Önskar få ta del av hur ni andra gör eller har gjort för att bli vän med ditt sätt att fungera och reagera?

Jag tycket det är superhäftigt när någon stolt säger att det är sådan jag är oavsett vad andra tycker, tänker och känner om det. Det andra är att acceptera konsekvenserna det får.

Jag fattar inte ens vad du menar, är väl för korkad. Eller trött...

Jag förstår men antagligen för att jag nog är lite bitvis i samma läge som kasam tror jag, men kan inte komma med något konstruktivt (iof inget ovanligt )
Hoppas du får några vettiga svar, är rätt nyfiken jag med.

Jag har precis tagit tag i det så jag kan nog inte svara på hur det har gått, men jag tror inte att det kommer att bli negativt för mig.

Jag har i alla tider varit en sån som har försökt rätta mig efter vad andra vill, av rädsla för att såra folk runt omkring mig. Det gick så långt så jag började bli nedstämd eftersom jag hela tiden gjorde som andra ville och tyckte, ofta till stor del emot vad jag själv ville och tyckte. Det här handlar mest om den sociala biten, när familjen har haft julfirande och liknande firanden har jag tvingat mig själv dit för att inte göra familjen ledsen.

Jag skrev ett inlägg på min blogg där jag förklarade precis vad och hur jag känner. Jag har fått många positiva reaktioner på det inlägget, både från familjen och kompisar. Det handlar ju om mig, men om någon vill hitta inspiration till att göra nåt liknande själv så får ni gärna läsa det: http://johanbakke.com/dags-att-kliva-ut-ur-garderoben/

Rubriken sattes för att ge inlägget extra mycket uppmärksamhet på Facebook, jag vet att "kliva ut ur garderoben" brukar ha en helt annan innebörd.

Vad det gäller konsekvenser så har jag svårt att tro att det jag har gjort kommer att ge mig några negativa konsekvenser. Jag vill vara ensam, även om alla överger mig pga av detta så är det inget negativt för mig. Det enda negativa som hittills har hänt är att det har blivit lite bråkigt på jobbet efter jag en dag kom dit och sa att jag ändrar mina arbetstider! Chefen tycker numer att jag kommer försent när jag kommer den tid jag har bestämt att jag ska börja.

Jag tycker det hör lite ihop med att acceptera sin diagnos.
Att acceptera att man fungerar som man gör och sedan göra det bästa av det.

För mig som har lätt att bjuda på mig själv, tycker om att göra andra glada på olika sätt.
Så är det enbart skoj att jag kan dela med mig av mina sociala missöden i min blogg.

Det konstigaste tycker jag, är att alla andra människor verkar inte ha insett att det är ju mitt intresse och mina behov som är det viktigaste.
Folk ska ju rätta sig efter mig hela tiden, men det verkar som om det kanske dröjer lite tills de lär sig det..

(Nu vet jag av vana att jag bör skriva att det sista stycket är enbart skämt)