Ja fast det jobbiga är ju om man övar upp sig så man undviker jobbiga situationer för det är det väl mest så det blir, så får man mindre och mindre feedback, eftersom inget hände och hur kan man då veta attn ågot skulle ha hänt?

kiddie skrev:Ja fast det jobbiga är ju om man övar upp sig så man undviker jobbiga situationer för det är det väl mest så det blir, så får man mindre och mindre feedback, eftersom inget hände och hur kan man då veta attn ågot skulle ha hänt?

Behöver inte bli så, det är helt och hållet upp till personen vad den gör med informationen.

Att se in i framtiden är inte bara att man ser ens egna framtid, man ser alla människors framtid för att alla människor är på det ena eller andra sättet kopplat till alla.

Men sen är framtiden också flytande så allt man ser behöver inte inträffa.

Med tanke på vars det här dragit iväg tänkte jag bara förtydliga att det jag hör antagligen handlar om sådant som hjärnan repeterar eller rena hallucinationer. Jag anser mig inte på något vis höra något som faktiskt finns men inte kan synas, inte heller innehar jag förmågan att se in i framtiden.

Richard skrev:Jag har inbillat mig röster när jag varit pressad o stressad, men inget som stör mig, behöver bara pausa lite. Sen när jag är fysiskt sjuk så ökar mina vanföreställningar. Förra helgen hade jag feber o muskelvärk, då fick jag hallucinationer. Särskilt på kvällen o natten, då jag fick kraftiga hallucinationer, o jag vet att det inte bara var vanlig sömnparalys eller nattskräck, för jag var vaken men hamnade i overklighetstillstånd.

Detta fenomen drabbar mig åxå om jag är mycket utmattad och/eller sjuk. Mitt seende förändras, märkliga skrik, perspektiv förskjuts. Tex, ett svagt ljus från fönster i ett i övrigt mörkt rum, kan se ut som det kommer närmare, för att sen fara bakåt som man tittar i fel ände på en kikare. Ganska scary

Det här sker i regel vid sänggående. Och när jag var yngre hände det åxå att jag plötsligt upplevde att allt gick i 'fast motion', som om man liksom snabbspolade omgivningen i en film fast i huvudet. Men ljudet som kommer samtidigt är värst, som övernaturliga ''svirranden''Detta var mycket hemskt. Och vid ett tillfäle när detta hände fick dom ge mig lugnande, för att skulle komma till sans.

När jag vart lite älder och detta hände, var det alltid vid sänggående. Har än idag svårt att komma till ro. Har vad man kan kalla ''lakansskräck''. När detta tillstånd sker måste jag ställa mig upp stampa lite i golvet och skaka på huvudet, då brukar det släppa, efter ett tag. De här tillstånden kommer som regel när jag har feber och så.

Som tur är har det minskat med åren, men numer drömmer jag mest mardrömmar. Som sen när jag vaknar, tar det flera minuter innan jag förstår att det var ju bara en dröm. Men den dåliga känslan hänger kvar i magen ända fram till lunch. När det händer är man väl inte direkt den gladaste laxen. Så sen har man ångest för det att man låter en jäkla dröm påverka en så.

En dröm jag har ibland,är att jag förföljs av tre vargar. Har tom namget dem, Oro, Ångest och lilla Förtvivlan,. Oro är gigantisk med enorma käkar, alfa-hanne. Ångest är Oro:s löjtnant, och följer honom överallt. Förtvivlan är en tik men hon är snabbast, och det är hon som alltid hinner ikapp mig, och biter av mig hälsenenorna, så dom andra hinner ikapp mig och sliter mig i bitar.

Detta har jag faktiskt aldrig berättat för någon. När jag vaknar av en sådan här dröm känns hela jag som en blodig levrad klump, med torkade tårar i ögonen, som salt ränder ner på örngottet. Försöker sen sakta att övertala min kropp att jag måste stiga upp, fast den säger hela tiden: Glöm det, jag är ju slaktad! Mycket jobbigt.

Min förra flickvän klagade ibland på att jag hadde så orolig sömn och låg och grät och så. Tänkte bara, hon skulle bara veta. Jag blir ju itusliten av vargar. Inte mitt fel. Är pga detta lite rädd för stora hundar.

