Mm, Zombie.

rattlelizard skrev:

alfapetsmamma skrev:Det här får mig att tänka på det jag läste i en av de många böcker om npf jag läst. Där sas det att det är lättare att klara sig i samhället om man är något svagbegåvad men jämn i sin begåvningsprofil, än om man är en typisk aspie eller bokstavsmänniska

alfapetsmamma, det har till stor del blivit så. Förr räckte det att man var bra på en sak, det funkade ekonomiskt och blev någorlunda accepterat. Men nu ska man kunna allt, vara uptodate inom allt, kunna diskutera och prata om allt, kunna studsa mellan arbetsplatser och byta bana vid behov genom livet, vara flexbel, öppen, vacker, smal, stylad, frisk, glad, you name it.

rattlelizard skrev:Jag har märkt att högljudda människor med ett snabbt tankesätt och mycket vitsighet tillsammans med en hög social faktor kan gå hur långt som helst utan att ha någon intelligens what so ever.

Skallerödlan, det är därför jag gillar att hänga här. Här finns mycket mer intressanta innehållsrika typer med en helt annan intelligens än de "normala" människor jag möter på t ex jobbet eller i umgänge.

Man ska dock samtidigt akta sig för att generalisera alltför mycket. Jag tror eg att skillnaden mellan det vi kallar NPF och NT är mycket mer svårbegriplig än vad vi idag vet. Framför allt tror jag att det är liksom ett steglös spektrum ( kommer inte på ordet jag eg far efter) från ena extremen full autism till andra extremen fullt normal (om det nu finns tänker på Zappas citat "Normality can be cured").

Nu känns det här väldans OT...jag liksom avvek från det intelligenta...

/Barracuber

barracuber skrev:
alfapetsmamma, det har till stor del blivit så. Förr räckte det att man var bra på en sak, det funkade ekonomiskt och blev någorlunda accepterat. Men nu ska man kunna allt, vara uptodate inom allt, kunna diskutera och prata om allt, kunna studsa mellan arbetsplatser och byta bana vid behov genom livet, vara flexbel, öppen, vacker, smal, stylad, frisk, glad, you name it.

Jag har ju mer bokstäver än AS (om jag öht skulle kvala in för AS-diagnos). Antagligen mest ADHD. Så att vara hoppjerka känner jag till bättre än de flesta.

Har inte varit kvar på nåt jobb i mer än några år, utom tolkjobbet, men då var jag å andra sidan på olika ställen varje dag, med olika uppdrag, olika kunder och levnadsöden (det blev FÖR stressigt till slut). Har också flyttat massor av gånger, och även levt med olika människor och haft olika slags liv (om än inte extremt).

MIN ojämna profil handlar om det jag skrev, en hög intelligens men samtidigt stora problem med exekutiva funktioner, mer än social inkompetens.

Jag klarar inte av småprat och att bara prata ytligheter, men mina problem är mkt mer framträdande när det gäller att komma ihåg saker, att göra saker i rätt ordning, att inte låsa sig när det går fel, att inte bli galen för att andra är dubbeltydiga och ändrar sig och inte vill stå för det de sagt osv.

I mångt är jag inte mer kapabel än ett barn. Klart det blir förvirrande när man samtidigt har hög intelligens, är väldigt verbal, har stor bildning (på vissa områden) osv.

Med tanke på att det finns olösliga problem så är svaret nej.

Debbido skrev:Själv tycker jag att "förmåga att lösa problem", i det verkliga livet låter som en mycket tilltalande definition av ordet, då det, under enkla förhållnaden, avgör människan möjlighet till överlevnad.

Fast som du själv var inne på så förändras det "verkliga livet", exempelvis såg det annorlunda ut för 10000 år sedan jämfört med hur det ser ut nuförtiden. Rimligtvis ställer lösandet av problem i stenåldersliv andra krav på ens förmåga än lösandet av problem i det moderna samhället. Man kan då tänka sig en person som uppfyller kraven för att lösa problem under stenåldern utan att uppfylla kraven för att lösa problem i modern tid, och vice versa. Slutsats, personen är intelligent i det ena sammanhanget (stenåldern/modern tid) men inte det andra (modern tid/stenåldern). Att endast syfta till "förmåga att lösa problem" som definition på begreppet "intelligens" är alltså otillräckligt. Mer tillräckligt vore att även syfta till ett visst sammanhang; ex "förmåga att lösa problem i stenåldersliv" eller "förmåga att lösa problem i det moderna samhället". Och frågan är då varför man ska föredra ett visst sammanhang före något annat!?

snyggsmartosexig skrev:

Debbido skrev:Själv tycker jag att "förmåga att lösa problem", i det verkliga livet låter som en mycket tilltalande definition av ordet, då det, under enkla förhållnaden, avgör människan möjlighet till överlevnad.

