Ok, att vara diagnosticerad innebär en massa slit och besvikelser, trassel med arbetsgivare, vänner, LSS, FK, soc, skola och allt annat man MÅSTE göra; städa varje dag, tvätta fönstren en gång i veckan, äta nyttigt, motionera, jobba minst heltid och samtidigt ha gott om tid över till social samvaro med vänner och familj samt kunna göra åtminstone EN utlandsresa per år.

Jag tänkte därför bara göra en liten undran härinne; vilken är DIN superhjälteförmåga? Vad är du extra bra på tycker du?

Min superhjälteförmåga är min dunderhörsel! Jag testade den på skoj för någon månad sedan och fick veta att jag kan höra upp till 21000 Hz - något som enligt testet endast barn upp till 12 normalt kan höra. Yay me!

Dessutom är jag fantastisk på att sortera pärmar och hålla ordning på papper!

Som en liten bonus kan jag läsa mellan 100 och 120 sidor svensk skönlitterär text per timme - och komma ihåg vad det handlar om! Engelsk text klarar jag ungefär 80-90 sidor per timme.

Sååå... berätta nu! Nu vill jag veta!

Kan lösa datorproblem som de flesta andra går bet på. Har en känsla för var jag ska börja leta när andra bara chansar på massa inställningar som inte har med problemet att göra.

jag är snabbläsare på så väl svenska som engelska Skönlitterära texter i synnerhet scannar jag bara sidan diagnonalt och har inga problem att återge innehåll. Dessutom är jag bra på att sortera och strukturera. Jag brukar även hjälpa min bästa vän som bara blir trött vid tanken att nu måste man sortera papper igen.

Vilken rolig tråd, weasley!

weasley skrev:Dessutom är jag fantastisk på att sortera pärmar och hålla ordning på papper!

Det är jag med.

Jag har en väldigt bra syn - distans, mörker.
Jag har en mycket snabb reaktionsförmåga men tyvärr ingen kontroll på styrkan. Det har straffat sig när det är människor som försökt röra mig.
Jag hör musik, det är väl den skarpaste förmågan jag har.

Min superhjälteförmåga då.. Jag springer ganska snabbt rätt så långt.

En rolig grej när jag gjorde ett reaktionstest hos psykiatrin var att min reaktionsförmåga var så pass bra tydligen att det markerades som tjuvstart varenda gång. Men man kunde se att det inte var fråga om några tjuvstarter genom att reaktionstiderna var ungefär samma hela tiden. Vet inte om dom justerade dataprogrammet efter att dom testat mig.

Annars är det väl hörseln som jag upplever som onaturligt skarp, men jag har inte testat den.

Jag har en hög språklig begåvning & är allmänbildad betydligt över genomsnittet. Tex behövde jag inte traggla med grammatiken för att lära mig engelska, utan jag hör vad som låter rätt. A-kursen hoppade jag över för att gå på B-kursen direkt.

Jag kan plasta in böckers skyddsomslag som ingen annan: inga bubblor i plasten och ö h t inga spår av att inplastning skett, endast ökad slitstyrka och evig ungdom åt boken. Tilltalar mitt autistiska behov av perfektionism.

För övrigt kan jag (ibland) på bara fem minuter hitta min sköldpadda i lägenheten. Allt jag behöver är en bra ficklampa och att koncentrera sökandet till skohyllorna i klädkammaren.

Information. Logik. Rationalsering. Abstraktion. Detuktion.

Den högtalaren är lite av samma typ som mina högtalare, förutom några
småsaker..

Jag har en förbluffande kapacitet för att komma ihåg fullständigt onödiga saker. Ganska bra när man spelar Trivial Pursuit, inte fullt så användbart annars. Min ärkenemesis är bomullstussar, för övrigt.

Jag e bra på att teckna, måla, skriva och läsa upp texter högt o massa mera! Bilden är gjord på datorn 2003 och texten är från januari typ i år.



Textexempel: Obs! Triggande!

Allting lyser upp i världens starkaste ljus, värden blir för en sekund kritvit av bländande ljus. Är det såhär folk upplever det, då de säger de sett någon Gud eller UFO? Mitt vänsterben skakar stressat upp och ner, jag måste fokusera all min kraft för att hålla benet i den speciella vinkel som gör att det håller sig stilla. Mitt sinne snurrar och vaggar. Jag stressas för en gångs skull inte utav alla synintrycken, bussarna och bilarna som oregelbundet svänger än hit än dit vid busshållplatsen. Bussarnas rörelse i vägskälet brukar förvirra mig.

