Hallå. Jag har som typ 99% av folk på detta forums aspergers syndrom/autism.

Det jag kan säga är att, om du är dig själv, och inte försöker spela någon roll utan är ditt jag, med brister och förmågor, positiv och säger och gör det du känner för, inför en rutin att strunta i vad andra tycker om det, eller rättare sagt om de tycker det bryt ältandet av kommentarerna.

Om du är lugn, saklig och är dig själv och kör ditt race kommer omvärlden försöka påverka dig som de vill, men om du står upp för den du är så måste dem anpassa sig till dig. Kom ihåg att nyckeln är att visa respekt mot andra, framförallt om någon är jobbig mot dig gör inget tillbaka och häv ut dig över någon som är deras chef t.ex. lärare/rektor etc.

Fastna inte i fällan att andra människor hatar dig eller att du är mindre värd, eller att alla NT personer är dumma(trots att en stor procent iaf uppvisar sådant beteende), du måste våga vara dig själv, du måste våga tro på dig själv.

Ta reda på vad DU vill ha i livet, ta reda på hur DU kan skaffa det och Skaffa det. Inget blir bättre av att du nedvärderar dig själv, och om du vågar vara som du är kommer andra människor respektera det.

Det finns en slags blyghet bland många människor, de som ger dig kommentarer är de som inte har den blygheten, och för att bryta den blygheten måste man vara lite hård som person, och därför ger dem dig hårda kommentarer, för att de har en brist. Som alla har.

En fråga, vad blir bättre av att du tycker synd om dig själv, och en sak till, har du aspergers syndrom/autism har du oftast ingen eller väldigt låg social status, så du har inte mycket att förlora ändå, ironiskt nog får du en hög status om du vågar vara dig själv >.<

Utnyttja dina förmågor, strunta i bristerna, kör ditt race, gör din grej, saknar du något i livet studera hur du kan skaffa det och skaffa det, ta mediciner för din ångest(ansök om rispedal, propavan och sertralin om du har mycket ångest), säg vad du tycker, var den du är, älska dig själv.

Varför har andra rätt att ha självförtroende, status, kärlek, jobb, partner, glädje och lycka men inte du?

Om du är mobbad, anmäl mobbarna till en person som har makt över dem. Oförtrutet, varje gång. Storma in till rektorn och häv det ur dig, svara inte tillbaka på mobbarna.

Jag blev trakasserad i slutet av nian, folk var på mig och social-rävspelade mot mig hela tiden, jag lärde mig mycket om hur mobbare fungerar, om du har blivit mobbad, lär dig deras tekniker och räkna ut med din logiska förmåga hur du ska kontra framtida angrepp.

Jag lärde mig att tala om allt för rektorn. Allt. Varje gång.

Vi hade en Stereotyp NT mobbare i ettan på gymnasiet, jag rapporterade varje gång han var på mig, fick inga anfall på honom, han slutade efter ett år för det var outhärdligt att vara på mig, eftersom varje gång fick han sitta en timme och förklara sig hos rektorn.

Där vann jag kampen mot en mobbare, sällan haft en skönare känsla. Prova du också.

Jag vet inte varför jag skriver det här, jag vet inte vad ni kommer tycka, jag ville bara ha det sagt, gör vad ni vill med informationen och ha ett bra liv, känn kärlek, var positiv och kör ditt race. Tack för mig.

//mentalt handikappad

Jättebra skrivet tycker jag har ganska liknande livsfilosofi, bra jobbat!

Jag tycker det var väldigt bra skrivet...
Det var lite likt mina egna tankar, råd som jag vet om att jag inte ska skriva här på forumet...för folk blir arga och irriterade..

Bra skrivet!!

Bra skrivet!
Jag håller helt med dig, hade nog kunnat skriva ett liknande inlägg själv!

Mycket bra skrivet!

Riktigt bra skrivet.

Och hur funkar det för dem som är deprimerade eller har dålig självkänsla osv.?

Utmärkta råd. Liknar min filosofi.