Enormouse91 skrev:Hej.


Jag är en 22 år lugn kille i Södertälje, född och uppvuxen. Jag bor ännu hemma och bidrar månadsvis till hushållet samtidigt som jag praktiserar inom butik. Jag har haft asperger syndrom, högfungerande autism i 10 år nu och har inga som helst problem med det. Jag är väl lite ledsen över att jag inte fått någon som helst kontakt med det motsatta könet under denna tid, men jag hoppas på att det ska bli ändringar på det. Men annars så har det här bildat den person jag är idag och jag skulle inte kunna föreställa hur mitt liv skulle se ut annars.

Mina intressen är många. Mestadels har jag suttit vid datorn hemma och spelat datorspel, läst manga och sett på anime, men de senaste åren har jag utvecklat intressen för joggning/löpning, diverse sporter, gymma(ska påbörja), socialisera, skriva dikter mm.

Jag tror du bara skall chansa på att ta kontakt med brudar. De är rätt mottagliga.

Jag satt i Laboremus lokal på Tiundagatan i uppsala, och lyssnade på ett föredrag av Jan Myrdal. Bredvid mig satt en brud som blev min exfru, mamma till mina barn. Hon var rätt öppen och frigjord och så här. Jag har aldrig varit frigjord, trots efternamnet.

Vi möttes igen på en debatt om trolöshet, med Hedenius, då kom hon hem på mitt rum, och lärde känna hennes kropp, en stor upplevelse. Det var ungefär 1964.

Lennart Frimodig

Tjej, 17 år
Utbildar mig för att kunna jobba med zoohandel
Har två hundar, den ena en riktig surskalle
Älskar film och tv-serier
Diagnosticerades med asperger typ -09
Ganska mild asperger tydligen. Lider av ångest och lätt depression.

19-årig tjej från en storstadsförort, fick diagnosen Aspergers våren 2013. Har varit deprimerad under perioder av livet, hoppas att man kan få må bra ett tag nu. Är dock på väg ner i ångestträsket igen. Livets största intresse är hästar, har tyvärr inte råd att rida för tillfället men jobbar med en handikappridklubb en dag i veckan. Pluggar heltid på folkhögskola och vill utbilda mig till speldesigner.

Hittade hit då jag skrev ett arbete om empati i skolan, har hittat mycket spännande läsning här än så länge.

Välkommen,@Zijena, till den enda riktiga platsen på planeten för aspisar mm, är lite förvirrad idag så bry dig inte om mig förlåt

Jag är 28 år, kvinna, bor norr om Göteborg och har nyligen påbörjat en utredning. Gift och har två pojkar på 4 och 7, egenföretagare och student. Min äldsta son är som jag, vi förstår varandra väldigt väl, men ingen förstår oss. Han brukar fråga mig om saker som fysik, magnetism, planeter och hur galaxer och stjärnor fungerar. Han ligger före i det teoretiska men efter i det sociala. För bådas skull har jag valt att göra den här utredningen.

Har alltid varit "egen", älskar att lära mig saker, helst inom fysik, astronomi, geovetenskap och matematik. Ser mönster i allt. Har alltid haft känslan att vara iakttagen eller stirrad på, svårt att läsa människor och fattar verkligen inte ironi. Ser en viss likhet, eller ganska mkt, med Sheldon Cooper. Har slutat säga vad jag tycker då det uppenbarligen inte uppskattas av andra, så har lärt mig att uppträda och svara det som andra anser falla inom "normalen". Planerar allt i min vardag, semester är bokat minst ett år i förväg och om min struktur inte upprätthålls är ångesten svår. Jag talar inte i telefon och jag öppnar inte dörren om det inte är ett förbokat besök. Mina få nära vänner känner mig, vet att jag utåt mot nya människor nog ses som "normal" men att jag tar ut mina tics och egenheter när ingen ser. De flesta av mina vänner har en diagnos mot ADHD, jag vet inte varför. Min man tror jag är normal.

Har nog byggt upp mitt liv, mitt jobb och mina studier runt min personlighet och gör allt för att folk skall uppfatta mig som normal. Önskan att få tillhöra en grupp eller gemenskap, utan att behöva spela en roll, är stor. Kanske kan jag finna den här?

Hej jag är en tjej på 20 år.

Fick min asperger diagnos när jag gick sista året i gymnasiet,
dock hade mina föräldrar försökt få utredning på BUP, men hon som skulle utreda mig, "hade sätt mig på tåget med vänner". Så hon slängde papprena vi fyllt i, rätt i papperskorgen.