Kom väl lite från ämnet, men ja. jag hör saker, som egentligen inte finns. Om det inte är ''återkopplingar'' från ett paralelluniversum. man är ju ett lite av ett ufo, så vem vet. Men då detta sker är jag oftast sjuk/utmattad etc.

kiddie skrev:Sedan så "gå i förväg" tycker jag var ett coolt uttryck. Vad jag har hört så bestämmer "hjärnan" vad man ska göra och först ögnblicket efter får det man upplever som sitt medvetande veta vad som pågår.

Sånt kallas tydligen för event related potentials, ungefär händelserelaterade (elektriska) spänningar i nervsystemet. Läste en artikel i Illustrerad vetenskap (tror jag det var) som ifrågasatte om vi har någon fri vilja alls med tanke på detta och saker som p300-vågen, att man liksom kan mäta hjärnans olika intrycks- och uttryckshändelser innan personen som har dem själv vet.

Men jag måste säga att uttrycket "gå i förväg" kittlar mitt språksinne på ett glatt sätt.

Fri vilja... mjao kanske. Jag menar, det är ju inte bara mitt medvetna medvetande som är jag utan hela mitt jag. Det är iaf ingen annan som sitter och bestämmer.

tahlia skrev:För att det känns som upprepningar/repriser snarare än hjärnspöken. Dvs det ter sig som om hjärnan spelar upp sådant den ofta kommer i kontakt med - kör en repris helt enkelt. Det irriterande med det hela är att det sker så pass ofta. När jag hör telefonen är jag säker på att det ringer, såvida jag inte har telefonen inom synhåll. Får jag syn på den förändras ljudet (i brist på bättre beskrivning) och jag "hör" direkt att det kommer från inuti huvudet.

Intressant! Jag har en mycket mildare variant som enbart kommer när jag blivit utsatt för mögel eller dofter jag inte tål, och bara när jag håller på att somna. Då kan jag "höra" som diffusa repriser av röster, t ex från TVn eller någon jag talat med under dagen, precis som om man hade dem inspelade i hjärnan och något råkade komma åt uppspelningsknappen.

Vilket man kanske också har.

Läste på 90-talet om försök med att stimulera olika delar av hjärnan mekaniskt (tror det var i samband med att de skulle operera in en elektrod för att med elektriska impulser kunna förhindra epilepsi, tourette, depression eller vad det nu var) och då behövde patienten vara vaken medan man testade sig fram till rätt placering i hjärnan. När man stimulerade en viss del av hjärnan så blev patienten plötsligt jätteglad utan anledning, en annan del så blev hen istället nedstämd etc. Och vid ett tillfälle råkade man komma åt ett ställe där musik fanns lagrad så att patienten kunde höra en hel symfoni från början till slut hur tydligt som helst.

Jag blev tipsad om denna tråd, och problemet är verkligen högaktuellt för mig. Jag har en period nu med extra känslighet för både intryck och stress, och igår hörde jag i princip min mobil ringa med jämna mellanrum hela dagen och särskilt på kvällen - även när jag visste att jag hade stängt av den. Under en tid har jag allt oftare reagerat på olika ljud och tolkat dem som möjliga ringsignaler på avstånd, t.ex. i duschen eller när vattenkranen har varit på, men igår hörde jag verkligen telefonsignalen tydligt hur många gånger som helst - och även när det var tyst runt mig. Det är en väldigt speciell ringsignal med komplicerad melodi och många olika toner. Känns hur knäppt som helst!

Jag tänker att det måste vara stressrelaterat. Kanske har det koppling till att påslag av stresshormoner (noradrenalin i synnerhet?) gör att man blir mer benägen att reagera? Kanske kan det få hjärnan att tolka diffusa ljud (som från rinnande vatten) - och kanske även minnen som aktualiseras av någon anledning - som faktiska ljud som man bör reagera på? Just att behöva vara tillgänglig och att känna att man inte har full koll och kanske har missat något tenderar ju både att sammanfalla med stress och att vara anledningar till att telefonen kan tänkas ringa...

