Utanförskap - känner ni att människor dömer er?
32 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
Utanförskap - känner ni att människor dömer er?
Jag tycker jag ofta blir bedömd. Att folk ibland har ögonen på mig. Särskilt ungdomar, de tycker nog inte att en som är över fyrtio ska få klä sig "konstigt". Men jag har väldigt svårt att veta vad de tänker när de kollar och kanske viskar.
I grupper blir jag ofta den konstige, men i vissa grupper tycker de jag är konstig på ett bra sätt som livar upp eller ngt. Så har jag fattat det iaf. Så det är inte alltid negativt.
Trots att jag vet att jag sticker ut lite och kan bli dömd, känns det iaf sårande om jag får en dålig attityd mot mig eller hör att ngn säger ngt taskigt om mig bakom ryggen.
När folk tycker jag är normal då blir jag förvånad för det händer inte så ofta.
Det värsta jag fått höra i terapi (slutade), var att det var inbillning att jag överhuvudtaget syns. I den behandlingsmetoden skulle man intalas att alla var precis likadana och att om man tror att man blir dömd är det bara ens egna tankar som inte är sanna. Terapeuten jobbade hårt på detta tills jag trodde det var sant. Sedan gjorde det MYCKET ondare alla de gångerna jag fick ngt negativt slängt efter mig (första gången det hände efter den sessionen var när jag gick hem från den!). Det nya tankemönstret var farligt för mig. Det gjorde bara mig EXTRA ledsen.
Känns bättre att tro att iaf i vissa fall så är jag inte som "andra". Och att folk märker det. Sedan kan vissa lägga in väldigt negativa saker i det medan andra bara tycker att jag är "konstnärlig", "rolig" eller ngt som faktiskt kan uppfattas positivt.
Jag har inga problem med att vara själv. Men att stängas ute aktivt det känns inget bra. Som t ex på en studiecirkel ville flera grupparbeta med mig, bra. Men på en aktivitet som psyk hade så ville INGEN vara med mig, jag fick inte ens koka kaffe tillsammans med ngn för de tyckte inte om mig, ingen i gruppen. Det känns sårande att ingen ens vill ta 15 minuter och fixa fika med en. Det kanske inte var sällskapet jag behövde där men ett aktivt avståndstagande... yippee, eller inte.
I grupper blir jag ofta den konstige, men i vissa grupper tycker de jag är konstig på ett bra sätt som livar upp eller ngt. Så har jag fattat det iaf. Så det är inte alltid negativt.
Trots att jag vet att jag sticker ut lite och kan bli dömd, känns det iaf sårande om jag får en dålig attityd mot mig eller hör att ngn säger ngt taskigt om mig bakom ryggen.
När folk tycker jag är normal då blir jag förvånad för det händer inte så ofta.
Det värsta jag fått höra i terapi (slutade), var att det var inbillning att jag överhuvudtaget syns. I den behandlingsmetoden skulle man intalas att alla var precis likadana och att om man tror att man blir dömd är det bara ens egna tankar som inte är sanna. Terapeuten jobbade hårt på detta tills jag trodde det var sant. Sedan gjorde det MYCKET ondare alla de gångerna jag fick ngt negativt slängt efter mig (första gången det hände efter den sessionen var när jag gick hem från den!). Det nya tankemönstret var farligt för mig. Det gjorde bara mig EXTRA ledsen.
Känns bättre att tro att iaf i vissa fall så är jag inte som "andra". Och att folk märker det. Sedan kan vissa lägga in väldigt negativa saker i det medan andra bara tycker att jag är "konstnärlig", "rolig" eller ngt som faktiskt kan uppfattas positivt.
Jag har inga problem med att vara själv. Men att stängas ute aktivt det känns inget bra. Som t ex på en studiecirkel ville flera grupparbeta med mig, bra. Men på en aktivitet som psyk hade så ville INGEN vara med mig, jag fick inte ens koka kaffe tillsammans med ngn för de tyckte inte om mig, ingen i gruppen. Det känns sårande att ingen ens vill ta 15 minuter och fixa fika med en. Det kanske inte var sällskapet jag behövde där men ett aktivt avståndstagande... yippee, eller inte.
