan bara fast koncentrerad på det jag gjorde. jag kom lite högre en min kompis men jag slutade bara några meter innan slutet på klätterväggen eftersom det blev svårare och inte fanns många alternativ att klättra sig upp på. Så när jag skulle bli nerhissad såg jag hur högt det vart jag klättrat. Kände mig mycket glad och nöjd. Klumpen i magen var borta tillfälligt i 2 dagar tills jag började tänka på tankarna om flytten och allt det negativa. Ska fortsätta försöka tänkta positivt.

Jag har tidigare innan händelserna varit mycket glad och positiv kille och inte haft depression som jag hade första gången 2012 då jag fick oro över flytten m.m och precis det du säger Antonius att jag fick onda troll eller sk ångestmonstret i magen och det blev värre men varierade till dag till dag. Det började att jag var orolig över flytten som ledde till att jag tänkte mycket på det= jag sov sämre/sömlös och vaknade upp på nätterna = Jag var trött och kände mig som en zombie borta från verkligheterna.

En dag kände bara mig tung i huvudet,trött och sömnig i ögonen och ville bara sova efter jag hade slutat skolan men jag hade bestämt att jag skulle följa med en kompis hem och det gjorde jag. När jag kom hem till honom berättade jag över att jag var orolig, deppig och sov dåligt pga att min famlij och jag skulle flytta. Han sa att han hade också¨varit orolig och haft ångest en enstaka gång under en period och fick gå mycket till bup och att det tar tid innan det går över. Vi satte oss i soffan men jag kunde inte koncentrera mig på tv-spelet för jag tänkte på annat. Det var ett jag inte hade kört så då struntade vi i det och körde Mario kart som jag gillar mycket.

Och sedan när jag skulle åka hem tog jag bussen och var helslut och kände mig som en zombie. På kvällen tog jag en dusch och varvade ner framför tv och sedan la jag mig i sängen och då var klockan halv nio och jag somnade bara på några minuter och sov hela natten. Detta var hösten 2012 och jag har blivt botad mot Depressionen men har idag mycket ångest men det varierar från dag till dag och det går långsamt mot bättre men det har tagit ett helt år och jag trodde inte att det skulle ta sådan tid .

Hur kommer det sig att man upplever sig borta från verkligheten förutom sömnbrist? Tänker man mycket, funderar och man springer bort från verkligheten när det blir för mycket intryck och har det med autism att göra? Det varierar ju från person till person hur intryckkänslig man är

skywalker skrev:Hur kommer det sig att man upplever sig borta från verkligheten förutom sömnbrist? Tänker man mycket, funderar och man springer bort från verkligheten när det blir för mycket intryck och har det med autism att göra? Det varierar ju från person till person hur intryckkänslig man är

Ja det varierar nog för alla hur intryck påverkar folk, men de som har AS eller ngt annat autismspektrumtillstånd kan det påverka mer och vara utmattande. Man kan behöva lite mer egentid för att hitta tillbaka. Men det går oftast över om man bara får vila lite och sova ut, speciellt för unga människor.