Ångest och flyttångest
5 inlägg
• Sida 1 av 1
Ångest och flyttångest
Nu är det tid igen, att flytta till ny lägenhet. Känner så stark ångest att jag knappt kan räkna mig som närvarande och alla flyttkartonger i lägenheten gör mig galen. Min fru vet om situationen och har gjort ett jättejobb med att packa.
Vi har levt ihop i tolv år nu och detta är fjärde flytten om man inte räknar in den första när vi flytta ihop. Tar jag upp problemet med min flyttångest och hur jag mår med någon närstående säger de att "men alla har ångest när de ska flytta". Så är det kanske men alla känner det kanske inte som att de är så frånvarande att det närmast kan liknas vid drogpåverkan under större delar av dygnet.
Jag vet om att det brukar släppa ett par veckor efter själva flytten är klar och var sak har kommit på sin plats i den nya lägenheten men det är nästan en månad kvar tills vi är där.
Någon som upplever att flytta på liknande sätt, att ni är där men ändå inte och allt är som ett töcken, före, under och ett tag efter flytten? Hur hantera ni situationen, känner mig som en skit då frun ber om hjälp och man svarar att "ja jag ska gå igenom det sen". Fast man vet inom sig att minsta lilla grej kräver fan ett mirakel för att bli utfört.
Ryck upp dig och ta tag i sakerna funkar liksom inte, sover runt tolv timmar varje dag och mitt arbete blir lidande. Finns ingen energi över till arbete helt enkelt.
Moderator atoms - förtydligade rubriken.
Vi har levt ihop i tolv år nu och detta är fjärde flytten om man inte räknar in den första när vi flytta ihop. Tar jag upp problemet med min flyttångest och hur jag mår med någon närstående säger de att "men alla har ångest när de ska flytta". Så är det kanske men alla känner det kanske inte som att de är så frånvarande att det närmast kan liknas vid drogpåverkan under större delar av dygnet.
Jag vet om att det brukar släppa ett par veckor efter själva flytten är klar och var sak har kommit på sin plats i den nya lägenheten men det är nästan en månad kvar tills vi är där.
Någon som upplever att flytta på liknande sätt, att ni är där men ändå inte och allt är som ett töcken, före, under och ett tag efter flytten? Hur hantera ni situationen, känner mig som en skit då frun ber om hjälp och man svarar att "ja jag ska gå igenom det sen". Fast man vet inom sig att minsta lilla grej kräver fan ett mirakel för att bli utfört.
Ryck upp dig och ta tag i sakerna funkar liksom inte, sover runt tolv timmar varje dag och mitt arbete blir lidande. Finns ingen energi över till arbete helt enkelt.
Moderator atoms - förtydligade rubriken.
Flytt ångest
Jo jag har flyttångest med, men det paserar väll. Det hör väll lite ihop med svårigheter med förändring som man har med asperger. Det du kan göra är att försöka minska andra nya förändringar så det inte blir ännu mer påfrestande.
- Stolpskott
- Inlägg: 62
- Anslöt: 2013-04-29
- Ort: Örebro
Ångest och flyttångest
Tack för ditt svar.
Lite återkoppling från min sida:
Blivit sjukskriven under en kort tid och sen återgå i arbete 50% under ytterligare en kort tid för att rampa upp till en normal vardag igen.
Lite återkoppling från min sida:
Blivit sjukskriven under en kort tid och sen återgå i arbete 50% under ytterligare en kort tid för att rampa upp till en normal vardag igen.
Ångest och flyttångest
yestomtom skrev: Min fru vet om situationen och har gjort ett jättejobb med att packa.
En eloge till din fru, min stack när det vart för jobbigt med mig, det var väl mest mitt fel. Och det som slet mest på förhållandet var min aversion mot detta med förändringar, typ vid flyttningar och dyl. Bör väl påpekas att vi visste inte om min AS då, utan jag ansågs väl bara konstig i allmänhet.

Ångest och flyttångest
Stolpskott skrev:Flytt ångest
Bättre att ha flyttångest än att ha flytt ångest för då kommer den garanterat ikapp en...
Allvarligt talat, det som hjälper är att lära sig vad ångest är och att det är man själv som styr den genom sitt sätt att tänka.
Återgå till Övriga Aspergerfrågor