Utanförskap - känner ni att människor dömer er?
dipsy skrev:Känner ni också att ni blir dömda direkt i möten med männioskor? Jag har blivit intalad av en läkare att det hör till min Asperger-diagnos att känna se. Så fort jag träffar nya människor, nästan alltid, så känner jag att dom tänker onda tankar om mig. Det är väldigt jobbigt och gör att jag i stort sett aldrig knyter nya kontakter. Jag försöker komma över det, men det känns konstigt att vara inbjudande och trevlig mot människor jag är övertygad om tycker att jag är blåst/jobbig/konstig.Nån som har något tips eller har samma problem?
Moderator atoms - förtydligade rubriken.
Instämmer helt. Jag utgår alltid från att nytt folk försöker lura och förnedra mig, och de måste göra orimligt mycket för att motbevisa sig själva från mina misstankar. Har dock ingenting med aspergers att göra i mitt fall då jag ofta blev lurad i skolan av barn som sade att de var mina vänner med enda syfte att gå bakom ryggen och förnedra mig.
- whiteflower97
- Ny medlem
- Inlägg: 7
- Anslöt: 2013-10-13
Utanförskap - känner ni att människor dömer er?
Ursäkta en aspie, @whiteflower97, men vad har du för kön? inte för att det spelar ngn roll om du inte vill säga det (skrev nästan visa, men det hade ju blivit konstigt)
Utanförskap - känner ni att människor dömer er?
Tja, själv har jag blivit kallad den ena härligheten efter den andra (av folk jag inte ens känner). En gång blev jag till och med sparkad på för att jag såg så underlig ut (tyckte dem).
Så om folk dömmer? JA, HELA TIDEN!
Det bästa man kan göra är att ignorera deras idioti. Men man ska försvara sig om det går överstyr.
Så om folk dömmer? JA, HELA TIDEN!
Det bästa man kan göra är att ignorera deras idioti. Men man ska försvara sig om det går överstyr.
Utanförskap - känner ni att människor dömer er?
Japp, känner mig ofta dömd och BEdömd av andra. Känner att de har fördomar om mig, litar på dessa fördomar, och därför beter sig illa mot mig. Jag tror att de tror att jag har bra självkänsla/kommer trycka ner dom .... men det är fan tvärtom, haha. Känns som om de garderar sig helt i onödan och är taskiga tills de märker att jag är helt harmlös...
Jag försöker skaffa mig modet att trycka till dom tillbaka.
Nån dag lossnar det väl.
Jag försöker skaffa mig modet att trycka till dom tillbaka.
Nån dag lossnar det väl.
- Plasticfck
- Inlägg: 1548
- Anslöt: 2013-06-18
Utanförskap - känner ni att människor dömer er?
Min tränare på gymmet nämnde Samhall för mig,
hon tyckte ja skulle göra nått om dagarna....
Men mitt humör är helt under kontroll så ja blev inte arg
men lite förvånad eller lätt chockad, ne hellre skaffar jag
utbildning i så fall.
hon tyckte ja skulle göra nått om dagarna....
Men mitt humör är helt under kontroll så ja blev inte arg
men lite förvånad eller lätt chockad, ne hellre skaffar jag
utbildning i så fall.
Utanförskap - känner ni att människor dömer er?
Well TS.. Har på senare upplevt tvärtom.. Folk börjar gilla en för mycket och söker riktig kontakt med en som jag sällan vet hur jag ska hantera. Så steg för steg låter jag deras intresse för mig avta ..
Utanförskap - känner ni att människor dömer er?
@Bastuper, Du får väl svara med att du har förståelse för att hon har svårigheter med att sätta sig in och tänka till
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
Återgå till Övriga Aspergerfrågor