Var tusan var ni?
26 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
Var tusan var ni?
Fortsätta kämpa kommer jag alltid att göra. Det jag är rädd för att kroppen abrupt kommer säga ifrån på ett livsfarligt sätt, utan att jag får chans till att ändra min livsstil. Kaffet ger mig fokus och träningen får mig att gilla mig själv mer. Jag måste göra detta samtidigt som det kan tära på min fysiska hälsa. Tänk om man bara kunde sluta tänka så mycket och bara vara, precis som djuren
Var tusan var ni?
Det går ju att kämpa på ett mer för dig effektivt sätt, för du har ju redan börjat tänka tanken att du kanske kör för hårt vilket nog är den första varningssignalen man gärna förbiser. Många saker går att göra oftast om man verkligen bestämmer sig för det. Finns tekniker för att hjälpa sig själv att tänka mer begränsat, hitta fokuset i livet. Egentligen inte så krångligt. Handlar också om att ha tillräckligt med energi för att påverka sig själv i en mer konstruktiv riktning. Fortsätt att fundera på hur du brukar din fysiska hälsa. Jag tror att träning kan bli som ett gift, en form av självmedicinering där kickarna måste bli högre och högre för att ge samma sköna känsla. Kroppens muskler behöver vila. Var rädd om dig själv.
Återgå till Övriga Aspergerfrågor