Så tillslut kontaktade min mamma en privatpsykolog som utredde mig,
och ja det var ju så tydligt att jag hade asperger så hon förstod inte hur lärare i skolan kunnat missa det.

Bättre sent en aldrig, säger man väll?
Fast för mig så förstörde det allt att jag inte fick en diagnos i 7an, då vi bad bup om hjälp. Så hela skolan gick åt skiten, vän efter vän, försvann och jag blev mer å mer instängd...

Har precis skaffat en hund i hopp om att det ska hjälpa mig må bättre, och för att jag ska komma utanför dörren mer än 1 gång i veckan typ.

Och ja, det har hjälpt rätt mycket. Jag mår bättre.
Hon älskar mig för den jag är. Hon blir lika glad varje gång hon ser mig.
Vilket gör att jag också mår bättre.

Har en lång väg kvar till att bli riktigt lycklig..

Insåg just att det vart värsta historien typ. Men aja!

Hej jag är en kille på 24 år. Jag är diagnostiserad med både AS och ADHD, inte så kul. Jag har i många år mått helt åt helvete och varit inlagd på psyk för att jag ville ta livet av mig.

Skälet till att jag mått så jävla dåligt är för att jag var mobbad i skolan och sen har det fortsatt med sånt pga. att jag är inte överdrivet bra alla gånger på att läsa av signaler hos folk och fan.

Spelar mycket spel för att fly verkligheten, film är annars mitt stora intresse.

Ja nu vet jag inte riktigt vad mer jag kan komma på.

ingetbranamn skrev:Hej jag är en kille på 24 år. Jag är diagnostiserad med både AS och ADHD, inte så kul. Jag har i många år mått helt åt helvete och varit inlagd på psyk för att jag ville ta livet av mig.

Skälet till att jag mått så jävla dåligt är för att jag var mobbad i skolan och sen har det fortsatt med sånt pga. att jag är inte överdrivet bra alla gånger på att läsa av signaler hos folk och fan.

Spelar mycket spel för att fly verkligheten, film är annars mitt stora intresse.

Ja nu vet jag inte riktigt vad mer jag kan komma på.

Välkommen hit då mannen och damerna före dess

Jag tar det kort och koncist: (Aspergigt?)

Jag blev diagnostiserad med atypisk autism/HFA våren 2007 efter en omfattande neurologisk undersökning (innefattande WAIS- test).

Har varit inne på detta och liknande internationella forum och tittat, men detta är första gången jag registrerat mig.

Och hej

halvlena skrev:Fick min asperger diagnos när jag gick sista året i gymnasiet,
dock hade mina föräldrar försökt få utredning på BUP, men hon som skulle utreda mig, "hade sätt mig på tåget med vänner" Så hon slängde papprena vi fyllt i, rätt i papperskorgen.

Herregud. Tyvärr finns det många här som upplevt snarlik inkompetens. I lågstadiet började mina föräldrar ta upp med skolan att jag har problem. Skolan lyssnade inte alls. När jag var nio tog föräldrarna mig till BUP. Jag fick AS-diagnosen när jag var tjugotre.

Kvinna 38 år.
Fick min asperger diagnos 2010.
Bor i servicelägenhet med min hund.
Mina intressen är min hund,kungligheter
i Sverige och andra länder, geografi bl.a
Bor i Dalarna.

moonshadow skrev:Kvinna 38 år.
Fick min asperger diagnos 2010.
Bor i servicelägenhet med min hund.
Mina intressen är min hund,kungligheter
i Sverige och andra länder, geografi bl.a
Bor i Dalarna.

Välkommen!

17 år. Fick diagnosen asperger och adhd förra veckan. Vet ej vad mer jag ska skriva

sofly skrev:17 år. Fick diagnosen asperger och adhd förra veckan. Vet ej vad mer jag ska skriva

Hej! du behöver inte skriva något, du kan ju bara kolla lite först, och välkommen!

Alyana skrev: Presentera er gärna i den här tråden men tänk på att era texter snabbt försvinner i flödet. Om ni även använder era Profiler så ökar chanserna att presentationerna blir lästa. När ni uppdaterat profilen kan ni klicka på knappen "profil" i era inlägg för att se hur presentationen ter sig för de andra medlemmarna.

Är så nyfiken...
Kan vi inte ge en kort beskrivning av oss - t ex ålder, kön och om vi har diagnos eller ej?
Skulle vara väldigt intressant!

Börjar själv då: 29 år, tjej och står i kö (som är tre år lång) för utredning
+ har två små barn. Bor i östra Värmeland...