Jag kan ha lukthallucinationer under stress också, äckliga lukter som förföljer mig överallt, men det är en annan historia.

En minnesforskare (tyskamerikanskkanadensisk psykologfilosof, typ) som jag känner hävdar att hjärnan inte kan skilja mellan minnen och faktiska händelser, såvitt man kan se när man studerar dess aktivitet. Nu brukar vi väl ändå för det mesta känna oss rätt säkra på om vi upplever något här och nu eller om det är ett minne, men om skillnaden är så diffus i hjärnaktiviteten så kanske det inte är så konstigt att ljud (eller lukter) som vi minns kan tyckas komma utifrån som ett intryck?

Nä, jag tror inte alls att minnestankarna, stressidén och att inte ha full kontroll är osammanhängande. Tvärtom så känner jag igen mig, men det verkar funka med att se det som 'ett tyst "jaha, nu hände det igen" fast utan ord eller känsla', eller mindfulness kort och gott. Annars skulle hela världen hänga ihop alldeles för bra med allt som varit i mitt liv, men tänker jag på allt så går hela jag åt. Jag måste vara med men inte del av allt för att inte liksom förintas eller upplösas i allt.

Jag hör ambulanser å brandbilar

Bumpar en gammal tråd men här är ytterligare en med hörselhallucinationer som blev lite lättad över att andra ockå verkar ha detta "problem" och även tycker det är relativt normalt.

I mitt fall började det någon gång när jag var liten men då var det oftast bara att jag hörde en (okänd) röst som sa mitt namn när jag gjorde något rackartyg så såhär i efterhand misstänker jag att det handlade det nog om något stressrelaterat men där och då blev jag alltid livrädd och vågade aldrig prata om det sen.

Nu på senare tid har det väl snarare blivit lite nu och då men man har vant sig och bryr sig inte riktigt längre. Senaste gången var bara några dar sen när jag satt ute och hörde plötsligt någon skratta men det fanns ingen i närheten.

Att höra röster behöver inte vara ett sjukdomsymptom.

En gång när jag var på väg till min kusin så hörde jag någon säga mitt namn ett par gånger men det var ingen där och definitivt ingen som visste mitt namn... Senare såg jag att kusinen ringt mig vid samma tidpunkt som jag hörde mitt namn sägas. Jag hörde inte telefonen ringa (trafiken väsnades) men jag hörde mitt namn. Det var lite märkligt.

Ibland när jag undrar över något brukar jag höra svaret i bakhuvudet. Det händer väldigt sällan och det är svar som jag inte borde/kan veta om innan. Vanligare är att jag kan känna på mig vad jag ska svara på quiz, brukar göra såna på nätet ibland och prickar ofta in rätt svar fastän jag inte vet svaret egentligen.

Det är rätt vanligt att höra röster: http://psykoser.se/nyhetsinlagg/aven-ps ... ra-roster/

Jag brukar höra pling från datorn fastän den är avslagen, även sms-signalen kan jag höra ibland och så är där inget sms.

Justja, har även hört steg efter mig förut men det har nog försvunnit nu. Hände att jag hoppade åt sidan för att den där personen höll på att gå på mig. Numera känns det mest bara som om någon är med mig, t.ex att någon går in efter mig genom porten. Det var läskigt i början men så tänkte jag att det är nog en del av mig själv som är på väg ikapp mig bara. Så nu är det inte så otäckt längre.

Jag hör ofta telefonen ringa utan att det är på riktigt!
Jag hör det speciellt ofta om jag spolar vatten ur en vattenkran av någon anledning.

En gång när jag skulle sova så ringde det, vrider mig om åt andra hållet där jag har telefonen och kollar på telefonen så var det inget samtal! Jag vrider mig tillbaks åt andra hållet och så hör jag klart och tydligt att jag får ett SMS precis när jag vänt ryggen till.
Då tänkte jag bara.. "Duuuu din!"(snutarna) och vägrade kolla för jag visste att det var fake.
Nästa dag när jag vaknade så hade jag inget SMS.

En gång när jag var extremt deprimerad så hörde jag röster som skrattade åt mig och sa elaka saker. Det var så verkligt och hemskt att jag ville ta livet av mig.