Fast som du själv var inne på så förändras det "verkliga livet", exempelvis såg det annorlunda ut för 10000 år sedan jämfört med hur det ser ut nuförtiden. Rimligtvis ställer lösandet av problem i stenåldersliv andra krav på ens förmåga än lösandet av problem i det moderna samhället. Man kan då tänka sig en person som uppfyller kraven för att lösa problem under stenåldern utan att uppfylla kraven för att lösa problem i modern tid, och vice versa. Slutsats, personen är intelligent i det ena sammanhanget (stenåldern/modern tid) men inte det andra (modern tid/stenåldern). Att endast syfta till "förmåga att lösa problem" som definition på begreppet "intelligens" är alltså otillräckligt. Mer tillräckligt vore att även syfta till ett visst sammanhang; ex "förmåga att lösa problem i stenåldersliv" eller "förmåga att lösa problem i det moderna samhället". Och frågan är då varför man ska föredra ett visst sammanhang före något annat!?

Om man använder definitionen "potentiell förmåga att tänka ut lösningar på problem" så kan man säkert säga att en del generellt sett ligger bättre till medans andra ligger sämre till, alldeles oavsett vilken tidsepok man befinner sig i. Men sedan beror den effektiva problemlösarförmågan naturligtvis också på annat, såsom på kunskap och erfarenhet bl a.

Jag tror att felet är att man mäter individuell intelligens. Mänkligheten har under större delen av sin evolutionära historia levt i små täta stabila grupper där alla känt varandra och där man gemensamt fått hantera de problem som stött upp. Där har kanske inte en s.k. ojämn begåvningsprofil inte gjort så mycket eftersom man ändå kunnat utföra något som varit till stor nytta till gruppen, samtidigt som den mindre arbetsdelningen paradoxalt inneburit att man har förväntats kunna en massa praktiska saker som de flesta inte behöver kunna i dag. Men förmågan att ständigt förhålla sig till och kunna kommunicera med tidigare okända individer har antagligen inte varit något som bara krävts av en liten minoritet av befolkningen.

Det lustiga är att ökad individualism på sätt och vis innebär ökad likriktning eftersom vi nu alla också ska kunna sälja oss själva. Frihet med ett pris alltså....

Bjäbbis, du är inne på något väldigt intressant där. Jag har faktiskt inte tänkt på det på exakt det viset tidigare när det gäller det här med intelligens och "störningar i social förmåga" som är så roligt att stämpla i pannan på folk numera.

*funderar*

weasley skrev:Bjäbbis, du är inne på något väldigt intressant där. Jag har faktiskt inte tänkt på det på exakt det viset tidigare när det gäller det här med intelligens och "störningar i social förmåga" som är så roligt att stämpla i pannan på folk numera.

*funderar*

Jag tyckte också Bjäbbis tankar var intressanta.

Jag låg och surfade på telefonen i morse och hittade en artikel som kanske har viss koppling men jag vet inte..den hette nåt i stil med "Var ADHD en tillgång förr i tiden?". Ska förska gräva fram den senare idag.

EDIT: got it!
<a target="_blank" href="www.slate.com/id/2193472/">New World Disorder Was ADHD an evolutionary asset? By William Saletan</a>

fast rent spontant, som en gut feeling, utan att ha läst den känns den inte totalt trovärdig.
/Barracuber

barracuber skrev:

weasley skrev:Bjäbbis, du är inne på något väldigt intressant där. Jag har faktiskt inte tänkt på det på exakt det viset tidigare när det gäller det här med intelligens och "störningar i social förmåga" som är så roligt att stämpla i pannan på folk numera.

*funderar*

Jag tyckte också Bjäbbis tankar var intressanta.

Jag låg och surfade på telefonen i morse och hittade en artikel som kanske har viss koppling men jag vet inte..den hette nåt i stil med "Var ADHD en tillgång förr i tiden?". Ska förska gräva fram den senare idag.

/Barracuber

Enligt mig är det det fortfarande. Jag hade aldrig orkat med mitt liv som det ser ut i dag med npf-iga barn och turerna kring utredning osv, om jag inte haft mitt bokstavsdriv! Och Von Holstein skriver nåt om sina bokstäver och vad han gjort tack vare dem, i nyaste Attention-tidningen också.

Famous People with ADHD ADD Tips

/Barracuber