Jag heter Erik, är snart 28 och har diagnosen asperger ä ven om det är rätt otydligt för ögonblicket. Jobbar inom vård och omsorg, inom lss enheten i min hemstad.

artifex skrev:Jag heter Erik, är snart 28 och har diagnosen asperger ä ven om det är rätt otydligt för ögonblicket. Jobbar inom vård och omsorg, inom lss enheten i min hemstad.

Heeeeeeeej Erik

unbegripable skrev:Hej

Trots min skeptiska hållning till människors förmåga att kommunicera utan dolda agendor så beslutade jag att bli medlem. Förhoppningsvis kan jag med min gudomliga visdom och oöverträffade ödmjukhet vara till hjälp för er vanliga dödliga.

Jag kan bara göra saker som kräver kreativitet i nån form, iaf. om resultatet ska bli någorlunda bra.

Fick min diagnos för några år sedan och tycker livet blivit mycket bättre sen dess, det var ganska underligt att för första gången få höra "men du har rätt att vara lycklig!", eftersom jag i 30+ år trott att livet gick ut på att "försöka orka".

Puss & Kram

Hej och välkommen till Hajk! Ser att du trots att du nu varit medlem sedan Augusti bara har skrivit ett fåtal inlägg. Vilken besvikelse, fram för mer gudomlig visdom!

Vaniljflickan skrev:

artifex skrev:Jag heter Erik, är snart 28 och har diagnosen asperger ä ven om det är rätt otydligt för ögonblicket. Jobbar inom vård och omsorg, inom lss enheten i min hemstad.

Heeeeeeeej Erik

Hej Vaniljflickan!

Jag är 33, bor i Stockholm. Ska snart bli pappa. Jobbar som utvecklare och konsult. Gjorde ett test i iphonen häromdagen och fick höga betyg. Återkom till ett annat test som var lite seriösare, och fick återigen höga betyg. 42 av 50, där de flesta människor bara hamnar runt 16. Suckers.

Nu försöker jag greppa den här nya situationen. Har fått en tid hos läkare men kommer förmodligen inte vilja göra någon utredning. Delvis kan jag äntligen sätta in händelser jag varit med om i ett sammanhang där de passar. Varför skolan funkade så dåligt, varför jag driver vissa saker benhårt medan jag struntar i andra. varför jag var kass i fotboll (men duktig som målvakt). Jag har tidigare haft alkoholproblem vilket nu får sin logiska förklaring, liksom en massa annat självmedicinerande. Men det behöver jag ju egentligen inte en diagnos för att fatta själv, särskilt som den kan medföra andra problem.

Läser och känner igen mig i mycket på det här forumet. Det har en enormt nyttig effekt att läsa vad andra upplever. Just nu känns det lite bedrövligt, men mest som en befrielse. Det var alltså inte mig det var fel på, utan omvärlden. Precis som jag misstänkte hela tiden.

Jag är en tjej på 18 år, bor lite utanför Göteborg och går tredje året på gymnasiet. Fick min Aspergers diagnos för ca 2 månader sedan, och fick även reda på att min psykolog misstänkt något sedan 6:an men tog inte upp det för det var av andra orsaker jag var där.

Det händer inte så mycket i mitt liv just nu, ägnar min tid åt skolan och mina tv serier och vänner där emellan. Om man ska gå in på lite personligare saker så har jag aldrig varit ihop med någon, dels för att jag är för blyg för att prata med folk, och så har jag inte varit helt säker på min läggning heller.

Jahap, de va det, hoppas ni får en trevlig dag allesammans!

''Hejsan alla nyanlända sätt fast säkerhetbältena, släck ev rökverk, nu åker vi, och välkomna...''

Jag är en tjej på 27 år och har med stor säkerhet Aspergers. Gick hos en doktor för ett halvt år sedan för att göra en utredning men han var så obehaglig och så gav han mig en cd med lugnande låtar på (!). Jag slutade att gå där och försöker få mod till att kontakta privat istället.

Har läst här på forumet och känner igen mig i så mycket.
Aa det var väl allt jag kom på. Ha de bra allehop!

Hej allihopa

Kille, 30 år gammal. Om det räknas så fick jag diagnosen autismlikande tillstånd när jag var rätt liten. Vet inte vad man ska skriva mer.

Kommer nog att trivas här på forumet

Hej hej!
Heter Linda, är 32 år. Bor i Dalarna med mina två marsvin som sällskap. Jobbar inom administration och trivs bra med det.

Fick veta för ca tre år sedan att jag har Aspergers syndrom vilket var en lättnad! Jag har alltid känt mig annorlunda men har aldrig ens tänkt tanken att det kunde bero på det. Det var psykologen på öppenpsyk som såg vissa tecken.