Detta är någonting annat. Jag snurrar, river. Jag änner ingen fysisk puls, men jag inbillar mig att den är skyhög. Skalpellen rispar mina armar, ytligt. Det är down the road, inte across the street säger anti-emopropagandan i huvudet. De fattar inte. Jag är inte suicidal. Även om jag vore det, är jag allt för feg för att göra det med kniv. Tabletter är min grej, eller höga höjder. Det är massor av gånger jag suttit på höga höjder och dinglat med benen. Fjärde våningen, fönstret var svårt att alls få upp. Det var min enda ordentliga panikattack på regementsområdet. Vintern före hade jag snattat två patroner från PEK-övningen, jag tvinnade dem i handen och tänkte befriande tankar. Jag gör lumpen frivilligt. Jag kan vilken som helst sekund ta mig härifrån. Jag har smakat på pipan; kallt stål. Slibbigt av vapenfett och den luktade gott av CLP vapenrengöringsmedel och krut. En kille sköt sig på vår höstövning, han satte sig bakom en bandvagn. På minnesstunden sedan var alla uppstälda på led, jag började gråta. Jag tror inte det hördes, men mina ögon suddades. Jag påminndes av den gång jag länge fått sitta och fysiskt hålla i min väns armar, så att hon inte skulle skära upp dem ännu mer. Mina kinder smakar salt och en enträgen fältpräst hänger efter mig länge därefter. Hon skulle inte tåla höra, de gör aldrig det, det har jag lärt mig. Folk tål inte att höra sanningen, då blir de hysteriska och så kan man inte resonera med dem längre. Nu är det jag som sitter med skalpellen och ser blod ur risporna. Jag känner ingen smärta, bara ett lugn. Lycklig upprymdhet. Mina steg blir lätta.

De ställer frågor. Alldagliga frågor. Jag vill svara, prata, men jag kan inte. Jag svarar kort, mekaniskt, robotaktigt och ytligt opersonligt. Jag får ändå inte tala om sådant som upptar mina tankar. Psyke är tillsammans med religion och politik icke-ämnen i avslappnade allmänna tillställningar tillsammans med personer som man bara känner sådär lagom ytligt. Man får inte bryta de outtalade sociala reglerna, för då kommer konsekvenser. Utfrysning och förakt. Psyke är ett stort no-no. Vanliga folk brukar ändå inte förstå de gånger jag försöker tala, till och med några av kuratorerna och psykoterapeuterna har backat av några av mina historier. Jag vet inte om det beror på oförstånd, försvar eller bådadera. Ryck upp dig! är deras ständiga mantran.

Ge oss idag vårt dagliga bröd och förlåt oss våra synder såso vi ock förlåta dem som står i skuld till oss, inled mig icke i frestelse…

Hur skulle ni reagera om jag frågade om jag fick be för er? Vore det okej?
Jag vill att du skall be för min 15-årige son, som vill operera sig till kvinna – igen.
Hennes ord är ett slag i magen på mig. Idiot, tänker jag. Din son har inte ”igen” fått för sig något, han har alltid velat det. Liksom jag är bisexuell. Det är ingenting jag själv valt att bli. Det är inget erbjudande jag har kunnat säga ja eller nej till. Det är ingenting jag skulle kunna välja bort, ens om jag velat göra det. Det är ett faktum, oavsett vad jag, de eller kyrkan nu än må tycka om den saken. Damen ber.

Käre Gud, var med Maria i hennes vardag, hjälp den 15-årige sonen, jag behöver inte be dig välja rätt, för hur du än väljer så ÄR det alltid rätt.
Mitt hjärta får frid. Jag hoppas killen på 15 får sin operation, om det är vem han är. Gud har skapat honom också. Frid med honom.

Är mycket bra på att se samband som andra människor inte ser när det gäller problemlösning, är händig bra på att sy och har haft högt på IQ test jag gjort, men jag är skeptisk ändå till vad de egentligen mäter.
Har också hög kroppslig intelligens, bra på att dansa och har alltid varit duktig på gymnastik.

docfrasse skrev:Jag kan plasta in böckers skyddsomslag som ingen annan: inga bubblor i plasten och ö h t inga spår av att inplastning skett, endast ökad slitstyrka och evig ungdom åt boken. Tilltalar mitt autistiska behov av perfektionism.

För övrigt kan jag (ibland) på bara fem minuter hitta min sköldpadda i lägenheten. Allt jag behöver är en bra ficklampa och att koncentrera sökandet till skohyllorna i klädkammaren.

Hahahaha. Du vill inte ha två kompisar till den btw? Eller vet nån annan som vill?

Jag har en fantastisk förmåga att lära mig att hitta i en främmade stad genom att skapa en inre karta. Går aldrig vilse, hittar alltid tillbaka till utgångspunkten.
Dessutom skalar jag alltid en apelsin genom att göra en lång obruten remsa av skalet. Så gör alla superhjältar.

Min superhjälteförmåga är att jag kan glömma bort saker jäkligt snabbt

så jag har ingen karriär som mytoman

Jag verkar ha en viss fallenhet för tekniska prylar, blir ofta tillfrågad att fixa grejer som inte funkar som de ska. Fast jag vet inte om det räknas som en superhjälteförmåga.

Annars kan jag uppbåda extrema mängder målmedvetenhet, självdisciplin och envishet för att uppnå saker jag verkligen känner mig motiverad att uppnå.

Min kryptonit i det sammanhanget är just motivationen, finns inte den känns allt extremt jobbigt att göra.

* Ställföreträdande djursjukvårdare och beteendevetare för bekantas djur. Är djuret sjukt eller beter sig konstigt, behöver klorna klippas eller sår läggas om? Vilket avmaskningsmedel ska vi köpa? Varför gör katten så, varför gör hunden så? - då kontaktar de mig. Specialintresse:djur .

* Behöver håret klippas eller färgas - Jag fixar. Behövs makeup för speciella tillfällen? Jag fixar, har bla sminkat en brud inför giftermål.
Kan även klippa hundar, främst pudel. Jag är faktiskt bättre på att klippa än vissa erfarna uppfödare. Har nog ett estetiskt öga. Men jag är ringrostig, det var länge sedan jag klippte någon hund. Specialintresse: Skönhet .

docfrasse skrev:Jag kan plasta in böckers skyddsomslag som ingen annan: inga bubblor i plasten och ö h t inga spår av att inplastning skett, endast ökad slitstyrka och evig ungdom åt boken. Tilltalar mitt autistiska behov av perfektionism.

För övrigt kan jag (ibland) på bara fem minuter hitta min sköldpadda i lägenheten. Allt jag behöver är en bra ficklampa och att koncentrera sökandet till skohyllorna i klädkammaren.

Hi hi... detta är helt i min stil! OM jag har tur så är jag världsbäst på att hitta par till mina strumpor i min IKEA-strumpkasse... Och det går kanske så snabbt som på 5-10 minuter... Jag är väldigt bra på att samla på onödiga saker och nästan trolla bort dom... så att man inte märker att de finns... om man inte är på fel plats vid fel tid... som typ när jag letar efter par till mina strumpor och inser att de inte befinner sig i min IKEA-srumpkasse...

Det händer att jag kan tänka ett helt resonemang till punkt och laga mat exakt efter recept... Då känner jag mig som stålmannen! Och få är de som kan trotsa mina förmågor då! Jag är skuggan som smyger i natten! Jag är tuggummit under dina skosulor... Jag är.... Darkwingduck!

jag är en problemlösare. folk kommer alltid till mig om råd om allt från datorer till dåliga pojkvänner. eftersom jag har varit med om en hel del psykologiskt deprimerande perioder och ser allting så svart och vitt så kan jag lösa de flesta problem, även om folk inte alltid vill följa mina råd.

så är nog många aspergare i och för sig men jag har i vilket fall fått ett rykte om det.

(världen är förresten svart och vit, folk som säger att det är en gråskala verkar inte inse att grått är en typ av svart. det finns bara två färger. ettor och nollor.)

man, I'm tired.

Jag kan göra människor glada och berätta att de gjort något bra.
Och så har jag livlig fantasi.

Jag har extremt bra syn, och har en förmåga att fokusera i timtals (ibland flera dygn i streck) på saker jag intresserar mig för.
Jag har en unik förmåga att se detaljer (på gott och ont.)

Jag kan uttala nya främmande ord helt perfekt på första försöket, om jag bara får någon stund att fokusera på den. Fast om det är någon konstig uttal i förhållande till stavningen som engelskans "dirge" så behöver jag nog höra ordet några gånger först.

Vad betyder dirge?
Och hur uttalas det?

Mina superhjälteförmågor måste nog vara mitt luktsinne och min hörsel..

Känner lukter långt innan de flesta andra människor, detta trots att jag är ständigt täppt i näsan pga allergi... En fd arbetskompis tyckte att jag var läskig när jag kom gåendes från en avdelning och passerade utanför köket på min väg tillbaka till stället där vi samlades i väntan på larm. Jag hade nämligen känt lukten av innehållet i hennes matlåda trots att matlådan var inställd i kylen och var i en burk med tätslutande lock.

Arbetskompisarna på det stället brukade även skämta om att jag smög mig på folk för att skrämmas också. De märkte aldrig när jag dök upp, helt plötsligt stod jag bakom dem utan att de hade hört mig. Själv förstod jag mig aldrig på det där, jag gick bara normalt men tänkte väl på att inte klampa eftersom vi jobbade natt och man inte ville väcka folk som låg och sov.

Hörseln är som sagt också bra, gjorde ett hörseltest för många år sen och den som testade mig sa att jag omöjligt kunde ha hört det ljud jag tyckte mig höra. Han blev ju dock tvungen att erkänna att jag helt uppenbart hade uppfattat ljudet men han skakade på huvudet och sa något om att "detta innebär att du hör pipet från fladdermöss"...

(Rolig tråd förresten .... )